jannealg

1944 startade den vedeldade bastun i Hjalmars Viby. Att det bildades ett stort antal bad och tvättinrättningar runt om i landet får man tacka Lubbe Nordström. Han startade på 1920 talet sin resa genom landet för att beskriva vårt Lortsverige, detta resulterade i ett antal böcker, teckningar och radioreportage.

Det Ludde bland annat stötte på var att det var svårt att klara av den personliga hygienen när bostäderna saknade badkar och enda tvättmöjligheten var ett handfat eller någon enstaka gång en träbalja, där vattnet skulle värmas upp på vedspisen. Eftersom detta blev ett jobbigt företag att hämta vatten från brunnen, värma upp det, och efter avslutat bad bära ut vattnet gällde det att vara effektiv.  Efter att första personen badat fick nästa person krypa ner i samma vatten med ett grått tvålskum flytande ovanpå.

Ludde löste detta problem genom att argumentera för att det skulle byggas små tvagningsanläggningar, där man gemensamt kunde utföra den personliga hygienen.

Han tog bland annat fram en ritning på en liten funktionell bastubyggnad som blev stilbildande. Ett stort antal byggdes runt om i landet, bland annat i Viby, Otterbäcken, Latorp och Götlunda. Efter att man besökt en av Luddes tvättinrättningar har man inga problem att hitta nya badanläggningar när man är ute åker eftersom byggnaderna har ett karakteristisk utseende, även om en del har byggts ut så finns fortfarande grundformen kvar.

På en del av dessa små badhus anställdes en baderska som borstade gubbarna och gummorna på ryggen. I Otterbäcken badades skoleleverna en gång i veckan, där har man även kvar de klassiska ovala vattenbaljorna som man doppade fötterna i och efter avslutat bad hällde över sig.  

Nu till 70 åringen.

I lördags firade Vibybastun 70-år, för att markera detta kostade ett bad bara en krona och i den avgiften ingick även ett mindre julbord och kaffe med dopp. Totalt var vi mellan 40-50 personer som var där och badade under de 4 timmar bastun var öppen.

Som mest var vi 20 personer samtidigt inne i bastun. Detta jubileum har uppmärksammats i lokala media, så föreningen uppvaktades bland annat av Hallsbergs kommun med en fin spegel och en bok om Hallsbergsdottern Karin Larsson (Bergöö).

Antalet medlemmar i Viby bastuförening är ca 150 personer, där merparten kommer från södra Nerike och i genomsnitt brukar ca 25 personer bada varje lördag då bastun är öppen.

Mycket har hänt i denna bastu, bland annat halkade jag vid ett tillfälle när jag skulle ta mig ner från den överta laven som tur var landade jag mjukt på stor mage som låg på den nedersta laven. På vintern när det finns mjuk fin snö händer det att några går raka vägen ut från basun och rullar sig i snön, detta är något som jag ännu inte provat på, men jag har intalat mig själv att jag vid lämpligt tillfälle skall prova även detta.

En av de största njutningarna jag upplevt i Vibybastun är möjligheten att mellan två omgångar i bastun kunna gå ut på altanen, sätta sig ner och dricka en kopp kaffe, njuta av solen och röken från eldningen. Ibland kan man till och med känna på doften vilken typ av trä som eldas i pannan.

Det enda som kan slå denna personliga njutning är Varbergs kallbadhus, där man mellan två bastuomgångar kan ta sig ett dopp i salt havsvatten, tyvärr är då kallbadhusets bastu eldriven så den underbara doftupplevelsen uteblir. 

 Jag skall kanske som en avslutning nämna att bastun har öppet lördagar mellan klockan 15 och 19, samt att ett besök kostar 20 kronor. 

 

 

I dag passade jag på att åka till Vibybastun för att få en rejäl lördagstvagning. Det är något extra med dessa vedeldade bastuanläggningar, både luften och fuktigheten känns betydligt bättre än i en vanlig eldriven Tylöbastu.

Detta hindrar inte att det även i en vedeldad bastu kan bli fuktigt på lavarna, det fick jag själv erfara för någon vecka sedan när jag reste mig för att gå ut, Bastulaven var snorhal och jag drattade på ändan, som tur var landade jag väldigt mjukt eftersom min ändalykta landande på en persons mage som troligen vägde 100+. Själv blev jag ganska förlägen och smet ut ur bastun så fort jag kunde, hoppas bara mitt fall inte fick den stackaren att tappa luften.

 

Extra kul idag var att även Jultomten passade att besökte oss för att klara av sitt årliga bad inför den stundade arbetsintensiva perioden. Jag passade på att fråga hur det var att bara arbeta en dag om året, men svaret jag fick var att han under resten av arbetar för Statens Järnvägar.

 

När jag ändå skulle genomföra denna lördagstvagning passade jag på att bli av med mitt gråa skägg så man slipper att extraknäcka som jultomte den tjugofjärde december.

 

Precis som TV kockarna får det bli en bild före och en bild på slutresultatet.

 

 

Årets fösta bastubad är nu genomfört på Sätterstrands badhus. I Skoghall fanns tidigare ett litet badhus uppfört någon gång på 1920 eller 1930-talet. Tyvärr blev det inte av att jag någon gång provade på att basta där medan verksamheten var i gång, och nu är det tyvärr försent eftersom badhuset stängdes för några år sedan. Kvar på ytterdörren finns fortfarande skylten med öppettider kvar, fast ingen verksamhet pågår i huset.

Annars har man genom åren provat på en del lustiga miljöer att basta i, bland de jag håller främst är utan tvekan kallbadhuset  i Varberg, där har man den mäktiga känslan och förmånen att kunna kliva rakt ut ur bastun och klättra ner i det salta havsvattnet för en lien simtur innan man kliver in i bastun igen. Ytterligare en bastu som etsat sig fast i skallen är den som ligger på en av de övre våningarna, nästan högst upp på Scandic Infra City, där bastade jag vid 10-tiden på kvällen och det var mäktigt att sitta i bastun och se alla bilar som passerade förbi på E4an för att ta sig till Arlanda eller Stockholm, den har en like i bastun ombord på M/S Mariella där man genom panoramafönstret kan följa båtens färd genom Stockholms skärgård.

Men detta skulle handla om årets premiärbad som genomfördes nu i helgen på Sätterstrands badhus  på Hammarö. Jag hittade hit tack vare lite googlande på nätet, och fastnade för att de hade öppettider som skulle passa mig, vad jag missade var att läsa igenom hela beskrivningen, det visade sig att just denna bastu var en gemensam bastu för damer och herrar. (detta viste jag inte när jag löste mitt årskort). Bastun var relativt liten, men man fick en känsla av stor rymd ändå pågrund av att det fanns ett litet fönster ut mot bassängavdelningen. I bastun träffade samtalade jag lite med en äldre herre som tidigare badat just vid Skoghalls badhus. Han berättade att just det badhuset var något speciellt eftersom många av världens problem blivit lösta där genom åren, och att flyttningen till Sätter inte var helt positiv eftersom mycket av hans bastunöje satt kvar i väggarna i Skoghalls badhus, och trots att lokalerna var slitna och varmvattnet ibland tog slut skulle han föredragit att den bastun fortlevt. Själv var jag ganska nöjd, lagom varmt med rätt fuktighet gör ju att bastubadet blir en njutning och eftersom jag ofta byter bastumiljö spelar inte känslorna i väggarna någon större roll för min del, men jag kommer alltjämt räkna Vibybastun som min hemmabastu.

Efter att vi i bastuklubben blev utkastade från vår kära bastu i våras har det inte blivit så många bastubad för min del, dels saknas det offentliga badinrättningar som har lämpliga öppet tider för mig, och sen har det tyvärr kommit andra saker i vägen när det väl varit läge för ett njutbart bad.

Den tidigare ordföranden i gräsklipparklubben har under flera år fört fram positiva omdömen om den bastu han är verksam i som eldare och vedkapare.

Sagt och gjort ni i dag lördag passade jag på att åka till den omtalade vedeldade bastun i Viby, vilken känsla. Komma in i ett omklädningsrum som värms upp av en vedkamin och ytterligare en eldstad för bastun. Enbart doften av den brinnande veden var värd hela besöket. Själv har jag inte badat vedeldat sedan 1970-talet då min morbror drog igång sin bastu utanför Falköping.



I bastun blev det en liten historielektion, där jag fick veta att bastun byggdes 1946, men det rättades genast av en person om hävdade att den byggdes 1942, snart kom ytterligare ett bud och det gick ut på att bastun byggdes 1944 samma år som den besöktes av Lort-Sveriges Lubbe Nordström.

Bland andra prominenta bastubadare kan nämnas Vibyprofilen Hjalmar Berglund  som besökte bastun 1988. Hjalmar nämnde vid besöket att han gillar att bada bastu fast hans hustru kan bara vara inne i bastun någon minut, för hon blir så illa röder i trynet.

Extra skönt var det för mina fötter efter badet och duschen då jag fick på mig ett par nya merinoullstrumpor som storasyster postade till mig under veckan.

Efter jobbet idag blev det en snabb sväng till gräsklipparklubben för att förbereda inför vårens första Jetflygträff som inleds i morgon lördag. Jag försökte fixa till det mesta jag planerat så fort som möjligt för att även få lite tid över till bastuklubben, Ett besök där är ju enligt min mening ett av de bästa sätten man kan avsluta en arbetsvecka, dels träffar man personer man dryfta veckans händelser med, samtidigt lär man sig alltid något nytt.

 

Att det blev ett besök på bastuklubben just i kväll var för min del en j****a tur eftersom det visade sig vara sista gången bastun var öppen för allmänheten. Gullspångs kommun som tidigare har ägt fastigheten och upplåtit den till Gårdsjö hembygdsförening, har nu sålt fatigheten till en Holländsk kvinna, och det har ännu inte blivit klart om hon kommer att upplåta bastun till vårat gäng som har använt bastun under ett flertal år.

                                

På gräsklipparklubben kan vi nog räkna med ett flertal rekord i år, Trots att meetingen skall starta först på lördag har redan ett 30-tal modellflygare anlänt , och när jag kom upp till flygfältet efter jobbet stod det två stycken Dynamic flygplan parkerade varav det ena var norskregistrerat. Att det kommer utländska besökande flygplan till dessa träffar är inte så vanligt, men för två årsedan fick jag användning av min engelska då ett flygplan från USA ropade upp på radion och begärde ett landningstillstånd. Det visade sig efter att flygplanet landat att flygplanet genomförde en ferryflygning från USA till Sverige och piloterna bara ville stäcka på benen inför den sista etappen till Barkaby utanför Stockholm.

  

Normalt är fredagen den sista arbetsdagen i veckan för min del, men när det lackar mot jul är veckans arbete inte slut, Nu inför julen kommer allt övertidsarbete igång, så det blir jobb både på lördagar och söndagar. Men för att ändå få ett litet avslut på arbetsveckan blev det en tur till bastuklubben.

På vägen dit passade jag på att lämna in mina tomma svagdricksflaskor, och jag hoppas att jag även denna jul kommer att få njuta av denna underbara dryck. För några årsedan hittade jag en butik som sålde svagdricka i plastdunkar, men den smakade inte riktigt som den svagdricka man fick som liten. Senare tipsade en bekant mig om att
Carlsons Livs i Finnerödja var återförsäljare av Hjo bryggeris Juldricka, efter att första året bara köpt en glasflaska på prov, har det nu blivit en liten tradition att åka till Finnerödja för att köpa denna dryck och antalet flaskor ökar för vart år. Som regel brukar jag passa på att samtidigt köpa lite av deras hembakade bröd. 
 
Efter att jag handlat klart valde jag att ta genvägen genom skogen från Finnrödja till Gårdsjö, jag tänkte inte så noga på väglaget. På ett ställe vid en korsning i en backe råkade bilen glida ner i diket, som vanligt fanns ingen spade eller andra nyttiga prylar i bilen, men jag lyckade gunga mig loss med hjälp av att lägga mina bastuhanddukar under bakhjulen. Inte så kul att ha dessa för att torka sig med, men jag råkade ha med mig en extra eftersom jag inte plockat ur väskan ordentligt efter förra bastubesöket.

Den stora grejen för min del på bastuklubben i kväll var att få lämna över de fotokalendrar jag tagit fram, Tyvärr blev det inte så många bilder från bastun så jag tvingades fylla ut den med lite lokalbilder från Gårdsjö. 

 
I kväll råkade jag på en person som jag inte minns att jag träffat tidigare, under samtalet kom vi in på ämnet segelflyg och det visade sig att han skolat till ett c-diplom i Västerås 1957, tanken svindlar eftersom detta är mitt födelseår. Bastun sköts av en gullig tjej som klingar under namnet Lotta, och ibland hittar man några av hennes små meddelanden till oss bastare, på ytterdörren satt i kväll en liten lapp om att vi är dåliga på att låsa dörren, vi måste tydligen skärpa oss. Lotta borde få en egen blogg, när cafét var igång fixade hon till helt underbara mackor till ett lågt pris.

För något årsedan fick jag iden att fixa till en almanacka med motiv från bastuklubben. Almanackor med lättklädda damer förekom ju för något årsedan när några äldre damer i en engelsk kyrklig syförening klädde av sig och sålde sådana för att få in pengar till sin bidragsverksamhet. Men när sedan kommunen beslutade att sälja fastigheten där hembygdsgården och bastun är belägen rann hela iden ut i sanden.  

Sen kom två händelser slag i slag, när jag städade i min dator hittade jag mappen med bilder från bastun och samma dag fick jag ett erbjudande från ett företag som tryckte upp kalendrar till ett rimligt pris, så istället för att kasta bilderna postade jag iväg dem för tryckning.

Lurad!!!!

För att spara mina läsare bilder på helnakna gubbar så visas bara små smakprov av almanackan, Troligen skall jag beställa några fler och då passar jag på att beställa en väggalmanacka med några av mina teckningar.

Tyvärr blev det inte tillräckligt med bilder så att det räckte till alla årets månader så jag tvingades fylla ut kalendern med lite lokalbilder. Men just bilden Här slutar allmän väg är rätt kul, eftersom den ger en fingervisning om att kalendern inte är allmän, utan bara till för de närmast sörjande.
 

Annars har dagen bjudit på ett riktigt snöfall, i förmiddags tvingades jag sopa min trapp ett flertal gånger, runt lunch retade jag mig på att snösvängen redan startat med att bränna bort sitt anslag på snö som borde vara borta om någon dag.

I kväll när jag gick till Ica såg jag vilka snödrivor blåsten skapat under dagen, och retade mig på att det var dåligt skottat.


Jag undrar vad Anna Levin på  lokalblaskan skulle anse om nakna gubbar i en almanacka, hon skrev nämligen ett inlägg om Ryanairs almanacka med lättklädda bikinibrudar som till vardags arbetar som flygvärdinnor.

Bastuklubben och två nya öltyper

Denna helg blir lite stressig, dels ska jag jobba och sen är det styrelsemöte i gräsklipparklubben http://jannealg.blogg.se/2009/august/grasklipparklubben.html. Det blir första advent och syrran blir haffad för fylleri, jag letade reda på en tecknig hon ritade i tredje klass och på loppis hittade jag en passande ram från 1950-talet, jag lovar att hon kommer att bli snopen när hon öppnar den födelsedagspresenten.


Jag fick under veckan tips om två nya öltyper, och jag lyckades efter lite strul få tag på en flaska av var typ. Så i fredags när vi träffades i bastuklubben tog jag med mig en av flaskorna för att provsmaka, smaken och aromen kommer fram betydligt bättre när man sitter och pinas av värmen.

När man läste etiketten blev förväntningen stor Weihenstephaner, Älteste Brauerei Der Welt. Men ändå känner man sig lite lurad, på framsidan står det tydligt Alkoholfrei men läser man det finstilta på baksidan kan man läsa ALC/ALK.MAX 0,5% vol. Jag skulle inte klassa detta som alkoholfritt. Fast smaken på detta öl var helt OK till och med något bättre än Carlsbergs alkoholfria variant. Den andra typen Kaliber skall jag avnjuta nästa fredag.

Vi har haft en liten bastuklubb under några år, tjejerna får bada från kl 3 till halv 6 på kvällen, medan vi killar kan använda bastun från klockan halv 7 och resten av fredagskvällen. Komunen som äger fastigheten har nu beslutat att sälja huset, enbart att värma upp lokalerna i huset kostar över 250.000 tusen om året, och vår lilla avgift på 10 kronor kan ju knappast täcka kostnaden, i och för sig använder hembygdsföreningen de tidigare skolsalarna och på övervåningen driver de ett vandrarhem, men förlusten att driva huset drabbar tyvärr skattebetalarna. Det var inte så muntra tankar i bastun i fredags kväll då det varit visning för spekulanter under torsdagen.

Själv har jag varit med i ca 5 år, de första 3 åren var lite besvärliga för mina ögon, jag vaknade vaje lördagsmorgon med lite sveda i ögonen, och mycket gult skorv som fick torkas bort, men sedan 2 år har dessa problem minskat svedan är borta och det gula är betydligt mindre. Nu i fredags kom vi att prata om just detta problem, jag var inte ensam, det visade sig att man under de första åren använt plockade stenar från SJs-banvall, för två årsedan byttes stenarna ut mot någon stentyp som var plockad vid en sjöstrand. Man kan få bort problemet helt och hållet men detta kräver att man köper riktiga lavastenar och hembygsföreningen som driver bastun har inte haft den ekonomiska möjligheten ännu, och nu när komunen ev säljer huset är det bortkastade pengar att lägga ut ca 2000 kronor på en stenhink.