jannealg

På grund av slutspelet i årets ishockeyallsvenska sände SR-minnen ett minnesprogram från Skellefteå AIKs finalmatch mot AIK 1978 och där var jag när det hela utspelade sig ihop med 12 000 betalande besökare.

En jobbkamrat var bror till en av backarna i Skellefteå, så han fixade fribiljetter till matchen som spelades i Scandinavium Göteborg, Eftersom vare sig AIK eller Skellefteå vid den tidpunkten var mitt lag, föll det sig naturligt för mig att hålla tummarna på Teppos brors lag.

Matchen blev mycket dramatisk och det stod 3-3 i sista och avgörande perioden, och när bara några minuter återstod av perioden lyckades Hannu på en retur trycka in pucken i motståndarens mål. I inslaget som SR-minnen lagt upp på sin hemsida nämns inte målgöraren, men hela förloppet har etsat sig fast i min skalle som en liten videofilm.

Efter matchen blev det ett besök i omklädningsrummet, där jag även fick känna och se på den nyerövrade guldmedaljen. Jag blev lite besviken när jag såg att den var tillverkad av förgyllt silver, samt att den inte var större än en femkrona. Denna matchvinst måste vara extra betydelsefull för Hannu eftersom han och Hardy Nilsson räknades lite som Skellefteås busar, med gott om minuter i utvisningsbåset.

När man har bott på vår lilla ort i nästan hela mitt liv regerar man när det plötsligt dyker upp något som inte hör hemma i den normala vardagen.

Förra veckan när jag gick till ICA på min lunch var det något som avvek från det normala utanför Frivilligcentralens lokaler. Där stod det en vit bil stripad med SverigeSRadio.

Förklaringen kom i morse 20 minuter över 6 då P1s morgonsändning innehöll ett reportage från vår lilla ort, tydligen var det journalisten Lars Ekelöf som kommit till orten för att undersöka orsaken till bristen av kontanter i kommunens kassakista. Utöver personal på Frivilligcentralen intervjuade de även oppositionsrådet Bo Rudolfsson (KD) och kommunalrådet Tommy Holmquist (S). Tyvärr kunde ingen av dessa två presenterna någon lösning på problemen för att vänd på ortens utvecklingen. Kommunalrådets tillfälliga lösning är att till de kortfristiga skulderna använda checkkrediten, så länge det går.

Dessutom medverkade Ivan Persson som representerade Hasselfors byalag. Byalaget har varit mycket aktiva under flera år med att försöka bevara så mycket service som möjligt i Hasselfors, bland annat har man arbetat för att lanthandeln skulle få finnas kvar, samt nu senast skolan som kommunledningen vill flytta in i centralorten. Persson såg en lösning i att kommunen skulle slå sig samman med någon annan kommun, tyvärr tror jag inte att det hjälper, snarare medför det nog att de samanslagna orterna försöker centralisera så mycket som möjligt till en ort. Olika kommunala nämnder slås ihop och finns då bara kvar på den ena de samanslagna orterna. Troligen skulle det ske något liknande med alla småskolor.

Trots mina + 50 år har jag ännu inte lärt mig att dricka nubbe till sillen, vad det beror på är jag inte helt säker på, kanske kan det vara så att jag inte gillar den starka smaken av nubben, eller så är det så enkelt att jag inte har lärt mig att äta sill. Jag vet inte varför jag har problem med dessa små fiskar, sillen brukar jag hoppa över när jag bjuds på middag. Jag brukar nöja mig med att skrapa upp några av de inlagda lökbitarna som kan ha en helt underbar smak.

Men häromdagen läste jag i tidningen Metro att Systembolaget har tagit fram några alkoholfria snapsar. Så med lite träning kanske till och med jag kan lära mig snapsa i glada vänners lag. Efter ett besök på det lokala systembolaget visade det sig att detta var en beställningsvara, och på stående fot bestämde jag mig för att beställa en omgång med fyra små miniatyrflaskor.

Vad det gäller småfisk har jag samma problem med ansjovis och brukar konsekvent peta undan den från vår svenska variant av Wienerschnitzel som brukar dekoreras med ansjovis och kapris. Efter att systembolaget nu kanske har löst mitt motstånd mot snaps får jag hoppas att ABBA kan få fram en sillfri sillvariant.

OBSERVERA detta med alkoholfri snaps inte är ett aprilskämt, det finnas att köpa på systembolaget till en kostnad av 39 kronor.



Läs även andra bloggares åsikter om Snaps, alkoholfri, systembolaget, wienerschnitzel, Metro

Detta med olika appar (applikationer) till mobiltelefonen och datorer ökar lavinartat, vissa kan kanske vara bra. Hur bra vet jag inte eftersom jag vad jag vet inte har laddat hem någon app till min mobil, för övrig tror jag att den på grund av ålder inte skulle klara av någon app.

Men häromdagen när jag googlade efter en sak på nätet hittade jag en app till Facebook som kan vara intressant för de som är nyfikna på en person.

För något årsedan installerades det kroppsskanningsystem  på några flygplatser, denna scanner medför att en person kan se alla personer nakna på en bildskärm. Nu har tekniken utvecklats och från ett företag i USA kan man köpa en app som man kopplar till Facebook, med appen installerad i datorn kan man precis som på flygplatserna se alla personer så som de är utan kläder. Själv beställde jag trots det höga priset appen omgående och jag är imponerad av dess förmåga. Jag valde att prova den på en bekants fotoalbum på Facebook, och den klarade till och med av att visa personens tatueringar som vid det vanliga fotografiet döljes av kläder.

Nu skall jag omgående plocka alla bilder på mig själv som ligger ute på Facebook, för det känns ju lite obehagligt att folk med appen kan se mig utan kläder.

För övrigt har jag ett par bekanta som fyller år just i dag och jag brukar vitsa till det hela genom att kalla dem för aprilskämt.

Vissa namn eller ord har en mycket speciell betydelse. Häromdagen reagerade jag på att det har startat ett ungdomscafé på vår lilla ort.

Som namn har man valt ordet Downtown. Namnet fick mina tankar att dra iväg till New York där den södra delen av Manhattan ofta benämns med ordet downtown. Jag besökte området 1997 och blev mycket imponerad av ur och guldsmedsdistriktet som ligger mellan Wall-Street och Chinakvarteren, utöver butiker som sålde färdiga föremål fanns det dessutom ett flertal företag som sålde verktyg och maskiner till urmakare och guldsmeder, fast det som imponerade mest var ändå alla ateljéer som formgav och producerade unika smycken och korpusföremål (vaser, skålar, figuriner med mera).

Fast nu var det ordet downtown denna blogg skulle handla om. Efter mitt besök på Manhattan blev ordet väldigt vanligt för mig, helt plötsligt hörde jag det i var och varannan amerikansk deckare, och att jag missat att Petula Clark har haft en superhit med just låten Downtown hade gått mig helt förbi. Mitt enda försvar måste bli att jag bara var 7 år när hon släppte låten 1964.



Senare kom jag även på att även Neil Young har släppt en låt med denna titel, och dessutom finns det några filmer som delar detta namn, så vårt lilla ungdomscafé har satt ribban högt om de skall klara att leva upp till namnet. Synd bara att man inte har åldern inne för att besöka detta ställe, men trots att jag känner mig ungdomlig platsar jag nog inte där.

När man en gång i tiden var ung och E20 fortfarande hette E3 byggdes Marka motell. Det var strategiskt placerat nästan mitt mellan Stockholm och Göteborg, närmare bestämt i Vretstorp. Förutom motellet fans även två Shell bensinmackar belägna på var sin sida av vägen, tanken var väl att bilisterna inte skulle behöva korsa mötande trafik för att kunna tanka. När Marka var nybyggt fanns det även en utomhus swimmingpool vid anläggningen, detta var vid den tiden mycket ovanligt i våra sjörika trakter, där man var van att bada i naturligt uppvärmt vatten Så det blev en liten höjdpunkt när jag fick följa med min skolkamrat Håkan och hans föräldrar till Örebro en gång. På hemresan stannade vi till vid Marka bara för att bada i swimmingpoolen.

Nu i onsdagskväll blev det ett återbesök till Marka, men numera heter det Viiby Krog, och badanläggningen är sedan lång tid borta, jag tror att den försvann i slutet av 1970-talet när E3 fick en ny sträckning förbi Vretstorp.

Orsaken till detta återbesök var ett årsmöte i Viby bastuförening. Trots att jag bara varit medlem sedan december förra året, bjöd föreningen på mat till alla som mötte upp. Kul var att se alla dessa människor i det dagliga livet med kläderna på, eftersom vi vid våra tidigare möten som regel har skett i paradisdräkt. Många av personerna var helt förändrade när de var påklädda, och detta visade hur mycket av personligheten som sitter i kläderna.

En av skönaste sakerna med sommaren är att man kan kliva rakt upp från sängen och gå ner till sjön för ett härligt morgondopp. En morgon vaknade jag extra tidigt och klev upp för att koka en kopp kaffe, medan vattnet värmdes upp kastade jag ett getöga genom köksfönstret och fick se en strålande soluppgång klockan 4:45. Jag greppade min kamera och gick ut på altanen för att ta några bilder, men tyvärr kan inte bilderna ge någon rättvisa för de underbara färger som exponerades. 

En del morgonbesök ner till stranden är väldigt fridfulla, inte en människa inom synhåll, man hör fågelkvitter och man ser fiskarna som slår i vattnet. Fiskarna försvinner så fort man doppar stortån i vattnet, men fågelsången finns kvar och den blandas med det kluckande ljud som uppstår när vattnet skvalpar mot stranden. Jag brukar försöka klara av detta morgondopp så tidigt så att jag hinner sitta en halvtimme på altanen och njuta av en stor mugg kaffe innan jag sätter mig i bilen för att åka till jobbet.

 

Vid ett av mina tidiga morgonbad denna sommar fick jag till och med mig min storasyster ner till sjön, och även hon insåg tjusningen med dessa morgondopp,

Jag brukar se till att jag åstadkommer en del små ljud när jag närmar mig min lilla egna strand eftersom några brukar bada näck vid den lilla strandremsan och det kan ju förvarna den stackarn att någon kommer. Det finns i och för sig en längre strand med brygga på bara några hundra meters avstånd, men jag föredrar ändå denna lilla strand på grund av att man är ensam och slipper en massa stoj och vandaler.



Vid den stora badplatsen finns det en brygga med flotte, och jag observerade i sommars att någon vandal lyckats slita bort badstegen från flotten. 

Den tidiga våren kan bli ganska stressig eftersom det är då alla årsmöten skall klaras av. Det kommer till och med kallelser till olika föreningar som jag inte ens kommer ihåg att jag är medlem i.


Nu i fredags var det i alla fall årsmöte i Tivedsbygdens Konstförening, och i år var det mycket välbesökt, kanske bidrog den nya mötesformen till detta.


Nytt för i år var att vi utnyttjade bibliotekets utställningslokal samt att den lagade middagen ersattes med en landgång, detta verkade vara en uppskattad ide av de flesta. Som vanligt fanns det ett internt konstlotteri med många fina priser, själv lyckades jag vinna en mycket spännande bok om Hasselfors historia som jag letat efter för att kunna komplettera min samling av hembygdsböcker.


Årsmötet avslutades med ett bildspel från en resa till Kina, det var mycket intressant att höra Dan Andersson berätta om sina upplevelser från en kultur som skiljer sig så från vår västerländska strikta. Min lilla reflektion var att det även var en stor skillnad mot de länder i Asien som jag besökt.


Till helgen blir det så dax för nästa årsmöte på min lista eftersom gräsklipparklubben har valt lördagen som mötesdag, där kommer det till skillnad från konstföreningen bli en hel del diskussion, eftersom kommunen under året har sålt flygfältet.

I kväll avnjöt jag via SvtPlay det första avsnittet av Lillemor Östlins självbiografiska bok Hinsehäxan som dramatiserats av Molly Hartleb för SVT. 

Lillemor Östlin är den kvinna som suttit längst sammanlagd tid i fängelse i Sverige. och när man läser på lite om hela Geijeraffären blir man lite fundersam till om den långa strafftiden utmätes för att tysta ett av huvudvittnena  Jag har tidigare berört denna händelse tidigare i min blogg och förundrades då över att merparten av de män som var inblandade gick fria medan de flesta kvinnor hängdes ut med namn och adresser i media.



Andra förnekade hela händelsen genom att som Thorbjörn Fälldin ställa sig upp i riksdagen och hävda att denna bordellhärva inte kunde vara sann eftersom hans eget namn fanns med på listan över sexköpare. Att jag blivit så fascinerad av just Geijeraffären och bordellhärvan beror på att min faster bodde granne med  Doris Hopp som bland annat förmedlade kunder till Lillemor Östlin. Jag minns mycket väl hur min faster berättade om att det helt plötsligt börjat springa olika toppolitiker och kändisar i trapphuset, först  efter att journalisten Peter Bratt gjorde den första publiceringen i Dagens Nyheter om att justitieminister räknades som en säkerhetsrisk föll polketten ner för min del.

Jag väntar med spänning på nästa avsnitt och jag skulle gärna se att SVT även körde en repris av Birgitta Stenbergs självbiografiska roman Apelsinmannen  som tar upp händelserna runt Kejneaffären. 

Årets fösta bastubad är nu genomfört på Sätterstrands badhus. I Skoghall fanns tidigare ett litet badhus uppfört någon gång på 1920 eller 1930-talet. Tyvärr blev det inte av att jag någon gång provade på att basta där medan verksamheten var i gång, och nu är det tyvärr försent eftersom badhuset stängdes för några år sedan. Kvar på ytterdörren finns fortfarande skylten med öppettider kvar, fast ingen verksamhet pågår i huset.

Annars har man genom åren provat på en del lustiga miljöer att basta i, bland de jag håller främst är utan tvekan kallbadhuset  i Varberg, där har man den mäktiga känslan och förmånen att kunna kliva rakt ut ur bastun och klättra ner i det salta havsvattnet för en lien simtur innan man kliver in i bastun igen. Ytterligare en bastu som etsat sig fast i skallen är den som ligger på en av de övre våningarna, nästan högst upp på Scandic Infra City, där bastade jag vid 10-tiden på kvällen och det var mäktigt att sitta i bastun och se alla bilar som passerade förbi på E4an för att ta sig till Arlanda eller Stockholm, den har en like i bastun ombord på M/S Mariella där man genom panoramafönstret kan följa båtens färd genom Stockholms skärgård.

Men detta skulle handla om årets premiärbad som genomfördes nu i helgen på Sätterstrands badhus  på Hammarö. Jag hittade hit tack vare lite googlande på nätet, och fastnade för att de hade öppettider som skulle passa mig, vad jag missade var att läsa igenom hela beskrivningen, det visade sig att just denna bastu var en gemensam bastu för damer och herrar. (detta viste jag inte när jag löste mitt årskort). Bastun var relativt liten, men man fick en känsla av stor rymd ändå pågrund av att det fanns ett litet fönster ut mot bassängavdelningen. I bastun träffade samtalade jag lite med en äldre herre som tidigare badat just vid Skoghalls badhus. Han berättade att just det badhuset var något speciellt eftersom många av världens problem blivit lösta där genom åren, och att flyttningen till Sätter inte var helt positiv eftersom mycket av hans bastunöje satt kvar i väggarna i Skoghalls badhus, och trots att lokalerna var slitna och varmvattnet ibland tog slut skulle han föredragit att den bastun fortlevt. Själv var jag ganska nöjd, lagom varmt med rätt fuktighet gör ju att bastubadet blir en njutning och eftersom jag ofta byter bastumiljö spelar inte känslorna i väggarna någon större roll för min del, men jag kommer alltjämt räkna Vibybastun som min hemmabastu.

Nu när det bara är ett fåtal dagar kvar av 2011 blir det dags att som nyhetsredaktionerna sammanfatta årets händelser. Tyvärr är det lite dåligt med tid för att klara av detta på de få dagar som återstår av året. Men året har som vanligt haft både positiva och negativa händelser, en av de mest negativa saker jag retar mig mest på är att det blivit så lite tid för denna blogg det sista halvåret, och ändå har det förekommit ovanligt många händelser som skulle platsa i denna blogg  bara för att nämna några så genomfördes en mycket lyckad kusinträff i Falköping som vore värt en egen bloggsida, även på gräsklipparklubben har det varit ovanligt mycket aktivitet detta år, men tyvärr har det inte varit flygverksamhet. En av de större händelserna på vår lilla ort är att stora delar av Resecentrum blivit klart, tidsramen för bygget spräcktes med ca 8 månader, så man undrar hur mycket pengar som detta bygge översteg budgeten, men det skall bli kul att skriva några rader om detta när stationshuset blir klart under våren, Själv har jag fotograferat bygget med minst en bild var vecka, så många bilder har det blivit av denna mastodont till bussterminal.

  

Bland de positiva händelserna som kommer at få ett litet omnämnande inom snar framtid är i alla fall kusinträffen, gräsklipparklubben, konstklubben, bastuklubben i Viby, brand i köket, olika teaterbesök samt några av de böcker jag läst under året och som etsat sig fast i skallen och inte minst den nya lokalfilmen som kommer att presenteras under 2012.

  

Bland de negativa sakerna händelserna som kommer at få ett litet omnämnande inom snar framtid är Bastuklubben i Gårdsjö, Gräsklipparklubben, vandaler på badplatsen vid stugan, bensinstöld från min bil, telefon och brevväxling med Jesper Heimersson, olovlig bildkopiering, samt slutligen polisassistent Jan Johansson som fortfarande efter tre år inte har hört av sig med den utlovade ursäkten.

  

Så det är garanterat att dwt kommer att finnas några spännande saker att läsa i bloggen framöver, och jag har en känsla av att tiden kommer att räcka till bättre nu under våren  för att slänga ihop några inlägg.

I René Goscinnys Asterix har man poeten och den galliska skalden Troubadix, i Sverige har många den senaste tiden utnämnt Tomas Tranströmer till inofficiell nationalskald.

Som Nobelpristagare har hans namn nämnts väldigt ofta i min pannbensbio denna vecka. Program 1 har haft flera diskussionsprogram samt uppläsningar av dikter de senaste dagarna.

Om sanningen skall fram har jag personligen inte läst så mycket från hans penna, men efter att ha lyssnat på uppläsningen av hans ofullbordade memoarbok Minnena ser mig där Kenneth Milldoff läst de 50-tal sidor Tranströmer han skriva innan han drabbades av en stroke 1990. Man kan bara beklaga att boken inte blev fullbordad. Vilken underbar memoar detta skulle kunnat ha blivit om inte denna stroke blint slog till.

Om Tranströmer är rätt pristagare kan jag inte uttala mig om eftersom jag väldigt sällan läser dikter. Men när man hör kulturpersonligheter från i stort sett hela världen uttala sig positivt om årets litteraturpristagare, antar jag att Nobelkommittén trots allt valt rätt. Rent spontant kändes det ju inte riktigt rätt när Harry Martinson och Eyvind_Johnson delade på priset 1974.

I fredagens Kulturradion berättade Tranströmer själv hur han utbildade sig till psykolog och deltog i en konferens på vår lilla ort där han sov över på motellet, efter besöket skrevs dikten Galleriet.

Att svenskan var ett så utrycksfullt språk framgick i radioprogrammet OBS, där berättade Marie Lundqvist att engelskan saknar ord för snölyckta och vid översättning tvingas man ta till flera ord för att beskriva föremålet.

Detta märktes tydligt när fyra översättare samtidigt läste en av Tranströmers långdikter på engelska, spanska, polska och kinesiska, där dikterna fick olika längd beroende på språket och översättningen, den polska översättaren blev klart långt efter de andra uppläsarna, Detta skulle tyda på att polskan är ett ordfattigt språk medan svenskan är rikt på ord.

Söndagen den andra advent är den dag man av tradition tänder ljus nummer två i adventsljusstaken. Från min konfirmationsundervisning har jag ett svagt minne av att just ordet advent betyder Herrens ankomst, och inte som många tror i dag väntan.

Andra advent är även avslutningsdag för Tivedsbygdens konstförenings Adventsutställning. På avslutningsdagen är det även vinstutlämning av klubbens lotteri som saluförts under utställningstiden. Tyvärr var inte Fru Fortuna  med mig denna gång. Men jag misströstar inte eftersom jag dragit vinstlotter i detta lotteri ett flertal gånger, bland vinsterna i år som tilltalade mig fanns ett verk av Nils Älgemyr respektive Gun Germer.

Efter vinstutlämningen var det dags för de utställande konstnärerna att plocka ner de verk som inte blivit sålda, tyvärr var det några konstnärer som inte lyckats denna gång, medan andra hade sålt en hel del.

Själv gick jag inte helt lottlös hem från denna utställning, under ena armen bar jag en liten akryl utförd av konstnären Anki Lööw. Jag lade märke till hennes bildkonst redan vid adventsutställningen 2010, då hon ställde ut några verk i ett formspråk som tilltalade mig, trots att mina favoriter bland bildkonsten är karikatyrer, kolteckningar och krokibilder i olika tekniker.

Efter att vi i bastuklubben blev utkastade från vår kära bastu i våras har det inte blivit så många bastubad för min del, dels saknas det offentliga badinrättningar som har lämpliga öppet tider för mig, och sen har det tyvärr kommit andra saker i vägen när det väl varit läge för ett njutbart bad.

Den tidigare ordföranden i gräsklipparklubben har under flera år fört fram positiva omdömen om den bastu han är verksam i som eldare och vedkapare.

Sagt och gjort ni i dag lördag passade jag på att åka till den omtalade vedeldade bastun i Viby, vilken känsla. Komma in i ett omklädningsrum som värms upp av en vedkamin och ytterligare en eldstad för bastun. Enbart doften av den brinnande veden var värd hela besöket. Själv har jag inte badat vedeldat sedan 1970-talet då min morbror drog igång sin bastu utanför Falköping.



I bastun blev det en liten historielektion, där jag fick veta att bastun byggdes 1946, men det rättades genast av en person om hävdade att den byggdes 1942, snart kom ytterligare ett bud och det gick ut på att bastun byggdes 1944 samma år som den besöktes av Lort-Sveriges Lubbe Nordström.

Bland andra prominenta bastubadare kan nämnas Vibyprofilen Hjalmar Berglund  som besökte bastun 1988. Hjalmar nämnde vid besöket att han gillar att bada bastu fast hans hustru kan bara vara inne i bastun någon minut, för hon blir så illa röder i trynet.

Extra skönt var det för mina fötter efter badet och duschen då jag fick på mig ett par nya merinoullstrumpor som storasyster postade till mig under veckan.