Fotografering
Mitt intresse for fotografering startade när jag var i sjuårsåldern då jag fick min första kamera, det var en föregångare till Kodak instamatic så den laddades med breda rullar som inte fick utsättas för ljus. De första åren blev det mest bilder från skolresor och kameran fyllde sin funktion. När jag var ungefär tretton kom jag i kontakt med mörkrumsarbetet, och ganska snart var familjens matkällare ombyggt till mitt eget fotolabb.
Kamerorna byttes med tiden ut, och de blev större och mer avancerade, till slut så klumpiga att mitt fotointresse dog ut, och därmed även mörkrumsarbetet.
När sedan de digitala kamerorna dök upp i under 1990-talet var jag snabb att hänga på så jag köpte en kamera för en himla massa pengar som klarade av att fotografera en bild i den då höga upplösningen 640x320 plixar. Bilderna blev hemskt korniga när man försökte föra över dem till papperskopior. Det enda den dög till var att dokumentera bilder från fester och resor.
Men för några årsedan köpte jag en systemkamera med möjlighet att använda mina gamla objektiv från den analoga tiden. Efter att jag första tiden bara tog med mig kameran när jag visste att jag skulle fotografera något har det blivit mer och mer att kameran hänger med för jämnan, man vet ju inte när ett roligt och spännande motiv dyker upp och detta med att blogga kräver ju också lite bilder. Trots att de digitala kamerorna har blivit bättre med åren kan de inte slå de äldre analoga kamerorna när det gäller den optiska upplösning, så när jag skall fotografera något som skall vara ett bestående minne kommer någon av de äldre kamerorna fram ur garderoben. Trots att det finns en uppsjö av olika fotoredigeringsprogram som kan omvandla ett färgfoto till svartvitt blir slutresultatet ändå inte så bra som ett svartvitt foto kopierat från en negativ film.
Läs även andra bloggares åsikter om fotografering, mörkrum, Instamatic, Nikon, Kodak, plixar
