Teater Tiderman i Bodane

Som liten lekte man ofta i kyrkparken, förutom gungställningar och en liten plaskdam fanns det ett enormt stort kastanjeträd som pockade på uppmärksamhet.
 

Det var många ungar som med hjälp av rep eller sina cyklar klättrade upp i trädet för att pocka kastanjer. Det vi jagade var den stora vita kärnan som blev vackert brun efter att kastanjen skalats och kärnan fått kontakt med luftens syre. Målet var att hitta den största kärnan med den finaste bruna färgen.

 

Att vi klättrade i trädet retade upp kyrkvaktmästare Bertil Tiderman som ofta kom springande från kyrkan eller pastorsexpeditionen för att jaga ner oss från trädet, även detta jagande var en del av vårt nöje.

 

Man växer med åren till sig och ser andra njutningar i livet, och ibland har barnets njutning även en återkoppling i den vuxnes njutning, så är det i alla fall med Tiderman, han änterkommer in i mitt liv med ett dramaspel om Bodane.

 

Jag hörde talas om spelet redan förra året men av olika orsaker kunde jag då inte bevista föreställningen som spelades mot klostermuren vid Ramundeboda klosterruin.

 

Men i år lyckades jag få alla bitar på plats och kunde besöka premiärföreställningen i lördags.

Spelet inleddes med en helgsmålsringning och det var ganska häftigt att sitta bara 10 meter från den stora malmklockan. Som klockringare agerade kyrkoherde Mårten Ericsson, och jag avundas inte hans jobb att stå rakt under malmklockan och dra i klocklinan under flera minuter.

 

 
 

Bertil Tidermans drama var uppdelat i fyra olika tavelbilder som knöts ihop genom att samliga händelser har utspelat sig i Ramundeboda.

 

Första tavlan beskrev hur Kung Valdemar sitter och spelar schack i Bodane medan hans trupper förlorar slaget i Hova mot bröderna Magnus och Erik som ville jaga bort storebror Valdemar från tronen. Se för övrigt Hova Riddarvecka.

 

Andra tavlan gav lite information om Antoniternas orden som drev klostret i slutet av 1400-talet. Man kan ju bara undra hur platsen skulle sett ut i dag om inte Gustav Vasa varit framme och norpat till sig klostrets tillgångar.

 

Tredje tavlan visar ett krögarpar som drev en gästgivaregård på platsen under 1600-talet, dessutom ansvarade de för landets enda landsortspostkontor. Mycket av händelserna vid gästgiveriet finns omnämnt i Bo Löwenströms bok Från klostermässa till tavernans fröjder

 

Fjärde bilden föreställde brukspatron Anders Boij. Det var för övrigt den del av spelet som tilltalade mig mest eftersom han och hans son Anton von Boij i princip grundade vår lilla ort.

 

Hela spelet framfördes av amatörskådespelare som man till vardags träffar i helt andra roller och jag blev verkligen imponerad av deras prestation som skådespelare.

 

 
 
 
 
 

Värmlänningarna igen

Eget foto av 2011 års poster för Värmläningarna


Under helgen besökte jag Ransäter för att för att se årets upplaga av Fredrek på Rannsätt folklustspel Värmlänningarna. Jag har sett denna föreställning ett flertal gånger live, men måste erkänna att årets föreställning tillhörde en av de bättre jag sett. Trots att handlingen i pjäsen inte har förändrats kändes det som en ny pjäs eftersom de bytt ut och flyttat om ett antal skådespelare i de ledande rollerna.

Eget foto från 2011 års Värmlänningarna Eget foto från 2011 års Värmlänningarna Eget foto från 2011 års Värmlänningarna

Det är även mycket möjligt att nästa års uppsättning kommer att bli ändå bättre eftersom skådespelarna då har haft ett år på sig att smälta in i sina roller och finslipa lite på karaktärerna.

Eget foto från 2011 års Värmlänningarna Eget foto från 2011 års Värmlänningarna Eget foto från 2011 års Värmlänningarna

Visst saknade jag några saker i årets upplaga, dessa dansare på bilden här nedan har medverkat under de tidigare åren jag sett spelet och när den ena dansaren ligger i luften över den andra har varit en mäktig syn. I år var dessa ersatta med nya dansare och tydligen har tiden inte räckt till för att träna in detta konststycke.

 Hallingdans, egen bild från Värmlänningarna 2010 i Ransäter.

Även Löpar-Nisse skulle kunna få en liten utökad roll, en gång i tiden när man spelade Värmlänningarna följde man inte Dahlgrens original manus, utan Löpar-Nisse fick kommentera dagsaktuella ämnen, detta resulterade i att Löpar-Nisse som spelades av Vilhelm Scharp blev utvisad från Tyskland under 1930-talet när pjäsen uppfördes där.

 Rustan Christensson i rollen som Löpar-Nisse, Eget foto från Värmlänningarna i Ransäter 2010

I en artikel läste jag att även ett teatersällskap i Arvika sätter upp Dahlgrens pjäs sommartid, och de hävdar att den spelas på genuin värmländska, vem vet detta kanske kan vara något att se i framtiden.

 


Som vanlig är jag lite sent ute

och så även med denna blogg, eftersom det hela utspelades i lördags. Mariebergsteatern i Karlstad har under några år spelat en del farser på sin friluftsteater. I år hade man valt att inte visa någon av Ray Cooneys pjäser som har blivit stora publikframgångar tidigare. (Kuta och Kör 2009 och Hotell liggaren 2010).

 Eget foto av programbladet till pjäsen Prima Donnor

I år har man istället valt att ge uppdraget till advokaten och pjäsförfattaren Ken Ludwig och hans pjäs Leading Ladies som till dens svenska premiären har fått titeln Prima Donnor. och en handling som utspelar sig i Värmland Det Ken har lyckats med i den här pjäsen är att under första akten bygga en spänning och en massa förväntningar med många lösa trådar som gör att man nästan vill avstå från paus och gå rakt på andra akten.

Eget foto 201106  Eget foto 201106 Eget foto 201106

I andra akten höjs tempot avsevärt och det kändes som om andra akten var över på 15-20 minuter fast den i själva verket tog cirka en timme. I år lyckades Göran Gillinger dominera scenen, kanske är jag lite subjektiv i min åsikt här, men i år behövde han inte dela den ledande rollen med en känd skådespelare som Johannes Brost. Av de skådespelare som tidigare medverkat i friluftteaterns ensemble saknade jag Stig Torstensson som trots sitt kärva framtoning verkar vara en utmärkt komediskådepelare.

Eget foto 201106  Eget foto 201106  Eget foto 201106 från Prima Donnor i Karlstad
Har du /ni inte besökt denna teater kan jag bara rekommendera ett besök, eftersom biljetten är värd vartenda öre man betalar.

Eget foto 201106 från Prima Donnor i Karlstad



Willkommen, Welcome, to Cabaret

Nu i helgen blev det ett besök i Säffle för att se Säffleoperans uppsättning av musikalen Cabaret. Musikalen utspelar sig i Tyskland under 1930-talet och är en fri tolkning av Christopher Isherwoods självbiografiskabok Farväl till Berlin från 1939.

 

Själv har jag sett denna musikal tre gånger tidigare, och utan tvekan har min första kontakt med verket satt djupast intryck. Som en ung hormonstinn tonåring fastnade min blick på några av balettflickorna som utförde dansen utan trosor i mycket korta kjolar när verket sattes upp i Stockholm på 1970-talet.

 

Skulle man som recensent avgöra vilken av de uppsättningar jag sett är det mycket svårt eftersom det ligger nästan 40-år mellan första och senaste besöket. Men ställd inför frågan är nog denna en av de bättre och den är  klart sevärd.  
 

I Säffleoperans uppsättning var det tre saker jag  fäste mig för, Reuben Sallmanders  tolkning av rollen som Konferancieren, och hans förmåga att improvisera i inledningen av första akten. Jag har inte tidigare stött på honom i vare sig teater eller TV-sammanhang trots att han medverkat i flera TV-deckare.
Reuben Sallmander på Säffleoperan
Min andra lilla reflektion var att de lyckades få fram flera porträttlika Hans och Helgor i ungdomskören, samtliga var urtypen så som man tänker sig tysk ungdom på 1930-talet. Min sista reflektion har med tekniken att göra, det skiljer nästan 40 år mellan mitt första Cabaretbesök och under den tiden har ljustekniken gjort stora framsteg. I en av de framförda sångerna tändes belysningen på ansiktena upp allt eftersom sångarna kom in i handligen, och eftersom körsångarna stod bakom en tunn nätridå blev synintrycket något som gav om man skall efterhärma Gunde Swan en känsla av ståpäls.
 Eget foto från foajén på Säffleoperan, 201011
Under pausen gavs möjlighet att köpa en kopp kaffe, tyvärr var jag inte ensam om den tanken, hela  var full så köbildningen blev enorm. Ett  litet missöde drabbade mig dock när jag skulle öppna min medhavda mineralvattenflaska under föreställningen, kolsyran i flaskan medförde att jag blev plaskblöt. 


Sen en liten avslutande tanke som jag missat att tänka på tidigare när jag sett denna musikal, den bygger ju delvis på Christopher Isherwoods självupplevda händelser i Berlin under tidigt 1930-tal. Och tanken som slår mig är vilka var de franska personer eller grupper som stödde Nazisterna med smuggelpengar innan Hitler kom till makten?. Nu har jag bara filmversionen med Liza_Minnelli, kvar att se för att få min Cabaretupplevelse komplett. 


 

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Radioteater

Just nu pågår en Tennessee Williams festival på Radioteatern, Dramaten och Cinemateket.  I radioteaterns arkiv finns fem av Williams dramer bevarade i sin helhet, och samtliga kan avlyssnas via radioteaterns hemsida.


Det tog många år för Williams att släppa fram sina pjäser för svensk radiobearbetning, eftersom han ansåg att de amerikanska radiostationerna fördärvade hans dramer och att de konkurrerade med scenteatern. Han intervjuades på tidigt 1960-tal där Sveriges Radio ställde honom mot väggen och frågade varför han inte släppte pjäserna till Svensk radio.
Bild på Tennessee Williams lånad från Wikipedia

En fördel med radioteater framför TV-teater är att pjäserna kan vara inspelade på 1940-talet men de känns fortfarande dagsfärska. När man har sett någon reprissändning från TV-teaterns 1960-tals pjäser har de känts väldigt amatörmössiga och gammalmodiga jämfört med radioteatern. 


En av höstens bästa föreställningar har varit Anna Azcarates pjäs Flight 802 till Baghdad. Föreställningen ligger kvar på SR  till och med 17 oktober. Så vill man lyssna gäller det att skynda på. Staffan Göthe gör en helt underbar tolkning av gränspolisen Tomas Toulanen och även Teo Odhag i rollen som den åttaårige Elias lyckades få fram en oförståelse som många vuxnas beslut leder till.


 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Hotell liggaren

Under helgen var jag och tittade på Ray Cooneys fars Two Into One som sattes upp på Mariebergsskogens friluftsteater under namnet Hotell liggaren. I originalet utspelar sig handlingen på ett hotell i London men nu var hela handlingen förlagd till Värmland och Karlstad.
eget foto av affischen för Hotell liggaren som sattes upp på Mariebergsskogens friluftsterater 2010
Just omformningen av manuset så man får med den lokala anknytningen gör pjäsen extra rolig, jag tror det var länge sedan jag skrattade så mycket. Farsen Hotell liggaren gick för utsålda hus på Folkan i Stockholm 1985-1986, då med Dan Ekborg och Meg Westergen i titelrollerna några år senare satte Chinateatern upp farsen med Peter Harber och Suzanne Reuter i de ledande rollerna, denna uppsättning lär finnas att köpa på DVD.
Eget foto av Brost och Gillinger på Mariebergsskogens friluftsteater 2010
Troligen har även uppsättningen i Karlstad blivit en stor framgång eftersom de kommer att ge någon extraföreställning. Min omedelbara reaktion efter att farsen var slut var att detta skulle jag kunna se en gång till.
Eget foto av publiken på Mariebergsskogens friluftsteater 2010
Största skrattsalvorna drog nog parodin på den värmländska hotellstäderskan som med enbart sitt kroppsspråk fick smilbanden att dra ihop sig som spända gummiband, men även Göran Gillinger lyckades få hela publiken att vika sig i skratt. En av de dråpliga personerna från förra årets uppsättning av Kuta och Kör, Håkan Jäder har i denna uppsättning en något mindre roll som hotelldirektör där hans humoristiska sida inte kommer fram lika mycket.
Hotellstäderskan som fick publiken att vika sig i skratt under föreställningen av Hotell liggaren på Mariebergsskogens friluftsteater. Eget foto 2010
Har man inte sett denna fars blir min rekommendation boka en biljett till extraföreställningen om det finns några platser kvar.
Eget foto av avslutningen av Hotell liggaren på Mariebergsskogens friluftsteater 2010

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Värmlänningarna

Min första kontakt med Fredik på Rannsätt fick jag i lekskolan där vi tvingades sjunga A jänta o ja, med åldern kom insikten om hans övriga arbeten där folklustspelet Värmlänningarna intar hedersplatsen. Enligt flera källor skall detta vara Sveriges mest spelade pjäs. Kungliga Teatern i Stockholm gav föreställningen årligen under tidigt 1900-tal. Wilhelm Moberg skrev ett manus av folklustspelet för radioteatern, för att alla skådespelare skulle komma i rätt stämning var de klädda i folkdräkt under radioinspelningen, med undantag av Lars Hanson som var klädd som militär eftersom han skulle uppträda på Dramaten så fort radioinspelningen var klar. Under inspelningen satt Moberg med och för att sysselsätta honom fick han plinga i en koskälla medan Anna vandrade omkring i skogen. Senare kom Ingmar Bergman att sätta upp spelet på Helsingborgs stadsteater. Ytterligare en teatergrupp sätter årligen upp spelet i Arvika, och de hävdar att de är de enda som spelar på genuin värmländska.


Själv har jag sett föreställningen som ges i Gropa på Ransäters hembygdsgård 6 gånger, vissa saker här förändrats genom åren, förra året kom den nya drunkningscenen och i år hördes kören ordentligt för första gången när Henrik Hugo klämde i med Värmlandsvisan. Under dessa år har det varit tre olika personer i rollen som Anna, alla har varit bra men jag förknippar ändå Elin i den rollen eftersom hon var den första Anna jag såg. I övriga roller har Patron, Pastorn och Löpar Nisse med flera bytt skådespelare och dessa byten har varit lättare att ta till sig. Det blir säkert en del byten även inför nästa års uppsättning, och man får hoppas att de hittar personer som kan fylla ut de nuvarande skådespelarnas rollprestationer.
Stor Sven och Ola i Gillby, egen bild från Värmlänningarna 2010 i Ransäter. Henrik Hugo i rollen som Erik, och Kerstin Ryhed-Lundin i rollen som Anna, från Värmlänningarna i Ransäter 2010 Hallingdans, egen bild från Värmlänningarna 2010 i Ransäter.


Under 1930-talet reste en svensk teatergrupp till Tyskland för att ge föreställningen av Värmlänningarna för en tysk publik. Tidigt var det så att Löpar-Nisses text ofta tog upp dagsaktuella ämnen, så och under denna resa. Rollen som Löparnisse spelades av den antinazistiska journalisten Wilhelm Scharp, och han lyckades i sin sminkning bli väldigt porträttlik med en viss rikskansler, att sen texten han framförde var kritisk mot den tyska ledningen resulterade i att Löpar-Nisse blev utvisad från tyskland.
Rustan Christensson i rollen som Löpar-Nisse, Eget foto från Värmlänningarna i Ransäter 2010


Porträttlikhet är reaktiv, när jag skulle knäppa en bild på F.A Dahlgrens byst, stod det en person bredvid bysten, och med lite fantasi får man nog anse att även dessa två var porträttlika. En liten extra krydda med just Dahlgren var att hans dotter var gift med brukspatron Carl C:son Lindberg, som var chef för Laxå Bruk, där lyckades jag få in den lokala anknytningen till Laxå.

Hittade denna person vid Ransäters hembygdsgård och han har en viss likhet med FA Dahlgren. Eget foto201007



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Annie och lite blandat från helgen

Denna helg har man varit i farten och på språng mest hela tiden, Nu när våren äntligen har visat upp sig är det dags för byte av däck, fyra av åtta var lätt fixade, men fyra var tydligen dragna med mutterdragare, så för att få loss dessa krävdes att man både hoppade på fälgkorset och ett långt vattenrör.

Egen bild från Scalateaterns uppsättning av Annie 2010

Höjdpunkten var i alla fall familjemusikalen Annie som gavs på Scalateatern i Karlstad. Originalmanus skrevs av Thomas Meehan 1977 med premiär på Brodway samma år. Den vann sju Tony Awards, bland annat som årets bästa musikal. Beppe Wolgers översatte musikalen och den uppfördes på Folkan 1979 med Sigge Fürst som Mr Warbucks.

Egen bild från Scalateaterns uppsättning av Annie 2010. Peter Stefanson i rollen som mr Warbucks

På Scalateatern spelades den rollen av drängen Per från Värmlänningarna, så han har genomfört en riktig klassresa från dräng till multimiljonär. Som alla publikfavoriter blev även denna musikal en film, 1982 gick John Hustons film Annie upp på biograferna.

Annas har helgen bjudit på lite trädgårdsarbete, passade på att vårstäda lite i en rabatt, och extra kul är det att vitlöken ser ut att ha klarat den långa vintern.
Egen bild 2010Egen bild 2010Egen bild 2010

Resa kollektivt. Lika vanligt att använda säkerhetsbälte i sin egen bil, har det blivit att använda säkerhetsbälte när man åker buss. Användandet har ju blivit en rutin som sitter i ryggmärgen. I fredags kväll kom jag på mig själv när jag letade efter bältet när jag satte mig ner i en tågvagn, och ändå dummare kände jag mig idag när jag letade efter säkerhetsbältet på Scalateatern. Måste passa på att ge en eloge till Vänerbuss som utrustat sina bussar med både säkerhetsbälten och alkolås, skönt att veta att deras förare inte kör omkring fulla eller bakis.

Egen bild 201004
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Kuta och Kör

Jag var en sväng till Friluftsteatern i Mariebergsskogen Karlstad i helgen och tittade på pjäsförfattaren Ray Cooneys fars "Run for your wife", på svenska Kuta och Kör, det var en av de bästa farser jag sett, tyvärr var det fotoförbud men jag lyckades i alla fall ta en bild i smyg. Göran Gillinger spelar grannen, och han drar långa skrattsalvor från oss i publiken. Stig Torstensson som spelar polisintendenten från Karlstad får mig att tänka på polisaspirant Jocke Johansson (knepiga namn) vid vår lokala polis båda ser ut att ha svårt att förstå enkla svar. Det som var det bästa med föreställningen var att de lyckats få med den lokala anknytningen och att skådespelarna i mitt tycke pratade värmländska (enligt min värmländska följeslagare var dialekten en parodi). Priset för föreställningen var rimligt 295 kronor, men en slät kopp kaffe i pausen kostade 20 kronor, hemskt dyrt.

Från föreställningen Kuta och Kör Maribergskogen Karlstad 2009 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

RSS 2.0