Torsten Darfors
I Facebookgruppen
Du vet att du är från Laxå när ... hittade jag en bild på min klassföreståndare och teckningslärare på högstadiet.
Vi båda hade mycket svårt att komma i tid till skolan på morgonen. Själv blev jag väckt i god tid men brukade som regel genast gå till toaletten och hälla ut all smutstvätt från tvättkorgen på golvet för att sedan somna om i smutstvätten. Någon minut innan skolstart bankade det på dörren och man klädde sig i all hast, för att springa till skolan utan tid för frukost. Ungefär halvvägs brukade det bromsa in en
Renault Laban framförd av Torsten som också var sen till skolan, men han gav sig ändå tid att plocka upp mig. Efter sin pension flyttade han först till Hasselfors men han upplevde orten som liten och drog vidare till Askersund där han var bosatt något år. Efter en resa till Skåne förälskade han sig i landskapet som gav honom många natursköna miljöer att avbilda och han och hans fru flyttade till Skåne. Något år senare träffade jag Torsten när han var på tillfälligt besök på på
vår lilla ort. Han berättade då att trots att Skåne var ett underbart landskap för en konstnär trivdes han inte där utan skulle flytta till Mariestad som förutom stadsmiljön gav honom fina bildimpulser med sin närhet till Värnen. Han räknade även med att genomföra en utställning på ett av stadens gallerier men kort före
vernissagen avled han helt oväntat. Själv samlade jag på mig några abstrakta akvareller som han målade men det jag sätter högst är ett arbete han utförde i keramik. Den lilla tavlan ger ett intryck av att vara målad med oljefärg. Jag har även ett fruktfat som Torstens fru färgsatte i en underbar skimrande grön nyans.
När jag söke på Internet efter mer information om Torsten hittade jag förutom olika auktionsförsäljningar en notering på Facebook där det i en notis nämns att han utförde illustrationerna till
Säffles turistbrochyr på 1950-talet och i Nya Wermlands tidningen skrevs det en konstanmälan om Torsten 1967.
Jag hade förmånen att lära känna Torsten och hans fru Ingrid privat efter att jag slutat högstadiet och han bjöd frikostigt på sitt egentillverkade
maskrosvin som han på trots tillverkade eftersom det inte var tillåtet. Under skoltiden fick man lätt intrycket att Torsten var sträng, tvär och inbunden, men privat var han en varmhjärtad och öppen person, som trots sina fasta principer kunde släppa loss. Jag vet att han som lärare ofta tog vår klass i försvar vid diskussioner på lärarkollegiet och hävdade att det fanns naturliga orsaker till de händelser som togs upp till diskussion. Oftast rörde det sig om en försen ankomst till lektioner som följde på gymnastiklektionen, men samtidigt kunde han skälla ut oss ordentligt för våra sena ankomsten.
Säffles turist brochyr med en omslagsteckning utförd av Torsten Darfors i en
halvkubistisk stil. Det skulle vara spännande att se några av hans alster från 1950-talet för att kunna se hans konstnärliga utveckling. Av
Greta Jerrefalk har jag någon målnig från 1940-tal och någon från 1970-tal och man kan inte tro att det är samma konstnär bakom de båda verken.
Otrolig utveckling
Under min
döstädning hittade jag Systembolagets prislista från 1990.
Det finns två uppslag där de presenterar de olika öltyper som säljs. Det som förvånade mig mest var det snäva utbudet 58 ljusa och 17 mörka öltypet samt 6 stycken som ingår i ett specialsortiment och att det på 30 år inte har skett en större prishöjning. En Pripps blå kostade då 12:70 mot dagens 14:90. Som en liten jämförelse en Chivas Regal kostade då 345 kronor och i dag betingar den ett pris på 358 kronor. Jag vet att flygbensinen Avgas 100 kostade 4 kr litern 1990 och i dag kostar motsvarande bensin runt 25 kronor per liter.
Jag gjorde ett litet återbesök till Systembolaget på vår lilla ort i dagarna för att förse mig med en aktuell prislista men det visade sig att de slutade med tryckta prislistor 2019. Att försöka räkna antalet typer i butiken är ingen idé eftersom de bara har en bråkdel av de öltyper som tillhandahålls av Systembolaget. Den var ersatt av en prislista som ligger på internet, så jag började söka där.
Jag kunde konstatera att flera typer var borta ur sortimentet men ett oändligt antal nya kommit in. Främst då från olika lokala bryggerier och öl som bara lagerhålls centralt men går att köpa i vilken butik som helst efter beställning. Nyfiken som jag är började jag fundera på hur många öltyper de har till försäljning eftersom alla inte finns med i prislistan. För att stilla min nyfikenhet mailade jag Systembolaget med frågan hur många öltyper ingår i dagens sortimentet. Svaret förvånade mig.
Frågan var tydligen intressant eftersom svaret förutom i ett mail till mig även besvarades på
Systembolagets hemsida.
Utbudet består 2021 av 4519 olika typer fast då är några räknade två gånger eftersom de saluförs i olika flaskstorlekar, men man antar att det I alla fall finns cirka 4000 olika öltyper, det betyder att 1990 års sortimentet bara var 2% av dagens utbud.
Loppis i Bergskyrkan
När jag en lördag förmiddag körde upp till Coop på vår lilla ort för att handla några prylar råkade jag av en händelse se en skylt med ordet Loppis öppet, det visade sig att Bergskyrkan driver ett eget loppis i delar av sina lokaler. Verksamheten har varit öppen i flera år, men av någon orsak hade jag missat det totalt. Jag brukar ofta besöka olika loppis för att söka efter en del böcker som inte längre säljs i bokhandeln och ibland kan man till och med även hitta något konstverk utfört av en lokal konstnär.
Bergskyrkan Laxå
Kyrkan benämndes ursprungligen som Fiadelfia-Pingstkyrkan och flyttade in i de nuvarande lokalerna på 1970-talet efter att de lämnat sin tidigare kyrkolokal på Järnvägsgatan.
Fiadelfakyrkan på Järnvägsgatan
Ursprungligen uppfördes byggnaden som en industrifastighet och jag tror att det var någon form av tekoindusti (Någon har nämnt att det var Skofabiken Oscarias nåtlingsverkstad som upphörde med sin verksamhet i Laxå 1963, om någon har en annan uppfattning om verksamheten i lokalerna, kom gärna med en kommentar). Efter att industriverksamheten upphörde flyttade på tidigt 1960-tal postkontoret från Järnvägsgatan till en lokal på andra våningen i byggnaden för att slutligen få sina nuvarande lokaler i Centrumhuset 1965. I postlokalerna etablerade sig då en livsmedelsbutik med namnet Samköp.
Postkontoret från 1901 till tidigt 1960-tal
På den tiden var det tätt mellan matbutikerna bara några hundra meter bort fanns Carlssons livs och på andra sidan rondellen drev Konsum en butik i höghuset dessutom drev Konsum även en matbutik på Smedjegatan.
Konsumbutiken i Höghuset
Jag är ingen ivrig kyrkobesökare, förutom på begravningar och bröllop. Jag går sällan på julotta, men det har hänt att jag blivit bjuden till prästen på kaffe efter julottan, det hände i Dalarö där jag låg och sov i bilen under julottan och blir väckt av prästen som knackar på bilrutan. Jag har däremot varit på flera midnattsmässor i samband med nyår. För min del spelar det inte någon större roll vilken kyrka man går till huvudsaken för mig är att vistelsen tillför något om det är en frikyrka eller Svenska kyrkan kvittar. Bland annat har jag hört
Putte Wickman spela i
Ramundeboda kyrka och
Tommy Körberg sjunga ut över en folkmassa från trappen till samma kyrka. Eller för att inte nämna ett bejublat framträdande med
Elvis sånger framförda av
Kent Lundberg i
Skoghalls kyrka. I Laxå pingstkyrka har det varit flera bra musikframträdanden och sångkvällar med Sven Forslund som jag satt stort värde på, de har även haft en del föreläsare/gästpredikanter som har lockat mig att besöka
Pingstkyrkan/Bergskyrkan bland annat besökte riksspelmanen/journalisten
Göran Skytte kyrkan för en del år sedan.
Helge och Skytte i samspråk
Entrén till Loppisen var den man tidigare använde när man skulle besöka posten eller Samköp som låg på andra våningen av byggnaden. Det som först mötte mig var alla muralmålningar i trapphuset som konstnären
Hans Wirgård utfört.
Postlokalerna var minskade till hälften av tidigare storlek eftersom de tagit bort golvet i halva den ursprungliga lokalen för att möjliggöra hög takhöjd i gudstjänstlokalen.
Mitt besök blev ganska kortvarigt eftersom hyllan med böcker inte hade något som just då lämpade mig och de böcker som var av intresse finns redan i min egen bokhylla. Men jag kommer att återvända, för utbudet på vissa saker kan ändras väldigt fort när det gäller loppisar.
Loppisen på andra våningen
Paul Alm skrev en liten skrift om kyrkan och församlingen 1977 i samband med att de firade 40-års jubileum.
Nerikes Allehanda genomförde 1996 ett oanmält besök i kyrkan som resulterade i en recension av Kyrkan.
Naturguide Tiveden
2017 gav ledningen för
vår lilla ort ut boken
Naturguide Tiveden Ekoturismområde, Hitta pärlorna i Laxå kommun.
Boken tar upp de 53 pärlorna som man vanligtvis missar när man rör sig i skog och mark. Totalt har jag nog tidigare besökt ett 40-tal av de platser boken beskriver men missat en del spännande saker som beskrivs i boken eftersom kunskapen saknats. Detta har medfört att jag återbesökt ett 20-tal platser och att jag har några platser kvar att besöka som för mig är helt nya.
Nummer ett i boken är
Skagershultsmossen eller som det ibland står på kartorna Skagershultamossen som jag har besökt ett flertal gånger. Första besöket skedde 1982 under min värnplikt när vårt militärkompani var lokaliserat vid Torp under en övning. Då blev det en del kontakt med den nordöstra delen av mossen i en terräng som mer eller mindre saknade vägar och stigar. Vad jag minns blev vi varnade för att gå för långt ut på mossen eftersom den var sank och några av oss var försedda med rep som skulle kastas till någon som trampat ner sig. Mitt andra besök skedde efter att jag läst att
Skagershults församling skulle arrangera en vandring på
Likvägen mellan
Skagershults gamla kyrka och
Tångeråsa kyrka.
Med på vandringen var kyrkoherden Mårten Eriksson samt ytterligare några präster från angränsade församlingar. Mårten berättade den historiska orsaken till Likvägen och hur den blev överflödig efter att Skagershults gamla kyrka uppfördes 1647. Dessutom var det en pensionerad tjänsteman från
Hasselfors bruk som berättade om företagets användning av mossen som mosstäckt och hur mossan behandlades före den levererades till konsument, han berättade även hur man omkring 1960 körde över mossen med en bil på Likvägen, vilket kan var mycket riskabelt. Han berättade att vid ett tillfälle slukade mossen en traktor som bara sjönk ner mer och mer, en kranbil beställdes från Örebro för att lyfta traktorn, men när väl kranbilen kom fram till Västkärr var traktorn totalt uppslukad av mossen. Mitt på Likvägen finns en liten ö med fast yta där vi stannade för att vila och förtära vår matsäck. Tyvärr missade jag några av de saker boken
Naturguide Tiveden tar upp, men efter att jag läst delen om Skagershultsmossen har jag återbesökt mossen för att titta på den köttätande växten
Sileshår och den blommande
Roslingen.
Läsningen av boken ledde även till pärla nummer 26
Rockebro fick ett återbesök, vid tidigare besök där har jag stannat till där för att visa upp Rockebro offerkälla för olika gäster eller släktingar som kommit på besök, då har vi som regel bara slängt ner någon krona i offerkällan, och inte utforskat naturen i naturreservatet.
Vandringsleden är relativt kort, jag skulle tippa att den är omkring två och en halv kilometer, och jag ångrar att jag inte tog ned en termos med kaffe som man kunnat dricka vid den vackra rastplatsen vid Laxsjöns kant.
Walter Edströms väg
Walter Edströms väg är en relativt kort vägstump nere vid ESABs industriområde. Vägen leder i sin tur till ett antal stigar med namn efter olika skogsbär.
Längs vägen ligger ESAB-Restaurangen som uppfördes 1948. Ebba Andersson drev matserveringen från 1942 till 1956, de första åren i ett av bostadshusen vid valsverket som uppfördes av
Victor Cassel på 1860-talet men flyttade verksamheten till de nybyggda lokalerna 1948.
Efter Andersson arrenderade Aina Ebergård restaurangen 1956-1958, för att bli efterträdd av Bertil och Karin Henriksson 1958. Paret drev restaurangen fram till 1977. Jag minns med glädje det smörgåsbord källarmästare Henriksson dukade upp på söndagarna när restaurangen var öppen för allmänheten. I kassan brukade Torsten Liljeberg stå på en ölback för att nå upp till knapparna på kassaapparaten.
Restaurangen vid färdigställandet 1948
Nästa arrendator blev Christer Bejfalk som drev rörelsen vidare 1977-2002. Under både Henrikssons och Bejfalks tid var restaurangen en populär samlingsplats för privata födelsedagsfester och jubileumsfester för föreningar och skolklasser. Efter ytterligare ägarbyten blev det slutligen Bodarne Krog innan Edinstiftelsen tog över lokalerna.
Vid sidan av restaurangbyggnaden finns en mindre vit rosa villa som under en period fungerade som gästbostad för personer som tillfälligt var verksamma vid ESAB. Ovanför restaurangen ligger Taĺlåsen som var chefsbostad för ESAB Laxå delen samt disponentbostaden.
Tallåsen och disponentbostaden
Lite extra vetande om Edström,
Walter Simon Edström född 11 mars 1891 i Malmö, död 25 juli 1962 i Karlskrona som son till sjökaptenen och skeppsklareraren Simon Edström och Maria Möller. Efter studentexamen i Malmö 1909 studerade han vidare vid Tekniska högskolan i Stockholm där han utexaminerades från den elektrotekniska fackavdelningen 1913. Edström arbetade därefter som elingenjör och i olika högre befattningar i bland annat Tyskland, Ryssland och Spanien. Han knöts som verkställande direktör till ESAB 1931 och var med om en av ESAB mest expansiva perioder. Förutom ledarskapet i ESAB var han styrelseledamot i ett flertal industriföretag samt Laxå tomt- & byggnads AB och Vattenverket i Laxå AB. Vid sidan av sitt arbete deltog han I flera studiekommissioner som sakkunnig. Han grundade 1932 ESAB:s svetsskola och efter krigsutbrottet 1939 blev han en av de ledande krafterna bakom den tekniska moderniseringen av det Svenska försvaret. Han blev stabsingenjör i armén 1940 med överstelöjtnants grad.
Han valdes in i Riksdagen 1949 för Göteborgs stads valkrets som representant för Högerpartiet. Edström dog av en hjärtinfarkt när han stod till rors på sin segelbåt Isabel en solig sommardag på havet utanför Blekinge. Hans son Göran efterträdde honom som verkställande direktör i ESAB. Från 1917 var han gift med Elisabeth Andersson samt far till Göran Erik Simon Edström (1920-1999). Walter Edströms bror Hugo Edström var under flera år verkställande direktör för AB Liljeholmens kabelfabrik och senare vice verkställande direktör vid Asea i Västerås.
Edströmsmedaljen
Edströmsmedaljen instiftades kort efter att Walter Edström avlidit av IIW (International Institute of Welding)
Fotograferna Alfred och Elin Hermansson
Många på orten har säkert en del gamla fotografier på anhöriga som är märkta med Alfred Hermansson.
Alfred och Elin Hermansson var ett par fotografer verksamma i
vår lilla ort. Ursprungligen från 1876 drev Alfred en fotoateljé i Örebro. Paret flyttade till Kristinehamn 1890, men sökte sig även ut på kortare besök till andra orter för att utföra fotouppdrag. Förutom en del småorter i Värmland blev det många resor till Laxå och
Porla Brunn. Från Laxå finns många bilder från 1897 och framåt.
Arbetet i Laxå blev så omfattande att paret beslöt sig för att bygga huset Elinborg i Laxå där de kunde inreda en ateljé eftersom det saknades lämpliga lokaler för deras verksamhet på orten. Huset uppfördes på Järnvägsgatan 3 omkring 1900 och innehöll till en början ett café på andra våningen som drevs av Emma Andersson på nedre våningsplanet i tidigare Promenadens lokaler drev Arvid Eriksson en manufakturaffär medan Hermansson använde resterande del av bottenvåningen till ateljé.
Elinborg
Verksamheten i Laxå växte och Hermanssons såg sig nödsakade att uppföra ett gårdshus med högre takhöjd för sin verksamhet 1903, efter att ateljéverksamheten flyttades över till gårdshuset hyrdes de tidigare lokalerna ut till det nyetablerade Laxå Arbetares Handels AB som senare blev Laxå Konsum. Under 1906 bestämde sig paret Hermansson att avveckla verksamheten i Kristinehamn och bosätta sig permanent i Laxå.
På denna bild skymtas gårdshuset som fungerade som fotoateljé.
Några av fondkulisserna från ateljén i Kristinehamn överfördes då till Porla Brunn och hans verksamhet där kunde då även ske med en bättre service eftersom han även förde dit utrustning för framkallning och kopiering.
Efter att ateljéverksamheten upphörde i gårdshuset nyttjades lokalerna bland annat av Stils herrfrisering som huserade där under 1960-talet. Tyvärr går det inte att reda ut vilka fotografier Elin eller Alfreds syster knäppte eftersom alla fotografier som lämnade ateljén märktes med Alfreds namn. Efter att Alfred Hermansson avlidit övertogs fotorörelsen av Allan Blomqvist som drev verksamheten under namnet Allans foto och pappershandel. Blomqvist överlät i sin tur verksamheten till Tage Lindström. Caféverksamheten flyttades ner till gatuplanet och kom från 1950-talet att drivas av konditorimästaren Axel Holm. Tage Lindström etablerade i slutet av 1950-talet eller tidigt på 1960-talet ett samarbete med fotografen Fritiof Lidberg och fotoverksamheten flyttades till en ny ateljé på Bodarnevägen under namnet Allans foto.
Efter att Lindström lämnade samarbetet ändrades namnet till Lidberg Foto Studio.
Pappershandeln och bokaffären övertogs senare av sjökaptenen Harry Zetterström med rötter från Röfors och hans hustru Anna-Stina, efter något år flyttade de sedan verksamheten till Postgatan. Nya i lokalerna då blev något studieförbund där jag studerade trädgårdsskötsel för Gyllerö och ätbara svampar för Drakenberg.
Gårdshuset med den tidigare fotoateljén är numera borta och tyvärr är Konditori Promenaden stängt sedan 2010.
Jag har under min döstädning hittat ytterligare en fotograf som var verksam under 1920- eller 1930- i både Laxå och Porla. Hennes fotografier var märka med Agnes Marberg Laxå Porla men tyvärr finns nästan ingen information om henne. Några av hennes bilder från Porla finns på Malmö museum.
Om någon sitter inne med information om henne skriv gärna en rad i bloggen eller ett mail till mig. [email protected]
Lite extra vetande tyvärr saknar jag bilder på Hermansson.
Alfred Pontus Hermansson, föddes 14 maj 1855 i Borås och avled 8 juli 1925 i Laxå. Han var från 1893 gift med fotografen Elin Hultberg samt bror till fotografen Charlotte Hermanson (1852-1921) som från 1885 drev en fotoateljé i Skara med en filial i Lundsbrunn och periodvis arbetade hon som fotograf i Laxå för sin bror.
Elin Hultberg Hermansson
Elin Carolina född 7 april 1858 som dotter till postiljonen Otto Ferdinand Hultberg och hustru Catharina Lovisa Lundin, död 28 juli 1950 i Ramundeboda. Hon vigdes med Alfred Hermansson 1893 som även utbildade henne till fotograf. I fastigheten Elinborg bodde även fotografen Sofia Karolina Hermansson född 8 juli 1857 som avled 6 augusti 1940, om och hur hon var släkt med Alfred har jag inte lyckats få fram.
Promenaden
Konditori Promenaden drevs av konditor Axel Holm med svärsonen Bertil "Degis" Larsson och sonen Bengt Holm som medhjälpare i bageriet. När jag gick på högstadiet och maten som serverades i matsalen inte passade oss var vi ett gäng som brukade smita iväg till Promenaden, oftast beställde jag en ostfralla som Bam-Bams fru eller Anna Jogviks syster gick ut i köket och fixade till medan vi startade flipperspelet. Trots att jag har varit vid många olika bagerier har jag ännu inte hittat några småfrallor som når upp till Promenadens kvalité. Som liten kivardes jag med mina syskon om den övre eller undre delen efter att frallan blivit delad. Dessutom var de nydanande med olika bakverk där deras lilla Laxå-bit som togs fram av Degis under 1980-tal tillhörde favoriterna. Bengt Holm skapade på beställning tårtor som var som små konstverk ofta med bilar och andra motorfordon som motiv. Tyvärr saknar jag bilder på både Bertils Laxåbit och någon av Bengts tårtor.
Järnvägsgatan omkring 1900 där man skymtar Elinborg mellan Tomtudden och Nickebo.
Några olika baksidestexter från Hermanssons fotoateljé
Bernt Johansson från Hasselfors
Av de bildkonstnärer från
vår lilla kommun som omnämns i
Svenskt konstnärslexikon är vid sidan av
Gösta Chatham nog
Bernt Johansson från Hasselfors den som har blivit mest känd i Sverige. Johansson började teckna i unga år och anlitades av
Daniel Harbe för att utföra ett antal porträttecknigar av
kärnfolk i Skagershult som finns med som en avslutning i Harbes bok
Skagershult en Närkessocken som utgavs 1947 därefter har han utfört illustrationer från Hasselforstrakten som ingått i skrifter från
Hasselfors bruk och olika informationsbroschyrer.
Kärnfolk I Skagershult, från vänster Carl Bohl siste masmästaren, Per Gustaf i Rotebäck, August i Kvarntorp och Aron i Boda.
Johansson flyttade tidigt till Karlskoga och kom därigenom att bo i gränslandet mellan landskapen Värmland och Närke samt länen Örebro och Värmland. Med fötterna i både Örebro län och Värmland kunde han bli medlem i både
Värmlands konstnärsförbund och Örebro läns konstförening och medverka i båda föreningarnas jurybedömda utställningsverksamhet som
Länets konst på Örebro läns museum och
Höstsalongen på Värmlands museum.
Original från Degerfors
Förutom porträtt, tecknade han även figurstudier men han blev mest känd för sina stadsbilder och landskapsskildringar där han ofta hämtade motiven från Hasselfors, Degerfors, Karlskoga och Kristinehamn.
Själv har jag ett gatumotiv från Degerfors med den tidigare gatan som ledde från kyrkan mot centrum och ett landskapsmotiv från en okänd plats i trakten av Degerfors. Vid sidan av sitt eget skapande var han anställd som teckningslärare i Degerfors under flera år.
När man slår upp Bernt Johansson i Svenskt konstnärslexikon ser man att konstnären som nämns före honom är
Bengt Bosshamnar från Mullhyttan som tillbringade mycket tid i vår lilla ort på 1940- och 1950-talet. Bosshamnar föddes i Stockholm 1922 som Johansson men bytte namn efter att han fick anställning som fanérare vid en möbelfabrik i Fjugesta. Bosshamnar och hans fisketur förekommer som ett inslag i
Alf Petterssons bok
Människors liv och leverne som utgavs 2001.
Både Johansson och Bosshammar tilldelades ett landstingsstipendium 1967 och båda blev samma år refuserade till utställningen Länets konst på Örebro läns museum, och de båda blev förvånade över att folk kunde se så olika på konst.
Lite extra vetande om Bernt Johansson
Bernt Sigfrid Johanson, född 13 juni 1922 i Hasselfors, död 13 april 2001 i Karlskoga. Han var son till yrkesmålaren Sigfrid Johansson och Jenny Larsson. Johansson började teckna redan i ungdomsåren och gjorde sig känd i Hasselfors som en duktig tecknare och under 1946 och 1947 utförde han på begäran av
Daniel Harbe flera porträtteckninar. Harbe uppmanade honom att ta vara på sin talang och vidareutveckla den eftersom det kunde leda till ett intressant arbete. Han sökte sig till
Slöjdföreningens skola i Göteborg där han fick studera konst för
Nils Wedel 1948-1951. Han medverkade några gånger i Nationalmuseums utställning "Unga tecknare" och ställde ut separat i Göteborg och på ett flertal platser i Närke och Värmland.
Varför Blogga?
Den största fördelen med ett bloggande är att man på detta sätt kan spara sina minnen. Några av mina blogginlägg är skrivna enbart för att jag skall kunna spara mina minnen på en plats där jag kan komma åt dem, oftast kan man plocka fram minnet från kroppens eget minne men många gånger har det skett en förbättring eller sammanblandning med något annat minne där. Tyvärr är inte det mänskliga minnet lika lätt att utöka som man på ett enkelt sätt kan göra med ett datorminne.
Dessutom är det svårt att visa de inre minnesbilderna när man pratar med någon om ett minne, med en blogg är det ju bara att ansluta till nätet och vips kan man visa de minnen man pratar om såvida man laddat upp illustrationer till sina minnen.
Jag har oxå märkt att man på ett sätt kan vara mer öppen om sig själv i en blogg, vissa saker som man inte nämner i det verkliga livet törs man lättare skriva och berätta om i en rad på bloggen. Som exempel att jag föredrar att sova näck.
I framtiden kommer kanske en förklaring till denna teckning i ett konstrelaterat ämne.
Samtidigt som jag huvudsakligen skriver för mig själv ger skrivandet en stor möjlighet att informera andra om saker man själv är intresserad av. I mitt fall har det blivit flera blogginlägg om
bastubad, lokalhistoria,
flygklubben,
konst,
musik och
litteratur. I vissa fall har hela bloggsidan handlat om ett ämne i andra fall ingår något av ämnena som en liten parentes.
Enbart att gå in på en slumpmässigt vald bloggsida kan få mig att under en lång tid fundera på en händelse, ställa mig själv frågan vad hände mer? vad mer borde jag nämnt? Under våren när jag startade min
döstädning hittade jag ytterligare ett stort antal minnen i form av fotografier från England, Thailand och Sverige som inte kommit med i bloggen och flera av dessa platser som bilderna visade var som bortblåsta från mitt minne men återkom tack vare fotografierna. Eventuellt kan det bli något blogginlägg baserat på dessa bilder. Bland några av de minnesillustrationer jag återkommit till märks de här nedan.
Några minnesillustrationer;
Att bloggandet ibland har effekt har jag märkt på att jag inte lika ofta blir erbjuden en sup efter att jag tackat nej en gång troligen har nog mitt inlägg om blomkrukor spelat en viss roll där. Efter att jag skrivit om att jag var trött på min Coronafrisyr var det en tjej som arbetade som frisör i Fort Worth i Texas som mailade och erbjöd sig att fixa till mitt hår.
Hebbe, Faustman och Chatham enligt Carl Örbo. Vissa inlägg har även lett mig till ovanliga kontakter. Efter att jag skrivit några gånger om konstnären
Gösta Chatham hörde
Wendela Hebbe sällskapet
Wendelas vänner av sig, de skulle genomföra en sommarutställning om Wendelas dotter
Mollie Faustman som under en period var gift med Chatham. Det resulterade i att jag fick skriva en kort
biografi över honom som skulle presenteras vid utställningen. Samtidigt fick jag den vägen information och en fotostatkopia om den första utställningen Chatham och Faustman genomförde tillsammans med två andra konstnärer eftersom utställningskatalogen fanns bevarad i sällskapets arkiv.
Hasselfors egen Döderhultare.
De flesta har säkert hört talas om den flygintresserade och träsnidande Axel Petersson även känd som Döderhultarn, men det är få som känner till Carl Trygg som gjorde sig känd i Kanada som en skicklig träsnidare med flera av sina gubbar utställda på flera kanadensiska museum. Efter att han utvandrade kom han att medverka i ett stort antal konsthantverksutställningar och fick på beställning utföra små porträttsniderier som var tänkta som gåvor. Trots att han blev berömd i Kanada och även i viss mån i Sverige är det svårt att hitta avbildningar av hans gubbar, och det skulle vara spännande om det fanns någon i Hasselfors som har sparat någon av de gubbar han skapade som barn.
Efter sina år I Kanada återflyttade han till Sverige. Hans snideri levde vidare genom hans son som var verksam i Kanada under två perioder. Både far och son finns omnämnda i
Svenskt konstnärslexikon som tar upp över 10.000 svenska konstnärer men bara sju stycken från
vår lilla ort nämns i detta lexikon. Några av hans gubbar förekommer ibland på olika kvalitetsauktioner bland annat har
Bukowskis haft några gubbar till försäljning under 2000-talet.
Lite extra vetande om Carl Trygg
Carl Trygg 1887-1954
Carl Johan Trygg, född 26 maj 1887 i Skagershult, Örebro län, död 12 februari 1954 i Glimminge, Västra Karups socken Kristianstads län. Han var son till fanjunkaren Carl Oskar Trygg och från 1909 gift med Maria Axelina Andersson samt far till snidaren Olof Trygg. Efter avslutad skolgång I Hasselfors genomgick han Karlskoga praktiska skola. Han började skära träfigurer redan som barn och blev en uppskattad träsnidare av småfigurer som bär ett släktskap med Döderhultarns arbeten. Personer som såg hans gubbar uppmanade honom att ordna en utställning och efter att han deltagit i en mindre samlingsutställning i Örebro blev han uppmärksammad av flera konstintresserade personer och en gallerist som såg till att han kunde genomföra en separatutsällning på Nya konstgalleriet i Stockholm 1915. Han kom därefter att medverka i ett flertal samlingsutställningar innan han emigrerade till Kanada. Under sin tid i Kanada gjorde han sig känd och blev inbjuden att medverka i flera stora konsthantverksutställningar bland annat i Montreal 1929. Trots sin framgång som populär träsnidare kunde han inte försörja sig på sin konst och för att dryga ut sin inkomst drev han periodvis tvättinttningar. Efter några år I Kanada återvände han till Sverige och bosatte dig i Glimminge. Till hans mer kända arbeten hör en serie trägubbar föreställande stormaktstidens svenska kungar. Trygg är representerad vid bland annat Kalmar läns museum och några museum i Kanada. Några av de trägubbar han utförde under 1920-talet kom ut på auktionsmarknaden under 1960-talet som arbeten utförda av Döderhultarn.
Lite extra vetande om sonen Olof Trygg
Olof Trygg 1910-1993
Carl Olof Trygg, född 21 december 1910 i Stora Tuna, död 1 mars 1993 i Halmstad. Han var son till skulptören Carl Johan Trygg och Maria Axelina Andersson samt gift första gången 1931 med Alice Hallberg, andra gången 1937-1946 med Ebba Johanson och tredje gången 1947-1958 med Elsa Viktoria Ekenstéen. Trygg lärde sig tidigt att skära gubbar i trä av sin far och kom senare att arbeta med täljsten. Han var bosatt i Kanada 1928-1935 och 1952-1953. Han ställde ut separat på stadsbiblioteket i Halmstad 1957, men större del av hans produktion såldes i USA och Kanada.
Bergslagsleden etapp 15
Vid något tillfälle kom jag och min syster som är en aktiv naturvandrare och uppskattar vandring längs olika fjälleder i samspråk om vandringsleder i övriga Sverige. Jag nämnde då att vi i trakten har både
Munkastigen och
Bergslagsleden som jag själv
gått vissa etapper av.
Under hösten 1997 avverkade jag tillsammans med min storasyster etappen Ramundeboda-Gråmon som är gemensam för de två lederna och av många anses som en krävande etapp.
Dubbelkällaren vid Ramundeboda och Kyrkoherde Mårten Eriksson ringer i klockan
Vi löste det hela logistiskt genom att jag körde till
Ramundeboda kloster och när vi vandrat klart etappen blev vi upphämtade av Ragnar Spennare vid
Gråmon som körde oss åter till vår bil vid Ramundeboda. Etappen har flera sevärda platser bland annat Altarstenen vid Kråksjön där munkarna under sin vandring mellan
Olshammar och Ramundeboda stannade för att hålla andakt.
Altarstenen
Strax söder om Bomberget går man längs Grytsjön och i mina ögon är det en märkvärdig sträcka eftersom där delar sig Sverige i form av en vattendelare där västliga vattenytor leds ner mot Västerhavet medan de östra avrinner i Östersjön. Omkring fyra kilometer väster om Kråksjön mellan Nolängen och Lövön finns en av Sveriges fyra vattendelningspunkter där vatten avleds mot tre olika håll. Jag har senare märkt att denna delning av vattenavrinnigen fortsätter norr om vår lilla ort med Trollåsarna samt mellan Svartå och Åtorp där man passerar höjderna vid Fågelåsen har man har samma fenomen. Strax före Kråksjön går man över
vår lilla orts längsta efter en person namngivna väg. Muhrs väg som startar i
Röfors och slutar
Undenebotten.
Ragnar Spennare
Under färden åter till Ramundeboda berättade Spennare om sina upplevelser och iakttagelser som gammal orienterare om det han varit med om i dessa trakter och hur han med kyrkan följt med till olika sammankomster vid Altarstenen där Birger Lerneus förättat ett samkväm och man därefter satt sig på marken för att dricka kaffe. Spennare var mycket aktiv i
Närkes Skogskarlars klubb och deltog i arbetet med inventera och samla fakta om bebyggelsen i norra Kilsbergen som resulterade i boken Kilsbergstorp som utgavs 1992.
Jag saknar några etapper av leden. Det skulle var kul att hitta någon som har etappen 17 och 10 samt 11 kvar att vandra så att problemen med transporter blir lättare att lösa. Eftersom det krävs två bilar för att ta sig till startplatsen och därifrån då det saknas kollektiv trafik, antigen åker man och ställer en bil vid målpunkten och går tillsammans från startpunkten eller så startar man från båda hållen och byter bilnycklar när man möts. Jag är öppen för alla idéer, släng iväg ett mail (
[email protected]) till mig om du har samma problem eller skriv ett inlägg i rutan här nedan.
På Facebook finns en grupp under namnet
Bergslagsledens vänner där man kan få dagsfärsk information om leden och tips som inte nämns i de olika broschyrerna om leden. För den som vill läsa på om Bergslagsleden finns förutom broschyrer Lena HellströmHåkanssons bok
Utsikt från Bergslagsleden som utgavs 1988.
Mina övriga inlägg om Bergslagsleden hittat du här:
Midtfyns festival 1999
I samband med min döstädning hittade jag ett programblad och några fotografier från ett festivalbesök utanför Ringe på Midtfyn i Danmark 1999.
Huvudscenen vid Midtfyn
Programblad Midtfyns festivalen 1999
Festivalen på Midtfyn tillhörde tillsammans med Roskildefestivalen en av de större festivalerna i Danmark. Att jag for till denna festival var helt och hållet en slump. Jag råkade vid ett tillfälle i samspråk med en tjej och vårt samtal kom in på olika artister. Jag nämnde att jag gillade Kim Larsen och Bryan Adams, och då nämnde hon att båda dessa artister skulle uppträda på samma festival. Efter ytterligare lite diskussion kom vi överens om att gemensamt åka dit hon skulle fixa biljetter och ett tält, medan jag skulle stå för resan och maten. Som vanligt när jag brukar åka till Danmark valde jag att åka via Varberg för att kunna klämna in ett besök på kallbadhuset innan man körde på färjan till Frederikshavn. Vägsträckan från Frederikshavn ner till Vejle tillhör Danmarks bättre vägsträckor eftersom det är en av huvudvägarna ner till Tyskland och kontinenten. Före överfarten till Midfyn blev det en liten avstickare Billund för att titta på Billunds flymuseum, tyvärr kom vi dit ett par veckor för sent eftersom verksamheten var stängd och samlingen skulle skingras och flytta till till andra museum runt om i Danmark.
Billunds flyhavn där Billunds flygmuseum tidigare var lokaliserat
Vi hade bestämt oss för att inte campa vid festivalområdet utan flytta runt tältet till olika platser på Midtfyn för att under förmiddagarna kunna turista runt och ligga på olika badstränder. Eftersom de första artisterna var helt okända för oss valde att hoppa över deras framträdande men vi valde ändå att åka förbi festivalområdet för se hur det såg ut och var man kunde parkera. Därefter for vi ner till Svendborg där vi slog upp vårt tält. Dagen ägnades åt besök på bland annat Den Gamle Smedie och Valdemars Slot samt ett besök på en restaurang innan vi återvände till tältet för en behövlig vila inför morgondagens aktiviteter.
Den Gamle Smedie och Valdemars Slot
Eftersom vårt intresse av artist framträdanden startade först vid åtta tiden på kvällen valde vi att använda fredagförmiddagen till bad vid Østerballe och turistande runt i Odense där vi tittade på bland annat Danmarks Jernbanemuseum innan vi for vidare till festivalen för att titta på Iggy Pop, Garbage och Kim Larsen & Kjukken.
Iggy Pop, Garbage och Kim Larsen
När vi passerade entrén stod det några personer som prackade på oss små plastembalage dessa delades även ut var gång man gick för att köpa en öl.
Jag antar att detta var ett sätt att minska Hiv problematiken som fortfarande var ett stort problem vid den tidpunkten.
Eftersom Kim Larsen slutade spela först halv tre på natten och vi hade en kvarts bilresa till vårt tält kom man inte ner i sovsäcken före fyra och det betyder att vi sov bort halva förmiddagen så det blev inte tid för någon upptäcktsfärd då den intressanta musiken på lördagen startade redan klockan tre.
Av lördagens framträdanden uppskattade jag grupperna
Den Gale Pose och
Catatonia så mycket att jag köpte några av deras CD-skivor.
Den Gale Pose och Catatonia
Strax efter midnatt lämnade vi festivalområdet för att åka till Bogense där vi tidigare under dagen slagit upp vårt tält. Av söndagens uppträdande var det bara Bryan Adams som tilltalade oss och hans framträdande startade först vid åtta tiden på kvällen, så vi kunde utnyttja hela dagen med att åka runt till olika platser på Fyn. När vi kommer till Festivalen vid sjutiden fick vi höra att Marianne Faithfulls framträdande under dagen varit ett av de bästa under hela veckan och vi båda ångade att vi valt bort henne.
Bryan Adams
Men jag vill ändå hävda att Bryan Adams var hela festivalens höjdpunkt, publiken levde med i musiken och sjöng med i nästan varenda låt han framförde. Vid återkomsten till Varberg blev det ytterligare ett besök vid kallbadhuset innan resan fortsatte hem till vår lilla ort.
Varbergs kallbadhus
