Hundpromenad
Jag fick för några årsedan tipset av en kompis att man skulle låna en hund nar man var ute och gick. Fördelen var den att om man blev nyfiken kunde man stanna och stå stilla och betrakta omgivningen utan att folk reagerade, hunden var ju ett alibi, den vill ju så gärna lukta och se sig omkring. Vanligen blir det jag som får dra i kopplet eftersom vi står stilla på en ganska ointressant plats och jag tröttnar på omgivningen.
Ibland kan våra intressen sammanfalla som här när det kommer fram en hund som är instängd i en trädgård, men riktigt ser hur den vill följa med på vår promenad.
Men min lilla lånehund var väldigt väldresserad, när vi helt plösligt stöter på en tjej nere vid Lillängen då drar hon som sjutton, matte har tydligen lärt henna att om vi råkar på en tjej så får jag inte stanna och lukta.
Efter dagens blogginlägg är det väl tveksamt om jag får gå ut ensam med denna hund fler gånger.
