jannealg

Det var många ungar som med hjälp av rep eller sina cyklar klättrade upp i trädet för att pocka kastanjer. Det vi jagade var den stora vita kärnan som blev vackert brun efter att kastanjen skalats och kärnan fått kontakt med luftens syre. Målet var att hitta den största kärnan med den finaste bruna färgen.

Att vi klättrade i trädet retade upp kyrkvaktmästare Bertil Tiderman som ofta kom springande från kyrkan eller pastorsexpeditionen för att jaga ner oss från trädet, även detta jagande var en del av vårt nöje.

Man växer med åren till sig och ser andra njutningar i livet, och ibland har barnets njutning även en återkoppling i den vuxnes njutning, så är det i alla fall med Tiderman, han återkommer in i mitt liv som vuxen med ett dramaspel om Bodane.

Jag hörde talas om spelet redan förra året men av olika orsaker kunde jag då inte bevista föreställningen som spelades mot klostermuren vid Ramundeboda klosterruin.

Men i år lyckades jag få alla bitar på plats och kunde besöka premiärföreställningen i lördags.

Spelet inleddes med en helgsmålsringning och det var ganska häftigt att sitta bara 10 meter från den stora malmklockan. Som klockringare agerade kyrkoherde Mårten Ericsson, och jag avundas inte hans jobb att stå rakt under malmklockan och dra i klocklinan under flera minuter.

Bertil Tidermans drama var uppdelat i fyra olika tavelbilder som knöts ihop genom att samliga händelser har utspelat sig i Ramundeboda.

Första tavlan beskrev hur Kung Valdemar sitter och spelar schack i Bodane medan hans trupper förlorar slaget i Hova mot bröderna Magnus och Erik som ville jaga bort storebror Valdemar från tronen. Se för övrigt Hova Riddarvecka.

Andra tavlan gav lite information om Antoniternas orden som drev klostret i slutet av 1400-talet. Man kan ju bara undra hur platsen skulle sett ut i dag om inte Gustav Vasa varit framme och norpat till sig klostrets tillgångar.

Tredje tavlan visar ett krögarpar som drev en gästgivaregård på platsen under 1600-talet, dessutom ansvarade de för landets enda landsortspostkontor. Mycket av händelserna vid gästgiveriet finns omnämnt i Bo Löwenströms bok Från klostermässa till tavernans fröjder

Fjärde bilden föreställde brukspatron Anders Boij. Det var för övrigt den del av spelet som tilltalade mig mest eftersom han och hans son Anton von Boij i princip grundade vår lilla ort.

Hela spelet framfördes av amatörskådespelare som man till vardags träffar i helt andra roller och jag blev verkligen imponerad av deras prestation som skådespelare.