jannealg

På radion i programmet Kulturradion K1 pratade Mats Arvidsson häromdagen om Goyas tavla Den nakna maja och Den klädda maja, enligt programmet skulle dessa två tavlor vara beställda av den spanske premiärministern Manuel de Godoy, som ville ha en tavla av en naken dam på väggen (eventuellt var det hanns älskarinna). Men för att inte visa sitt intresse för naken konst för sina besökare målades även en påklädd maja. Tavlorna monterades upp på väggen med en vändbar ram, så beroende på vilka personer som besökte palatset kunde tavlan vändas för att visa rätt motiv. 1814 ställdes både Godoy och Goya inför Inkvisitionen på grund av målningarna, tyvärr finns inga dokument om processens gång bevarade. De två konstverken visas nu på Prodomuseet i Madrid. 

När det gäller konst- och litteraturkritikern Mats Arvidsson närmar han sig pensioneringen och jag kommer verkligen att sakna hans initierade konstreportage i radion, han tilldelades Stora Journalistpriset 1991 för sitt arbete med att utveckla kulturjournalistiken i radio

 

Detta med Den nakna maja fick mig att tänka på att den typen av konstverk skulle kunna utföras även idag, klädd på framsidan, oklädd på baksidan eller en husfasad på framsidan medan baksidan visar huset med fasaden bortagen och man ser rakt in i lägenheterna, så som många av de bilder av skadade hus från andra världskriget. Ytterligare en tanke som slog mig var att många konstnärer skulle kunna skapa originella personliga almanackor med 12 originalteckningar eller akvareller i skissformat. När året har gått är det bara att lämna in hela almanackan för inramning.


Personligen äger jag ingen Goya, de ligger lite för högt för min plånbok, men jag har en Allan Friis som tecknade en egen pamflettvariant av Den nakna maja som jag tyvärr på grund av platsbrist förvarar i ett arkivskåp oramad med andra teckningar jag saknar plats för. 

Läs även andra bloggares åsikter om Goya, Allan Friis, Den nakna maja, älskarinna, Inkvisitionen, Francisco de Goya, 

  

 

Jag var för ett tag sedan inne på Systembolaget med lite glasflaskor för att lämna åter mot panten, flaskorna har blivit stående på gräsklipparklubben efter gäster som hyrt flygfältet för andra ändamål än flygning.


Dröm om min förvåning när det visade sig att systembolaget sedan några år har upphört med sitt returglassystem. Detta system borde ju vara väldigt ekologiskt eftersom glasflaskorna kan användas ett flertal gånger. Resursslöseriet måste ju vara ett enormt när man hela tiden använder nya glasflaskor till öl, vin och sprit som produceras eller tappas här i landet.

Själv har jag under det sista året prova på att källsortera allt, matavfall till komposten övrigt avfall sorteras in i rätt fraktion, papper, kartong, glas och plast. Så mängden sopor blir försumbar. Som ensamstående och med källsortering har mängden sopor som skall till tippen minskat till ca fem Ica-kassar på ett år.

Jag läste någonstans att om alla kapsyler som sitter på läskedrycksflaskorna i Sverge samlades in skulle metallen motsvara den mängd som krävs för att tillverka 2 200 nya personbilar varje år.
 

Detta med återvinning skulle kunna vara något för vår lilla ort, jag har på nätet sett att det finns tabeller över vilka kommuner som är bäst på återvinning av olika fraktioner. Kunde vi alla på orten enas om att återvinna mjuk och hårdplast så skulle vi nog vår lilla ort ganska lätt kunna komma upp i toppen på den listan. Risken är att om man försöker få befolkningen att källsortera allt så blir det jobbigt för den enskilda personen. Chansen finns ju ändå att återlämnandet av andra fraktioner än plast skulle medföra att man tar med sig papper eller kartong när man ändå skall till återvinningen.

Det behöver inte ta mer än två minuter om dagen för att bli en bra miljövårdare, kan man offra 4 minuter om dagen så blir man en riktig Miljöhjälte.

Eftersom jag på grund av arbetet tvingades att stanna kvar på vår lilla ort denna helg, passade jag på att åka till återvinningen med två fraktioner (kartong och plast), för skojs skull provade jag att väga mina tre plastkassar med plastförpackningar och totalvikten blev 1,27 kg. Totalt samlar vi in 2,48 kg plast per person och år i vår lilla ort, så med mitt bidrag idag har jag nästan återlämnat halva den snittvikten. 
 

Läs även andra bloggares åsikter om Systembolaget, returglas, miljövård, Laxå, Miljöhjälte, återvinning,

När jag växte upp en gång i tiden, tyckte inte min storasyster om vårat vardagsporslin. Efter lite påtryck lyckades hon få med sig mamma till bosättningsaffären för att köpa nytt. Valet föll slutligen på en servis från Rörstrand som klingade under namnet Rustik. När vi delade upp en del prylar från föräldrahemmet la jag givetvis rabarber på denna servis eftersom den föll mig i smaken. Servisen kom i produktion 1956 och tillverkningen upphörde för åtskilliga årsedan, så att köpa nytt för att komplettera är inte att tänka på.



Vid ett besök på Erik Edinstiftelsens loppis idag hittade jag nästan en hel Rustikservis för 10 personer, så jag kunde inte motstå att köpa dessa tallrikar och fat då priset endast var 200 kronor. Dels för att kunna ersätta något av mina fat som blivit kantstötta eller slitet i glasyren. Jag saknar fortfarande tillbringaren och kaffemuggarna som ingick i denna servis serie, men förr eller senare kommer jag att hitta även dessa.

 

Modellen formgavs av Britt-Louise Sundell, och blev Rörstrands första stengodsservis. Jag vet att just brunt porslin inte toppar modelistan just nu, men jag gillar färgen och den strama formgivning som föremålen har. Som formgivare har Sundell inte nått upp till Stig Lindbergs popularitet, men med framtiden kommer modet säkert att ändras och chansen finns att hennes alster kommer att uppskattas högre av fler än mig.


Mer information om Britt-Louise Sundell finns i boken De formade 1900-talet : DESIGN A-Ö som till vissa delar finns den tillgänglig på nätet här.



Vad det gäller Erik Edinstiftelsen så är det en stiftelse som flyttade till vår lilla ort 2006 från Venngarn. Stiftelsen driver bland annat den tidigare ESAB-resturangen samt ett arbete på kristen grund med vård för missbrukare av alkohol och narkotika, som ju är ett lovvärt projekt. Tyvärr har jag ingen närmare kunskap om hur deras arbete leder till om några missbrukare återanpassas, men det kan bli ett framtida projekt att utforska och blogga om.

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Rörstrand, Rustik, Britt-Louise Sundell, Stig Lindberg, stengods, Erik Edinstiftelsen, Laxå, missbruk,

 

I går kom äntligen utredningen på min lilla brand i slaskhinken  i våras, serviceminded som polisväsendet har blivit kom en tjänsteman personligen och lämnade ifrån sig pappren med utredningen, med resa till och från kontoret samt lite småprat blev tidsåtgången ytterligare minst 50 minuter.

Jag skriver lilla, men den var ändå rätt allvarlig eftersom en liten brand med tiden blir stor, senast i dag lästa jag i lokalblaskan att en hel fastighet brann upp eller brann ner i Åtorp. Så jag är mycket tacksam mod den person som såg rökutvecklingen och att köksfönstret stod uppställt så att röken kunde tränga ut den vägen.
  

De har lagt ner ett rejält och omfattande jobb med fotografier av massor av prylar. Fast jag ställer mig lite frågande till några fotografier. En bild visar en polismans ben och min tidigare bil. Själv undrar jag vad detta har för betydelse för branden, skulle den inte ha hänt om benen varit lite kraftigare på polismannen, eller skulle det vara så att om min gamla bil varit blå istället för röd kanske branden inte heller skulle ha uppstått.


Som liten uppfostrades man att tvätta efter sig själv, klart att man fick hjälp av mamma och pappa med tvätten, men just strumpor och kallingar var en av de saker man fick lära sig att tvätta själv, och det är ju ganska enkelt att blötlägga gårdagens underkläder i handfatet och skölja upp dem på kvällen när man kommer hem från jobbet. Några kompisar retar sig ibland på att jag konsekvent packar med slitna strumpor och kallingar när jag reser bort, men detta har en praktisk betydelse. Dessa kläder som är slitna kan man ju med gott miljösamvete kasta efter användandet. Så bagaget på hemresan blir ju lite lättare, och man får mer plats för eventuella saker man köper som minne. På många av de hotell jag bott på under åren har just handfatet fungerat som tvättbalja, det är ju skönt med rena strumpor.


Så jag blir lika frågande över fotografiet av mitt handfat med blötlagda strumpor och kallingar, skulle det kanske vara så att branden inte uppstått om jag inte blötlägger tvätt i handfatet. Nedan visas en bild av dagens tvätt, hoppas att inte den leder till en brand. Min svåger har gått ett steg längre med tvätt i handfat, han köper konsekvent vita skjortor (det blir i mitt tycke väldigt färglöst) som han tvättar på kvällen i handfatet, som regel är den torr och kan användas dagen efter och skulle den inte vara torr har han någon extraskjorta med sig. Så han kan checka ut från hotellet var dag med minst en ren och torr skjorta under sina arbetsresor. Jag borde kanske varna honom för detta otyg, hans tvätt av skjortor på olika hotellrum kan ju leda till en brand.  


Som en liten parantes, för något årsedan när jag samlat på mig lite för mycket för att tvätta för hand slängde jag med även strumpor och kallingar i tvättmaskinen, av någon orsak råkade strumporna bli kvar i maskinen, och jag hittade dem någon dag senare. Jag vet inte riktigt varför men troligen berodde det på att de torkat ihop som en tygboll så jag blötla dessa för att hänga upp dem på tork, men jag märkte att sköljvattnet blev smutsigt. Nästa gång jag skulle tvätta med maskin passade jag på att ta med några strumpor för att kolla tvättresultatet, när maskinen var klar, provade jag att tvätta dessa strumpor i handfatet, även nu blev sköljvattnet smutsigt. Kontentan är att maskinen tvättar inte rent trots att man följer tillverkarens rekommendationer med dosering av tvättmedel och tvätt temperatur. Nu kan man ju få den tanken att maskinen är dålig, men denna Electrolux maskin fick det högsta betyget i Råd & Röns test av tvättmaskiner.

Som vanligt när jag är hemma under helgen kommer veckan att avslutas med ett besök på bastuklubben. I kväll skall jag prova ett nytt fabrikat av alkoholfri cider som jag hittade under veckan.

Jag fastnade för denna flaska på grund av den bärnstensfärgade drycken som enligt Systembolagets hemsida skriver att Stowford Press Cider  skall ha en fruktig doft med tydlig karaktär av röda äpplen, inslag av persika och nötter.

 

Läs även andra bloggares åsikter om Stowford Press Cider, alkoholfritt, Elektrolux, brand, utredning, Systembolaget,

I dag var det ett litet inlägg om julmust i Tomas Tengbys matprogram Meny i P1. Julmusten som är en helsvensk produkt kom ut på marknaden för 100 årsedan.


I Sverige dricker vi runt 40 miljoner liter runt juletid. Essensen skapades 1910 av den frikyrklige kemisten Harry Roberts som ville skapa en alkoholfri ersättning för svagdrickan, ölen och brännvinet. Den marknadsfördes de första åren under namnet Julöl. Själv tycker jag att julmusten är för söt i smaken så jag brukar blanda i 50% lättöl. Jag undrar lite smått om sockerhalten i musten gör att man kanske blir mer påverkad av alkoholen i lättölen.

Under eftermiddagen fick Thomas Nordegren hoppa in i talkshowen på P1 klockan 15 som ersättare för Kajsa Ingemarsson, bland programledarna för just det programmet är Nordegren min favorit, han lyckas få fram många udda uppgifter om sina intervjuoffer som tidigare inte varit så kända. I dag tog han upp och intervjuade de kandidater som vill bli språkrör för Miljöpartiet, där finns det idag fler kandidater än lediga platser, och man får hoppas att det inte blir en massa pajkastning i valrörelsen mellan dessa kandidater. När det gäller ny ordförande för Socialdemokraterna verkar det vara väldigt svårt att få några kandidater att ställa upp, i stort sett är det bara Morgan Johansson som sagt sig vara intresserad efter vad jag har hört på radion. Om han blir stadsminister vid nästa val kom ihåg att det var här du läste det först. Fast jag är inte felfri, det är många saker som skall klaffa, först måste han väljas på parikongressen och sedan återstår ett riksdagsval.


Idag kunde man auktionsbjuda på att få Nordegren som sällskap på Kungliga Operan, vid programmets slut var budet uppe i 2010 kronor, intäkterna går till P3 stödprogram Musikhjälpen som samlar in pengar för att motverka handel med barn.

Läs även andra bloggares åsikter om Julmust, Tomas Tengby, P1, Meny i P1, Thomas Nordegren, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Musikhjälpen,

Vid sprängdådet i Stockholm nu i december angav gärningsmannen Lars Vilks karikatyrteckningar av den nakna profeten Muhammed som ett av skälen till sprängdådet.


De flesta bomb och sprängdåd strider ju mot de flesta normala människors rättsuppfattning och att utföra dessa dåd för vad i mina ögon är rena struntsaker så som rondellhundar, nakna profeter, skämthistorier och Jyllands Postens 12 skämtteckningar är ett rent missbruk av väpnat motstånd. Aven som en demostrtation mot svenska soldater i Afganistan är det ett slag i luften, eftersom jag inte tror att att beslutet om den svenska styrkan påverkas av denna typ av handling. 

 

Historiskt sett finns det ändå några fall där denna form av vapen som motstånd skulle ha spelat en stor för hela världen. Under Andra Världskriget utsattes Adolf Hitler för några misslyckade sprängattentat, med facit i hand skulle gärningsmannen säkert ha hyllats som en stor hjälte.

Vad det gäller Lars Vilks så har vi en yttrandefrihet här i landet, man får slänga ur sig hur konstiga uttalanden som helst, vilka teckningar och bilder man vill, så länge det inte är barnpornografi. Detta är en rättighet som gäller även för Lars Vilks, men det finns något som kallas självcensur, där man kan sila sina åsikter, för att undvika att reta upp sina medmänniskor. Men personligen tror jag att Lars Vilks bara har avsikten att djävlas och få sitt namn nämnt i media.

Enligt kristen tro har jag för mig att man skall undvika att avbilda Gud, detta följs till stor del i de olika bildskaparna i västvärlden. Men att även muslimerna har en liknande regel gällande Profeten Muhammed, det skiter tydligen många västerländska konstnärer i.

Men ibland blir man ändå lite fundersam över vår yttrandefrihet, efter sprängdådet utbrast Jimmie Åkessons (SD) sekreterare Alexandra Brunell, genom en mycket snabb kommentar på twitter. "Äntligen", är det nu man får säga "vad var det vi sade"?". Även riksdagsledamoten William Petzäll (SD) twittrade senare under lördagskvällen med bland annat meningen "jag hatar att säga det, men vad var det vi sade?".  Det är vår grundlagsskyddade yttrandefrihet som möjliggör att även vissa politiker kan haspa ur sig en massa struntprat, frågan är vad skulle hända med vår yttrandefrihet med Jimmie Åkesson som stadsminister?.

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Bombdåd, yttrandefrihet, Stockholm, Profeten Muhammed, Lars Vilks, Adolf Hitler, rondellhund, Jyllands Posten, Jimmie Åkesson, William Petzäll,

I natt låste jag inte min ytterdörr eftersom jag ville slippa kliva upp för att öppna dörren åt Lucia. För cirka 15 årsedan vaknade jag av att det bultade hårt på ytterdörren, när man vaknar så där plötsligt har man ingen riktig tidsuppfattning, så jag slängde ett getöga ut genom fönstret, Kolsvart, klockan kunde ju inte vara mer än 4 tänkte jag.

 

Så medan jag springer ner för trappen beväpnar jag mig med ett gammalt vattenrör som blivit utbytt tidigare under veckan. Med röret höjt över huvudet öppnar jag dörren och möts av en ljusklädd flicka med ljus i håret, sjungande Sankta Lucia. Snabbt sänkte jag röret och bad Lucia kliva in och vänta i min hall medan jag sprang in på toaletten och bytte ut min handduk mot lämpliga kläder. När man är så där nyvaken är det lätt att missuppfatta situationen, klockan var 7:30, och det var ingen som försökte bryta sig in.
 

För att ge en liten julstämning till denna blogg och i brist av bild på Lucian bifogar jag en äldre bild på en stjärngosse.

Lucia har även genom åren skrämt en hel del Nobelpristagare eftersom de kommer inklivande tidigt på morgonen i pristagarens rum. För att inte skrämma livet ur dessa stackare som väcks så tidigt på morgonen med sång och lussebullar har man numera börjat informera pristagarna om vår luciatradition den 13 december. Ytterst få har sedan de fått information om Lucia avböjt att bli väckta med kaffe och sång.

Idag Luciadagen är det också ett årsedan TÅGAB startade sina resor mellan Karlstad och Göteborg, själv hittade jag denna tågförbindelse i våras och blev helt charmad av deras lilla gulliga tågsätt med tre vagnar som i alla fall stannar till på Laxå centralstation, när SJ hela tiden minskar ner sina tågstopp på vår lilla ort.

Under Lucia bjuder de sina resenärer på en luciaresa med luciakaffe, jag undrar när folkets järnväg SJ inför något liknande.

 

Läs även andra bloggares åsikter om Lucia, stjärngosse, Luciamorgon, luciakaffe, Karlstad,

Häromdagen råkade jag av en slump gå förbi en låda med DVD-filmer med texten 3 filmer för 99 kronor. Eftersom det stod en del personer före mig i kassan passade jag på att rota lite i lådan, och till min lycka hittade jag en Steve McQueen film som jag har letat efter en längre tid.



Jag såg den på televisionen första gången någon gång på 1980-talet, och fastnade då för låten Windmills of your mind som framfördes av Noel Harrison. Musiken komponerades av Michel Legrand och den nominerades med en Oskar vid filmgalan. I Sverige kom Björn Skifs och Lill Lindfors att sjunga in den i olika varianter.



För mig har filmen Äventyraren Thomas Crown förutom handlingen ett mycket stort extraplus på grund av all avancerad flygning med ett segelflygplan i Salem, New Hampshire. Tyvärr är det fortfarande copyright på dessa scener så jag klipper in en filmsnutt jag hittade på You Tube där den Ungerska mästaren i avancerad segelflygning Ferenc Toth genomför ett flygprogram.



1999 gjordes en nyinspelning av filmen med Pierce Brosnan i rollen som Thomas Crown, men handlingen var helt omändrad och de häftiga flygscenerna saknades helt och hållet, till min besvikelse var även låten Windmills of your mind bortplockad från den nya filmen.

Läs även andra bloggares åsikter om Steve McQueen, Windmills of your mind, Noel Harrison, Michel Legrand, Björn Skifs, Lill Lindfors, Thomas Crown, Pierce Brosnan, film,

Julbocken i Gävle har av tradition inte fått leva fram till julafton så värst många är, vanligen brukar den eldas eller utsättas för olika sabotage som gör att den har kollapsat.2001 brändes den ner av en amerikansk turist som under en privat fest hört att det var tradition att bränna ner bocken.


Jag såg att det även på vår lilla ort har det kommit upp en julbock vid rondellen (som numera inte är en rondell utan en korsning med trafikljus). Det skall bli spännande att se om den kommer att överleva till nästa år, eller om ortens ligister får för sig att utsätta även denna stackars bock för någon form av sabotage.
 

Läs även andra bloggares åsikter om Laxå, Gävle, julbock, ligister,

Det är helt klart att föremål och varor förändrar sig genom åren, och det sker även med traditioner på grund av ändrade levnadsförhållanden. Som liten tillbringade jag alla jularna hos stackars mormor i Halmstad. Hon kan inte ha haft det så lätt när hennes hem invaderades av åtta barnbarn och fyra egna barn med sina respektive. När mormor försvann ur tiden tog en av mina morbröder över dessa julsammankomster för hela släkten. Men med åren fick även detta ett naturligt slut då ungarna växte upp och de bildade nya par och platser för julfirandet.

 

Men det jag retar mig på är att vissa saker som hör julen till förändras, själv har jag varit väldigt förtjust i dadlar, dessa såldes i avlånga vitklädda träkartonger, men förra året var kartongen utbytt mot en plastförpackning. 
 
När jag häromdagen skulle köpa årets juldadlar fanns inte det klassiska fabrikatet kvar i handeln utan det var ersatt med något nytt fabrikat som använde sig av en frigolitförpackning. Burr, jag ryser bara när jag ser förpackningen, den är inte så snygg att ha stående på bordet.
  
Förra året letade jag förgäves efter den klassiska Blossa glöggen i olika butiker, men det enda som då erbjöds var smaksatta typer, men till min glädje såg jag att min lokala ICA-handlare har den klassiska glöggen i sitt sortiment i år. Förr fanns det julmust, numera finns det även påkskmust och under övriga delar av året säljs den som Must. Det där lilla extra med musten försvinner. Just försäljningen av julmust i Sverige retade upp Coca-Cola så mycket att de avbröt samarbetet med svenska bryggerier. Helt förståligt lyckades inte deras lansering av JulCoca-Cola trots en jultomte på etiketten,traditionerna om vår svenska juldryck satt för hårt, tyvärr har detta inte gällt svagdrickan som såldes i 2 liter och 5 liters flaskor den är i stort sett borta från handeln.
  
Julskinkan kan köpas nästan året runt som festskinka, på julbordet har man numera möjlighet att kräftor, det känns som om tiden är ur led.

 

Apropå att sakna något, förr fanns något i ostdisken, en grovpipig ost som såldes under namnet Schweizerost men jag har inte sett det namnet där på flera år, och vart tog den goda mjuka Raketosten som man skar av med ett litet snöre vägen.

Läs även andra bloggares åsikter om tradition, dadlar, Blossa glögg, glögg, julmust, svagdricka, Coca-Cola, Raketost, Schweizerost,

Just nu har ämnet vatten kommit i hetluften, på Haiti pågår en koleraepidemi på grund av förorenat vatten, och i Östersund har över 10.000 personer anmält att  de drabbats av magsjuka på grund av bakterier i dricksvattnet.


Jag hörde någonstans att mängden vatten på jorden är konstant, den enda skillnad som märks är att större eller mindre mängd är bundet i andra former så som is eller i luften. Att rent vatten kommer i kranen är ju något som vi är ganska bortskämda med i Sverige, så vi tänker inte ens på hur ett liv skulle se ut om man var tvungen att jaga runt efter rent vatten. Några som har fått prova på det de senaste året är innevånarna i Karlstad och Hammarö  som drabbades av vattenstopp i våras samt befolkningen i Östersund som tvingas koka sitt vatten för att ta död på parasiten Cryptosporidium. 


I Östersund lär orsaken vara att man hämtar sitt dricksvatten från Storsjön, samma sjö som man släpper ut sitt toalettavfall i. Nu läser jag med förfäran i lokalblaskan att länsstyrelsen föreslår att samtliga kommuner i södra länsdelen skall använda Vättern som vattentäckt i framtiden, samma sjö som sedan får ta emot allt avfall. Detta skulle ju även drabba vår lilla ort. Trots att vi har mycket fint vatten från en sjö nästan helt fri från utsläpp. När jag har pratat vatten med stockholmare brukar de skryta om hur gott vatten de har, och jag brukar svara, Tacka tusan för det vi är ju förstagångsanvändare och har kryddat det, sedan använder örebroarna vattnet och kryddar det lite till innan det når er via Mälaren.

 

Frågan jag ställt mig är, lönar det sig för oss i Sverige att spara på vattnet, ger det mer vatten åt befolkningen i Afrika? När vi spolar toalettstolen förbrukar vi ca 6 liter vatten, skulle man placera en tegelsten i vattentanken skulle man spara cirka en liter var gång man spolar. Svaret jag vill ha på min fråga är om detta hjälper befolkningen i Afrika eller kommer det bara att synas lite marginellt på min vattenräkning.

 

Ämnet vatten har i alla fall inspirerat både Robert Broberg och Lille Bror Söderlundh, båda har skrivit texter om just vatten, Robert framförde sin vattenvisa själv medan Lille Brors visa framfördes av Agnetha Fältskog & Christian Ulvaeus.

 

Läs även andra bloggares åsikter om Vatten, Haiti, Östersund, Karlstad, Afrika, Robert Broberg, Toalett, Agnetha Fältskog, Laxå,

Jag har nog präntat ner lite om detta tidigare, men mitt bloggande är något jag gör för mitt eget nöjes skull. Det händer att jag då och då får tips av andra och en uppmaning att skriva några rader om det lämnade tipset. Men för att jag skall skriva något krävs det att det är ett ämne eller någon åsikt som jag själv kan stå för.

Några frågar också om det är svårt att skriva text och publicera, och mitt svar blir att det beror på vilken bloggsida man väljer att publicera sig på. När jag startade blogga så publicerade jag på en sida som krävde att texten var i något som heter htlm format.  Något år senare hittade jag denna sida blogg.se där man kan skriva texten rakt av i ett fönster och sedan trycka på knappen publicera och allt är klart. Själv är jag lite slarvig, jag skriver texten och trycker som regel på knappen publicera utan att ha läst igenom inlägget, så det händer att det blir några små stavfel eller missade bokstäver här och där. Jag brukar inte heller gå in och ändra i tidigare inlägg eftersom det jag skrev är en tidsspegel, att saker och ting ändrar sig hör ju historien till,  och det var ju en av sakerna den forna Sovjetstaten kritiserade för när de ändrade texten i äldre böcker.

För att kunna blogga behöver man en enkel dator och tillgåmg till internet. 

När jag var på bastukubben häromdagen så kom det upp några frågor om mitt bloggande, och en fråga var hur jag lyckades publicera inlägget Nykterist ? med tidstämpeln 20:00:00, och svaret är inte så svårt, jag skrev inlägget redan kl 18:30 och angav att det skulle publiceras 20:00.

 

Utöver lite av mina tankar och åsikter blir det ju som ni redan märkt en del inlägg om olika föreningar som jag stödjer eller är medlem i, bland annat Gräsklipparklubben, 
Konstföreningen och Hembygdsföreningen men även lite om vår lilla ort.

Just när det gäller vår lilla ort har jag hittat några bloggare som skriver på ett sätt som tilltalar mig, och jag kan utan att tveka rekommendera både Charles Blogg och "Min himmel runt hörnet"  som klart läsvärda. Ytterligare en blogg som berör vår lilla ort som jag nyligen hittade var Maggans blogg även den är värd att besöka. Ibland hittar man en sida så där helt apropå, jag kommer inte riktigt ihåg vad jag sökte efter på nätet, men av någon orsak ploppade Rollmars blogg upp, trots att det är en person jag inte har någon personlig kontakt med eller känner har jag lagt in hennes blogg på Bloglovin så att jag kan följa bloggen eftersom jag gillar de bilder och texter hon publicerar.
 

Om du vill ha kontakt eller fråga mig om något maila mig på [email protected]

Vill man prova på att blogga så finns det några sidor på nätet som jag rekommenderar:

• blogg.se ellergoogles bloggsida
• nyligen
• bloglovin
• bloggkartan
• knuff   

Jag hörde idag på radion att några nationer inte kommer att medverka vid prisutdelningen av Nobels fredspris i Oslo. Att Kina inte skulle komma är ju rätt naturligt eftersom pristagaren Liu Xiaobo är i opposition mot den kinesiska regimen, men det som förvånar mig är Rysslands och Egyptens avhopp. Kan dessa länder som är så pass stora känna av påtryckningarna från Kina om hotet av minskad handel och stöd. Utöver dessa två länder lär drygt ett 15-tal till utebli, huvudsakligen stater från Afrika som är beroende av stöd från Kina samt grannländer. Liu är dömd till 11-års fängelse huvudsakligen för att han tillsammans med ett hundratal andra intellektuella 2008 undertecknade ett politiskt manifest för ökad demokrati i Kina så i år känns det som om priset hamnar rätt, synd bara att han inte får möjlighet att hämta priset själv.

Årets pristagare känns i alla fall bättre än förra året då Barack Obama vann priset, för mig kändes det som om han fick priset i förväg på sina uttalanden, som till stor del inte har infriats. Fånglägret på Guantánamobasen finns fortfarande kvar likaså de amerikanska soldaterna i Afghanistan och Irak. Dessutom var det lite svagt att inte ens resa till Oslo för att ta emot priset.

Många gånger har just Nobels fredspris varit väldigt kontroversiellt så här i efterhand ställer man sig lite undrande till att Anwar al-Sadat, Menachem Begin fick priset 1978 och trion Yassir Arafat, Shimon Peres, Yitzhak Rabin 1994. Begin var medlem i Sternligan och Israels premiärminister Yitzhak Shamir var ju bevisligen bland annat med om Sternligans attentat mot Folke Bernadotte i Jerusalem 1948. Om han inte blivit mördad skulle Bernadotte varit en stark kandidat till fredspriset i slutet på 1940-talet, dels för hans fredsstävanden i Palestinakonflikten, och hans arbete för Röda Korset med de Vita bussarna som hämtade judar från koncentrationslägren runt om i Tyskland vid krigsslutet.
 

Läs även andra bloggares åsikter om Nobels fredspris, Liu Xiaobo, Kina, Barack Obama, Menachem Begin, Folke Bernadotte, Yassir Arafat, Sternligan, Oslo,

WikiLeaks har blivit ett mycket populärt ämne att ha olika åsikter om, så även jag måste slänga mig in i debatten med några små funderingar som kanske går på tvärs.

Jag lyssnade på radioprogrammet Medierna på P1 och där det avslöjades att frilandsjournalisten och WikiLeaksaktivisten Johannes Wahlström har ensamrätt på allt material från WikiLeaks som han fördelar till tidningarna Svenska Dagbladet, Aftonbladet och SVTs Dokumentärredaktion. Det betyder att det sitter en person som troligen har en negativ bild mot USA och sorterar ut vilka dokument som skall publiceras i Sverige. Dessutom har de båda tidningarna kommit överens om att inte publicera ämnen i likartade frågor.

Frågan är bara hur stor tilltro man skall sätta på dessa dokument. Amerikanska diplomater särskiljer sig nog inte från andra diplomater, utan överdriver och tolkar informationen så som de tror att mottagaren på utrikesdepartementet vill ha den. Redan under andra världskriget var det vanligt att diplomaterna sände hem snedvinklade rapporter dels för att visa upp sin egen betydelse på platsen, och dels vinklade de ofta texten så att den passade in i mottagarlandets officiella ståndpunkt. Om alla telegram och rapporter om judeförföljelsen varit helt korrekta är det tveksamt om så många nationer skulle ha stängt sina gränser för judar som ville lämna Tyskland.

Jag har full förståelse för att de amerikanska myndigheterna är sura på Julian Assange som står bakom publicerandet av dessa dokument. Vissa dokument visar bara hur naiva en del amerikanska diplomater är, andra dokument jag har tittat på via WikiLeaks hemsida påminner mer om personliga funderingar från diplomaterna. Eftersom dessa dokument inte kan vara alla rapporter som når de amerikanska myndigheterna är det också mycket svårt att få ett sammanhang, underlättelsepersonalen som till vardags analyserar och samanställer olika rapporter har säkert ytterligare källor att tillgå. Så det som visas upp på WikiLeaks är bara en oanalyserad delmängd av rapporterna.
 

Frågan är huruvida Assange är skyldig till anklagelsen våldtäkt och sexuellt ofredande som han nu är internationellt efterlyst för. Eller om det är falska anklagelser för att kunna klämma åt honom. Han anhölls av en jouråklagare i Stocholm under slutet av augusti 2010, men redan ett knappt dygn senare hävdes anhållandet av en ordinarie åklagare. Saken tog en ny vändning 18 november när han på nytt häktades i sin frånvaro. Frågan jag ställer mig, kan det ligga några amerikanska intressen bakom en falsk anklagelse. 

• Ett metod som myndigheterna har provat är att släcka ner Wikileaks olika dataservrar men för att kringgå det problemet har det skapats ett flertal spegelbilder av databasen runt om i världen. Man kan ansluta sig till WikiLeaks på Facebook och Wikileaks på Twitter för att få färsk information om nya webbadresser.

Läs även andra bloggares åsikter om Wikileaks, Julian Assange, Johannes Wahlström, våldtäkt, dokument,

Nu i helgen passade jag på att titta på tv-programmet På Spåret, via SVT Play (det går att se fram till 27 feb 2011).
 
Till en av frågorna framförde gästartisterna Titiyo och Theodor Jensen under namnet Keep Company en helt underbar variant av den franske kompositören Francis Lais Love Story. Själv fastnade jag för denna låt på tidigt 1970-tal när min lillasyster övade på elorgeln. Trots att jag inte kan sjunga brukar jag gå omkring och nynna på denna låt så mycket att folk i min omgivning ber mig byta låt. Fastän jag slutade spela piano för åtskilliga årsedan är just stycket Where Do I Begin från Love Story en av de låtar jag fortfarande kan klinka fram utan noter. I filmen spelade spelades titelrollerna av två mycket unga skådespelare som senare kom att uppmärksammas mycket.

Ali MacGraw, när jag såg filmen Love Story första gången märke jag inte henne som något speciellt, först i samband med att hon medverkade i TV-serien Krigets vindar som Byron Henrys judiska fästmö lade jag riktigt märke till henne som en skådespelare, hon utmärkte sig på ett mycket sensuellt sätt som jag inte kan förklara, och jag blev mycket besviken då produktionsbolaget ersatte henne i uppföljaren War and Remembrance på grund av hennes relativt höga ålder.

Ryan_O'Neal var inte heller någon skådespelare jag fäste mig för när jag såg Love Story, Första gången jag lärde mig namnet och tog mig till honom var I filmen Paper Moon där även hans 10-åriga dotter Tatum O'Neal spelade en ledande roll. Senare har jag med förtjusning sett honom i En bro för mycket där han spelade rollen som James Maurice Gavin som var USAs yngste general i andra världskriget.  

 

Detta med SVT Play är för oss som inte tittar så mycket på TV helt underbart, Tittar man bara någon timme i månaden på TV har man ju inte något behov av en televisionsapparat utan man klarar sig gott och väl med en dator, dessutom kan man se ett program när man själv vill och har tid.

Här nedan följer ett litet inklipp från orginalfilmen via YouTube. Samtidigt slås man av tanken hur de båda har förändrat sig genom åren när man ser på omslagsbilden från nothäftet eller filmbilderna till dagens profilbilder.

Läs även andra bloggares åsikter om På Spåret, SVT Play, Love Story, Ali MacGraw, Ryan O'Neal, Francis Lai, Theodor Jensen, Krigets vindar,

Jag är lite enkelsårig när det gäller konst, för mig är definitionen av konst, bilder utförda som teckningar, akvareller eller oljemålningar. Jag har väldigt svårt för performancekonst som konstnären Christo Javacheff  gjorde genom att vira in Berlins riksdagshus i tyg, eller Anna Odells psykotiskt sjuk kvinna på bron i Stockholm.

Ett område som gränsar till konsten är konsthantverket, många bildkonstnärer har ju även varit verksamma som formgivare åt olika glasbruk och keramiktillverkare, tyvärr är föremålen ofta inte märkta med upphovsmannens namn, utan det enda som står i botten på lergodset är Rörstrand, Uppsala Ekeby eller Karlskrona. Ändå värre är det med glas, dessa föremål var i bästa fall märkta med en liten etikett när de lämnade glasbruket, denna har som regel blivit bortdiskad genom åren.

 

Även på Tivedsbygdens konstförenings advents utställning förekommer det en hel del konsthantverk i form av smide, tyg, träföremål och inte bara bildkont. Efter att jag besökt utställningen några gånger har jag hela tiden hittat nya bilder som jag tagit till mig, men även konsthantverket har jag för ovanlighets skull lagt märke till.

En av mina favoriter från årets utställning såg jag inte vid mitt första besök, men när jag under ett av mina kvällsbesök såg skrotbilen som troligen kommer från bilkyrkogården på Kyrkö Mosse utförd av Lennart Lindström klack det till lite extra. Tyvärr var den redan såld när jag hittade den. Band övriga bildkonstnärers alster jag fäste mig för i år var Anki Lööw, Birgitta Helgesson samt debutanten Britt Johansson.

Ingvar Johansson har skapat några helt underbara tomtar i trä, och utan tvekan var den tomte som satt i en gungstol och läser ur boken Svenska folksagor den som väckte mest uppmärksamhet. Boken är bara 2 cm hög men hela uppslaget med sagan är fullt läsbar.
 

Bosse Möörk köpte för några årsedan en av kommunens utrangerade kraftverksbyggnader och byggde om den till en smedja. Där har det förekommit några smideskurser, och det är kul att se de deras hantverksalster av smide på denna utställning.

Det mörka järnet ger ett mycket robust och hårt intryck, jämfört med de mjuka träföremålen som exponeras på bordet bredvid, utöver Bo Möörk har även Gudmar Andersson och Tage Schölin jobbat med olika smidesdetaljer i järn eller kombination järn/trä.


Det var också kul att lokalblaskan uppmärksammade utställningen och Anna Bomarks tavlor, reportaget kan man klicka sig vidare till här.

 

Läs även andra bloggares åsikter om Anna Bomark, Bo Möörk, Tivedsbygdens konstförening, Anna Odell, Christo Javacheff, konst, konsthantverk, smide, tomte, konst,

På vår lilla ort finns det i dag minst två korskyrkor. Den första kom till på initiativ av Anton von Boij redan på 1600-talet.

Kyrkan byggdes upp vid Ramundeboda klosterplats, men befolkningen på vår llia ort tyckte att det var omständligt att kyrkan låg så långt bort från samhället, så i slutet av 1800-talet flyttades den in till centralorten. För transporten användes huvudsakligen den närliggande järnvägen, men vissa föremål som man var extra rädd om så som altartavlan transporterades med häst och vagn.


Korskyrka nummer två hittade jag häromdagrn i bibliotekets skyltfönster. Byggherre var konditorn Sofia Karlsson från konditori Promenaden, hon har skapat en avbildning av den riktiga kyrkan med pepparkaksdeg. Apropå att det pågår en konstutställning i bibliotekets källare får man nästan klassa in detta pepparkakshus som ett eget litet konstverk. Dessutom har hon även byggt en kopia av Laxå järnvägstation denna byggnad exponeras i konditoriets skyltfönster.

Att jag inleder bloggen med att skriva orden minst två korskyrkor beror på att jag är övertygad om att någon säkert har byggt en modell i trä eller papier-maché som plockas fram som en juldekoration. Tanken som slog mig var att denna kyrka skulle vara en mycket bra modell till en adventsljusstake med ett stearinljus i var korsarm. Tyvärr har jag själv inte tålamodet att skapa en sådan.

 

Läs även andra bloggares åsikter om Pepparkakshus, Ramundeboda, Laxå, Promenaden, konditori,

I dag öppnade radion sin adventslucka nummer 2 och presenterade vilka som kommer att bli Vinterpratare i P1.

Jag upptäckte redan förra vintern att radion startat en serie med vinterpratare och då fastnade jag för skådespelaren, urmakaren med mera Johann Neumanns program, han hade ett riktigt spännande levnadsöde att berätta om, inte minst hur han sprang till kökslådan för att hämta en stor kniv för att ha något att försvara sig med eller hur han blev mobbad på urmakarskolan för att han var liten till växten.

Bland årets vinterpratare som presenterades idag skall jag försöka lyssna till minst fyra stycken de som verkar extra spännande är, författaren Håkan Nesser, sångerskan CajsaStina Åkerström, journalisten K-G Bergström samt handbollspelaren Staffan Olsson.
   

Men om jag på grund av arbete eller att jag är borta hos någon och skulle missa direktsändningen får man väl leta upp programmet på SR hemsida och lyssna i efterhand.

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Johann Neumann, Vinter i P1, Staffan Olsson, Håkan Nesser, CajsaStina Åkerström, K-G Bergström,

"Jag ä inte dö än, sa Janne Vängman" är titeln på en bok av bonden och riksdagsmannen Johan Rudolf Sundström. Själv har jag inte tänkt att dö, men detta råder man inte över, även de flesta personer jag känner tror inte heller att de skall dö. Detta är ju en sak som drabbar andra och inte mig själv.

Varför fick jag en så mordbid tanke inför detta blogginlägg. Orsaken är helt enkelt att jag råkade läsa en artikel om vad som händer med det sociala nätverket man har byggt upp via Facebook, mail och bloggar när man dör.

Dö-kul?

 

Tjänsten som är webb baserad heter Webwill och den låter en bestämma vad som ska hända med ens konton på olika webbsajter på nätet när man dör och är borta. Man ska kunna bestämma hur man vill att t.ex. Facebook, Twitter, Hotmail eller Flickr skall hanteras. Det kan vara saker som att radera kontot, ändra sitt statusmeddelande, skicka ut ett mail till sina vänner, eller låta någon ärva ens användarnamn och konton, etc. samt när detda skall verkställas.

När jag läste detta fick jag en helt sjuk fantasibild i min skalle. Jag föreställde mig att jag efter min död skulle låta min Facebookstatus uppdateras regelbundet med saker som låter mina anhöriga och vänner veta vad jag pysslar med därborta på andra sidan. Tänk er att få statusmeddelanden med texten: "Janne hälsar på Sankte Per", "Janne provar sina nya flygvingar", "Janne sitter på ett moln och äter jordnötter", Janne tar en promenad med Jesus, far, mor, farfar, farmor, morfar och mormor", "Janne vinkar till en gammal flygkompis därnere på Jorden, men han ser mig inte, puffar på honom genom att kasta ner ett par regndroppar!",

Slutligen "Janne brände sig kraftigt just... S@@@n, nu försade jag mig!" ...

 

Läs även andra bloggares åsikter om Webbwill, Hotmail, Facebook, Twitter, Flickr, Janne Vängman,