Hova och Riddarspelen
I år blev ett besök på dessa riddarspel under invigningsdagen, jag har visserligen sett detta spel en gång tidigare, men då jag fick besök av några goda vänner under helgen passade vi på att titta på dessa spel.
Spelet skall basera sig på den historiska anknytningen som orten har med riddarslaget mellan Folkungaättens stora Birger jarls söner kung Valdemar på ena sidan och de båda yngre bröderna Magnus_Ladulås samt Erik.
Huruvida Magnus verkligen var med under själva slaget råder det dock delade meningar om. Jag hörde nämligen på en föreläsning för ett antal årsedan att Magnus under tiden slaget pågick vistades vid Ramundeboda, och sände fram sitt folk som en förtrupp, men förtruppen stötte på Valdemar trupper redan vid Hova. Valdemars här besegrades och när Magnus väl var framme i Hova så hade Valdemar redan flytt mot Norge för att slippa stupstocken.
När det gäller själva riddarspelen känns det väldigt segt att se dessa ryttare utföra sina nummer, med den spännande historia som finns borde de kunna skriva en handling som till viss del bygger på verkliga händelser och inte som nu en massa ryttare som gör en mängd lekar till häst, utklädda till riddare.
Störta behållningen är nog ändå att spatsera igenom marknadsstånden på riddargatan, där har man möjligheten att se riktigt hantverk inklämt mellan fabrikstillverkade riddarprylar.
Värmlänningarna igen
Under helgen besökte jag Ransäter för att för att se årets upplaga av Fredrek på Rannsätt folklustspel Värmlänningarna. Jag har sett denna föreställning ett flertal gånger live, men måste erkänna att årets föreställning tillhörde en av de bättre jag sett. Trots att handlingen i pjäsen inte har förändrats kändes det som en ny pjäs eftersom de bytt ut och flyttat om ett antal skådespelare i de ledande rollerna.
Det är även mycket möjligt att nästa års uppsättning kommer att bli ändå bättre eftersom skådespelarna då har haft ett år på sig att smälta in i sina roller och finslipa lite på karaktärerna.
Visst saknade jag några saker i årets upplaga, dessa dansare på bilden här nedan har medverkat under de tidigare åren jag sett spelet och när den ena dansaren ligger i luften över den andra har varit en mäktig syn. I år var dessa ersatta med nya dansare och tydligen har tiden inte räckt till för att träna in detta konststycke.
Även Löpar-Nisse skulle kunna få en liten utökad roll, en gång i tiden när man spelade Värmlänningarna följde man inte Dahlgrens original manus, utan Löpar-Nisse fick kommentera dagsaktuella ämnen, detta resulterade i att Löpar-Nisse som spelades av Vilhelm Scharp blev utvisad från Tyskland under 1930-talet när pjäsen uppfördes där.
I en artikel läste jag att även ett teatersällskap i Arvika sätter upp Dahlgrens pjäs sommartid, och de hävdar att den spelas på genuin värmländska, vem vet detta kanske kan vara något att se i framtiden.
