70 åring som fortfarande är going strong

 

1944 startade den vedeldade bastun i Hjalmars Viby. Att det bildades ett stort antal bad och tvättinrättningar runt om i landet får man tacka Lubbe Nordström. Han startade på 1920 talet sin resa genom landet för att beskriva vårt Lortsverige, detta resulterade i ett antal böcker, teckningar och radioreportage.

 

Det Ludde bland annat stötte på var att det var svårt att klara av den personliga hygienen när bostäderna saknade badkar och enda tvättmöjligheten var ett handfat eller någon enstaka gång en träbalja, där vattnet skulle värmas upp på vedspisen. Eftersom detta blev ett jobbigt företag att hämta vatten från brunnen, värma upp det, och efter avslutat bad bära ut vattnet gällde det att vara effektiv.  Efter att första personen badat fick nästa person krypa ner i samma vatten med ett grått tvålskum flytande ovanpå.

 

Ludde löste detta problem genom att argumentera för att det skulle byggas små tvagningsanläggningar, där man gemensamt kunde utföra den personliga hygienen.

Han tog bland annat fram en ritning på en liten funktionell bastubyggnad som blev stilbildande. Ett stort antal byggdes runt om i landet, bland annat i Viby, Otterbäcken, Latorp och Götlunda. Efter att man besökt en av Luddes tvättinrättningar har man inga problem att hitta nya badanläggningar när man är ute åker eftersom byggnaderna har ett karakteristisk utseende, även om en del har byggts ut så finns fortfarande grundformen kvar.

 

På en del av dessa små badhus anställdes en baderska som borstade gubbarna och gummorna på ryggen. I Otterbäcken badades skoleleverna en gång i veckan, där har man även kvar de klassiska ovala vattenbaljorna som man doppade fötterna i och efter avslutat bad hällde över sig.  

 

Nu till 70 åringen.

 

                           

I lördags firade Vibybastun 70-år, för att markera detta kostade ett bad bara en krona och i den avgiften ingick även ett mindre julbord och kaffe med dopp. Totalt var vi mellan 40-50 personer som var där och badade under de 4 timmar bastun var öppen.

  

 

Som mest var vi 20 personer samtidigt inne i bastun. Detta jubileum har uppmärksammats i lokala media, så föreningen uppvaktades bland annat av Hallsbergs kommun med en fin spegel och en bok om Hallsbergsdottern Karin Larsson (Bergöö).

 

   

Antalet medlemmar i Viby bastuförening är ca 150 personer, där merparten kommer från södra Nerike och i genomsnitt brukar ca 25 personer bada varje lördag då bastun är öppen.

 

Mycket har hänt i denna bastu, bland annat halkade jag vid ett tillfälle när jag skulle ta mig ner från den överta laven som tur var landade jag mjukt på stor mage som låg på den nedersta laven. På vintern när det finns mjuk fin snö händer det att några går raka vägen ut från basun och rullar sig i snön, detta är något som jag ännu inte provat på, men jag har intalat mig själv att jag vid lämpligt tillfälle skall prova även detta.

 

 

En av de största njutningarna jag upplevt i Vibybastun är möjligheten att mellan två omgångar i bastun kunna gå ut på altanen, sätta sig ner och dricka en kopp kaffe, njuta av solen och röken från eldningen. Ibland kan man till och med känna på doften vilken typ av trä som eldas i pannan.

 

Det enda som kan slå denna personliga njutning är Varbergs kallbadhus, där man mellan två bastuomgångar kan ta sig ett dopp i salt havsvatten, tyvärr är då kallbadhusets bastu eldriven så den underbara doftupplevelsen uteblir. 

 Jag skall kanske som en avslutning nämna att bastun har öppet lördagar mellan klockan 15 och 19, samt att ett besök kostar 20 kronor. 


Panncentralen i Kristinehamn


Tack vare en liten puff eller knuff på Facebook blev jag uppmärksammad på att det visades en konstutställning på panncentralen i Kristinehamn.

 

Eftersom jag passerade just Kristinehamn i söndags passade jag på att ta en liten rast just på denna utställning, och jag fann den klart sevärd.

 

Jag imponerades mest av flertal verk som var utförda i en emaljteknik. Jag vet ju hur svårt det är att inte få det färgade smälta glaset att inte rinna in i angränsade färger. Ofta när man emaljerar smycken har man ju en liten silvertråd eller en urgröpning i metallen mellan de olika färgerna just för att de inte skall flyta in i varandra.Här nedanför visar jag en bild på några vinklar utförd av Monica Eliasson Hammarö.

 

 

 

Personligen har jag genom åren haft en dragning åt bildkonst men den lilla terrakotta skulpturen The observant couple tilltalade mig verkligen. 

 
Terrakotta skulptur av Lorraine Rantala Kristinehamn.
 

Ett föremål som fick mig att skratta var en textilskulptur av Annica Erikdotter från Skoghall.

 

 

I år är det sjuttiosjunde året som Värmlands konstförening genomför sin högtsalong, totalt innehåller utställningen 154 verk av 74 olika konstnärer, så det är mycket att titta på. Har man vägarna förbi Kristinehamn före 3 november 2013 rekommenderar jag ett besök.


 

Läs även andra bloggares åsikter om Värmlands konstförening, Kristinehamn, Hammarö, Skoghall,

Teater Tiderman i Bodane

Som liten lekte man ofta i kyrkparken, förutom gungställningar och en liten plaskdam fanns det ett enormt stort kastanjeträd som pockade på uppmärksamhet.
 

Det var många ungar som med hjälp av rep eller sina cyklar klättrade upp i trädet för att pocka kastanjer. Det vi jagade var den stora vita kärnan som blev vackert brun efter att kastanjen skalats och kärnan fått kontakt med luftens syre. Målet var att hitta den största kärnan med den finaste bruna färgen.

 

Att vi klättrade i trädet retade upp kyrkvaktmästare Bertil Tiderman som ofta kom springande från kyrkan eller pastorsexpeditionen för att jaga ner oss från trädet, även detta jagande var en del av vårt nöje.

 

Man växer med åren till sig och ser andra njutningar i livet, och ibland har barnets njutning även en återkoppling i den vuxnes njutning, så är det i alla fall med Tiderman, han änterkommer in i mitt liv med ett dramaspel om Bodane.

 

Jag hörde talas om spelet redan förra året men av olika orsaker kunde jag då inte bevista föreställningen som spelades mot klostermuren vid Ramundeboda klosterruin.

 

Men i år lyckades jag få alla bitar på plats och kunde besöka premiärföreställningen i lördags.

Spelet inleddes med en helgsmålsringning och det var ganska häftigt att sitta bara 10 meter från den stora malmklockan. Som klockringare agerade kyrkoherde Mårten Ericsson, och jag avundas inte hans jobb att stå rakt under malmklockan och dra i klocklinan under flera minuter.

 

 
 

Bertil Tidermans drama var uppdelat i fyra olika tavelbilder som knöts ihop genom att samliga händelser har utspelat sig i Ramundeboda.

 

Första tavlan beskrev hur Kung Valdemar sitter och spelar schack i Bodane medan hans trupper förlorar slaget i Hova mot bröderna Magnus och Erik som ville jaga bort storebror Valdemar från tronen. Se för övrigt Hova Riddarvecka.

 

Andra tavlan gav lite information om Antoniternas orden som drev klostret i slutet av 1400-talet. Man kan ju bara undra hur platsen skulle sett ut i dag om inte Gustav Vasa varit framme och norpat till sig klostrets tillgångar.

 

Tredje tavlan visar ett krögarpar som drev en gästgivaregård på platsen under 1600-talet, dessutom ansvarade de för landets enda landsortspostkontor. Mycket av händelserna vid gästgiveriet finns omnämnt i Bo Löwenströms bok Från klostermässa till tavernans fröjder

 

Fjärde bilden föreställde brukspatron Anders Boij. Det var för övrigt den del av spelet som tilltalade mig mest eftersom han och hans son Anton von Boij i princip grundade vår lilla ort.

 

Hela spelet framfördes av amatörskådespelare som man till vardags träffar i helt andra roller och jag blev verkligen imponerad av deras prestation som skådespelare.

 

 
 
 
 
 

Väderfenomen

Blad det häftigaste jag vet när det gäller naturens nycker när det gäller väder är ett riktigt kraftigt åskväder. Jag kommer ihåg när jag efter ett besök på Midtfynsfestivalen 1999 nådde hamnen i Göteborg vid halv ett tiden på natten och där möttes av ett riktigt kanonåskväder. Blixtarna var så kraftiga att det var som marken lystes upp av konstljus. Det blixtrade kontinuerligt under hala bilresan mellan Göteborg-Laxå och jag är säker på att jag skulle klarat av hela resan utan att bilbelysningen varit påslagen. Jag har flera gånger försökt att fotografera just åskväder men resultatet har inte blivit bra.

 

Ett annat väderfenomen som verkligen tilltalar mig är den röda himmel som framträder vid solnedgång under våren. Även detta är för mig ett svårt objekt att spara på bild, eftersom bilderna blir underexponerade. Trots flera ändringar av både bländare och exponeringstid får jag inte till det. Att använda min kameras automatinställningar löser inte problemet eftersom kameran aktiverar blixten med resultatet att jag sitter med en överexponerad bild..

 

Vid ett besök på Skavsta flygfält förra året lyckades jag i alla fall förena mitt flygintresse med den röda himmelen.

Även under ett besök i Skoghall  2013 visade naturen upp denna vackra himmel som mina bilder tyvärr inte återge fullt ut. Så nu funderar jag lite smått på om jag skall gå en fotokurs på ABF eller TBV

   

 

Läs även andra bloggares åsikter om midtfyn, Laxå, Skavsta, Skoghall, Väderfenomen

Mycket skall man höra innan öronen trillar av

För många år sedan träffade jag en tjej som var politiskt verksam i ett politiskt ungdomsförbund, att sedan min morbror råkade vara riksdagsman för samma parti gjorde väl saken klar att även jag gick med, fast den enda frågan som tilltalade mig av partiprogrammet var den då heta debatten om kärnkraft.

 

Hur som helst på min radion hörde jag något i fredags som fick mig att fundera på om ungdomspolitiker verkligen är vid sina sunda vätskor eller om de har knaprat tabletter under hela sin kongress.

 

Genom åren har många ungdomsförbund kommit med knasiga förslag som efter några år mognat till sig lite och slutligen passerat riksdagen i lite omarbetade former.

 

Men vi får verkligen hoppas att Centerpartiets ungdomsförbund CUF senaste förslag om att släppa knarket knarket fritt slängs i soptunnan. Personligen ser jag ingen vinst för samhället om dessa droger skulle säljas på systembolaget. Så väl kände jag min morbror så att jag vet att han skulle rotera i sin grav om detta förslag nådde riksdagen.

 

                                                      

Knepig flygande farkost

Av en ren händelse blev det en tur till gräsklipparklubben i söndags eftermiddag. Dit kommer även två killar med den märligaste flygande farkost jag någonsin sett. Den skulle närmast kunna beskrivas som en blandning av det amerikanska flygplanet Osprey och en helikopter, fast i miniatyr.

Farkosten som var cirka 50 centimeter i omkrets saknade helt bärytor så som vingar och roder, men den kunde trots det flyga, toppfarten låg av vad jag såg runt 150 km/h. Och den kunde bära en mindre last mellan de två landställen, och med farkostens inbyggda kamera kunde man följa flygningen samt den terräng som var rakt under farkosten.

En tanke som slog mig var hur praktisk en sådan här liten farkost kan vara till en mängd arbetsuppgifter. En bekant som bor 1 km bort och som har slut på kaffet kan få ett kaffepjasket levererat till sin gräsmatta på mindre än 5 minuter. Eller för de som är nyfikna kan farkosten ligga blick stilla och filma över damernas nakenbad utan att folk skulle reagera, de små elmotorerna hördes knappt när de vispade runt på "tomgång".

Inom den kommersiella sfären borde det finnas hur mycket som helst som dessa små farkoster kan brukas till, bland annat trafikövervakning, avsökning av oråden efter saknade personer eller föra över en mindre last till någon isolerad plats. Man kan närmast beskriva föremålet som en drönare för amatörer då kostnaden endast ligger mellan 35.000-50.000 kronor.

Farkosten var utrustad med 6 stycken elmotorer placerade på tre armar som var fastade i farkostens runda kropp. I kroppen fanns vad jag kunde se en massa elektronik, kamera samt en radiosändare som överförde kamerans bilder i realtid samt en GPS. Två stycken huvudbatterier ger farkosten en flygtid på ca 30 minuter, men denna kanske kan utökas om man flyger ekonomiskt med måttliga gaspådrag.

Hela flygturen som genomfördes vid Laxå flygfält (ESSH) ,  men fräck som jag är har jag lagt in länk här nedan som  Jonas lagt ut på Youtube..

 

En hemsk tanke som slog mig medan jag skrev dessa rader var att detta även skulle kunna vara ett perfekt hjälpmedel för terrorändamål. Eftersom farkosten är utrustad med en GPS skulle man kunna programmera den till att flyga till en bestämd plats där den droppar en spränglandning eller att den landar och i samband med att lanstället nuddar marken utlöses bomben. Skulle då sprängladdningen vara konstruerad som Bostonbomben.

 

Läs även andra bloggares åsikter om Laxå Flygfält, Drönare, ESSH, Bostonbomb, modellflyg, flyg, Vulcan Y6, Naturistbad,

 


Korsord

Jag är ingen älskare av korsord eftersom de ord jag vill skriva in som regel inte passar in i det färdigtryckta korsordet, detta problem kan man lösa genom att bygga ut korsordet med lite extra rutor eller att man svartmarkerar en ruta här och där.

 

 

Men häromdagen när jag passerade en av min lilla orts anslagstavlor hittade jag en affisch som propagerade för en rolig ide. Biblioteket har nämligen startat med lördagsöppet för att man skall kunna lösa melodikrysset i grupp. Detta skulle säkert passa mig, eftersom jag som regel bara klarar av att lösa ett svarsord per veckokryss. När jag försöker dra mig till minnes de få svar jag kommit på blir det inte många. Jag kommer ihåg att jag var ganska stolt när jag en gång i tiden klarade tonsättaren Stenhammar eller Harry Martinssons Aniara samt Stig Hanssons Zorina, men alla dessa melodifestival och idolvinnare dom klarar jag helt enkelt inte av.

 

 

Det roliga med just melodikrysset är att många tror att det är Anders Eldeman som leder programmet, men enligt några bekanta till mig är det egentligen Anders von Bahr som både leder programmet och skapar korsordet. Ibland händer det att Sveriges Radio lämnar studion och spelar in dessa kryss i tillfälliga lokaler, men skulle detta ske och de bestämde sig för att besöka vår lilla ort blir kommunen nog tvungna att ordna större lokaler än biblioteket.

 

 

Just namnet von Bahr får mig att tänka på en flygare som lystrade till just det efternamnet. På 1930-talet före helikopterns ankomst blev Spanjoren Juan de la Ciervas autogiro väldigt populär. Autogiron är en blandning av ett flygplan och en helikopter som kan flyga mycket sakta och använda korta start och landningsbanor. Den svenska piloten Rolf von Bahr blev den flygare som bokförde flest flygtimmar med en autogiro i hela världen.

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Juan de la Cierva, Anders Eldeman, melodikrysset, Rolf von Bahr,

En ödesdiger passion

Av en ren händelse råkade jag gå förbi en anslagstavla i Hova under helgen. En av affischerna drog till sig min uppmärksamhet eftersom det stod familjenamnet Rudenschöld med stora bokstäver. Jag visste att hon under 1800-tralet blivit fördriven från Stockholms slott till bland annat till Kroppfjäll utanför Hova, och att det där fanns en vattendrag som fått namnet Tårarnas bäck samt en friväxt lyra som hon enligt sägnen lär ha spelat på. Själv är jag lite tveksam till detta spelande eftersom när jag besökte lyran så såg jag att måste stå på en stege för att kunna spela på denna lyra.

 

Hur som helst eftersom affischen drog till sig min uppmärksamhet beslöt jag mig för att åka ner till Hova för att lyssna på Intendenten vid Livrustkammaren, Ann Grönhammars föredrag om Gustaf Mauritz Armfelt  och Magdalena Rudenschölds passionsförhållande.

 

Det första jag noterade var ålderskillanden, 11 år mellan de båda, och jag blev lite fundersam över hur en tjugoårig flicka kan falla pladask för en så mycket äldre herre. Men man kanske inte fäste sig så mycket för sådana saker på den tiden, då äktenskapen ofta ingicks mellan olika släkter för att behålla makten och egendomar.

 

     

Magdalenas pappa var ju nästan 70 när Magdalena föddes så även hennes föräldrar borde ju ha en stor åldersskillnad.

 

Magdalena skrev en bok om sitt levnadsöde, tyvärr skriver hon där inte så mycket om sitt vardagliga liv, så mycket av hennes levnadsöde är höljt i dunkel. Boken tar däremot upp händelser vid hovet på Stockholms slott samt hennes politiska medverkan till Armfeldts planer.

 

Efter två års tid på långholmens spinnhus blir hon förvisad från Stockholm. För Magdalena betyder det att hon flyttar runt bland sina släktingar och vänner. Bland annat bor hon några år hos författarinnan Staël i Schweiz innan hon slutligen kommer till Kroppfjäll. Man vet inte vad hon sysslade med under sina 10 år där men man misstänker att hon agerade guvernant för sina fyra syskonbarn.

 

Romansen mellan Magdalena och Armfeldt resulterade i drygt 1100 brev, Dessa hittades vid en husundersökning av Armfelts egendom Lindnäs i Östergötland. De brändes upp till stor del med stöd av Oscar II år 1888, eftersom de stötte det sena 1800-talets sexualmoral.

 

Magdalena räknades som Sveriges första politiska fånge på Långholmens spinnhus.

 

Läs även andra bloggares åsikter om Magdalena Rudenschöld, Gustaf Mauritz Armfelt, Hova, Kroppfjäll, Ann Grönhammar,

Vårutställning 2013

Nu i helgen öppnade Tivedsbygdens Konstförenings vårutställning. Tyvärr var jag upptagen av andra åtaganden så det fick bli en mycket hastig genomtitt för min del. Jag imponerades av antalet utställda verk, både av bildkonst och konsthantverk,

 

En av bildkonstnärerna som tilltalade mig extra i år var Lillemor Israelsson

 

och Siv Sjöstrand Önanders små akvareller,

 

Vårutställningen i år är i mitt tycke lagom stor med 27 utställare, med några för mig helt nya konstnärs namn.Utställningen är öppen hela veckan så det finns möjlighet att besöka den på Laxå Bibliotek.

 

 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Laxå, Tivedsbygdens Konstförening, Siv Sjöstrand Önander, Lillemor Israelsson

Ibland växer en person i ens ögon

I förra veckan var det årsmöte i Vibybastun, det roliga med den föreningens årsmöten är att förhandlingarna avslutas med en måltid samt någon intressant aktivitet.
 
 
I år var före detta journalisten och polismannen Björn Palmkvist inbjuden.
 
Jag visste sedan tidigare att han jobbat som lokalreporter för lokalblaskan, och att ett av hans intresseområden var författarinan Sigge Stark, Men att han jobbat som polis var en nyhet. Jag har tidigare hört honom berätta om Sigge starks levnadsöde på föreläsarföreningen, men de historier han nu berättade om sin tid som polis slog alla rekord.
 
Jag har personligen ansett att jobbet som polis, brandman och ambulanssjukvårdare varit de tre sämsta yrken man kan ha eftersom man hela tiden jobbar med elände och tråkigheter.
 
Enbart detta att komma till en bilolycka där kanske små barn ligger skadade. Redan under min tid i lumpen fick jag en liten inblick i hur det kan se ut när olyckan har varit framme. Jag ser ibland fortfarande bilden av när en pansarvärns soldat fick delar av ansiktet bortskjutet av bakflamman från ett pansarskott. Just när det hela utspelade sig tänkte jag inte så mycket eftersom det kom arbetsuppgifter som skulle utföras, det gällde ju bara att få upp personen på en bår så att man kunde lasta in honom i en 13/14 bil för vidare transport till lasarettet. Däremot kom hela händelsen att visas som en film i slowmotion för mig under flera månader. Det är väl orsaken till att jag inte gillar dessa blåljusyrken.
 
 
Just Björn Palmkvist växte i mina ögon, han måste ha en enorm erfarenhetsbank att ösa berättelser ur, då inte bara roliga / tragiska historier från polisjobbet och Sigge Stark forskningen. Han måste ju ha en mängd roliga berättelser även från den tid han verkade som journalist på lokalblaskan.
 
En av de tråkiga delarna med polisjobbet är säkert all den kritik i media mot hur arbetet utförs, dålig uppklarning av villainbrott, och att det inte finns poliser när de behövs, att de lägger ner jobb på fel arbetsuppgifter. Björn är på det sättet unik eftersom han varit verksam inom båda dessa områden.
 
 
Nu senast har det varit mycket skriverier om att polisen beordrade en broöppning som resulterade i att två bensintjuvar omkom när deras bil körde av vägen. Frågan är om det verkligen var Polisens fel?
 
Eller om det var den brottsliga individens fria val. I det här fallet gjorde de båda gossarna ett antal helt frivilliga val som vart och ett ledde till en ödesdiger konsekvens:
 
1) de valde medvetet att begå en stöld trots att de rimligtvis kände till att det var brottsligt och kunde ådraga sig samhällets uppmärksamhet.
 
2) de valde medvetet att inte stanna på polismans uppmaning trots att de rimligtvis kände till att de var skyldiga att så göra.
 
3) de valde medvetet att framföra fordonet i en sådan hastighet att de ej hade möjlighet att på ett säkert sätt väja för hinder, trots att de rimligtvis borde känna till vad hastighetsbegränsningarna syftar till.
 
4) de valde medvetet att ignorera ett antal varningssignaler och forcera ett hinder i form av en fälld vägbom trots att de rimligtvis insåg att de ej borde göra det.
 
Grabbarna hade alltså minst fyra möjligheter att fatta annorlunda beslut än dessa. Annorlunda val hade lett till annorlunda konsekvenser. Darwin fick rätt igen.
 
 
 
Läs även andra bloggares åsikter om Björn Palmkvist, Vibybastun, Polis,

Elvis o Kent

Elvis Presley  är inte min största favorit bland musikartister. Tack vare att han sjöng in över 900 sånger, har jag dock hittat vissa låtar som jag ändå tagit till mig. Inte minst liveframförandet av Are You Lonesome Tonight?,  där en av flickorna i kören sjunger falskt vilket får som resultat att Elvis drabbas av ett skrattanfall.

 

 
 
Hur som helst kom Elvis och hans sånger upp till diskussion under en lunch på skafferiet för ett par årsedan. En vid bordet nämnde att det fanns en begravningsentreprenör från Karlskoga som framförde Elvis musik med en enorm tonkänsla. Jag bestämde mig redan då att detta var något jag skulle försöka få tillfälle till att både se och höra. I dag fick jag höra att han för något årsedan var på vår lilla ort och framförde sitt sångprogram i Pingstkyrkan, tyvärr gick detta uppträdande mig helt förbi.
 

Men nu i helgen fick jag min chans när Kent Lundberg  uppträdde i Skoghalls kyrka.

 

Tydligen var han mycket populär eftersom man bara släppte in 400 personer, ett femtiotal fick vända i dörren och gå hem

Av de låtar Kent framförde håller jag In the Getto  som den bästa fast Kent själv hävdade att han tappade texten. Eftersom det medverkade en kör på ett femtiotal personer fick låtarna ett väldigt djup. Sångerna som framfördes var med hänsyn till valet av lokal mest gospel och sångtexter med en religös anknytning, och det märkes inte minst på avslutningsnumret som blev Carl Bobergs O store Gud  som Elvis sjöng in på skiva 1967. 

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Kent Lundberg, Carl Boberg, Elvis Presley, Skoghall,

Ligurien

I kväll var jag på Laxå Föreläsareföreningen och lyssnade på Charles Swensons fördrag om en rundresa i Ligurien.

 

Av olika orsaker har inga av mina resor fört mig till Italien, så att höra Charles berätta till sina bilder var en upplevelse. Jag blev imponerad av att han på bara några dagar hunnit utforska så mycket av Ligurien. 

 

Man kan nog bara instämma i Birger Sjöbergs visa Längtan till Italien  som utgavs 1929 i i Fridas andra bok. Denna visa har fastnat i mitt minne eftersom vi tragglade den en hel termin på mellanstadiet.

 

Jag längtar till Italien,

till Italiens sköna land,

där små citroner gula,

de växa uppå strand, där .

 

Charles är en utmärkt berättare och flitig bloggare, har ni inte varit inne på hans blogg rekommenderar jag ett besök, själv har jag följt den under några år med stort nöje. Man hittar hans blogg här.

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Laxå Föreläsareförening, Ligurien, Birger Sjöberg, Laxå

Årsmötesperiod

Nu när 2012 övergått till 2013 infaller den obligatoriska årsmötesperioden.
Först ut i år för min del blev Tivedsbygdens konstförening, sen kommer de olika flygklubbarna, bastföreningen och alla andra föreningar och organisationer man är med i.  Jag  har lovat mig själv i flera år att minska ner antalet medlemskap, styrelseuppdrag, men detta löfte har blivit svårt att följa.

I år kändes årsmötet i konstklubben lite avslaget på grund av att eldsjälen Evald Gustavsson avled bara någon vecka innan mötet. Med Evald försvinner en av de personer jag kunde prata konst med, han kom som regel in på mitt jobb minst en gång i veckan, ofta med en fotokopia på någon intressant artikel han hittat eller någon tavla som han visste att jag skulle gilla och vi båda kunde analysera och prata om. Många är de små anekdoter han berättade om olika konstnärer han träffat. Extra kul var det att höra om hans samtal med Alva Chatham där hon berättade om Jon-And, Strakenberg  med flera.


Efter årsmötesförhandlingarna blev det traditionsenligt ett lotteri, och i år var verkligen fru Fortuna med mig. Min första vinst blev en lien udda sak av Laxå konstnären Sixten Edlarsson, som mest arbetade mest med akvarell och olja.

Men i min  lilla vinst har han arbetat i en blandteknik med rivet papper som bildar en form av mosaik, den känns lika ovanlig som en kubistisk akvarell som Evald fixade fram åt mig för några årsedan.

Min andra vinst blev ett träsnitt av en av Sveriges främsta ortstecknare Waldemar Bernhard. Sedan tidigare har jag från hans hand några illustrationer av byggnader i Laxå, men kvällens vinst avbildade Aspa Herrgård. Denna byggnad har ett speciellt minne eftersom jag där en gång har ätit min dyraste middag, och portionen var så liten att jag på vägen hem stannade på Esso i Askersund för att äta mig mätt. Restaurangen i Aspa drevs då av familjen Öholm.

 

Läs även andra bloggares åsikter om Tivedsbygdens konstförening, Sixten Edlarsson, Waldemar Bernhard, Aspa Herrgård, Laxå,

Jesus födelsedag

Vilken tur att Jesus inte föddes i år,
 
Idag hade dom inte kommit fram
 
 
Orsaken till att vi firar jul är ju Jesus födelse som man av hävd daterar 2012 år bakåt i tiden,
fast en del anser att födelsen skedde sju år tidigare eller rent av fyra år senare.
Detta spelar för min del i och för sig ingen större roll eftersom det med åren har blivit en tradition att fira jul,inte bara för att hylla Jesus födelse utan även för att det i äldre tider var det brukligt att slakta av en del djur för att få vinterfodret att räcka fram till våren, Då man saknade möjlighet att förvara mycket av färskvarorna växte traditionen med julbord fram.
 
Men nu ser jag med fasa att många av våra gamla traditioner kanske inte får finnas kvar. Pepparkaksgubbarnas vara eller inte vara i det religösa skyddshelgonet Lucias ljuståg har
varit uppe till debatt på vår lilla ort.
  
 
 
Julsångerna som innehåller en religös anknytning plockas bort från repoturen för att inte
diskriminera de som inte tillhör den kristna delen av befolkningen. Extra stark har debatten om skolavslutning i kyrkan varit eftersom prästerna dels talar om Kristus samt ofta även ger en välsignelse.
 

Skolverket har beslutat att detta inte får förekomma för att inte diskriminera skolelever med en annan trosuppfattning. Jag undrar bara lite smått med vilken makt Skolverket kan tvinga på sin uppfattning hur texten om julen skall framföras till landets alla präster.

Det borde ju ändå vara så att sker en skolavslutning i kyrkan så är eleverna där som gäster,och då får man finna sig i hur värden presenterar sitt budskap.

 
Min lilla tanke under hösten när jag har hört denna debatt i olika radioprogram är att det kanske är lika bra att vi avskaffar hela julledigheten eftersom vi ju firar den för att hedra Jesus födelse. Det finns ju ett flertal religösa grupper så som Jehovas Vittnen med flera som inte firar jul.
 
Personligen tycker jag att det är synd när våra traditioner försvinner, det var förr en spännig i
augusti månad inför kräftpremiären eller väntan på julafton efter både Jultomten och Kalle Anka på TV. Jag till och med väntade på lutfisken som jag själv inte gillade bara för att det tillhörde traditionerna.
 
 

Det senaste inslaget i denna debatt är att plocka bort de färgade dockorna som får en OK stämpel i ändan ur Walt Disneys julfilm. Skall vi med andra ord rensa bort alla föremål som är färgade, skall vi tvinga barnen i Afrika att leka med dockor som har ett kaukasoidiskt utseende. Skall vi plocka bort möjligheten för de färgade barnen att leka med dockor som ser ut som de själva eller möjligheten att identifiera sig med bilderna som visas i tecknade filmer. Danmarks television har i alla fall beslutat att inte lyda Disnys propåer utan kommer att sända programmet med de delar som övriga världen går miste om.

 

Men med denna debatt om våra traditioner och splitring med osämja som följd vore det kanske lika bra att alla våra traditioner avskaffades.


Snöröjning och jordens undergång

Sedan någon vecka har marken blivit täckt av ett vitt snötäcke. Redan när de första flingorna föll mot marken drog snösvängen igång med traktorer, lastbilar och snöskyfflar.
Det är tydligen väldigt lätt att dra igång denna organisation i början av vintersäsongen när budgeten för snöröjningen är välfylld. Trots att den relativt lilla snömängden har man till och med inlett bortförande av snö med lastbil.
  
 
Man får hoppas att man har budgeterat för att det skall komma snö även februari så att pengarna inte är slut då, det brukar ju bli lite si och så med snöröjningen i slutet av vintersäsongen. Fast just i år är det ju lite intrikat då man inte riktigt vet om det kommer att bli någon snö att oroa sig för efter den 21 december.
Mayaindianernas almanacka har ju ingen fortsättning efter detta datum.
 

Flera böcker hävdar att världen kommer

gå under i december år 2012

och hävdar att Mayakulturen har förutsagt detta, en idé som populariserades i filmen 2012.

 


RSS 2.0