jannealg

Här blir det lite skriverier om Fylleri och en liten återblick på det gångna året

Idag fyller denna blogg ett år, jag startade den eftersom min tidigare bloggplats krånglade till det och jag som inte vill besvära mig med htlm-programmering letade reda på en enklare bloggportal, och stannade här när jag hittade blogg.se.

Under det här året finns det många ämnen jag tänkt ta upp, men dessa har fått så tillbaka för andra aktuellare saker, ibland saknar man inspiration eller man vet inte hur man skall ta upp ett ämne utan att röja eller driva med någon. Att jag själv klantar till det ibland och kommer en vecka för sent till en kyrkvandring, eller slår sönder ett fönster det får jag väl bjuda på, det är ju det självironi handlar om. Då och då har det varit perioder med bloggtorka, detta kan bero på att jobbet eller andra saker kommit emellan Bland dessa andra saker är olika styrelseuppdrag i olika föreningar, jag lovade mig själv redan förra året att jag skulle minska ner antalet, så till hösten när olika valberedningar kontaktar mig kommer svaret att bli NEJ.

Läser man igenom mina inlägg, finns det en hel del stavfel, jag korrekturläser inte och ibland är fingrarna snabbare än tanken så en del bokstäver btyer plats, eller jag stavar ett ord med två kk istället för ll eftersom dessa två bokstäver ligger bredvid varandra på tangentbordet.
  
Under vården drabbades Haiti av en kraftig naturkatastrof, den veckan fick jag flest kommentarer, kanske beroende på att jag betalade in 100 kronor till hjälpinsatserna för vart inlägg som skrevs i min blogg. Jag trodde att det skulle bli ett inlägg om dopning med både OS och VM- tävlingar under detta år, men Mührlegg effekten har uteblivit, och inga större dopningavstängningar har uppmärksammats i media under året. Några har jag så här i efterhand blivit ganska nöjd med, andra blogginlägg är mindre bra, men de får stå kvar eftersom de speglar den dag den skrevs.
 
Jag skrev ett inlägg om alkoholfri öl, för att allt skulle bli rätt, mailade jag tre bryggerier som finns på den svenska marknaden, bara Norrlands Guld svarade, undrar hur konsumentkontakten är på de två övriga. Ett ämne som jag borde skriva mer om är flygning, men min aktivitet inom det området har varit väldigt låg det sista året, och om det blir som jag har tänkt, avveckla olika styrelseuppdrag så minskar kontakten med flyget ytterligare. Några allmänna tjänare. En socialsekreterare och några poliser har även fått några beska kommentarer under året, hur det slutade för Säpopolisenl från Uppsala vet jag inte, men Kapten Klännings rättegång i tingsrätten avslutades i går, dom lär komma inom kort.

 

 

Från polisaspirant Jocke Johansson väntar jag fortfarande på den ursäkt han lovade att ge mig enligt ljudupptagningen av vårt samtal. Samtidigt får jag passa på att tacka honom för alla bloggtips han gav mig, några har jag använt andra återstår. Detta med ljudupptagning kan vara mycket bra Företaget Tele-Del som fakturerar och hävdar att man bokat en annons river fakturan så fort de hör en ljuduppspelningen av telefonsamtalet de hänvisar till. Genom min blogg har jag även lärt känna Evald från konstföreningen bättre, det verkar som vi delar samma syn på konst och konstnärer, jag har under de sista månaderna växlat fler ord med honom än under de 35-år han har bott på orten och basat för charken på Domus. Detta med bloggandet har fått mitt fotointresse att återkomma, man behöver ju bilder för att kunna illustrera inläggen och har man med sig kameran ökar ju chansen att fånga lite dråpliga bilder.
  
Utanför min bostad lyckades jag fånga denna bil med tre hjul, och under en promenad i Skoghall stöter jag på denna tjej, eller som var när det var examen i hundskolan en hel bunt med okopplade hundar som sitter stilla trots att matte och husse står runt hörnet. Något som jag har fått med ganska ofta i mina bloggar är små kommentarer om de olika sommarpratarna i P1 några som Ola Salo, Frda Hyvönen har varikt riktigt bra medan andra som Micael Dahlén och jägaren Natasha Illum Berg har varit rena bottennapp.

På min lunch idag passade jag på att ta med mig kameran, orten är helt död vid lunchtid, så jag passade på att knäppa en bild från järnvägstationen utmed Postgatan upp mot torget, nästan inga bilar och inte heller mycket mäniskor.

För 3 dagar sedan gästades orten av Cirkus Madigan, de var väldigt duktiga med att sätta upp affischer runt lyktstolpar, staket samt teijpa upp på fasader och fönster runt om i samhället utan att fråga om lov. Affischerna som satt uppklistrade på träskivor och placerade runt lyktstolpar och staket försvann samma kväll föreställningen var över, men affischerna som klistrades upp på hus och fönster lämnades kvar.

Detta är mycket dåligt gjort, skräpar man ner skall man för sjutton städa upp efter sig. Inga besök av mig på Cirkus Madigan i framtiden. Det var ju inte många månader sedan vi genomförde en städdag i Laxå.

Läs även andra bloggares åsikter om Laxå, Cirkus Madigan, städdag, affischer

En mycket avlägsen släkting till mig var verksam som konstnär, och när man tittar på hennes måleri över en period kan man verkligen se hur vissa konstnärer inte fastnar i ett fack utan hur de utvecklas och förändrar sitt måleri. Vad jag kan minnas har jag bara träffat henne två gånger i mitt liv, och båda gångerna var på 1970-talet och mitt intresse för konst låg då i sin linda.

Personligen är jag inte så förtjust i stilleben, utan har magasinerat de flesta tavlor av den typen på vinden, dock har jag en Greta Jerrefalk med blomstermotiv hängande i trapphuset, mest bara för att man skall kunna se skillnaden på en konstnärs alster över åren.
 

Blommotivet målades 1945 och har inget namn, medan den fria nonfigurativa motivet skapades 1964, när man betraktar dessa två målningar samtidigt är det svårt att tänka sig att det är samma konstnär bakom penseln.

Greta var först verksam under namnet Jansson och på vinden står ett av hennes tidigare alster från 1943, även detta ett stilleben.

Trots det avlägsna släktskapet med Greta vet jag inte så mycket om henne, hon var verksam i Vallentuna och aktiv inom Össeby Hembygdsförening, hon avled i slutet på 1990-talet eller tidigt 2000-tal, och att hon har tillsammans med Börje Sjöman givit ut boken Garnsbygden i historiskt perspektiv där Greta svarade för illustrationerna. När jag har sökt på nätet hittar jag inte mycket, någon enstaka tavla har sålts på Stockholms auktionsverk, så mycket mer vet jag inte, om någon har mer information lämna gärna en kommentar.

Läs även andra bloggares åsikter om Greta Jerrefalk, stilleben, konst, Vallentuna, Össeby Hembygdsförening, Börje Sjöman

När man sitter på jobbet märker man ibland vad det är för väder, helt plötsligt ringer telefonen, och man hör en västgötisk dialekt i telefonen, Dö jag har landat på ESSH på grund av dåligt väder och nu behöver jag extra bränsle för att ta mig vidare, jag förklarar att jag jobbar och kan komma ifrån först klockan 18 om jag skall kunna hjälpa honom. I semestertider borde det finnas folk som är lediga så jag ger honom ett antal telefonnummer till andra klubbmedlemmar. Han fick svar på de flesta nummer han provade, men personerna som svarade var spridda över hela landet, så han fick snällt vänta tills jag slutade jobbet om han ville ha något bränsle. Efter samtalet tittade jag ut genom fönstret och såg att molnbasen låg runt 200 meter så han var fast på ESSH vare sig han fick bränsle eller ej.

När jag väl kommer till fältet visar det sig att han kommer med en Cessna från Trollhättan. Efter att vi tankat flygplanet får han låna min nyckel till klubbstugan, eftersom det troligen blir en övernattning och väntan på bättre väder.

Detta med tankningen betydde att jag kom iväg lite senare än tänkt till ett möte i Hova. Strax före Bodanesjön där det är ett körfält ser jag i backspegeln blåa ljus, så jag slänger en blick i spegeln och ser en ambulans med blinkande lampor. Jag vet inte varför men just denna biltyp med blinkande ljus får mig att bli stressad när det bara är ett körfält. Konstigt nog känner jag inte samma stress när det är en brandbil eller polisbil, men även dessa yrkesgrupp borde ha lika bråttom.
 

Det visade sig vara en bil som vattenplanat och kört in i ett vajerräcke. Eftersom detta betydde totalstopp bliv vi stående i ca 30 minuter. Folk klev ur sina bilar, pratade med andra trafikanter, själv blev jag bjuden på nybyggt kaffe av en långtradarchaffis, jag blev mäkta imponerad av hans lilla minikök i förarhytten.
 

Lokalblaskan är som vanligt snabba med referat i sin nätupplaga, redan medan jag satt i bilkön publicerade de detta. Det visade sig vara en vattenplaning som oraskat stoppet. 


Som en avslutning får jag bara nämna att dagens Sommarprogram med Professorn i företagsekonomi Micael Dahlén var ett riktigt bottennapp det sämsta programmet än så länge det här året.

Läs även andra bloggares åsikter om Gräsklipparklubben, Cessna, ESSH, Micael Dahlén, NA, vattenplaning, vajerräcke, Hova, Laxå

Dagens sommarpratare Lennart Jirlow var en klart positiv överraskning. Som konstnär har han en något naivistisk eller småbarnslig stil som jag inte gillar. Vore det inte för att hans tavlor såldes för betydande belopp skulle han nog utan tvekan vara en mycket bra serietecknare, men ett helt tidningsavsnitt betalar bara bråkdelen av en av hans oljemålningar. Tydligen har han kommit i ropet mycket det sista året så Anne Lundberg från Antikrundan gjorde ett specialinslag om honom tidigare i våras och nu sitter han i Stockholm och är sommarpratare i P1. Efter att hört programmet drog jag mig till minnes att jag har Göran Sellgrens bok Tablåer ur ett målande liv som tar upp Jirlows konst, så jag letade reda på den för att läsa om vissa partier.


Största behållningen var Lennarts beskrivning av personligheter han har träffat och musiken i anknytning till dem. Det var många kända namn som räknades upp bland annat Torsten Ehrenmark, Povel Rammel, Lasse Lönndahl, med små anekdoter om dessa. En nyhet för mig var att den franske skådespelaren Jacques Tati var verksam vid Chinavarietén i Stockholm i slutet av 1940-talet.
  

Aven karikatyrtecknaren Gurr (Rolf Gustafson) försäljning av skämtteckningar till Stockholms Tidningen nämndes, denna försäljning betydde att Lennart bara fick sälja en teckning för 15 kronor. Själv lyckades jag komma över denna Gurrteckning för en hundring.



För några årsedan träffade jag ytterligare en svensk konstnär som var bosatt och verksam i Paris. Bengt Olson ursprungligen från Kristinehamn, det skulle vara kul att höra honom som sommarvärd i framtiden, jag vet ju av egen erfarenhet att han har mycket att berätta, bland annat hur han lyckades få Pablo Picasso att placera en skulptur i Kristinehamn.

Olsons och Gurrteckningen är avfotograferade egna alster medan Jirlow bilderna kommer från Göran Sellgrens bok. Som en liten extra bonus Lennarts farfar Sjöfararen Andersson konstruerade sitt efternamn Jirlow efter sjöfartstermerna Jira och Lovart.

Läs även andra bloggares åsikter om Lennart Jirlow, Kristinehamn, Gurr, Bengt Olson, Jacques Tati, Sommar i P1,

I dag har det varit väldigt varmt på jobbet, den enda termometer som finns där visade över 90 grader eller som det stod bredvid gradantalet Blood heat, jag har inte orkat räkna om granantalet till Celsius på grund av värmen, man orkar helt enkelt inte räkna.

 

Skönt att få komma hem efter jobbet och mötas av lite mer normal temperatur min digitala termometer visade bara 31,1 grad, det är ju lite mer drägligt, men svetten rinner ändå över hela kroppen, så det var bara att slänga av sig en del klädesplagg, av anständighetsskäl kommer inga bilder på mina nakna ben i dagens blogg.



men jag har även en termometer i köket som visar på en ute temperatur 28,3 grader som jag kan visa observera att denna är på husets skuggsida vänd åt öster. 




Människosläktet är bra märkligt, det är inte så länge sedan vi klagade över den kalla och snörika vintern, just nu klagar bönderna över torkan, all spannmål torkar bort. Skulle det mot förmodan komma lite nederbörd de närmaste dagarna kommer vi säkert att höra att grödan ruttnar bort på grund av vätan.

Nu väntar jag på att det skall bli lite svalare så att jag kan återvända till jobbet och fixa till några prylar som jag inte klarade av att göra tidigare idag på grund av värmen. När det är så varmt som i dag klibbar nämligen en del verktyg fast i handen och man får inte riktigt samma precision i handgreppen

Min första kontakt med Fredik på Rannsätt fick jag i lekskolan där vi tvingades sjunga A jänta o ja, med åldern kom insikten om hans övriga arbeten där folklustspelet Värmlänningarna intar hedersplatsen. Enligt flera källor skall detta vara Sveriges mest spelade pjäs. Kungliga Teatern i Stockholm gav föreställningen årligen under tidigt 1900-tal. Wilhelm Moberg skrev ett manus av folklustspelet för radioteatern, för att alla skådespelare skulle komma i rätt stämning var de klädda i folkdräkt under radioinspelningen, med undantag av Lars Hanson som var klädd som militär eftersom han skulle uppträda på Dramaten så fort radioinspelningen var klar. Under inspelningen satt Moberg med och för att sysselsätta honom fick han plinga i en koskälla medan Anna vandrade omkring i skogen. Senare kom Ingmar Bergman att sätta upp spelet på Helsingborgs stadsteater. Ytterligare en teatergrupp sätter årligen upp spelet i Arvika, och de hävdar att de är de enda som spelar på genuin värmländska.


Själv har jag sett föreställningen som ges i Gropa på Ransäters hembygdsgård 6 gånger, vissa saker här förändrats genom åren, förra året kom den nya drunkningscenen och i år hördes kören ordentligt för första gången när Henrik Hugo klämde i med Värmlandsvisan. Under dessa år har det varit tre olika personer i rollen som Anna, alla har varit bra men jag förknippar ändå Elin i den rollen eftersom hon var den första Anna jag såg. I övriga roller har Patron, Pastorn och Löpar Nisse med flera bytt skådespelare och dessa byten har varit lättare att ta till sig. Det blir säkert en del byten även inför nästa års uppsättning, och man får hoppas att de hittar personer som kan fylla ut de nuvarande skådespelarnas rollprestationer.
  

Under 1930-talet reste en svensk teatergrupp till Tyskland för att ge föreställningen av Värmlänningarna för en tysk publik. Tidigt var det så att Löpar-Nisses text ofta tog upp dagsaktuella ämnen, så och under denna resa. Rollen som Löparnisse spelades av den antinazistiska journalisten Wilhelm Scharp, och han lyckades i sin sminkning bli väldigt porträttlik med en viss rikskansler, att sen texten han framförde var kritisk mot den tyska ledningen resulterade i att Löpar-Nisse blev utvisad från tyskland.

Porträttlikhet är reaktiv, när jag skulle knäppa en bild på F.A Dahlgrens byst, stod det en person bredvid bysten, och med lite fantasi får man nog anse att även dessa två var porträttlika. En liten extra krydda med just Dahlgren var att hans dotter var gift med brukspatron Carl C:son Lindberg, som var chef för Laxå Bruk, där lyckades jag få in den lokala anknytningen till Laxå.

Läs även andra bloggares åsikter om Värmlänningarna, Löpar-Nisse Ransäter, Gropa, Dahlgren, Wilhelm Scharp, Laxå,

Detta händer inte mig, så tänker man ofta, men i söndags natt drabbade det mig.
Jag vaknade av ett våldsamt liv på min ytterdörr, min första tanke var att det var inbrott, så jag greppar ett par brallor och tittar ut genom sovrumsfönsteret, inget ovanlig där. Så jag springer iväg mot entren men möts av massor av rök när jag kommer ut från mitt sovrum, under min väg mot dörren tittar in mot köket och ser att det brinner i slaskhinken, med byxorna jag har i handen kväver jag elden och springer sedan ner för trappen för att öppna åt räddningstjänsten. Denna gång slutade det lyckligt trots avsaknaden av brandvarnare, detta endast tack vare en tjej som sett röken och larmat brandkåren. Min läxa och mitt råd efter detta är KÖP BRANDVARNARE, i bästa fall kan den varna innan det gått så långt som till en brand för dessa känner efter vad jag har hört av att lokalen är rökfylld och röken kan ju bildas av bara glöden. Jag har tidigare känt mig trygg med min brandsläckare men jag upptäckte att med all rök kan det vara svårt att lokalisera den, samt att när väl rökutvecklingen kommit så långt som i mitt fall kan det vara försent. Dessutom är det som regel inte elden som tar livet av de flesta vid bränder utan den giftiga röken som bildas då det glöder i syntet och plastmaterial.

Detta år har det varit gott om små olyckor, ett fönster pajade när jag stängde balkongdörren lite väl hårt, en fönsterbåge lossnade när jag skulle putsa fönster, men denna brand är nog det mest obehagliga jag varit med om. Som tur var blev inte skadorna så stora, jag tvingades byta ut några golvplattor och måla om lite på väggen.

Orsak, för några veckor sedan kom ju våren och med detta åker en del trädetaljer ut, dessa behöver ju oljas in. När jag hjälpte en kär vän för några veckor sedan med att olja in några armstöd eldade vi upp trasan, det var ju knappt att det brann i den, så nu när jag oljade in några prylar i helgen tänkte jag mig inte för utan kastadede använda trasorna i slaskhinken.
Lärdommen av den läxan är släng inte överblivna trasor utan elda upp dem.

Kom ihåg Köp Brandvarnare, detta kan drabba även mig och dig, även om man har en annan åsikt. Det spelar ingen roll hur försiktig man är, det kan bli ett elöverslag eller något annat man inte råder över som kan vara orsaken till att en brand startar. 

Till och med lokalblaskan lyckades få med en liten notis om händelsen.


När jag i maj försökte elda upp ett par strumpor indränkta i träolja lyckades jag inte få eld på dessa utan hjälp av ett par droppar bensin.

Läs även andra bloggares åsikter om brandvarnare, Nerikes allehanda, NA-NT, brandkår,

som sommarpratare var en positiv överraskning. Under en period i våras var mottagningen av radiostationen P1 mycket dålig och den enda kanal jag fick in tydligt var P3, en ovanligt flummig kanal som inte föll mig på läppen. Trots detta var det några låtar som spelades flitigt som fastnade i min skalle, dels Lasse Winnerbäcks och så Amanda Jenssens Happyland. Någon månad senare fick jag se henne i ett TV-program där hon framförde några låtar. Som vanligt dömer man folk ofta efter sitt utseende, denna blonda tjej stoppade jag genast in i facket dumma blondiner. Men hennes sommarprogram idag visade att hon kunde mycket mer än att bara stå på scen som en skyltdocka. Hennes berättelse om sin första riktiga vän (snigeln) fick mig att både le och lida med henne då hon råkade krossa snigeln av misstag. Vad som förvånar mig med Amanda var hennes val av spelade låtar, för i mitt tycke ligger de spelade låtarna mycket långt bort från hennes egen musik

Jag kan inte ett ord franska och har som regel svårt för att bara höra grodätarspråket, men Amandas avslutningslåt med Édith Piaf är ett undantag då smälter till och med jag för det franska språket. Det finns inte många sångerskor som kan artikulera som den lilla sparven, bland nu levande sångerskor har vi Cindee Peters som artikulerar sina R väldigt tydligt men hon kan inte som Piaf artikulera alla stavelser, den svenska sångerska som var bäst på att artikulera var nog Monica Zetterlund när hon framförde sina visor. 

Läs även andra bloggares åsikter om Amanda Jenssen, Lars Winnerbäck, Cindee Peters, Monica Zetterlund, Sommar i P1

Under midsommarhelgen startade årets upplaga av radioprogrammet Sommar. Programmet är ursprungligen en ide av Tage Danielsson som han kläckte under sin tid som underhållningschef på riksradion. De första sommarpratarna har inte riktigt varit i min smak, så jag har sett fram mot dagens program då Natasha Illum Berg skulle vara sommarvärd.

Men hon nådde inte riktigt upp till mina förväntningar. I våras var hon gäst i TV-programmet Skavlan och Fredrik lyckades plocka fram mer spännande episoder ur hennes omfångsrika liv som storviltsjägare i Tanzania, Afrika än vad hon kunde plocka fram på egen hand. Jag  måste även erkänna att jag inte har läst några av hennes fyra böcker, men funderar på att skaffa Floder av röd jord som handlar om hennes svårigheter att etablera sig i det mansdominerade området som storviltsjakten ändå är. Nästa person jag har stora förväntningar på är Annika Östberg, hon bör ha mycket att berätta om hur det är att sitta i fängelse både i USA och Sverige.

Var en liten sväng till Hova i kväll, och körde som vanligt förbi Q-star för att tanka bilen. Men tji fick jag, sedan jag var där sist förra veckan har de monterat bort sedelintaget. Q-star var den sista pumpstationen där man fortfarande kunde betala med sedlar i en automat, så nu återstår bara OK-Q8 om man vill betala med kontanter. Det är ortens sista bensinstation där man kan prata med någon eller köpa en kopp kaffe. Av de större bensinkedjorna tror jag att det snart bara är Jet som fortfarande använder sedelautomater, detta är värt en eloge.

Läs även andra bloggares åsikter om Sommar, Natasha Illum Berg, Tage Danielsson, Skavlan, Hova, Q-star, OK-Q8, Jet, Sommar i P1, Laxå