Valborg
Dagen i dag är Valborg, Redan vid 18:00 tiden hördes de första fyrverkerismällarna inne i samhället, och jag sänder en tanke till alla hundägare som sitter med nervösa hundar ikväll.
Även i år är det motorklubben som svarar för majbrasan vid motorstadion, jag gillar denna placering eftersom vi på gräsklipparklubben har aktivitet med många inresta gäster från hela norden. Själv skall jag jobba som funktionär där under lördag och söndag, så för att vara riktigt utvilad kommer jag att tillbringa kvällen hemma med Bruno Kreiskys bok Skiftande Skeden.
Traditionen att fira grundar sig på de hedniska högtider men kom senare att kopplas ihop med Heliga Valborgs kult mot häxtro och onda andar. Men under de senaste åren har det även blivit en helg med mycket ungdomsfylla, och jag läste i lokalblaskan att fyra av tio ungdomar planerar en fylla under kvällen. Jag måste ge en eloge till de två femtonåriga tjejerna som gick ut med namn och bild i tidningen och trots att det hetsades i skolan om att dricka skulle de avstå.
En tanke som helt plötsligt slog mig var att jag inte har stött på någon som säljer majblommor i år, förra året blev det köp från 5 olika försäljare. Blomman skapades av Beda Hallberg 1907 för att samla in pengar till tuberkulossjuka i Göteborg, men försäljningen av denna lilla blomma spreds fort över hela landet men i år har de missat mig.
Ytterligare en stor sak denna dag hände 1946 på Haga slott i Solna, för då föddes en skolkamrat till min lillasyrra med namnet Carl Gustaf Folke Hubertus. Hans deltagande i sin dotters bröllop har diskuterats flitigt i radio senaste tiden, frågan har varit om vi skall införa den amerikanska traditionen att pappan överlämnar bruden till brudgummen i Sverige.
Läs även andra bloggares åsikter om Valborg, majbrasa, gräsklipparklubben, Heliga Valborgs kult, Beda Hallberg, majblommor,
Rollator
På vägen hem från Ica idag på lunchen slog jag följe med en äldre bekant som använder rollator. När vi kommer till första vägkorsningen vill hon att vi skall gå på andra sidan av vägen, när vi väl har promenerat ett kvarter vill hon korsa vägen igen, och vid nästa korsning skall vi korsa vägen igen för att gå på andra sidan. Jag blir lite konfunderad av dessa byten av trottoarsida hela tiden, så jag frågar henne varför vi hela tiden skall byta sida när vi har gått ett kvarter?.
Som svar får jag det först lite märkliga svaret, Det ser du väl!. Fortfarande konfunderad svarade jag att det kan jag inte se, kan du förklara vad du menar. Hon vände sig om och pekade på trottoarkanten och sa, När kommunen anlade dessa trottoarer tänkte de inte på att sänka ner trottoarstenarna vid övergångställen, så för att kunna gå på trottoaren måste jag byta sida hela tiden. Eftersom jag inte orkar lyfta rollatorn så blir det så att jag går på körbanan på vissa sträckor eftersom trottoarkanterna är så höga. 
Tänk att så små saker som nedsänkta trottoarstenar kan ställa till sådana problem, och själv har jag inte ens tänkt tanken att detta skulle vara ett problem.
I Skuggan av ett brott
(Obs klickar man på ett blått ord kommer man till Wikipedia för ytterligare läsning om personen eller händelsen).
En gång i tiden när man lärde sig läsa och fick egna Enid Blytonböcker om Fatty fick man lära sig att vara rädd om boken, böcker var dyra och om man vårdade dem rätt kunde de hålla hela livet. Storasyster förmanade mig att inte göra hundöron eller kladda i boken.
Som en liten hämnd fixade jag en utrangerad bok på biblioteket och visade min systerdotter hur man med en kraftig tuschpenna kunde rita ett kors över de sidor man läst. Systerdotter visade upp två ögon stora som tefat, samtidigt som underläppen började darra, tänk om mamma ser det där sa hon förfärat.
Normalt sett är jag rädd om mina böcker även om en och annan tagit skada när jag somnat med boken i handen, konstigt nog brukar boken ligga under min rygg när jag väl vaknar.
Att böcker inte har det värde de tidigare har haft märks på mitt senaste köp. Helena Henschens I Skuggan av ett brott utgiven 2004, den såldes enligt prislappen för 298 kronor, men reades senare ut för 189 kronor, själv köpte jag den på Röda korset i Laxå för 5 kronor.
Detta var en bok jag tänkte köpa redan när den kom ut, men när jag väl kom till skott var den slutsåld. Den fick bra recensioner och den diskuterades livligt i radio. Boken bygger på 1930-talets mest uppmärksammaste kriminalfall de von Sydowska morden, då den 23 årige Fredrik von Sydow mördar sin far Hjalmar von Sydow och två tjänstekvinnor i Stockholm. Dramat får sin upplösning på restaurang Gillet i Uppsala där Fredrik skjuter sin fru Sofie för att sedan skjuta sig själv i tinningen. 
Händelsen finns beskriven i flera böcker men det speciella med denna bok är att Helena Henschen är systerdotter till Fredrik von Sydow. Som vanligt när man läser hittar man ibland några små guldkorn, Jag studsade till när jag läste att spionöversten Stig Constance Wennerström och Fredrik var skolkamrater. Efter att jag läst denna boken blir det att leta reda på Sigfrid Siwertz roman Ett brott som anses vara inspirerad av de von Sydowska morden. Konstig nog är det en av Sigfrids böcker som jag har missat, han har ju annars varit en av mina favoritförfattare med böcker som Selambs och Mälarpirater.
Läs även andra bloggares åsikter om Sigfrid Siwertz, Helena Henschen, I Skuggan av ett brott, Selambs, Fredrik von Sydow, Uppsala, böcker, Laxå, Röda korset,
Mobiltelefon
Den första kontakten med mobiltelefon fick jag i slutet på 1960-talet när min morbror lät montera in en telefon i bilen, man kunde inte ringa direkt till honom eller han kunde inte ringa direkt till någon abonnent utan han kopplade upp sig till en sambandscentral som kopplade samtalet vidare. Samtalstaxan var skyhög så det blev nog inte så många samtal.
Min första mobiltelefon var en Siemens NMT från tidigt 1990-tal, samtalstaxan var fortfarande skyhög och telefonen kostade nästan 18.000 kronor. Att tala om mobil är nog en överdrift utan batteripaketet vägde den nästan 4 kilo. Knepigt att man skaffade en sådan telefon, eftersom jag avskyr att prata i mobil medan man kör bil eller är upptagen med annat.
När Telia väl beslöt sig för att lägga ner NMT blev det dags att köpa en GSM-telefon, denna har nu hängt med sedan 1998. Det finns en rolig funktion i telefonen man kan se hur lång tid telefonen har varit aktiv, och när man läser av samtalstiden ser man att jag har spenderat nästan 6 timmar med denna lur mot örat. En orsak till den relativt korta tid på nästan 12 år är att jag bara använder den när jag är på resande fot, jag brukar slå på den cirka 30 minuter före beräknad ankomst, ringa och tala om att jag är på gång och sedan slår jag av den, detta retar en del som försöker ringa åter och be mig stanna och köpa med något. Det händer ju ibland att det går någon månad mellan användandet av mobiltelefonen. Snart går det väl inte att använda min nuvarande telefon, jag har hört att det kommer något nytt system, och det är redan problem att få tag på nya batterier. Motorola skall enligt min telefonbutik sluta med denna batterityp.
Men som född i slutet på 1950-talet är man uppväxt med att man inte alltid kunde nås, i skoland hände det kanske någon gång per termin att en lärare kom till klassrummet och talade om att någon elev hade ett telefonsamtal, då visste man att det var något viktigt. Idag piper det och plingar lite runt om, det går nästan inte att gå på en teater eller bioföreställning utan att störas av dessa mobiler.
Eftersom jag så sällan använder min mobil händer det att jag får brev med en anmodan att lyssna av mobilen, detta med avlyssning är en funktion jag ännu inte har lärt mig hantera riktigt, och för att inte tala om detta med SMS, det finns en text när jag startar telefonen om att brevlådan är full, men det står inte hur man gör för att tömma den. tterligare ett problem är att lära sig telefonnummret jag har haft samma nummer sedan 1998 men jag fortfarande inte lärt mig mer än de första tre siffrorna. Men jag kan fortfarande rabbla upp det fasta nummer vi hadde hemma fram till min 11 årsdag.
Läs även andra bloggares åsikter om Mobiltelefon, Siemens, Telia, Motorola
Stayfriends
När man vill betala medlemskapet kan man välja att betala via olika kontokort, bankgiro eller Paypal. Eftersom jag tillhör den typen av folk som avskyr att använda kontokort (senast jag använd mitt kort var i New York 1998), att över huvud taget använda ett kontokort/betalkort via nätet skulle aldrig falla mig in. Men som tur är har Stayfriends ytterligare betalningsmetoder, Man kan betala via Paypal, eftersom jag har ett konto där passar det mig utmärkt, men det visar sig att det är omöjligt att betala med pengar från mitt eget konto, utan man får upp en ruta där man skall ange från vilket kontokort man vill betala så man är åter på ruta 1. Skam den som ger sig, så jag kontaktade Stayfriends och fick en mailadress dit pengarna kunde skickas via Paypal. Glad i hågen provade jag att följa de instruktioner Madelene Narbrink gav mig i ett mail enligt nedan:
|
Från:
|
Datum: 22/4/2010 5:30:21 PM | |
| Till: jan elgstrand | ||
Men resultatet blev enligt nedan:
Skicka pengar
Bloggtorka
Aspiranten sparar jag till ett senare tillfälle utan jag går raka vägen till mitt senaste förvärv. När Tivedsbygdens konstförening genomförde vårsalongen fastnade jag för en tavla med blommor av Birgitta Helgesson, det blev inte av att jag köpte den under utställningsperioden, men förra veckan träffade jag Birgittas man Kjell och jag nämnde att jag gillade just en av hans frus tavlor. Kjell som tidigare både bott och arbetat som polis i Laxå var vänlig nog att komma med tavlan till mig häromdagen.
Jag passar på att slänga ner några rader i bloggen medan mitt ris kokar, vad det skall bli av dessa råvaror vet jag först efter att de har blivit uppätna.
Läs även andra bloggares åsikter om Laxå, kvällsmat, Birgitta Helgesson, Tivedsbygdens konstförening, aspirant Johansson
program 1 på radion (P1)
Idag har jag haft radion som följeslagare och i programmet Bokcirkeln diskuterade Åsa Linderborg, Carin Mannheimer och Jan Guillou om Joyce Carol Oates roman Blonde! som bygger på Marilyn Monroes livsöde. Detta radioprogram var extra kul att höra eftersom jag just nu läser Rose F. Kennedys bok "Tid att minnas". Det påstås ju att både John F. och Robert hade kärleksaffärer med henne. Klart är i alla fall att hon sjöng Happy birthday på presidentens födelsedag.
Två andra nyheter som kom fram under dagen var att det förekommit två nya fall av övergrepp inom den svenska katolska kyrkan förutom det redan kända fallet som inträffade på 1950-talet. Man får hoppas att detta är de sista som kommer fram i ljuset, och att det inte bara är falska anklagelser på grund av anmälningarna i Norge och England. Jag kommer ihåg alla pedofianklagelser för några årssedan, Då var ju var och varannan vuxen pedofil, något år senare var större delen av den manliga befolkningen i landet hustrumisshandlare.
Den största skandalen var enligt min mening var reportaget i Studio Ett om en godisbutik i Göteborg kunde sälja droger helt lagligt på grund av att substansen inte var klassad som narkotika. Det ar ju självklart att man ska kunna snabbutreda så fort ett nytt preparat kommer ut på marknaden och ingripa mot försäljning på nätet och i godisbutiker. Man kan läsa om inslaget i radion här.
Ytterligare en skrämmande nyhet var att Leif Silbersky försvarar dödsmisshandeln i Landskrona som en olycka. Jag måste erkänna att det känns som ett konstigt försvar med en olycka där resultatet blir fatalt.
Nu skall jag sluta för i kväll och fixa till lite kvällsmat eftersom min mage skriker.
Man blir så trött
Ibland blir man lite trött när man öppnar sin mailbox och möts av 14 olästa mail som till
stor del består av spam.
(Spam är konserverat pressat kött tillverkat av det amerikanska företaget Hormel sedan 1937.
Namnet är sammandragning av spiced ham (kryddad skinka), och dessa konserver användes flitigt under andra världskrigets slutskede av amerikanska trupper).
Jag väger 64 kilo och har inte den minsta lust att köpa något preparat som gör att jag går ner
5 kilo på en vecka. Som kille har jag inte heller lust att köpa prylar som gör mina bröst större,
jag är nöjd med de små jag har. Andra mail försöker sälja sockerpiller under olika
fantasinamn, fast jag föredrar att köpa mitt godis själv på Ica, då för jag de chilenötter jag
gillar.
De sista två veckorna har skräpmailen mest handlat om ryska flickor som söker kontakt, det
knepiga är att sex olika avsändare har lyckats formulera exakt likalydande brev, och alla har
samma typ av stavfel och knepiga formulering som det blir när Google svarar för
översättningen.
Senast fick jag ett mail från denna kvinna, men jag är helnöjd med den kvinna jag redan umgås med:
Hi! Have a good day.
My friend gave me your information and your e-mail address. They have
been communicating online with a man who gave my friend your
information and your e-mail address.
She said that you are looking for relationships online, and want to get
acquainted with the girl. I decided to write you to know you better.
Now, as for me. I live in Russia. My name is Ekaterina or simply Katya.
I am 29 years old. I have ended an university. I work in shop as the seller of toys.
I lovey work and it gives me pleasure. I began to use the Internet more
recently, because here I have difficulty with search of the good
person.
As I am very lonely and I have greater need for having
reliable and gentle person. I send you my photo. If it will like you
please inform me. I shall be glad to continue our acquaintance,
therefore that, as I already informed, you have caused sincere
interest for me. Please ask questions, and I shall tell about myself
with pleasure. Please send me your photo.
If you want, can write to me on mine e-mail: [email protected]
I shall wait your answer.
Your future friend Katya.
Annie och lite blandat från helgen
Höjdpunkten var i alla fall familjemusikalen Annie som gavs på Scalateatern i Karlstad. Originalmanus skrevs av Thomas Meehan 1977 med premiär på Brodway samma år. Den vann sju Tony Awards, bland annat som årets bästa musikal. Beppe Wolgers översatte musikalen och den uppfördes på Folkan 1979 med Sigge Fürst som Mr Warbucks.
På Scalateatern spelades den rollen av drängen Per från Värmlänningarna, så han har genomfört en riktig klassresa från dräng till multimiljonär. Som alla publikfavoriter blev även denna musikal en film, 1982 gick John Hustons film Annie upp på biograferna.
Annas har helgen bjudit på lite trädgårdsarbete, passade på att vårstäda lite i en rabatt, och extra kul är det att vitlöken ser ut att ha klarat den långa vintern.
Resa kollektivt. Lika vanligt att använda säkerhetsbälte i sin egen bil, har det blivit att använda säkerhetsbälte när man åker buss. Användandet har ju blivit en rutin som sitter i ryggmärgen. I fredags kväll kom jag på mig själv när jag letade efter bältet när jag satte mig ner i en tågvagn, och ändå dummare kände jag mig idag när jag letade efter säkerhetsbältet på Scalateatern. Måste passa på att ge en eloge till Vänerbuss som utrustat sina bussar med både säkerhetsbälten och alkolås, skönt att veta att deras förare inte kör omkring fulla eller bakis.
Läs även andra bloggares åsikter om Teater, musikal, Annie, Karlstad, Vänerbuss, alkolås, säkerhetsbälte, Scalateatern,
Negativa namn
Under ett uppehåll i Hallsberg säg jag att aven deras apotek fått nytt namn Kronans droghandel.
Frågan är hur reklamkonsulterna lyckats få fram ett så negativt laddat namn. Utan att ha sett någon statistik tror jag ändå att just ordet droger har en mycket negativ klang i folks öron. I lilla Laxå fick apoteket i alla fall det trevliga ordet Hjärtat, med en liten hjärtsymbol som får smilbanden att röra sig.
Ett annat negativt omdöme gav Tiina Rosenberg i en debatt där hon hävdade att Män är djur och att kvinnor som har sex med män är könsförrädare. Dessa snabba utmalanden skrämde kanske bort hälften av de potentiella röstgivarna för Feministiskt initiativ.
Men största missen gjorde nog Honda som valde att namnge en bilmodell till Honda Fitta, när väl ögonen öppnades bytte de namn på bilen till Honda Jazz i Europa, men eftersom bilen redan var lanserad i Asien skedde inget namnbyte
Läs även andra bloggares åsikter om Hallsberg, Laxå, droghandel, apotek, Fitta, Tiina Rosenberg, Feministiskt initiativ, Honda
Tegel
I torsdags råkade jag höra radioprogrammet K1 på P1. Louise Epstein pratade om arkitekterna Sigurd Lewerentz och Gunnar Asplund. Jag fastnade för Epsteins fascination av det handslagna teglet som användes både till fasader och golvbeläggning. När jag i lördags blev sittande i Hallsberg passade jag på att titta på Bergööska huset som ritades av Ferdinand Boberg på 1880-talet. Den nedre våningen är försedd med en svagt lutande tegelfasad som gör huset mycket speciellt.
Väl framme i Skoghall såg jag att hela centrum var uppbyggt med olika fasader av tegel, så jag kunde inte motstå att detalj studera dessa hus som jag sett ett flertal gånger tidigare.
Den första och största byggnaden man ser är Skoghalls kyrka som invigdes mitt födelseår 1957. Kyrkan ritades av arkitekterna Jan Hallén, Karsten Kirkegaard och Aage Porsbo. Som byggnad har den ett originellt utseende, men personligen gillar jag inte den vita tegelfasaden.
Och tanken slog mig att den vackraste tegelkyrka jag sett är den i Gislaved. Jag var där i mitten på 1970-talet och blev så fascinerad av tegelväggarna att jag inte hörde ett ord av prästens predikan. Min blick sökte sig till de kala röda tegelväggarna som saknade utsmyckning.
Man behöver bara gå en kort promenad på cirka 500 meter i Skoghall för att se ett 15-tal olika tegelfasader, 
vilka som är vackra bestäms av betraktaren, själv gillar jag de två äldre bostadshusen på Bruksgatan
men även Systembolaget har en spännande fasad, ytterligare en fasad som har ett ovanlig mönster är det tidigare posthuset.
När det gäller tegelbyggnader i Sverige för man inte glömma arkitekten Ragnar Östbergs sista stora skapelse Stockholms stadshus. Jag besökte denna byggnad i samband med en frimärksutställningen Stokcholmia´74 och passade på att titta runt lite, tornet är drygt hundra meter högt så vikten av allt tegel som vilar på det understa skiftet måste vara enormt stor.
Det man inte har i huvudet får man ha i benen
I dag var det arbetsdag på gräsklipparklubben och jag tänkte att det skulle vara lämpligt med lite bilder från dagens arbete. Men när jag skulle knäppa första bilden märkte jag att minneskortet var kvar hemma, så det blir inga egna bilder från arbetsträffen som lockade rekordmånga medlemmar för en gångs skull.
Resa kollektivt är ju på modet i dessa tider då man skall värna om miljön. Om man gör allt rätt kollar man turlistan som sitter på väggen vid avgångsstationen, som en extra säkerhetsåtgärd kollar man Tåg i Bergslagens hemsida, visst finns det en förbindelse både på listan och bolagets hemsida, men när man står på avgångsstationen är den helt öde. Jag tittar då på den lysande skylten med andra avgående tåg och bussar och ser att aven nästa förbindelse är inställd. Så från avgång 18:08 för man nu vänta till 20:18 om man vill besöka en Kär vän på ett miljövänligt sätt och fira Påsk. 
Ett litet tillägg det blev en fortsättning.
Tåg i Bergslagen och BT-Buss har tydligen tagit fel på dag, dagens datum är 2 april och inte 1 april då det är OK att lura folk, eftersom inget tåg eller buss avgick 18:08 eller 18:10 försökte jag med avgången 20:18. Jag anländer tidigt till järnvägstationen för att inte missa avgången. 
Medan jag står och väntar kommer intercitytåget från Göteborg till Stockholm in på spår 2. Två personer kliver av och går mot busshållplatsen de ställer sig bakom mig och väntar på bussen. Ingen buss anländer och när klockan är ca 20:30 får jag förklara vägen till vandrarhemmet för dessa två Kristinehamnsbor. Jag antar att de inte gillade Tåg i Bergslagen och BT-Buss aprilskämt. Enligt Tågkompaniets hemsida på nätet skall det finnas en avgång i morgon lördag 10:18, undrar om man får stå där i morgon bittida och höra april, april din dumma sill.
Skärtorsdag och Dymmeldag
Nu är vi inne i den perioden då dagarna har knepiga namn, dagens namn Skärtorsdag kommer av "skära" som förr betydde "rena", vilket syftar på att Jesus tvättade lärjungarnas fötter före deras sista måltid. Jag tänkte inte ta min sista måltid men kommer i alla fall att tvätta mina fötter ikväll. Gårdagens namn var Dymmelonsdag, namnet kommer av att metallkläpparna i kyrkklockorna denna dag ersattes av trästavar, dymblar, för att ge en så dämpad klang som möjligt, en markering av att det var stilla veckan och att Långfredagen var i antågande.
På dymmeldagen passade jag på att ta några foton, folk har sagt att snön skulle ligga kvar till Midsommar, men sista veckan har gått hårt fram mot högarna, så det blir nog möjligt att jobba utomhus på gräsklipparklubben i morgon Långfredag.
Långfredagen är för övrigt den dagen då Jesus spikades upp på korset, han avled på den nionde timmen och av den orsaken förekommer det en korsvägsandakt i vissa kyrkor kl 15:00. Det blev lite religion i dagens blogg, men detta är ett ämne som man snart inte får prata om, skolorna runt om i landet får inte användas vid skolavslutningar för att muslimer, judar och andra religiösa grupper kan känna sig kränkta.
