jannealg

Bastuklubben och två nya öltyper

Denna helg blir lite stressig, dels ska jag jobba och sen är det styrelsemöte i gräsklipparklubben http://jannealg.blogg.se/2009/august/grasklipparklubben.html. Det blir första advent och syrran blir haffad för fylleri, jag letade reda på en tecknig hon ritade i tredje klass och på loppis hittade jag en passande ram från 1950-talet, jag lovar att hon kommer att bli snopen när hon öppnar den födelsedagspresenten.


Jag fick under veckan tips om två nya öltyper, och jag lyckades efter lite strul få tag på en flaska av var typ. Så i fredags när vi träffades i bastuklubben tog jag med mig en av flaskorna för att provsmaka, smaken och aromen kommer fram betydligt bättre när man sitter och pinas av värmen.

När man läste etiketten blev förväntningen stor Weihenstephaner, Älteste Brauerei Der Welt. Men ändå känner man sig lite lurad, på framsidan står det tydligt Alkoholfrei men läser man det finstilta på baksidan kan man läsa ALC/ALK.MAX 0,5% vol. Jag skulle inte klassa detta som alkoholfritt. Fast smaken på detta öl var helt OK till och med något bättre än Carlsbergs alkoholfria variant. Den andra typen Kaliber skall jag avnjuta nästa fredag.

Vi har haft en liten bastuklubb under några år, tjejerna får bada från kl 3 till halv 6 på kvällen, medan vi killar kan använda bastun från klockan halv 7 och resten av fredagskvällen. Komunen som äger fastigheten har nu beslutat att sälja huset, enbart att värma upp lokalerna i huset kostar över 250.000 tusen om året, och vår lilla avgift på 10 kronor kan ju knappast täcka kostnaden, i och för sig använder hembygdsföreningen de tidigare skolsalarna och på övervåningen driver de ett vandrarhem, men förlusten att driva huset drabbar tyvärr skattebetalarna. Det var inte så muntra tankar i bastun i fredags kväll då det varit visning för spekulanter under torsdagen.

Själv har jag varit med i ca 5 år, de första 3 åren var lite besvärliga för mina ögon, jag vaknade vaje lördagsmorgon med lite sveda i ögonen, och mycket gult skorv som fick torkas bort, men sedan 2 år har dessa problem minskat svedan är borta och det gula är betydligt mindre. Nu i fredags kom vi att prata om just detta problem, jag var inte ensam, det visade sig att man under de första åren använt plockade stenar från SJs-banvall, för två årsedan byttes stenarna ut mot någon stentyp som var plockad vid en sjöstrand. Man kan få bort problemet helt och hållet men detta kräver att man köper riktiga lavastenar och hembygsföreningen som driver bastun har inte haft den ekonomiska möjligheten ännu, och nu när komunen ev säljer huset är det bortkastade pengar att lägga ut ca 2000 kronor på en stenhink.

 

Det blir ingen bild till dagens blogg, för jag vill inte hänga ut personen i fråga. i alla fall får man kalla det Empati bland A-lagare.

På min lunch idag stötte jag på en av ortens A-lagare som tydligen blivit nekad att köpa sin dryck på systembolaget. Redan när jag klev ur bilen vid Ica-parkeringen såg jag att han pratade med flera personer, när jag kommer fram till ingången på Ica frågar han mig om jag skulle vilja köpa ut en flaska åt honom, jag stannar till och svarar att det skulle jag gärna göra, men det finns ett problem, jag står på spärrlistan och får inte handla i den butiken.

Varpå han svarar zstackareee nääär jaag ärr nykter kan du fråååga mig såå kööper jag ut åt diiig.

Det är nästan så att man får skuldkänslor för att man drog till med nödlögnen om spärrlistan, jag vet inte om det finns en sådan lista idag, men som liten på 1960-talet hörda man vuxna prata om att vissa personer fanns på en sådan lista. Någon som vet?. Det skulle kanske inte vara dumt med motbok igen, då skulle ingen dricka mer än en ur folkhälsosynpunkt vettig ranson. Det tidigare Ivan Bratts motbokssystem skulle kunna moderniseras och göras mer rättvist, då fick inte de som var arbetslösa eller saknade inkomst samt gifta kvinnor någon tilldelning.


Läs även andra bloggares åsikter om Empati, A-lagare, Ivan Bratt,

En av orsakerna till att det har blivit väldigt lite bloggande för mig sista tiden är
Sir Alec Issigonis fel. Han var en grekisk-brittisk bilkonstruktör som redan under andra världskriget inledde arbetet på en ny liten småbil. Själv kom jag i kontakt med hans
skapelse i mitten på 1970-talet. Detta var den fulaste bil jag sett, men efter några
månader var jag såld, jag saknade körkort, ville köpa en bil, men det fanns ingen som var till salu. En dag ringde en bekant som var på semester i Skåne, på en liten tavla i en ICA-butik fanns en liten lapp om en bil  som bara rullat 4000 mil och den var till salu.


Länk till konstnären Anna Bomarks hemsida Anna Bomarks hemsida AnnArt


Klart att jag köpte den. Det har inte blivit många mil för mig i min bil, mätarställningen
står fortfarande på drygt 4000 mil. Men nu i år har jag fått för mig att denna bil ska ut på vägarna igen, och arbetet tar tid, motorn är fixad tack vare en kompis (tack Stig), just nu  jobbar jag med generatorn sen återstår bara bromsarna sen kan bilen ta en sväng till bilbrovningen. Tyvärr har lacken tagit skada under de 35 år jag ägt bilen, men detta får
fixas til nästa år. 
 

När Alec Issigonis konstruerade bilen använde han förkrigsbilen Morris Eights kraftöverföring, men med en nykonstruerad självbärande kaross, kuggstångsstyrning och individuell framvagnsupphängning med torsionsfjädrar. Redan när de första provbilarna var tillverkade kom någon på att bilen var väl smal och passagerarutrymmet alltför trångt. Därför kapade man helt sonika bilen på mitten och breddade den en decimeter. Det är svårt att tro detta, men det här är ju en engelsk bil. Den var i produktion från 1948 till 1971. Det kan inte varit lätt att exportera en sådan bil till Europa eller USA under 1960-talet. Min Morris Minor 1000 har inte delad framruta och inte heller de där blinkerslamporna som far ut från dörrstolpen så den är med andra ord den är från 1958. Minor blev 1961 den första brittiska bil som tillverkats i en miljon exemplar. Om tiden bära fanns i överflöd skulle man skaffa sig en Morris Traveller, den ä ju döhäftig med sina utvändiga träpaneler. Blir tvungen att sluta nu jag har en liten generator att ta hand om nu.

Läs även andra bloggares åsikter om Alec Issigoni, Anna Bomark, Morris Minor,

Det har varit väldigt dåligt med tid för denna blogg, jag skall försöka bättra mig, min storasyrra fick en utmärkelse som bästa bloggare på sitt jobb för någon vecka sedan, så jag ligger tydligen i lä.

Ibland önskar man att man vore två så att man kan dela upp sig på två platser samtidigt, i lördags firade en bekant sin 40 års dag,  samtidigt var det ett bröllop i bekantskapskretsen.

 
Eftersom jag var inbjuden som bröllopsvitte fick bröllopet gå före, detta var första gången jag var med på en borglig vigsel, och jag fick ansvaret att förvara ringarna i min ficka. Pu dessa ringar, fick dem tidigare under dagen och stoppade dem i fickan, av någon orsak tappade jag dessa ringar på gatan utanför bruden och brudgummens bostad, när vi kliver ut på gatan ligger en genomblöt påse på gatan, brudgummen pekar på påsen och frågar om det är något jag tappat.  Jag blir helt kall, och tänker vilken tur att vi hittade dem före bröllopet, skulle inte vara kul att stå där och leta i alla fickor efter några obefintliga ringar när det var dax.

Detta med borglig vigsel var tydligen något som kunde klaras av på kort tid, en borgerlig vigselförrättare klarade av hela akten på mindre än 10 minuter, senast jag var på kyrkbröllop tog det ca 50 minuter.

Läs även andra bloggares åsikter om blogg, bröllop, bröllopsvitte, borgerlig vigsel,