jannealg

I söndags startade Tivedsbygdens konstforening vårutställning, och den utställningen brukar vara inledningen för mitt konstår. På grund av jobb och andra aktiviteter ligger ju mitt konstintresse i träda från december till mars. Men det känns skönt att utställningarna kommer igång, det är ju ett av de bästa vårtecknen jag har.
 

Kvalitén på årets utställning skiljer sig inte så mycket från tidigare år, som vanligt är det blandat med alster från glada amatörer till mer proffsigare bildskapare. Vid höstutställningen såg jag några alster av Lennart Lindström som tilltalade mig, men när jag väl fick tid att besöka utställningen under måndag lunch var samtliga av hans verk som tilltalade mig sålda.



I år har Conny och Evald lyckats med en formmässigt stilren hägning av alla tavlor. Trots att det är något färre alster som ställdes ut  märks det inte eftersom de har deponerat materialet och ytorna mycket smakfullt. Tur att man inte är utställningskommissarie för det kan inte vara lätt att hänga upp många verk av skiftande typ och ändå få en helhet.

Nu i helgen startade det en ny omgång av Körslaget på TV4. Det som slog mig  var att alla körer presterade betydligt bättre än vid tidigare säsongstarter. Det fanns ingen riktigt klar förlorare. När Carolin af Ugglas fick TV4 att starta denna körsångstävling 2008 deltog Lotta Pedersen (Engberg) med en kör från vår lilla ort som klingade under namnet Team Lotta.



Redan efter första avsnittet avslöjades det i lokalblaskan att vissa orter betalat flera hundra tusen kronor bara för att ortens kör skulle få medverka i programserien. När kravet ställdes på vår lilla ort, att de skulle betala vägrade kommunen helt riktigt att ställa upp. Personligen tyckte jag att hela tävlingsmomentet dog ut när det visade sig att några kommuner kunde köpa sig plats i tävlingen. Det fanns ju inga garantier för att vissa körer fick vara kvar bara för att kommunen köpt en plats i tävlingen.

Idag läste jag i lokalblaskan att Örebro kommun  enligt en granskning som Skånska dagbladet låtit utföra är den kommun som betalar mest pengar  till produktionsbolaget Meter television. Resultatet för min del blir att jag inte kommer och ringa och rösta på Jasmine Karas lag hur bra de än är eftersom jag inte vet om de är kvar i tävlingen bara för att kommunen betalar flera hundra tusen kronor.

Jag såg häromdagen att mediet Anders Åkesson kommer att genomföra en storseans på Porla Slott. Själv har jag väldigt svårt att tro på detta med att någon död person kan tala genom en levande människa. Jag har själv aldrig medverkat på någon seans så min bild av dessa sammankomster med skakande bord och folk som svimmar har jag hämtat från filmens värld. En gång för många årsedan berättade en äldre släkting för mig om en seans hon deltagit i, hur underbart det var att få en hälsning från sin avlidna make med mera. Jag blev helt stum och kunde inte få fram ett ljud över läpparna, men min hjärna fungerade fortfarande och den första tanke som slog mig var att min släkting mist förståndet.

 

Nu brukar jag ändå leva efter filosofin att var och en får tro som de vill, kyrkligt, judaismen, muslimer eller andevärlden, bara jag slipper höra all argumentation och slipper värvningsförsök. Jag blir väldigt irriterad när jag blir anfallen av Hare Krishna, Scientologerna, Jehovas vittnen eller andra trosinriktningar.

Det farliga men flera av dessa sekter eller rörelser är man hjärntvättar sina medlemmar, och det har ju till och med lett till att hela församlingar begått kollektivt självmord. Jag var för liten för att greppa hela händelsen med Charles Manson, men jag ryste när jag såg TV-bilderna från det kollektiva självmordet i sekten Heaven's Gate  1977. Jag har min tro, den är jag helt nöjd med eftersom den är min egen, och jag försöker inte pracka den på min omgivning, samtidigt är den enkel, var ödmjuk mot andra och behandla andra som man själv vill bli behandlad trots detta har jag säkert lyckats reta upp en del personer i min omgivning eftersom jag gillar att genomföra små practical jokes, eller med lite ironi slänga käft.

 
Efter mordet på stadsminister Olof Palme var det en skådespelare som vek ut sig i någon tidning och berättade om hur hon fått ett meddelande från Palme under seans. Jag skakar bara på huvudet och undrar varför tidningarna slår upp en sådan story på flera tidningssidor. När det gäller Anders Åkessons seans i Porla får vi hoppas att han inte fuskar med självlysande lera som han gjorde under en seans i Ystad.


Romerska spågummor har vi haft i alla tider, förr spådde de i kaffesump eller med en stor kristallkula i ett tält på olika marknader, personligen har jag sett detta mest som ett geschäft, men var och en har ju rätten att ha sin tro, så jag skall inte propagera för att detta är humbug.

2 meter är ingen längre sträcka, bara 200 cm, men när man skall flytta något tungt som ett otympligt skåp eller en tung maskin på egen hand kan 2 meter vara jättelångt. Nu hör jag på radionyheterna att jordbävningen utanför Japans kust har flyttat hela huvudön 2 meter åt sidan. Trots att jordbävningen var kraftigare än den som drabbade Haiti förra året blev inte förödelsen lika stor, utan skadorna kom först med tsunamivågen, eftersom japanerna är vana vid jordbävningar och dess efterföljder var det många som tack och lov tog sig till högre platser innan vågen nådde land, detta blev väl räddningen för en stor del av befolkningen.
 

För åtskilliga årsedan var jag väldigt stark motståndare till kärnkraft, detta berodde till stor del av att jag var väldigt förtjust i en tjej som var kärnkraftsmotståndare och jag tog till mig lite av hennes argument mot denna energiform. Samtidigt pågick ju debatten inför folkomröstningen, där många framstående personer så som nobelpristagaren Hannes Alfvén och Tage Danielsson propagerade för ett kärnkraftfritt samhälle. Men efter omröstningen dog debatten mer eller mindre ut, den kom igång lite svagt efter Tjernobyl, men dog ut efter något år. Idag har vi mer eller mindre accepterat kärnkraft trots att folkomröstningen gav beskedet att all kärnkraft i landet skulle vara avvecklad till 2010. Men idag har det svängt till och med centerpartiet som var huvudmotståndare till kärnkraft kan idag tänka sig att denna energiform får vara kvar. Även mitt intresse i denna fråga har genom åren svängt, ingenting har ju hänt, och det har från min amatörsynpunkt verkat säkert trots att några kärnkraftverk stått stilla mitt i smällkalla vintern, just när de behövs som mest.
 

Men nu har det hänt, det alla varnade för på 1970-talet.  Tre reaktorer i Japan kan inte kylas på normalt sätt utan man tvingas som en nödlösning kyla ner dem med havsvatten för att försöka förhindra en härdsmälta. En av reaktorbyggnaderna har ju till och med exploderat på grund av högt vätgastryck inne i byggnaden. Jag tror att vi kommer att få en ny kärnkraftdebatt inom kort. Men argumenten kommer säkert att bli mer sansade och katastrofteorier som framkom i filmen Kinasyndromet från 1979 kommer att utebli.  Ocm man får hoppas att man slipper höra Vad var det vi sa!        

Det har blivit väldigt lite bloggande från mig de sista två månaderna, problemet har varit att tiden helt enkelt inte har räckt till, fast med alla händelser i världen och på vår lilla ort borde det ha funnits massor att blogga om. Vi har ju händelserna i Norra Afrika, föreslagen ny partiledare för socialdemokraterna, katastrofen i Japan och mycket mycket mer.

Storasyster som jag inte har haft så mycket kontakt med sedan nyår ringde häromveckan bara för att kolla om jag fortfarande var tillstädes eftersom hon läste i Svenska Dagbladet att det saknades en 53-åring från vår lilla ort, och då hon inte sett några färska blogginlägg blev hon orolig att det skulle vara jag som saknades. Även en bekant från bastuklubben har hört av sig för att kolla att allt stod rätt till.

Eftersom jag blev hemma denna helg på grund av årsmöte på gräsklipparkubben, passade jag även på att besöka bastuklubben under fredagskvällen. Tyvärr har det inte blivit någon lösning på bastuns fortsättning under hösten. Hembygdsföreningen som driver den i dag vill inte bygga någon ny bastu i de nya lokaler de flyttar till under sommaren, och vi vet inte vad den nya fastighetsägaren till de lokaler vi disponerar i dag kommer att kräva för hyra för att vi skall få vara kvar. Extra kul var det annars att det kom hela 13 personer till årsmötet på gräsklipparklubben, och vissa idéer som kom upp där kan betyda en nytändning för den klubben. Återstår bara att styrelsen hittar personer som orkar driva förslagen vidare så inte alla goda idéer bara rinner ut i sanden.

Under veckan har det tydligen hänt saker på vår lilla ort, som inte ännu har nått ortens innevånare. I torsdags stod den en bil från Sveriges radio på Postgatan, och i fredags syntes landshövdingen med en delegation på samma gata, frågan är vad som är på gång.
 
En gång i tiden när det fanns länsbokstäver på nummerplåtarna for kungen omkring med en krona som nummerskylt alternativt användes plåten A1, själv har jag minne av att i ungdomen sett landshövdingen Valter Åman fara omkring i en bil märkt T1. På ett sätt var det kul med dessa registreringsskyltar, det gav en samhörighetskänsla med andra bilister när man hittade en T-registrerad bil långt uppe i Norrlands inland.

Idag gick det ett program på radons kanal P1 som fick mig att hoppa till. Personers röster är ibland mycket speciella och personliga, detta gällde isynnerhet min morbror, Medan jag satt och jobbade lyssnade jag som vanligt på min pannbensbio helt plötsligt hörde jag en röst som jag tyckte mig känna igen trots att jag inte har hört den sedan 1977. I ett avsnitt hörde man min morbror från Falköping debattera med ecklesiastikminister Olof Palme om ministerns medverkan i filmen Jag är nyfiken - gul. Det gick en mindre rysning genom kroppen och mina tankar drog iväg till min morbror. Radioinslaget finns att tillgå på SR Minnen här nedan.

Detta med röster från avlidna släktingar är något som jag inte har tänkt på tidigare, Tekniken att spela in röster på magnetband har ju funnits i flera år men det har helt enkelt inte blivit av att man passat på att intervjua sin omgivning. I en låda har jag ett flertal rullband som min pappa spelade in på 50-talet med äldre släktingar, men dessa band ger mig inte samma rysningar eftersom jag inte har hört eller träffat personerna som pratar på banden. Det som retar mig mest är ändå alla fotografier av äldre släktingar som inte har någon notering på baksidan, idag är det ju omöjligt att få reda på vilka som är med på dessa fotografier eftersom det nu saknas två eller tre led med äldre personer som skulle kunna identifiera personerna.