Nobels fredspris 2010
Jag hörde idag på radion att några nationer inte kommer att medverka vid prisutdelningen av Nobels fredspris i Oslo. Att Kina inte skulle komma är ju rätt naturligt eftersom pristagaren Liu Xiaobo är i opposition mot den kinesiska regimen, men det som förvånar mig är Rysslands och Egyptens avhopp. Kan dessa länder som är så pass stora känna av påtryckningarna från Kina om hotet av minskad handel och stöd. Utöver dessa två länder lär drygt ett 15-tal till utebli, huvudsakligen stater från Afrika som är beroende av stöd från Kina samt grannländer. Liu är dömd till 11-års fängelse huvudsakligen för att han tillsammans med ett hundratal andra intellektuella 2008 undertecknade ett politiskt manifest för ökad demokrati i Kina så i år känns det som om priset hamnar rätt, synd bara att han inte får möjlighet att hämta priset själv.
Årets pristagare känns i alla fall bättre än förra året då Barack Obama vann priset, för mig kändes det som om han fick priset i förväg på sina uttalanden, som till stor del inte har infriats. Fånglägret på Guantánamobasen finns fortfarande kvar likaså de amerikanska soldaterna i Afghanistan och Irak. Dessutom var det lite svagt att inte ens resa till Oslo för att ta emot priset.
Många gånger har just Nobels fredspris varit väldigt kontroversiellt så här i efterhand ställer man sig lite undrande till att Anwar al-Sadat, Menachem Begin fick priset 1978 och trion Yassir Arafat, Shimon Peres, Yitzhak Rabin 1994. Begin var medlem i Sternligan och Israels premiärminister Yitzhak Shamir var ju bevisligen bland annat med om Sternligans attentat mot Folke Bernadotte i Jerusalem 1948. Om han inte blivit mördad skulle Bernadotte varit en stark kandidat till fredspriset i slutet på 1940-talet, dels för hans fredsstävanden i Palestinakonflikten, och hans arbete för Röda Korset med de Vita bussarna som hämtade judar från koncentrationslägren runt om i Tyskland vid krigsslutet.
