jannealg

I kväll gästades Pingstkyrkan på vår lilla ort av journalisten Göran Skytte. Min första kontakt med honom fick jag i Jan Guillous TV-program Rekordmagazinet. Några år senare blev han programledare för ett eget televisionsprogram. Ett av hans större avslöjanden var Raineraffären 1983 som ledde till att Ove Rainer tvingades avgå som justitieminister. Jag visste inget om hans bakgrund som musiker och blev mäkta förvånad när jag läste på ett skivomslag att han medverkat som musiker på några av Björn Afzelius skivor, senare fick jag även reda på att han varit medlem i Kabaréorkestern och spelat ihop med Duke Ellington, Louis Armstrong och Mikael Wiehe. För hans insatser som spelman av folkmusik på flöjt tilldelades han Zorn-priset i Brons 1975. 

Det var intressant att höra honom prata från denna helt annorlunda roll som jag var van att se honom i. Han berättade lite om sin uppväxt och hur han fick följa med sin mamma när hon övade med kyrkokören. Men 1967-68 när vänstervågen drabbade landet sögs han med och han begärde som 22-åring att få lämna kyrkan. Fram till 1990 levde han sedan som ateist. Trots detta gick det väldigt bra för honom, han fick Stora Journalistpriset, fast anställning på Aftonbladet, och medverkade i ett av de samhällsprogrammen med de högsta tittarsiffrorna genom tiderna, rekordet borde vara svårt att slå med det utbud av TV-kanaler vi har idag. Men efter en kris under Luciakvällen 1998 då han överkonsumerat alkohol vaknade han upp på sjukhuset. En månad senare besökte han en kyrka och bad en bön för första gången på 23 år.
 
Trots att han själv räknade sig som psykiskt sjuk genomförde han sitt samhällsprogram Skytte under 9 års tid. Jag kommer mycket väl ihåg dessa program och inget av dessa problem lyste igenom, inte heller övergick programmen till att handla om religion, utan det var fortfarande i alla fall i mina ögon skjutjärnsjournalisten Göran Skytte som ställde de rätta vassa frågorna trots att han under programserien återvände till sin gudstro.

Vägen var inte rak, ibland blev det krokigt, ibland var vägen smal, men insikten växte och vägen blev rakare och bredare. Det är i alla fall spännande att se en person i en helt annan roll än den man har vant sig vid. För mig var Göran Skytte före denna kväll den hårda tuffa kommunistiska skjutjärnsreportern, och inte den väckelsepredikant jag såg ikväll. Jag fick förmånen att växla några ord med honom före mötet, en av de frågor som jag borde ha ställt är om det går att kombinera kommunism med tro. Skalar man bort delen om trosförnekelsen har ju hans tidigare parti en stark känsla för solidaritet.

Efter samkvävet gavs möjligheten att få köpa några av de böcker som Skytte skrivit om sin omvändning, och som varande bokoman och allätare av litteratur passade jag givetvis på att köpa en bok.
 

Läs även andra bloggares åsikter om Göran Skytte, Pingstkyrkan, Jan Guillou, Björn Afzelius, Mikael Wiehe, Kabaréorkestern, Stora Journalistpriset, Laxå,