Polisens otillräckliga resurser
Ibland pratas det om polisens otillräckliga resurser och deras oförmåga att lösa sina uppgifter.
Senast häromdagen publicerade lokalblaskan en artikel om hur många är missnöjda med polisens arbete. De främsta fyra områden som polismyndigheten har kritiserats för är information, tillgänglighet, bemötande och effektivitet.
Jag ställer mig lite tveksam till den kritiken, eftersom jag själv har sett hur stora resurser polisen har möjlighet att sätta in i en utredning i alla fall under punkterna tillgänglighet och information kan jag bara ge ett stort A.
När jag drabbades av brand i min sophink våren 2010 fanns resurser att sätta in, tre serviceminded konstaplar mötte upp redan samma dag. Det visar att det finns resurser att sätta in när hjälp verkligen behövs, och som både drabbad och gärningsman känns det ju skönt att ha någon att prata med om händelsen. Om inte det är ett bra mått på tillgänglighet så kan man undra vad som skulle vara bättre, möjligen skulle det vara om polisen fanns på plats innan det hände, för då kunde det ju inte ske.
När det gäller information kan man bara ge högsta betyg, när väl utredningen var klar kom en tjänsteman personligen 16 december för att överlämna slutrapporten. Trots att detta betydde en bilresa på 6,5 mil, här kan man verkligen anse att polismyndigheten är serviceminded, så jag ställer mig lite frågande till artikeln som publicerades i lokalblaskan.
När det gäller bemötandet finns inte så mycket att orda om eftersom det har rört sig om 4 olika poliser och två brandtekniker, och tiden jag varit i fysisk kontakt med dessa är lite för kort för att göra en bedömning. Effektiviteten blir jag tvungen att återkomma till eftersom jag hittade några småfel som jag besvarade brevledes. Drygt 10 år senare väntar jag fortfarande på ett svar.
Den lärdom jag drog var efter händelsen är att alltid elda upp de oljeindränkta trasorna efter att man oljat in trädgårdsmöblerna.
