I helgen när jag ändå var hemma passade jag på att röja lite bland några kartonger fyllda med tidningar och andra papper som jag sparat på mig för att det var något i dessa tryck som intresserat mig. Jag kom inte så långt ner i kartongen innan jag hittade lite noter.

När jag väl hittade noterna till Gotländsk Sommarnatt av Svante Pettersson, kunde jag inte motstå att gå till pianot, så röjningen avbröts åter igen.

 

Jag har inte spelat på flera år och det blev en hel del fel innan fingrarna hittade rätt tangenter. Eftersom jag inte spelar efter gehör utan är tvungen att läsa noter medan jag spelar blev det även väldigt ryckigt. Kunskapen som man tidigare har haft att läsa in en hel notrad i förväg medan man spelar saknades, men detta beror nog mest på att man är väldigt otränad. Hur som helst lät det väldigt falskt här och där så pianot är i behov av stämning.
 
Just pianomusik kan vara väldigt vacker William Seymer skrev på 1920-talet den lyriska pianominiatyren Solöga och den ger mig positiva rysningar var gång den framförs.

Andra pianostycken som har den förmågan är Bobbie Ericsons Utskärgård. För något årsedan hörde jag även Jules Sylvains (Stig Hansson) Rumban ur operetten Zorina framförd på piano av Sixten Ehrling och Harry Ebert, just detta stycke föll mig på läppen, Trots att jag har frågat i flera skivaffärer och även sökt på nätet finns inte denna operett att köpa, så det återstår att hitta den på loppis eller seconhand.

Läs även andra bloggares åsikter om piano, Gotländsk Sommarnatt, William Seymer, solöga, Jules Sylvain, Zorina, Sixten Ehrling,