Elvis o Kent

Elvis Presley  är inte min största favorit bland musikartister. Tack vare att han sjöng in över 900 sånger, har jag dock hittat vissa låtar som jag ändå tagit till mig. Inte minst liveframförandet av Are You Lonesome Tonight?,  där en av flickorna i kören sjunger falskt vilket får som resultat att Elvis drabbas av ett skrattanfall.

 

 
 
Hur som helst kom Elvis och hans sånger upp till diskussion under en lunch på skafferiet för ett par årsedan. En vid bordet nämnde att det fanns en begravningsentreprenör från Karlskoga som framförde Elvis musik med en enorm tonkänsla. Jag bestämde mig redan då att detta var något jag skulle försöka få tillfälle till att både se och höra. I dag fick jag höra att han för något årsedan var på vår lilla ort och framförde sitt sångprogram i Pingstkyrkan, tyvärr gick detta uppträdande mig helt förbi.
 

Men nu i helgen fick jag min chans när Kent Lundberg  uppträdde i Skoghalls kyrka.

 

Tydligen var han mycket populär eftersom man bara släppte in 400 personer, ett femtiotal fick vända i dörren och gå hem

Av de låtar Kent framförde håller jag In the Getto  som den bästa fast Kent själv hävdade att han tappade texten. Eftersom det medverkade en kör på ett femtiotal personer fick låtarna ett väldigt djup. Sångerna som framfördes var med hänsyn till valet av lokal mest gospel och sångtexter med en religös anknytning, och det märkes inte minst på avslutningsnumret som blev Carl Bobergs O store Gud  som Elvis sjöng in på skiva 1967. 

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Kent Lundberg, Carl Boberg, Elvis Presley, Skoghall,

Ligurien

I kväll var jag på Laxå Föreläsareföreningen och lyssnade på Charles Swensons fördrag om en rundresa i Ligurien.

 

Av olika orsaker har inga av mina resor fört mig till Italien, så att höra Charles berätta till sina bilder var en upplevelse. Jag blev imponerad av att han på bara några dagar hunnit utforska så mycket av Ligurien. 

 

Man kan nog bara instämma i Birger Sjöbergs visa Längtan till Italien  som utgavs 1929 i i Fridas andra bok. Denna visa har fastnat i mitt minne eftersom vi tragglade den en hel termin på mellanstadiet.

 

Jag längtar till Italien,

till Italiens sköna land,

där små citroner gula,

de växa uppå strand, där .

 

Charles är en utmärkt berättare och flitig bloggare, har ni inte varit inne på hans blogg rekommenderar jag ett besök, själv har jag följt den under några år med stort nöje. Man hittar hans blogg här.

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Laxå Föreläsareförening, Ligurien, Birger Sjöberg, Laxå

Årsmötesperiod

Nu när 2012 övergått till 2013 infaller den obligatoriska årsmötesperioden.
Först ut i år för min del blev Tivedsbygdens konstförening, sen kommer de olika flygklubbarna, bastföreningen och alla andra föreningar och organisationer man är med i.  Jag  har lovat mig själv i flera år att minska ner antalet medlemskap, styrelseuppdrag, men detta löfte har blivit svårt att följa.

I år kändes årsmötet i konstklubben lite avslaget på grund av att eldsjälen Evald Gustavsson avled bara någon vecka innan mötet. Med Evald försvinner en av de personer jag kunde prata konst med, han kom som regel in på mitt jobb minst en gång i veckan, ofta med en fotokopia på någon intressant artikel han hittat eller någon tavla som han visste att jag skulle gilla och vi båda kunde analysera och prata om. Många är de små anekdoter han berättade om olika konstnärer han träffat. Extra kul var det att höra om hans samtal med Alva Chatham där hon berättade om Jon-And, Strakenberg  med flera.


Efter årsmötesförhandlingarna blev det traditionsenligt ett lotteri, och i år var verkligen fru Fortuna med mig. Min första vinst blev en lien udda sak av Laxå konstnären Sixten Edlarsson, som mest arbetade mest med akvarell och olja.

Men i min  lilla vinst har han arbetat i en blandteknik med rivet papper som bildar en form av mosaik, den känns lika ovanlig som en kubistisk akvarell som Evald fixade fram åt mig för några årsedan.

Min andra vinst blev ett träsnitt av en av Sveriges främsta ortstecknare Waldemar Bernhard. Sedan tidigare har jag från hans hand några illustrationer av byggnader i Laxå, men kvällens vinst avbildade Aspa Herrgård. Denna byggnad har ett speciellt minne eftersom jag där en gång har ätit min dyraste middag, och portionen var så liten att jag på vägen hem stannade på Esso i Askersund för att äta mig mätt. Restaurangen i Aspa drevs då av familjen Öholm.

 

Läs även andra bloggares åsikter om Tivedsbygdens konstförening, Sixten Edlarsson, Waldemar Bernhard, Aspa Herrgård, Laxå,

RSS 2.0