jannealg

Jag brukar inte bli rädd, men det händer då och då, det är ganska normalt att bli rädd, och det är ju ett av livets försvarssystem, men feghet är mer ett tecken på osäkerhet.


I dag blev jag i alla fall lite rädd och tungan knöt ihop sig, fick en bakhjulssladd samtidigt som jag mötte en bil på vägen, bakvagnen kastades ut i den mötande bilens körfält, snabbt tryck på kopplingen och upprättning av bilen och inget hände, vi möttes med någon cm tillgodo.
Knepigt nog kommer känslan av hjärtat i halsgropgen när hela händelsen är över. Annars är en av mina största rädslor några år gammal, det var när min lillasysters 15-årige son skulle flyga ensam för första gången, jag var med honom till flygfältet när han startade, och hela tiden medan han flög oroade jag mig för att behöva ringa min lillasyster och berätta att sonen havererat (det var ju jag som lurat in honom på flygning).

Feghet, jag skäms och erkänner att jag ibland är feg. På gräsklipparklubben finns en 5 kubiks bränsletank för bensin. Någon idiot borrade ett 5 mm stort hål i tanken för att slanga bensin. Jag och en till i klubben tog på oss att laga tanken. Hålet skulle svetsas igen samt målas på insidan. Men då kom min feghet fram i dagen, jag gick bort från tanken och ställde mig bakom ett brandskåp medan svetsningen utfördes, min tanke var att smäller det är det ju onödigt att vi båda flyger till månen. När svetsningen var klar kröp jag ner i tanken tvättade ur den med etanol och bättringsmålade den på insidan, killen som svetsade kommer fram till luckan tittar ner och säjer det du gör nu skulle jag aldrig göra, dels för den trånga ytan där man är instängd och dels på grund av dofterna från färgen.