Av en ren händelse råkade jag gå förbi en anslagstavla i Hova under helgen. En av affischerna drog till sig min uppmärksamhet eftersom det stod familjenamnet Rudenschöld med stora bokstäver. Jag visste att hon under 1800-tralet blivit fördriven från Stockholms slott till bland annat till Kroppfjäll utanför Hova, och att det där fanns en vattendrag som fått namnet Tårarnas bäck samt en friväxt lyra som hon enligt sägnen lär ha spelat på. Själv är jag lite tveksam till detta spelande eftersom när jag besökte lyran så såg jag att måste stå på en stege för att kunna spela på denna lyra.
Hur som helst eftersom affischen drog till sig min uppmärksamhet beslöt jag mig för att åka ner till Hova för att lyssna på Intendenten vid Livrustkammaren, Ann Grönhammars föredrag om Gustaf Mauritz Armfelt och Magdalena Rudenschölds passionsförhållande.
Det första jag noterade var ålderskillanden, 11 år mellan de båda, och jag blev lite fundersam över hur en tjugoårig flicka kan falla pladask för en så mycket äldre herre. Men man kanske inte fäste sig så mycket för sådana saker på den tiden, då äktenskapen ofta ingicks mellan olika släkter för att behålla makten och egendomar.
Magdalenas pappa var ju nästan 70 när Magdalena föddes så även hennes föräldrar borde ju ha en stor åldersskillnad.
Magdalena skrev en bok om sitt levnadsöde, tyvärr skriver hon där inte så mycket om sitt vardagliga liv, så mycket av hennes levnadsöde är höljt i dunkel. Boken tar däremot upp händelser vid hovet på Stockholms slott samt hennes politiska medverkan till Armfeldts planer.
Efter två års tid på långholmens spinnhus blir hon förvisad från Stockholm. För Magdalena betyder det att hon flyttar runt bland sina släktingar och vänner. Bland annat bor hon några år hos författarinnan Staël i Schweiz innan hon slutligen kommer till Kroppfjäll. Man vet inte vad hon sysslade med under sina 10 år där men man misstänker att hon agerade guvernant för sina fyra syskonbarn.
Romansen mellan Magdalena och Armfeldt resulterade i drygt 1100 brev, Dessa hittades vid en husundersökning av Armfelts egendom Lindnäs i Östergötland. De brändes upp till stor del med stöd av Oscar II år 1888, eftersom de stötte det sena 1800-talets sexualmoral.
Magdalena räknades som Sveriges första politiska fånge på Långholmens spinnhus.
Nu i helgen öppnade Tivedsbygdens Konstförenings vårutställning. Tyvärr var jag upptagen av andra åtaganden så det fick bli en mycket hastig genomtitt för min del. Jag imponerades av antalet utställda verk, både av bildkonst och konsthantverk,
En av bildkonstnärerna som tilltalade mig extra i år var Lillemor Israelsson
och Siv Sjöstrand Önanders små akvareller,
Vårutställningen i år är i mitt tycke lagom stor med 27 utställare, med några för mig helt nya konstnärs namn.Utställningen är öppen hela veckan så det finns möjlighet att besöka den på Laxå Bibliotek.
I förra veckan var det årsmöte i
Vibybastun, det roliga med den föreningens årsmöten är att förhandlingarna avslutas med en måltid samt någon intressant aktivitet.
I år var före detta journalisten och polismannen Björn Palmkvist inbjuden.
Jag visste sedan tidigare att han jobbat som lokalreporter för
lokalblaskan, och att ett av hans intresseområden var författarinan
Sigge Stark, Men att han jobbat som polis var en nyhet. Jag har tidigare hört honom berätta om Sigge starks levnadsöde på
föreläsarföreningen, men de historier han nu berättade om sin tid som polis slog alla rekord.
Jag har personligen ansett att jobbet som polis, brandman och ambulanssjukvårdare varit de tre sämsta yrken man kan ha eftersom man hela tiden jobbar med elände och tråkigheter.
Enbart detta att komma till en bilolycka där kanske små barn ligger skadade. Redan under min tid i lumpen fick jag en liten inblick i hur det kan se ut när olyckan har varit framme. Jag ser ibland fortfarande bilden av när en pansarvärns soldat fick delar av ansiktet bortskjutet av bakflamman från ett pansarskott. Just när det hela utspelade sig tänkte jag inte så mycket eftersom det kom arbetsuppgifter som skulle utföras, det gällde ju bara att få upp personen på en bår så att man kunde lasta in honom i en 13/14 bil för vidare transport till lasarettet. Däremot kom hela händelsen att visas som en film i slowmotion för mig under flera månader. Det är väl orsaken till att jag inte gillar dessa blåljusyrken.
Just Björn Palmkvist växte i mina ögon, han måste ha en enorm erfarenhetsbank att ösa berättelser ur, då inte bara roliga / tragiska historier från polisjobbet och Sigge Stark forskningen. Han måste ju ha en mängd roliga berättelser även från den tid han verkade som journalist på lokalblaskan.
En av de tråkiga delarna med polisjobbet är säkert all den kritik i media mot hur arbetet utförs, dålig uppklarning av villainbrott, och att det inte finns poliser när de behövs, att de lägger ner jobb på fel arbetsuppgifter. Björn är på det sättet unik eftersom han varit verksam inom båda dessa områden.
Nu senast har det varit mycket skriverier om att polisen beordrade en
broöppning som resulterade i att två bensintjuvar omkom när deras bil körde av vägen. Frågan är om det verkligen var Polisens fel?
Eller om det var den brottsliga individens fria val. I det här fallet gjorde de båda gossarna ett antal helt frivilliga val som vart och ett ledde till en ödesdiger konsekvens:
1) de valde medvetet att begå en stöld trots att de rimligtvis kände till att det var brottsligt och kunde ådraga sig samhällets uppmärksamhet.
2) de valde medvetet att inte stanna på polismans uppmaning trots att de rimligtvis kände till att de var skyldiga att så göra.
3) de valde medvetet att framföra fordonet i en sådan hastighet att de ej hade möjlighet att på ett säkert sätt väja för hinder, trots att de rimligtvis borde känna till vad hastighetsbegränsningarna syftar till.
4) de valde medvetet att ignorera ett antal varningssignaler och forcera ett hinder i form av en fälld vägbom trots att de rimligtvis insåg att de ej borde göra det.
Grabbarna hade alltså minst fyra möjligheter att fatta annorlunda beslut än dessa. Annorlunda val hade lett till annorlunda konsekvenser. Darwin fick rätt igen.
