jannealg

I dag blir det inget fotografi, jag haffade en ung grabb som försökte snatta en pryl på jobbet idag. När jag påtalade saken kastade han prylen värd 3600 kronor på golvet. Jag talade om för grabben att jag vet vad hans pappa och mamma heter och att jag dessutom varit skolkamrat med hans pappa. Efter lite snack erkände han tillgreppet och lovade att inte göra om det. Normalt brukar man ringa polisen när man tar någon på bar gärning, men jag tyckte synd om grabben och jag lovade honom att inte göra någon anmälan, men om jag hör att han försöker snatta igen hos mig eller i någon av de andra butikerna på orten kommer jag att ringa hans pappa.

Likheten inför lagen är inte rättvis, haffar man fabriksarbetaren A eller hans fru brukar det bli en polisanmälan, men när man haffar tjänstemannen X-fru så går hon fri, det har blivit en vana bland butikerna på orten att ringa manen så kommer han in och betalar det hon stulit.

Titeln på sidan är kanske lite fel eftersom Lagen inte når fram till fru-X, det blir ju bara några få som får höra om händelsen, medan Herr-A och Fru-A kan få allt framdraget och ibland även en liten notis i lokalblaskan.

Men fru-X ska inte känna sig helt säker, det tisslas och tasslas bakom ryggen, folk som jobbar inom handel utbyter ju namnen med varandra på suspekta kunder och personer. Polisaspirant J Johansson berättade för mig om en person som har vissa kopplingar till orten, han använder någon form av knark, detta är en av de uppgifter vi byter med varandra, eftersom knarkare kan vara potentiella snattare.

Läs även andra bloggares åsikter om snatta, Polisaspirant Johansson, polisen,