Lite lokalhistoria
Häromdagen kom det upp en skylt på min gata om Vägkyrka.
På ett sätt är det ganska logiskt eftersom kyrkan bara ligger ett kvarter bort från mig. Tidigare har församlingen haft vägkyrkan vid Ramundeboda klosterplats, detta var i och för sig en mycket lämplig placering eftersom den ligger bara några hundra meter från E20 samt att platsen är väldigt naturskön.
Här drev Sankt Antonius munkarna ett kloster fram till 1527, då konfiskerade Gustav Vasa klostrets tillgångar och klosterverksamheten upphörde. Här uppfördes 1686-1688 en spånklädd korskyrka efter Sankt Olofs kapell i Stockholm som förebild. 1898-1899 flyttades kyrkobyggnaden in i tätorten.
Men i år provar de ett nytt koncept, de gör som vid kyrkoflytten, en flyttning av Vägkyrkan till tätorten där de använder ortens 1600-tals kyrka, visserligen ligger den längre från E20 men fördelen är att även ortsbefolkningen kan medverka utan att ha tillgång till bil. På min lunch idag sprang jag över till kyrkan för att knäppa några interiörbilder. Dessa målningar tittade an mycket på när man var liten och gick i söndagsskolan. När jag var lite äldre fick jag ibland följa med min lillasyster när hon övade på kyrkorgeln, och det hände ibland att hon hjälpte mig med pianoläxan på Setterquist orgeln, även när man spelad skalorna lät det väldigt häftigt. Saker går konstigt nog igen orgelbyggare Setterquists son flyttade till Laxå och var kamrer på Örebro Sparbank, idag bor jag i hans före detta lägenhet. 
Eftersom kyrkan just nu tjäras om luktar det tjära i hela centrum, och jag måste erkänna att det luktar gott.
