Elvis o Kent

Elvis Presley  är inte min största favorit bland musikartister. Tack vare att han sjöng in över 900 sånger, har jag dock hittat vissa låtar som jag ändå tagit till mig. Inte minst liveframförandet av Are You Lonesome Tonight?,  där en av flickorna i kören sjunger falskt vilket får som resultat att Elvis drabbas av ett skrattanfall.

 

 
 
Hur som helst kom Elvis och hans sånger upp till diskussion under en lunch på skafferiet för ett par årsedan. En vid bordet nämnde att det fanns en begravningsentreprenör från Karlskoga som framförde Elvis musik med en enorm tonkänsla. Jag bestämde mig redan då att detta var något jag skulle försöka få tillfälle till att både se och höra. I dag fick jag höra att han för något årsedan var på vår lilla ort och framförde sitt sångprogram i Pingstkyrkan, tyvärr gick detta uppträdande mig helt förbi.
 

Men nu i helgen fick jag min chans när Kent Lundberg  uppträdde i Skoghalls kyrka.

 

Tydligen var han mycket populär eftersom man bara släppte in 400 personer, ett femtiotal fick vända i dörren och gå hem

Av de låtar Kent framförde håller jag In the Getto  som den bästa fast Kent själv hävdade att han tappade texten. Eftersom det medverkade en kör på ett femtiotal personer fick låtarna ett väldigt djup. Sångerna som framfördes var med hänsyn till valet av lokal mest gospel och sångtexter med en religös anknytning, och det märkes inte minst på avslutningsnumret som blev Carl Bobergs O store Gud  som Elvis sjöng in på skiva 1967. 

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Kent Lundberg, Carl Boberg, Elvis Presley, Skoghall,

Anuskakören

På vår lilla ort har det funnits många olika sångkörer och grupper genom åren. Som liten brukade man höra manskören sjunga live på valborgsmässoafton. Dessutom har de kristna organisationerna så som kyrkan, Filadelfia med flera haft egna körer.
eget foto 201011 
För något årsedan deltog även vår lilla ort med en kör i TV4 programmet körslaget. Kören tävlade under namnet Team-Lotta, efter körledaren Lotta Engberg. Då hon är några år yngre än mig hade jag redan slutat på Centralskolan när hon pluggade där. Mitt första minne av Lotta är från London, när jag var på en kurs i England under 1970-talet, samtidigt var Laxå blåsorkester där och spelade, och vem var det då som gick längst fram som drillflicka om inte Lotta Pedersen, senare gift Engberg, och som med tiden kom att få en enastående musikkarriär.



I kväll var jag och lyssnade på Anuskakören som gav en helt underbar konsert. Kören startade för ett par årsedan på initiativ av Anuska Lantz (Bichis), och idag har kören ett 30-tal kvinnliga sångare. De har gett några konserter tidigare men tyvärr har jag inte haft möjlighet att bevista tillställningarna. Efter att jag har sett och hört kvällens konsert kan jag bara konstatera att jag har missat något mycket bra.
Anuskakören med Ulla Britt framför mikrofonen. Eget foto 201011
I första delen avverkade de ett antal sånger med julanknytning och sången Änglarnas julsång var helt ny för mig. Bland övriga julsånger jag fastnade för var deras framförande av Tänd ett ljus och Stilla Natt. Trots att det påstås att vi är ett sjungande folk, var det tyvärr inte så många som deltog när möjligheten gavs att deltaga i allsång i ett julmedley, trots att texterna återgavs i programbladet.
Anuskakören under konsert i Bergfästet. Eget foto 201011
I andra avdelningen övergick man till lite schlagerfavoriter, och Abba medley med bland annat Mamma Mia och Money, Money, Money dessa gav rysningar i hårstråna på underarmarna. 
Anuskakören  eget foto 201011 Anuskakören eget foto 201011
Extra kul var det att se några av mina skolkamrater i kören, och jag slogs av tanken att de har ju inte förändrats ett jota sedan vi slutade skolan för åtskilliga årsedan.

Nu skall jag koppla upp mig mot SVT, och leta efter några inslag i programmet Landet Runt, de lär ha sänt två långa inslag om utgrävningarna vid Ramundeboda kloster som jag missat eftersom jag nästan inte tittar på TV. 
Källare under utgrävning vid Ramundboda kloster. Eget foto 201007 



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Pianonoter orsakar avbruten röjning

I helgen när jag ändå var hemma passade jag på att röja lite bland några kartonger fyllda med tidningar och andra papper som jag sparat på mig för att det var något i dessa tryck som intresserat mig. Jag kom inte så långt ner i kartongen innan jag hittade lite noter.

När jag väl hittade noterna till Gotländsk Sommarnatt av Svante Pettersson, kunde jag inte motstå att gå till pianot, så röjningen avbröts åter igen.

Eget foto av nothäftet till Gotlänk Sommarnatt 201011 

Jag har inte spelat på flera år och det blev en hel del fel innan fingrarna hittade rätt tangenter. Eftersom jag inte spelar efter gehör utan är tvungen att läsa noter medan jag spelar blev det även väldigt ryckigt. Kunskapen som man tidigare har haft att läsa in en hel notrad i förväg medan man spelar saknades, men detta beror nog mest på att man är väldigt otränad. Hur som helst lät det väldigt falskt här och där så pianot är i behov av stämning.
Mitt Piano från Svenska Pianofabriken, eget foto 201011 
Just pianomusik kan vara väldigt vacker William Seymer skrev på 1920-talet den lyriska pianominiatyren Solöga och den ger mig positiva rysningar var gång den framförs.

Andra pianostycken som har den förmågan är Bobbie Ericsons Utskärgård. För något årsedan hörde jag även Jules Sylvains (Stig Hansson) Rumban ur operetten Zorina framförd på piano av Sixten Ehrling och Harry Ebert, just detta stycke föll mig på läppen, Trots att jag har frågat i flera skivaffärer och även sökt på nätet finns inte denna operett att köpa, så det återstår att hitta den på loppis eller seconhand.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Amanda Jenssen

som sommarpratare var en positiv överraskning. Under en period i våras var mottagningen av radiostationen P1 mycket dålig och den enda kanal jag fick in tydligt var P3, en ovanligt flummig kanal som inte föll mig på läppen. Trots detta var det några låtar som spelades flitigt som fastnade i min skalle, dels Lasse Winnerbäcks och så Amanda Jenssens Happyland. Någon månad senare fick jag se henne i ett TV-program där hon framförde några låtar. Som vanligt dömer man folk ofta efter sitt utseende, denna blonda tjej stoppade jag genast in i facket dumma blondiner. Men hennes sommarprogram idag visade att hon kunde mycket mer än att bara stå på scen som en skyltdocka. Hennes berättelse om sin första riktiga vän (snigeln) fick mig att både le och lida med henne då hon råkade krossa snigeln av misstag. Vad som förvånar mig med Amanda var hennes val av spelade låtar, för i mitt tycke ligger de spelade låtarna mycket långt bort från hennes egen musik


Jag kan inte ett ord franska och har som regel svårt för att bara höra grodätarspråket, men Amandas avslutningslåt med Édith Piaf är ett undantag då smälter till och med jag för det franska språket. Det finns inte många sångerskor som kan artikulera som den lilla sparven, bland nu levande sångerskor har vi Cindee Peters som artikulerar sina R väldigt tydligt men hon kan inte som Piaf artikulera alla stavelser, den svenska sångerska som var bäst på att artikulera var nog Monica Zetterlund när hon framförde sina visor. 




Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Fotografier i en låda

Klickar man på ett blått ord kommer man till extra läsning om personen eller föremålet på en extern sida.


När jag rotade i ett par lådor häromdagen hittade jag några foton från Samsø Festivalen i slutet på 1990-talet. Samsø var på ropet då eftersom svensk TV visade en deckarserie från denna danska ö.

Själv kom jag fram ca 1 timme före Steve Harley & Cockney Rebels framträdande. Med som violinist var Nick Pynn, han kom senare att släppa några egna skivor under namnet The Devil,s Fiddeler. Tyvärr var inte den superduktiga trummisen Stuart_Elliott med denna gång.

Steve Harley Eget foto från 1999, bilden har tidigare varit publicerad på en fansida i Danmark. Steve Harley & Nick Pynn Eget foto från Samsöfestivalen, bilden har tidigare varit publicerad på en fansida i Danmark.

Ingen av dessa artister har slagit i Sverige, men Steve blev väldigt stor i Norge och Danmark och han genomför fortfarande framträdanden i dessa länder, senast 2009 spelade han i Lillehammer Norge. 

The Oysterband headlining at the 2006 Wickham Festival. Bild lånad från wikipedia  The Waterboys, performing a concert in Antwerp in 2003. Members, from left to right, Mike Scott, Geoff Dugmore, Steve Wickham, and Brad Weissman, are shown. Bild lånad från Wikipedia
Fördelen med en musikfestivaler är att man tvingas lyssna på musik som man normalt inte lyssnar på. Efter Steve Harley klev gruppen Oysterband upp på scenen, och det visade sig vara en helt underbar grupp trots att de är i det närmaste okända i Sverige. Deras musikstil påminner lite om Waterboys, fast med ett litet snabbare tempo. När jag besökte hamnfestivalen i Karlstad för några årsedan med en kär vän, var det en grupp som spelade just Oysterbands egna låtar, detta är enda gången jag har hört deras musik i Sverige.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Steve Harley

Jag letade efter en sak på nätet och hittade av en händelse en musikfil med Sarah Brightman och Steve Harley, detta fick mig att leta reda på min CD-skiva och lyssna på låten via en riktig stereo.

Tyvärr synkar inte ljudet riktigt till bilderna eftersom filmen inte visar Steve, i rollen som Fantomen ser man Michael Crawford. Jag vet inte orsaken till att Steve byttes ut för scenuppsättningen, skivan med musikspåren släpptes före uppsättningen på teaterscenen (om någon vet skriv en kommentar). Själv säg jag The Phantom of the Opera på Broadway 1997, mäktig upplevelse när kristallkronan rasar.

Efter att jag hittat denna musiksnutt sökte jag vidare på Steve och hittade min favorit bland hans låtar.


Även här är CD-skivan bättre, här i filmklippet improviserar musikerna de sista minuterna medan orginalskivan The Human Menagerie har en hel symfoniorkester som stöder upp musiken under den sista delen av låten.

Steve har knepigt nog inte slagit igenom i Sverige, trots flera listettor både i England och USA. 2007 medverkade han och hans band i två  konserter med The Rolling Stones i Warszawa och Sankt Petersburg.

Annars har helgen varit ganska lugn, det blev rätt mycket skidsport på TV med fina placeringar för det svenska skidskytte damlandslaget i Ruhpolding samt sprinttävlingen för Emil Jönsson och Hanna Falk i Otepää Estland. Med bara  några veckor kvar till OS i Kanada 29 januari, var helgens placeringar en bra mätare på vad vi kan förvänta oss. Det enda som kändes lite oroväckande var ryska herrarnas lagseger i skidskytte, givetvis genomfördes det en dopningkontroll, men just när det gäller ryska åkare finns den där lilla misstanken som inte borde finnas.




Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Längtar efter sommaren

Som vanligt när man letar efter en sak så hittar man något man inte sökte, idag hittade jag Bobbie Ericsons Utskärgård, att höra denna sommarlåt samtidigt som termometern visar -20 grader får mig att längta efter sommaren.
 
Bobbie som arbetade mycket med Beppe Wolgers var en amatörtonsättare som trots sina fina visor ansågs som banal och simpel av etablissemanget. Bobbie jobbade egentligen i elbranschen och han skrev en hel del musik speciellt under 60-talet. Utskärgård skrevs ursprungligen för piano men den slog igenom i ett arrangemang  snarlikt stycket från Youtobe här ovan. Bland Bobbies andra kompositioner finns melodifestivallåtarna April, april och En gång i Stockholm.

När min längtan efter sommar väl kom så passade jag på att leta efter ännu en favorit Arne Lamberths trumpetversion av Gotländsk sommarnatt. Jag har den på CD, men den var helt omöjlig att hitta på Youtube.

Så jag fick nöja mig med Linnea Fredricson och Maria Wernbergs version framförd i Visby domkyrka 2008. Melodin är väldigt vacker när den framförs instrumentalt, och den ger inte alls samma rysning när den framförs med sång.

När man tänker efter är den svenska musikskatten enormt stor, från Wilhem Peterson-Bergers Sommarsång, Hugo Alfvéns Swedish rhapsody (Midsommarvaka) till Idas sommarvisa av Georg Riedel och Astrid Lindgren.

Det stora problemet är att skatten är så stor så alla favoriter ploppar inte upp på en gång, 


Vilka har jag missat?

Annars har helgen varit både ros och ris,  trots den stränga kylan drabbades jag av en kokande bil, troligen en ispropp i systemet, så när tempmätaren stod på rött var det bara att köra in till vägkanten,  och låta motorn svalna, inte kul när det är becksvart ute. Etter ca 10 minuter startade jag motorn och kunde ta mig till Kristinehamn, där körde jag in på en upplyst parkeringsplats, för att fylla på lite mer glycol men motorhuven var fastfrusen, efter mycket möda lyckades jag bryta upp motorhuven och kunde fylla på med ca en halv liter glycol, Så under veckan som kommer får jag k0lla upp om det är rätt proportioner, eller chansa på att det inte blir några fler köldknäppar den här vintern.

Slänger in länken till bloglovin här nedan
Här kan du följa min blogg och se om det sker någon uppdatering


Hyvönen

Dagens sommarvärd (18-8) Frida Hyvönen var en klar positiv överraskning, jag har inte hört hennes namn tidigare, men hon är en berättare av högsta klass. Hon är bara 32 år och har redan så mycket att berätta. Vissa personer verkar hinna med flera liv samtidigt.

Dessutom lyckades hon få med en hel del bra musik vare sig Nina Simone eller är så vanliga på radio, kul att dessa får komma fram under sommarprogrammen.

Själv såg jag Neil Young live på Globen för några årsedan, mäktigt. Jag läste att han nyligen har släppt en box med sina 116 låtar från 1963 till 1972, den måste jag bara köpa, enligt en kompis i USA lär ytterligare 2 boxar komma, så det lär bli ett kraftigt hål i plånboken, men det är han värd.

Eget foto av biljetten




Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Ola Salo

Sommarpratare.

Jag studsade till häromdagen då Ola Salo var sommarvärd, inte för det han pratade om utan hans musikval, knepigt vad nära vi ligger varandra i musiksmak och ändå har jag knappt hört några av hans egna låtar. Det som fick mig att studsa som en jo-jo var när han spelade Steve Harley & Cockney Rebels Psychomodo. Det är konstigt att Steve inte har slagit igenom här i Sverige, inte många har hört hans namn eller hans musik. När man lyssnar på radion får man vara glad om de spelar någon av hans låtar en eller två gånger om året.  Han var en gång i tiden mycket stor i England och övriga Europa med flera listettor och inte minst när han och Sarah Brightman framförde Andrew Lloyd Webbers "Phantom Of The Opera".

Själv fastnade jag för denna artist under ett besök i Norge 1975 då jag fick höra hans låt SEBASTIAN.


I slutet på 1990 talet medverkade han i en musikfestival på Samsö i Danmark, jag tog reda på när under helgen han skulle spela, fixade en båtbiljett och gav mig av till Halmstad i en lånad bil för att ta mig över till Grenå efter några mil även i Danmark blev det en ny färja över till Samsö, och jag når musikfestivalen ca 1 timme före hans uppträdande. Det var en helt underbar konsert med Steve på mycket bra humör och Nick Pynn på violin. Tyvärr varade konserten bara 35 minuter, men vilka minuter, helt underbara. Jag stannade kvar för att höra även nästa grupp som var Oysterband, ytterligare ett band man knappt har hört talas om i Sverige.

Slutresultatet av resan blev att jag lärde mig gilla ytterligare en grupp och jag hörde Steve Harley live för första gången i mitt liv. Eftersom jag skulle jobba på måndagen var det bara att sätta sig i bilen efter dessa två grupper och leta sig hem igen så tiden i Danmark blev mindre än 24 timmar. Med min vanliga otur så fastnade jag i tullen när jag rullade av färjan i Varberg, tullaren blev förvånad när jag inte ens köpt ut min lagliga ranson taxfri sprit. 

Resan kunde ha slutat i en katastrof, den lånade bilen jag använde var nylagad och bilmekanikern hade glömt kvar en 5 kilos slägga under motorhuven. Om den lossnat och farit in i fläkten eller vattenpumpen skulle jag ju missat jobbet på måndagen.


Här är jag fräck och länkar till hans hemsida

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

RSS 2.0