jannealg

Blad det häftigaste jag vet när det gäller naturens nycker när det gäller väder är ett riktigt kraftigt åskväder. Jag kommer ihåg när jag efter ett besök på Midtfynsfestivalen 1999 nådde hamnen i Göteborg vid halv ett tiden på natten och där möttes av ett riktigt kanonåskväder. Blixtarna var så kraftiga att det var som marken lystes upp av konstljus. Det blixtrade kontinuerligt under hala bilresan mellan Göteborg-Laxå och jag är säker på att jag skulle klarat av hela resan utan att bilbelysningen varit påslagen. Jag har flera gånger försökt att fotografera just åskväder men resultatet har inte blivit bra.

Ett annat väderfenomen som verkligen tilltalar mig är den röda himmel som framträder vid solnedgång under våren. Även detta är för mig ett svårt objekt att spara på bild, eftersom bilderna blir underexponerade. Trots flera ändringar av både bländare och exponeringstid får jag inte till det. Att använda min kameras automatinställningar löser inte problemet eftersom kameran aktiverar blixten med resultatet att jag sitter med en överexponerad bild..

Vid ett besök på Skavsta flygfält förra året lyckades jag i alla fall förena mitt flygintresse med den röda himmelen.

Även under ett besök i Skoghall  2013 visade naturen upp denna vackra himmel som mina bilder tyvärr inte återge fullt ut. Så nu funderar jag lite smått på om jag skall gå en fotokurs på ABF eller TBV

Jag är ingen älskare av korsord eftersom de ord jag vill skriva in som regel inte passar in i det färdigtryckta korsordet, detta problem kan man lösa genom att bygga ut korsordet med lite extra rutor eller att man svartmarkerar en ruta här och där.

Men häromdagen när jag passerade en av min lilla orts anslagstavlor hittade jag en affisch som propagerade för en rolig ide. Biblioteket har nämligen startat med lördagsöppet för att man skall kunna lösa melodikrysset i grupp. Detta skulle säkert passa mig, eftersom jag som regel bara klarar av att lösa ett svarsord per veckokryss. När jag försöker dra mig till minnes de få svar jag kommit på blir det inte många. Jag kommer ihåg att jag var ganska stolt när jag en gång i tiden klarade tonsättaren Stenhammar eller Harry Martinssons Aniara samt Stig Hanssons Zorina, men alla dessa melodifestival och idolvinnare dom klarar jag helt enkelt inte av.

Det roliga med just melodikrysset är att många tror att det är Anders Eldeman som leder programmet, men enligt några bekanta till mig är det egentligen Anders von Bahr som både leder programmet och skapar korsordet. Ibland händer det att Sveriges Radio lämnar studion och spelar in dessa kryss i tillfälliga lokaler, men skulle detta ske och de bestämde sig för att besöka vår lilla ort blir kommunen nog tvungna att ordna större lokaler än biblioteket.

Just namnet von Bahr får mig att tänka på en flygare som lystrade till just det efternamnet. På 1930-talet före helikopterns ankomst blev Spanjoren Juan de la Ciervas autogiro väldigt populär. Autogiron är en blandning av ett flygplan och en helikopter som kan flyga mycket sakta och använda korta start och landningsbanor. Den svenska piloten Rolf von Bahr blev den flygare som bokförde flest flygtimmar med en autogiro i hela världen.

Av en ren händelse råkade jag gå förbi en anslagstavla i Hova under helgen. En av affischerna drog till sig min uppmärksamhet eftersom det stod familjenamnet Rudenschöld med stora bokstäver. Jag visste att hon under 1800-tralet blivit fördriven från Stockholms slott till bland annat till Kroppfjäll utanför Hova, och att det där fanns en vattendrag som fått namnet Tårarnas bäck samt en friväxt lyra som hon enligt sägnen lär ha spelat på. Själv är jag lite tveksam till detta spelande eftersom när jag besökte lyran så såg jag att måste stå på en stege för att kunna spela på denna lyra.

Hur som helst eftersom affischen drog till sig min uppmärksamhet beslöt jag mig för att åka ner till Hova för att lyssna på Intendenten vid Livrustkammaren, Ann Grönhammars föredrag om Gustaf Mauritz Armfelt  och Magdalena Rudenschölds passionsförhållande.

Det första jag noterade var ålderskillanden, 11 år mellan de båda, och jag blev lite fundersam över hur en tjugoårig flicka kan falla pladask för en så mycket äldre herre. Men man kanske inte fäste sig så mycket för sådana saker på den tiden, då äktenskapen ofta ingicks mellan olika släkter för att behålla makten och egendomar.

     

Magdalenas pappa var ju nästan 70 när Magdalena föddes så även hennes föräldrar borde ju ha en stor åldersskillnad.

Magdalena skrev en bok om sitt levnadsöde, tyvärr skriver hon där inte så mycket om sitt vardagliga liv, så mycket av hennes levnadsöde är höljt i dunkel. Boken tar däremot upp händelser vid hovet på Stockholms slott samt hennes politiska medverkan till Armfeldts planer.

Efter två års tid på långholmens spinnhus blir hon förvisad från Stockholm. För Magdalena betyder det att hon flyttar runt bland sina släktingar och vänner. Bland annat bor hon några år hos författarinnan Staël i Schweiz innan hon slutligen kommer till Kroppfjäll. Man vet inte vad hon sysslade med under sina 10 år där men man misstänker att hon agerade guvernant för sina fyra syskonbarn.

Romansen mellan Magdalena och Armfeldt resulterade i drygt 1100 brev, Dessa hittades vid en husundersökning av Armfelts egendom Lindnäs i Östergötland. De brändes upp till stor del med stöd av Oscar II år 1888, eftersom de stötte det sena 1800-talets sexualmoral.

Magdalena räknades som Sveriges första politiska fånge på Långholmens spinnhus.

I kväll var jag på Laxå Föreläsareföreningen och lyssnade på Charles Swensons fördrag om en rundresa i Ligurien.

Av olika orsaker har inga av mina resor fört mig till Italien, så att höra Charles berätta till sina bilder var en upplevelse. Jag blev imponerad av att han på bara några dagar hunnit utforska så mycket av Ligurien. 

Man kan nog bara instämma i Birger Sjöbergs visa Längtan till Italien  som utgavs 1929 i Fridas andra bok. Denna visa har fastnat i mitt minne eftersom vi tragglade den en hel termin på mellanstadiet.

Jag längtar till Italien,

till Italiens sköna land,

där små citroner gula,

de växa uppå strand, där .

Charles är en utmärkt berättare och flitig bloggare, har ni inte varit inne på hans blogg rekommenderar jag ett besök, själv har jag följt den under några år med stort nöje. Man hittar hans blogg här.

Nu när 2012 övergått till 2013 infaller den obligatoriska årsmötesperioden.
Först ut i år för min del blev Tivedsbygdens konstförening, sen kommer de olika flygklubbarna, bastföreningen och alla andra föreningar och organisationer man är med i.  Jag  har lovat mig själv i flera år att minska ner antalet medlemskap, styrelseuppdrag, men detta löfte har blivit svårt att följa.

I år kändes årsmötet i konstklubben lite avslaget på grund av att eldsjälen Evald Gustavsson avled bara någon vecka innan mötet. Med Evald försvinner en av de personer jag kunde prata konst med, han kom som regel in på mitt jobb minst en gång i veckan, ofta med en fotokopia på någon intressant artikel han hittat eller någon tavla som han visste att jag skulle gilla och vi båda kunde analysera och prata om. Många är de små anekdoter han berättade om olika konstnärer han träffat. Extra kul var det att höra om hans samtal med Alva Chatham där hon berättade om Jon-And, Strakenberg  med flera.

Efter årsmötesförhandlingarna blev det traditionsenligt ett lotteri, och i år var verkligen fru Fortuna med mig. Min första vinst blev en lien udda sak av Laxå konstnären Sixten Edlarsson, som mest arbetade mest med akvarell och olja.

Men i min  lilla vinst har han arbetat i en blandteknik med rivet papper som bildar en form av mosaik, den känns lika ovanlig som en kubistisk akvarell som Evald fixade fram åt mig för några årsedan.

Min andra vinst blev ett träsnitt av en av Sveriges främsta ortstecknare Waldemar Bernhard. Sedan tidigare har jag från hans hand några illustrationer av byggnader i Laxå, men kvällens vinst avbildade Aspa Herrgård. Denna byggnad har ett speciellt minne eftersom jag där en gång har ätit min dyraste middag, och portionen var så liten att jag på vägen hem stannade på Esso i Askersund för att äta mig mätt. Restaurangen i Aspa drevs då av familjen Öholm.

Sedan någon vecka har marken blivit täckt av ett vitt snötäcke. Redan när de första flingorna föll mot marken drog snösvängen igång med traktorer, lastbilar och snöskyfflar.

Det är tydligen väldigt lätt att dra igång denna organisation i början av vintersäsongen när budgeten för snöröjningen är välfylld. Trots att den relativt lilla snömängden har man till och med inlett bortförande av snö med lastbil.

Man får hoppas att man har budgeterat för att det skall komma snö även februari så att pengarna inte är slut då, det brukar ju bli lite si och så med snöröjningen i slutet av vintersäsongen. Fast just i år är det ju lite intrikat då man inte riktigt vet om det kommer att bli någon snö att oroa sig för efter den 21 december.

Mayaindianernas almanacka har ju ingen fortsättning efter detta datum.

Flera böcker hävdar att världen kommer

gå under i december år 2012

och hävdar att Mayakulturen har förutsagt detta, en idé som populariserades i filmen 2012.

 

 

 

I dag passade jag på att åka till Vibybastun för att få en rejäl lördagstvagning. Det är något extra med dessa vedeldade bastuanläggningar, både luften och fuktigheten känns betydligt bättre än i en vanlig eldriven Tylöbastu.

Detta hindrar inte att det även i en vedeldad bastu kan bli fuktigt på lavarna, det fick jag själv erfara för någon vecka sedan när jag reste mig för att gå ut, Bastulaven var snorhal och jag drattade på ändan, som tur var landade jag väldigt mjukt eftersom min ändalykta landande på en persons mage som troligen vägde 100+. Själv blev jag ganska förlägen och smet ut ur bastun så fort jag kunde, hoppas bara mitt fall inte fick den stackaren att tappa luften.

 

Extra kul idag var att även Jultomten passade att besökte oss för att klara av sitt årliga bad inför den stundade arbetsintensiva perioden. Jag passade på att fråga hur det var att bara arbeta en dag om året, men svaret jag fick var att han under resten av arbetar för Statens Järnvägar.

 

När jag ändå skulle genomföra denna lördagstvagning passade jag på att bli av med mitt gråa skägg så man slipper att extraknäcka som jultomte den tjugofjärde december.

 

Precis som TV kockarna får det bli en bild före och en bild på slutresultatet.

 

 

Jag förstår lite av tankegången med att förbjuda elever till att klä ut sig till pepparkaksgubbar, De bruna dräkterna de bär ger ju en koppling till färgade personer. Så namnet pepparkaksgubbe bör inte användas, eftersom det är föråldrat (och lätt kan förknippas med) slavar, förtryck och brist på respekt för människors lika värde. För säkerhets skull har jag letat reda på alla pepparkaksformar som föreställer gubbar och gummor, dessa kommer väl till pass i metallåtervinningen, så att jag inte riskerar att bryta mot de oskrivna reglerna som gäller de mänskliga rättigheterna.

Det var ju bara något år sedan debatten om Negerbollens namn var på varenda löpsedel. Till och med Svenska Akademien kröp till korset och bytte ut ordet Negerboll mot Chokladboll 2006.  

Eftersom pepparkakor även förekommer i formen av små grisar

Finns ju även risken att man kan koppla N*g*e* till att vara små nöff nöff så föresäkerhets skull borde vi kanske även förbjuda pepparkaksgrisar.

Tänk vad mycket enklare det var när jag själv var liten och gick på lekskolan. då var det ingen som reagerade på vare sig pepparkakor eller negerbollar. Tyvärr har jag inte kvar något foto från den tiden man var utklädd till pepparkaka så det får bli en liten stjärngosse.

Som en liten avslutning har lokalblaskan publicerat en liten analys varför denna händelse fick en sådan uppmärksamhet, där bland annat rådet ges att även ta med en glad Buddha mitt i Luciatåget!

För att inga bilder av pepparkaksgubbar skall få spridning har några skolor i länet beslutat att det råder fotoförbud av luciatågen .

Vem är jag att ha åsikt i så svåra frågor som hur vinnarna av olika Nobelpris skall tilldelas.

Men ändå vissa val känns väldigt knepiga. Men de fem personer som ingår i den Norska Nobelkommittén tar nog rekord i att utse kandidater till vem som ska få priset som känns väldigt tveksamma.

Redan när Barack Obama tilldelades priset 2009 reagerade jag med kraftiga tvivel, han var ju vid den tidpunkten helt ny som USA:s president. Han tilldelades priset utan att han producerat en enda sak för världsfreden förutom en massa munväder under valrörelsen. Inte många av dessa löften infriades under hans ämbetsperiod. Fånglägret på Guantánamo finns fortfarande kvar och minskningen av väpnade styrkor i Afghanistanan har resulterat i en utökning av antalet soldater. 

 

Vad man skall anse om årets pristagare Europeiska Unionen får mig bara att rysa, hur mycket fredsarbete har de genomfört förutom krigshandlingar ibland annat i Lybien samt under Jugoslaviens sönderfall blev det genom en dålig konflikthantering ett Balkankrig.

När Alfred Nobel skrev sina få instruktioner om priset var ordalydelsen

 "…folkens förbrödrande och avskaffande eller minskning av stående arméer samt bildande och spridande af fredskongresser."

Jag tror att Alfred skulle rotera i sin grav om han skulle få information om dessa pristagare.

Vid ett besök på Ica i kväll genomförde jag ett riktigt impulsköp. Bland alla julartiklar exponerades ett flertal flakor med glögg av olika typer och smaker. Det som väckte mitt intresse var en flaska med Defvenkrooks Hjortron glögg. För att få något att tugga till denna dryck passade jag även på att köpa pepparkakor och Kavli Ädelost på tub. Jag råkade nämligen läsa en artikel om hur dessa två smaker skulle smälta ihop till en underbar gastronomisk upplevelse.

Pepparkakor och ädelost var i mitt tycke inte så illa, fast jag tor att med en riktig roquefortskiva på pepparkakan skulle vara en bättre vidareutveckling.

När det gäller glöggen luktade det mycket riktigt hjortron, men efter att jag värmt den enligt konstens alla regler var hjortronsmaken helt borta. Det fick mig till att läsa den lilla texten på baksidan av flaskan. 0% hjortron, lukten och smaken kommer endast från kryddextrakt och aromer, möjligen klarar inte hjortronaromen av att bli varm eftersom det finns en liten hjortronsmak när man smakar av glöggen kall.

Som avslutning på denna lilla konsument test skall jag se om denna flaska räcker för att ge en riktig berusning (fylla med skallebank), volymprocenten är ju hela 2,25%. 

Häromdagen fanns en artikel i lokalblaskan om Sveriges vackraste dialekt. I den kunde man läsa att nerikingskan var Sveriges fulaste folkmål, Min personlig tolkning av artikeln är att de som röstat bara har hört den vassa och hårda dialekt som pratas i Örebro eller Hjalmars Vibymål, men detta är ju bara två av länets många dialekter varav några i mina öron låter mycket vackert.

Nu i kväll besökte jag biblioteket  där Laxåbördige Hans Bondesson framförde ett urval av Jeremias i Tröstlösas dikter. 

Första gången jag kom i kontakt med Jeremias diktning var när Torsten Lundberg (Trivsel-Torsten) presenterade en ung flicka som sjöng Tess lördag. Det jag då fäste mig för var att texten verkade så modern i sitt språk trots att den tillkom tidigt på 1900-talet.

Kvällens tolkningar av Jeremias verk inleddes just med min favorit, då Hans Bondesson greppade gitarren och framförde Tess lördag, därefter framförde han ett tiotal dikter på nerikemål. Några av orden förekommer inte längre i dagligt samtal och några glömda ords betydelse får man sluta sig till.

Levi Erickson, senare skalade han bort ett E i efternamnet så det blev helt enkelt Rickson, men känd blev han under pseudonymen Jeremias i Tröstlösa  Han skapade detta namn när han skulle publicera dikten Ja ä så ledsen i tidningen. Nerikes Allehanda där han var anställd som journalist.

På grund av slutspelet i årets ishockeyallsvenska sände SR-minnen ett minnesprogram från Skellefteå AIKs finalmatch mot AIK 1978 och där var jag när det hela utspelade sig ihop med 12 000 betalande besökare.

En jobbkamrat var bror till en av backarna i Skellefteå, så han fixade fribiljetter till matchen som spelades i Scandinavium Göteborg, Eftersom vare sig AIK eller Skellefteå vid den tidpunkten var mitt lag, föll det sig naturligt för mig att hålla tummarna på Teppos brors lag.

Matchen blev mycket dramatisk och det stod 3-3 i sista och avgörande perioden, och när bara några minuter återstod av perioden lyckades Hannu på en retur trycka in pucken i motståndarens mål. I inslaget som SR-minnen lagt upp på sin hemsida nämns inte målgöraren, men hela förloppet har etsat sig fast i min skalle som en liten videofilm.

Efter matchen blev det ett besök i omklädningsrummet, där jag även fick känna och se på den nyerövrade guldmedaljen. Jag blev lite besviken när jag såg att den var tillverkad av förgyllt silver, samt att den inte var större än en femkrona. Denna matchvinst måste vara extra betydelsefull för Hannu eftersom han och Hardy Nilsson räknades lite som Skellefteås busar, med gott om minuter i utvisningsbåset.

När man har bott på vår lilla ort i nästan hela mitt liv regerar man när det plötsligt dyker upp något som inte hör hemma i den normala vardagen.

Förra veckan när jag gick till ICA på min lunch var det något som avvek från det normala utanför Frivilligcentralens lokaler. Där stod det en vit bil stripad med SverigeSRadio.

Förklaringen kom i morse 20 minuter över 6 då P1s morgonsändning innehöll ett reportage från vår lilla ort, tydligen var det journalisten Lars Ekelöf som kommit till orten för att undersöka orsaken till bristen av kontanter i kommunens kassakista. Utöver personal på Frivilligcentralen intervjuade de även oppositionsrådet Bo Rudolfsson (KD) och kommunalrådet Tommy Holmquist (S). Tyvärr kunde ingen av dessa två presenterna någon lösning på problemen för att vänd på ortens utvecklingen. Kommunalrådets tillfälliga lösning är att till de kortfristiga skulderna använda checkkrediten, så länge det går.

Dessutom medverkade Ivan Persson som representerade Hasselfors byalag. Byalaget har varit mycket aktiva under flera år med att försöka bevara så mycket service som möjligt i Hasselfors, bland annat har man arbetat för att lanthandeln skulle få finnas kvar, samt nu senast skolan som kommunledningen vill flytta in i centralorten. Persson såg en lösning i att kommunen skulle slå sig samman med någon annan kommun, tyvärr tror jag inte att det hjälper, snarare medför det nog att de samanslagna orterna försöker centralisera så mycket som möjligt till en ort. Olika kommunala nämnder slås ihop och finns då bara kvar på den ena de samanslagna orterna. Troligen skulle det ske något liknande med alla småskolor.

Trots mina + 50 år har jag ännu inte lärt mig att dricka nubbe till sillen, vad det beror på är jag inte helt säker på, kanske kan det vara så att jag inte gillar den starka smaken av nubben, eller så är det så enkelt att jag inte har lärt mig att äta sill. Jag vet inte varför jag har problem med dessa små fiskar, sillen brukar jag hoppa över när jag bjuds på middag. Jag brukar nöja mig med att skrapa upp några av de inlagda lökbitarna som kan ha en helt underbar smak.

Men häromdagen läste jag i tidningen Metro att Systembolaget har tagit fram några alkoholfria snapsar. Så med lite träning kanske till och med jag kan lära mig snapsa i glada vänners lag. Efter ett besök på det lokala systembolaget visade det sig att detta var en beställningsvara, och på stående fot bestämde jag mig för att beställa en omgång med fyra små miniatyrflaskor.

Vad det gäller småfisk har jag samma problem med ansjovis och brukar konsekvent peta undan den från vår svenska variant av Wienerschnitzel som brukar dekoreras med ansjovis och kapris. Efter att systembolaget nu kanske har löst mitt motstånd mot snaps får jag hoppas att ABBA kan få fram en sillfri sillvariant.

OBSERVERA detta med alkoholfri snaps inte är ett aprilskämt, det finnas att köpa på systembolaget till en kostnad av 39 kronor.



Läs även andra bloggares åsikter om Snaps, alkoholfri, systembolaget, wienerschnitzel, Metro

Detta med olika appar (applikationer) till mobiltelefonen och datorer ökar lavinartat, vissa kan kanske vara bra. Hur bra vet jag inte eftersom jag vad jag vet inte har laddat hem någon app till min mobil, för övrig tror jag att den på grund av ålder inte skulle klara av någon app.

Men häromdagen när jag googlade efter en sak på nätet hittade jag en app till Facebook som kan vara intressant för de som är nyfikna på en person.

För något årsedan installerades det kroppsskanningsystem  på några flygplatser, denna scanner medför att en person kan se alla personer nakna på en bildskärm. Nu har tekniken utvecklats och från ett företag i USA kan man köpa en app som man kopplar till Facebook, med appen installerad i datorn kan man precis som på flygplatserna se alla personer så som de är utan kläder. Själv beställde jag trots det höga priset appen omgående och jag är imponerad av dess förmåga. Jag valde att prova den på en bekants fotoalbum på Facebook, och den klarade till och med av att visa personens tatueringar som vid det vanliga fotografiet döljes av kläder.

Nu skall jag omgående plocka alla bilder på mig själv som ligger ute på Facebook, för det känns ju lite obehagligt att folk med appen kan se mig utan kläder.

För övrigt har jag ett par bekanta som fyller år just i dag och jag brukar vitsa till det hela genom att kalla dem för aprilskämt.

Vissa namn eller ord har en mycket speciell betydelse. Häromdagen reagerade jag på att det har startat ett ungdomscafé på vår lilla ort.

Som namn har man valt ordet Downtown. Namnet fick mina tankar att dra iväg till New York där den södra delen av Manhattan ofta benämns med ordet downtown. Jag besökte området 1997 och blev mycket imponerad av ur och guldsmedsdistriktet som ligger mellan Wall-Street och Chinakvarteren, utöver butiker som sålde färdiga föremål fanns det dessutom ett flertal företag som sålde verktyg och maskiner till urmakare och guldsmeder, fast det som imponerade mest var ändå alla ateljéer som formgav och producerade unika smycken och korpusföremål (vaser, skålar, figuriner med mera).

Fast nu var det ordet downtown denna blogg skulle handla om. Efter mitt besök på Manhattan blev ordet väldigt vanligt för mig, helt plötsligt hörde jag det i var och varannan amerikansk deckare, och att jag missat att Petula Clark har haft en superhit med just låten Downtown hade gått mig helt förbi. Mitt enda försvar måste bli att jag bara var 7 år när hon släppte låten 1964.



Senare kom jag även på att även Neil Young har släppt en låt med denna titel, och dessutom finns det några filmer som delar detta namn, så vårt lilla ungdomscafé har satt ribban högt om de skall klara att leva upp till namnet. Synd bara att man inte har åldern inne för att besöka detta ställe, men trots att jag känner mig ungdomlig platsar jag nog inte där.

När man en gång i tiden var ung och E20 fortfarande hette E3 byggdes Marka motell. Det var strategiskt placerat nästan mitt mellan Stockholm och Göteborg, närmare bestämt i Vretstorp. Förutom motellet fans även två Shell bensinmackar belägna på var sin sida av vägen, tanken var väl att bilisterna inte skulle behöva korsa mötande trafik för att kunna tanka. När Marka var nybyggt fanns det även en utomhus swimmingpool vid anläggningen, detta var vid den tiden mycket ovanligt i våra sjörika trakter, där man var van att bada i naturligt uppvärmt vatten Så det blev en liten höjdpunkt när jag fick följa med min skolkamrat Håkan och hans föräldrar till Örebro en gång. På hemresan stannade vi till vid Marka bara för att bada i swimmingpoolen.

Nu i onsdagskväll blev det ett återbesök till Marka, men numera heter det Viiby Krog, och badanläggningen är sedan lång tid borta, jag tror att den försvann i slutet av 1970-talet när E3 fick en ny sträckning förbi Vretstorp.

Orsaken till detta återbesök var ett årsmöte i Viby bastuförening. Trots att jag bara varit medlem sedan december förra året, bjöd föreningen på mat till alla som mötte upp. Kul var att se alla dessa människor i det dagliga livet med kläderna på, eftersom vi vid våra tidigare möten som regel har skett i paradisdräkt. Många av personerna var helt förändrade när de var påklädda, och detta visade hur mycket av personligheten som sitter i kläderna.