Rivningshysteri

De sista åren har det varit rena rivningshysterin på orten. När jag växte upp på Villagatan under 1960-talet fanns på inte så långt avstånd en mycket härlig skog att leka i. Men orten växte och skogsområdet borde bli ett bostadsområde enligt dåtidens politiker. Många roliga saker fanns för oss ungar att leka med i denna skog, Ett av de mest spännande platserna var stenhuggeriet där en bohuslänning stod och högg gatsten, lite längre bort längs grusvägen fanns Dahlins dynamitlagerkista samt Spännars stall där de sista hästarna som yrkesmässigt konturerade med lastbilsåkerierna stod uppställda. Men det som verkligen har etsat sig fast är en äldre träkoja halvt nedsänkt i marken, taket var klätt med mossa så för att hitta kojan var man tvungen att ta ut riktningarna ordentligt. Det var här rivningshysterin startade, alla dessa spännande platser revs för att ge plats åt ett 30-tal hyreshus, nu 35 är senare är i stort sett alla dessa hyreshus rivna.

 

Nu är det inte bara bostadshus som faller offer för grävskoporna, Förra året slängde jag mig i bilen för att fotografera Essos bensinstation vid dåvarande E3. Jag minns när denna Motorby invigdes 1963, vi ungar fick ballonger och klistermärken med en tiger i tanken som var Essos slogan. Som bas för bensindelen fungerade Stig Ottosson medan motell och restaurangdelen leddes av Werner Wurmböck. När jag väl kommer dit en vecka efter att bensinstationen stängt var byggnaden redan borta.

 

I våras höll jag på och letade efter lokstallet i västra delen av bangården, trots att jag korsade igenom området både på raken och tvären kunde jag inte hitta några spår efter denna stora byggnad, efter någon timme kom jag slutligen på att den stora cirkelrunda ytan dör det växte sly måste vara platsen för vändskivan, där loken kunde svängas runt 180 grader.
 Foto på järnvägskiosken i Laxå före rivningen. eget foto 201008
Så nu när rivningshysterin har tagit fat igen gällde det att hänga på. Och vara beredd med kameran, på 1960 talet när man växte upp fanns Dahlgrens kiosk vid järnvägstationen. När Nils Dahlgren bestämde sig för att sluta byggdes en ny kiosk bakom det tidigare järnvägshotellet. I denna nya kiosk hängde man mycket när man gick i skolan eftersom det fanns ett flipperspel där som var väldigt lätt att manipulera till frispel. Efter några ägarbyten blev det slutligen en skolkamrat som drev denna kiosk fast då utan flipperspel. Men tidigare i vår bestämde kommunen att bygga ett nytt resandecentrum på platsen och därmed blev Bar á Ewa ett minne blott.
Foto på järnvägskiosken i Laxå under rivningen. eget foto 201008  Foto på järnvägskiosken i Laxå under rivningen. Eget foto 201008
Även ett av skyddsrummen fick följa med i rivningsvågen, när man var liten hände det att den lilla reservutgången var olåst, detta betydde att vi ungar disponerade ett enormt stort rum som hemlig koja. Så här i efterhand har jag funderat på att detta kunde vara en farlig lekplats om vi blivit inlåsta.  
Skyddsrummet som användes som koja av ortens ungar på 1960-talet. Eget foto 201008 Skyddsrummet som användes som koja av ortens ungar på 1960-talet, bild från rivningen 2010. Eget foto 201008 Resterna av skyddsrummet som användes som koja av ortens ungar på 1960-talet, bild från rivningen 2010. Eget foto 201008



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kommentarer
Postat av: Anonym

restaurang delen leddes av Helmuth Wurmböck som var min far

2010-11-23 @ 18:11:28
Postat av: janne

Japp du har helt rätt och du bordr ju med säkerhet veta att det var Helmuth. Det är helt enketl mitt minne som spelat mig ett spratt, efternamnet var jag helt säker på, men förnamney måste jag blandat ihop med några andra kända personer inom resturangbrabchen. Jag vet att jag har några bilder av Helmuth Wurmböck liggande i någon låda från någon Lionsfest.

2010-11-23 @ 18:50:01
URL: http://htpp://jannealg.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0