jannealg

Nu har det hänt igen att någon har lyckats smuggla med sig förbjudna saker ombord på ett flygplan.

Jag läste en tidningsartikel för något årsedan om att vissa flygplatser har infört en skanner som ser genom kläderna på folk så tjänstemannen bakom skärmen kan se oss i vår adamsdräkt. Detta att resa med flyg blir bara mer och mer komplicerat, när jag flög till New-York i slutet på 1990-talet var det en tjänsteman från flygbolaget som ställde ett 30-tal frågor om min väska, hurvida det var jag själv som packat, om väskan varit utom min kontroll,  när jag väl passerat nålsögat upprepades frågorna för nästa passagerare, osv. Totalt tog det nästan 4 timmar för alla passagerare att borda flygplanet. Det hela skulle kunna förenklas inför kravet på att alla resväskor är genomskinliga, och att alla alltid ska resa nakna och utan handbagage. För kvinnor med uppsatt hår borde då kravet vara att håret är utsläppt, en resanderabatt kunde införas för flintskalliga eftersom kontrollen går fortare att genomföra. Men det man vinner på säkerheten förlorar man kanske i miljöhänsynen eftersom alla flygplatser i kalla länder måste värmas upp till en högre temperatur.

Kanske kunde man anlägga en swimmingpool i avgångshallen, då kan man ju leka naturist medan man väntar på sin flygavgång.

Allvarligt talat har några blivit väldigt upprörda över denna nya röntgenskanner, de hävdar att de inte vill exponera sig nakna för någon okänd. Men jag tror att de tjänstemän som kommer att bemanna dessa apparater kommer att vara ganska trötta på nakna kroppar i den dåliga bildupplösningen redan efter någon timme.

Av en ren händelse blev det en tur till gräsklipparklubben i söndags eftermiddag. Dit kommer även två killar med den märligaste flygande farkost jag någonsin sett. Den skulle närmast kunna beskrivas som en blandning av det amerikanska flygplanet Osprey och en helikopter, fast i miniatyr.

Farkosten som var cirka 50 centimeter i omkrets saknade helt bärytor så som vingar och roder, men den kunde trots det flyga, toppfarten låg av vad jag såg runt 150 km/h. Och den kunde bära en mindre last mellan de två landställen, och med farkostens inbyggda kamera kunde man följa flygningen samt den terräng som var rakt under farkosten.

En tanke som slog mig var hur praktisk en sådan här liten farkost kan vara till en mängd arbetsuppgifter. En bekant som bor 1 km bort och som har slut på kaffet kan få ett kaffepaket levererat till sin gräsmatta på mindre än 5 minuter. Eller för de som är nyfikna kan farkosten ligga blick stilla och filma över damernas nakenbad utan att folk skulle reagera, de små elmotorerna hördes knappt när de vispade runt på "tomgång".

Inom den kommersiella sfären borde det finnas hur mycket som helst som dessa små farkoster kan brukas till, bland annat trafikövervakning, avsökning av oråden efter saknade personer eller föra över en mindre last till någon isolerad plats. Man kan närmast beskriva föremålet som en drönare för amatörer då kostnaden endast ligger mellan 35.000-50.000 kronor.

Farkosten var utrustad med 6 stycken elmotorer placerade på tre armar som var fästade i farkostens runda kropp. I kroppen fanns vad jag kunde se en massa elektronik, kamera samt en radiosändare som överförde kamerans bilder i realtid samt en GPS. Två stycken huvudbatterier ger farkosten en flygtid på ca 30 minuter, men denna kanske kan utökas om man flyger ekonomiskt med måttliga gaspådrag.

Hela flygturen som genomfördes vid Laxå flygfält (ESSH) ,  men fräck som jag är har jag lagt in länk här nedan som  Jonas lagt ut på Youtube..

En hemsk tanke som slog mig medan jag skrev dessa rader var att detta även skulle kunna vara ett perfekt hjälpmedel för terrorändamål. Eftersom farkosten är utrustad med en GPS skulle man kunna programmera den till att flyga till en bestämd plats där den droppar en spränglandning eller att den landar och i samband med att lanstället nuddar marken utlöses bomben. Skulle då sprängladdningen vara konstruerad som Bostonbomben.

Jag har under flera år varit på väg till Brattforsheden utanför Filipstad, dels för att titta på flygfältet samt även de byggnader som uppfördes där under andra världskriget som en del av det svenska försvaret, men av olika orsaker har jag inre kommit till skott.


För att kunna försvara landet mot angrepp av tyska armen via Norge uppfördes en rad med befästningar, många av dessa kan man fortfarande se som stora betongklumpar längs med den Norska gränsen. Ett av problemen under 1930-1940 talet var att Värmland saknade flygflottiljer därför skapades det några militära krigsflygfält bland annat i Ölme (fält 11) och Brattforsheden (fält16). Av de 40 krigsflygfält som byggdes i landet återstår i dag bara Brattforsheden som numera fungerar som ett civilt klubbflygfält samt ett historiskt monument av den svenska beredskapen.

När flygfältet byggdes maskerades alla byggnader som vanliga bondgårdar, och på bara 50 meters håll är det mycket svårt att se att dessa byggnader innehåller något helt annat.

Eftersom mitt besök sammanföll med beredskapsdagen var samtliga byggnader öppna och flera av värnen var bestyckade med kulsprutor och en Bofors 40 mm luftvärnskanon.
 
Tyvärr var det väldigt låg molnbas under mitt besök, men detta hindrade inte några piloter att flyga rote med två stycken USA-märkta flygplan, bland annat en North American T-6 Texan som benämndes Sk 16 i det Svenska Flygvapnet.
 

På marken fanns ett antal Klemm Kl 35 (Sk 15) och De Havilland DH 82 Tiger Moth (Sk 11), ingen av dessa kom i luften under mitt besök på grund av det dåliga flygvädret men möjligheten att fingranska flygplanen på nära håll ökade ju när de stod statiskt på marken.
  
Som en liten extra bonus fanns det en Focke-Wulf Fw 44 Stieglitz (Sk 12) parkerad i en hangar, just denna flygplanstyp konstruerades av den tyska konstruktören Kurt_Tank och denna flygplanstyp räknas som hans första lyckokast och den kom att följas av ett flertal flygplanskonstruktioner som användes av Luftwaffe under andra världskriget.

Fast vad brandflyget i Örebro län utförde denna regniga dag i Värmland vet jag inte.

Denna dag har av tradition räknats som flygets första och största dag. Många pratar om att det var bröderna Wright som genomförde den första flygningen, men då glömmer man bort de personer som kanske betytt mest för utforskandet av det moderna flygets uppkomst. Otto Littenthal och hans mindre kända broder Gustav som med sina drakar experimenterade fram de grundläggande principerna för vingkonstruktioner. Går man ändå längre bakåt i tiden har vi ju Ikaros som enligt skrönor byggde vingar av vax, men eftersom han kom för nära solen smälte vingarna och han störtade, så hans flygförsök är bara en liten parantes i historien. Så att vara den första riktiga piloten tillskriver jag Jesus som denna dag flög till himmelriket. Hur hans farkost såg ut vet ingen, men i framtiden finns ju möjligheten att arkeologiska utgrävningar kan ge oss denna kunskap. Det är ju ändå märkligt att man vart år hittar nya saker som är tusentals år gamla. Hela världen blev ju häpen när dödahavsrullarna hittades i en grotta.

Nu är det inte bara jag som gör denna koppling med dagens namn och flygning. Kjell Albin Abrahamson gjorde även denna koppling i det mycket intressanta programmet P 1 morgon som kan avlyssnas 30 dagar framåt på Sveriges Radios hemsida. På den timme han förfogade lyckades han få med det mesta från glidflygning till rymdfärder.

Ytterligare flyganknytning blev det denna dag för mig, då det var mycket som skulle göras på gräsklipparklubben. Denna klubb eller förening bildades på vår lilla ort 1966, och själv kom jag med hösten 1972 då klubben genomförde en propagandaverksamhet för sin segelflygverksamhet i skolan under Fritt valt arbete.

Många har genom åren passerat revy i denna klubb, några som Mats J, Lennart P. har varit med i sedan klubben bildades, andra som Karl-Ola C, Rolf O, Ingvar K. Olle B, Gunnar E, och Stig H. lade ner ett enormt arbete i styrelsen och den dagliga driften av klubbens verksamhet. Stig H. var dessutom klubbens flitigaste segelflyglärare, ett jobb som han tog på sig efter övertalning när Rolf E. önskade trappa ner. Andra medlemmar var mer dagsländor, de var med under något år men slutade på grund av att de flyttade från orten eller tappade intresset för flyg. Men vad alla medlemmar har haft gemensamt är att ställa upp med föremål till klubbhuset, när det kom nya möbler eller nytt porslin hemma kunde det uttjänta få ett nytt liv på klubben, andra med kontakter bland företag kunde förse klubben med begagnade datorer, kopiatorer med mera.

Hur mycket som skänkts till klubben märkte jag under just Kristi Himmelfärdsdag då vi av olika orsaker tvingades utrymma två rum, då dessa i framtiden skall disponeras av ett företag som flyttar in i vårt klubbhus. Lite vemodigt känns det att det skall bli förändringar och mycket av det som klubbens ursprungliga medlemmar skapade förändras så drastiskt.

Men vi lever i en förändrig värld och skulle man försöka att stoppa den skulle det ju inte ske någon utveckling. Jag hoppas bara att denna stora förändring leder till en förbättring så att vi inte eldade upp våra prylar i onödan.  

Jag kom häromdagen att tänka på att många vackra och roliga händelser oftast startar på bokstaven F. Tänk bara på vad världen skulle vara utan Flickor, det är ju ett av livets höjdpunkter för oss killar. Bland de roliga händelserna på bokstaven F är Fotografering och Flygning, men av egen erfarenhet har jag lärt mig att man inte skall blanda dessa två hobbys för mycket för då kan det bli pannkaka. Men resultatet av min kärlek till bokstaven F är att jag blev medlem i både ortens Fotoklubb och Flygklubb.




När jag en gång i tiden startade med segelflyg fick man inte fotografera från luften utan ett speciellt tillstånd. För att vara helt laglydig även i detta avseende knallade jag ner till polisstationen på vår lilla ort för att fylla i alla blanketter, men väl där visade det sig att de saknade de rätta formulären, efter någon vecka ringde Bam-Bam (polisman Nilsson) och talade om att blanketterna nu fanns på plats. Glad i hågen kutade jag över till stationen för att fylla i dessa blanketter, men sen blev det stopp, eftersom de på ortens lilla station inte visste hur de skulle gå vidare med min ansökan. Jag var tydligen den första person som ansökt om fototillstånd på vår lilla polisstation. Serviceminded som Bam-Bam var så talade han om för mig att eftersom alla blanketter var ifyllda var det bara för mig att fotografera ändå och han skulle personligen se till att all formalia skulle lösas. Det gjorde det till slut med tiden, efter 9 månader låg mitt tillstånd i brevlådan.


Under min tid i Norge 1974 fick jag i alla fall för mig att jag skulle prova på detta med hanggliding (drakflygning). Vi var cirka 15 personer från skolan i Kongsberg som tog kontakt med en drakflygarpilot från Oslo som skulle lära oss grunderna i denna form av flygning. Vi fick starta våra flygförsök i en ca 5 meter hög backe utanför Kongsberg, och övningar bestod at att få draken att lyfta mot vinden, samt att lära sig att sätta ner fötterna rätt vid landningen. Under dessa övningar kom vi inte högre än ca 35 cm över marken och flygningen varade bara några sekunder.


Eftersom den lilla backen var svagt sluttande och motvinden var mycket svag blev det en hel del springande för att kunna få dessa Hiway drakar att lyfta från marken. Efter att vi övat start och landning en hel lördag bestämde läraren att nu var det dags att prova lite större utmaningar. På söndagen reste hela gänget till slalombacken i Drammen som han ansåg var en bra nybörjarbacke fallhöjden var bara runt 700 meter, själv tyckte jag att det var ett mycket stort kliv från vår 5 meters backe. Frågan som Ni läsare kanske ställer sig är hur sjutton kommer detta med Fotografering in i detta, och svaret kommer här. Vid tidpunkten för denna kurs köpte jag en ny systemkamera med automatrullning av filmen, tyvärr drog jag inte upp fjädern tillräckligt mycket så när jag skulle återrulla filmen blev en liten flik kvar utanför filmkapseln. Vid flygövningarna tag jag min gamla kamera och vad jag trodde var en oexponerad film med mig för att plåta lite flygbilder.

 

Resultatet blev dessa dubbelexponerade diabilder som har blivit liggande i en låda fram tills i dag. Flygövningarna i Drammens slalombacke var väldigt häftiga och här fick vi betydligt mer luft mellan fötterna och marken. Eftersom det var vintertid kunde vi inte räkna med några uppvindar (Termik) som gjorde att flygningen blev långvarig utan vi höll draken uppe i luften genom att omvandla farten till flygförmåga, och regeln är att ju högre fart man håller ju större blir höjdförlusten, som tur var sluttade backen ganska brant så vi kunde utnyttja backens 700 meter till flygning. En av tjejerna fick en mycket fin flygtur men eftersom vi var lite dåliga på detta som skedde mellan start och landning blev det lite si och så med kurshållningen., och väl nere i botten av backen lyckades hon landa i kraftledningen som försåg liftanläggningen med ström.


Det brakade och gnistrade i ledningarna och sedan blev det tvärtyst i liftsystemet. På en del platser satt folk kvar i liftkorgarna utan möjlighet att ta sig ut på grund av höjden.
   

Efter någon timme kommer det i alla fall några montörer från elverket som klättrar upp i stolpen och lossar på aluminiumstaget från draken som kortsluter ledningen. Detta var första gången som backen användes till drakflygning, och enligt ägaren även den sista, för vi blev mer eller mindre bortförda trots att vi alla köpt dagliftkort.



Tyvärr är hela rullen dubbelexponerad, och när jag fick den åter från framkallningen slängde jag bara ner den i en låda när jag såg min tabbe. Nu när jag tittade igenom rullen såg jag att det i alla fall var några bilder som gick att rädda, men om man väder upp och ner på bilden kan ett annat motiv framträda. På en av bilderna skymtar man urmakare Sten Gustafsson från Fjugesta vid en arbetsbänk

Denna helg brukar historiskt sett vara kylig, som tur är brukar det även finnas ett antal brasor att värma sig vid, men detta med Valborg återkommer jag till på slutet, eftersom den viktigaste händelsen den här dagen ur mina ögon sett är Jetflygträffen på Laxå Flygfält. Ett av rekorden som sattes under denna träff var antalet deltagande flygplan, trots att många av de modellflygare som brukar komma har uteblivit. Även publiktillströmningen var något mindre än vanligt men detta hindrade inte att killarna och Cajsa som jobbade med kaffet hade fullt upp att göra. Själv gjorde jag det jag brukar göra, genom att flyta runt bland flygplanen och de besökande modellflygarna.
  

Tyvärr visade det sig att några som brukar besöka träffen inte kom i år, hela den danska kontingenten uteblev, även killarna från Gotland valde att stå över denna gång, men mest saknade jag de två norrmännen som tidigare  besökt träffen med ett jetdrivet segelflygplan som var byggt i en ½skala, detta betyder att spännvidden blir 8 meter. Årets flygare lyckades hålla de flesta flygplanen i luften och få ner dem på landningsbanan hela, jag såg bara ett haveri ca 300 meter från startplatsen tyvärr fattade flygplanet eld så det enda som kunde räddas var två stycken styrservon, övriga delar av flygplanet blev totalförstört. Tack vare snabbt ingripande av några modellflygare kunde branden släckas innan det spred sig i det torra gräset.

  

Detta hindrade inte att det fanns många flygplan att beskåda både på marken och i luften, några av de markbundna var till försäljning och jag häpnade när jag läste av prislappen 115.000 kronor för en begagnad flygmodell. Hur sjutton klarar de av att förklara sin hobby hemma. Man kan ju bara tänka sig dialogen:

Han: Älskling, jag har varit inne på leksaksaffären och köpt lite leksaker

Hon: för hur mycket pengar då, du vet ju att ungarna behöver nya kläder!

Han: för inte så mycket  det blev bara för 150.000 kronor, men jag tror inte att vi ska låta ungarna leka med dessa prylar ännu, jag skall testa av dem lite först.

En vecka senare

Han: Älskling, kommer du ihåg att jag köpte lite leksaker förra veckan.

Hon, javisst banken ringde häromdagen och talade om att vi övertrasserat checkkontot.

Han, Oj då, problemet nu är bara att leksaken inte finns kvar längre den havererade i skogen.      

Eftersom det blev en hel del bilder vill jag inte belasta bloggen med alla bilder, men de kommer att läggas upp här. Men jag kan inte motstå frestelsen att lägga upp några bilder på riktiga flygplan.

  


Valborgsmässoafton

När jag var liten eller rättare sagt yngre än i dag, brukade det anordnas ett firande av vårens ankomst vid Folkets park på  vår lilla ort, Som liten var inte blåsorkestern och manskören som sjöng Vintern rasat ut med Karl Hull och Paul Björsson i spetsen den största attraktionen, utan för min del var det godispåsen, korvgrillningen, vårelden och det efterföljande fyrverkeriet. Tyvärr vandaliserades hela Folkets park av dåtidens tonåringar och i stället för att rusta upp de olika byggnaderna revs de efterhand. En av de sista byggnaderna som revs var dansbanan, och jag har klara minnen av att jag som fem-sexåring var där i någon form av lekskola som leddes av Britta Severinsson. Slutligen revs även dansbanan i mitten på 1960-talet, och valborgsfirandet blev inte längre som det borde vara. Nu har gräsklipparklubbens granne Laxå Motorklubb blåst liv i denna tradition, tyvärr har jag ännu inte haft möjlighet att bevista deras valborgsfirande eftersom jetflygträffen har tagit min tid just denna helg, men i år tog jag mig i alla fall tiden att kliva ut på flygfältet och därifrån fotografera deras våreld.

Efter jobbet idag blev det en snabb sväng till gräsklipparklubben för att förbereda inför vårens första Jetflygträff som inleds i morgon lördag. Jag försökte fixa till det mesta jag planerat så fort som möjligt för att även få lite tid över till bastuklubben, Ett besök där är ju enligt min mening ett av de bästa sätten man kan avsluta en arbetsvecka, dels träffar man personer man dryfta veckans händelser med, samtidigt lär man sig alltid något nytt.

 

Att det blev ett besök på bastuklubben just i kväll var för min del en j****a tur eftersom det visade sig vara sista gången bastun var öppen för allmänheten. Gullspångs kommun som tidigare har ägt fastigheten och upplåtit den till Gårdsjö hembygdsförening, har nu sålt fatigheten till en Holländsk kvinna, och det har ännu inte blivit klart om hon kommer att upplåta bastun till vårat gäng som har använt bastun under ett flertal år.

                                

På gräsklipparklubben kan vi nog räkna med ett flertal rekord i år, Trots att meetingen skall starta först på lördag har redan ett 30-tal modellflygare anlänt , och när jag kom upp till flygfältet efter jobbet stod det två stycken Dynamic flygplan parkerade varav det ena var norskregistrerat. Att det kommer utländska besökande flygplan till dessa träffar är inte så vanligt, men för två årsedan fick jag användning av min engelska då ett flygplan från USA ropade upp på radion och begärde ett landningstillstånd. Det visade sig efter att flygplanet landat att flygplanet genomförde en ferryflygning från USA till Sverige och piloterna bara ville stäcka på benen inför den sista etappen till Barkaby utanför Stockholm.

  

Det kommer säkert att bli lite flyg från gräsklipparklubben i min blogg de närmaste dagarna eftersom det startar en JetMeeting där på lördag. Men redan i dag torsdag kom det in en kille som ville låna en nyckel för att kunna låsa upp klubbhuset och grinden. När jag tittade upp där i kväll efter jobbet såg jag att det redan har kommit ett 10-tal bilar från Norge. Bland alla husvagnar stod det en gubbe som precis har rest ett tält, jag reagerade på att han utförde så konstiga rörelser, så jag var tvungen att gå fram för att se vad han sysslade med, det visade sig att han kommit till vår lilla ort utan sin kone, så han pumpade helt enkelt upp sin Uppblåsbara Barbara.

Eftersom jag mest for till fältet för att kontrollera att olika saker var fixade, samt se efter vad som behöver kompletteras inför träffen blev det bara en hastigblick på de modellflygplan som stod uppradade på taxibanan. Det mest fantastiska är ändå priset på dessa små flygplan, vid förra träffen berättade en modellflygare att han beställt en ny minijetmotor från Tyskland för det facila priset av 130.000 kronor.

 

Vad jag hoppas på är att en speciell norsk modellflygare skall dyka upp, han var här för 2 årsedan med ett jetdrivet segelflygplan med den imponerade spännvidden 8 meter. 

Äntligen skrek Gert Fylking under några år då Horace Engdahl förkunnade vem som tilldelats årets nobelpris i litteratur.
 
Äntligen skriker jag nu då det ser ut att bli en lösning med toalettfrågan på gräsklipparklubben. Beslutsfattarna på vår lilla ort  har gått med på att hjälpa till med en riktig vattenklosett, som skall anslutas till en septiktank.

Detta betyder att skitjobbet med att tömma de plastinbakade bruna korvarna några gånger om året är över för min del.
    
Problemet som klubben nu skall lösa är hur vi skall få fram vatten till denna klosett, vi saknar ju kommunalt vatten, och transporterar dit vårt dricksvatten i plastdunkar. Men vi har ju en grävd brunn som ger lite vatten då och då av otjänlig kvalité och det kan ju duga att spola bort skiten med. 

Nu är jobbet på SF 25ans vingar klar för min del, det sista momentet med duken klarades av nu i helgen av med hjälp av råd och tips från många personer som jobbat med detta tidigare. Eftersom jag själv inte har jobbat så mycket med Seconite materialet kändes det tryggt. Jag vill passa på att TACKA alla som via mail har gett mig råd angående detta jobb. När jag bevistade min dukningskurs för åtskilliga årsedan arbetade vi mest med bomullstyg och konstfibermaterialet Seconite nämndes bara som små inpass. 

Jobbet blev lite mer omfattande än vad vi tänkte från början, eftersom vingen glidit av skyddsdynan på pallbocken och skapat ytterligare en liten skada i ett angränsande segment.

Medan spännlacken torkade tog vi en liten sväng till Segelflygkubben i Karlstad för att titta på deras SF-25, och Gunnar passade på att byta en packning i motorn, eftersom det fanns ett litet förargligt dropp av motorolja.
     
Tyvärr kan man fortfarande inte se slutresultatet av vårat arbete eftersom lakeringen återstår, och under veckan skall dessa två vingar lastas på en vagn för att transporteras till lackeringsverkstaden. När sedan väl vingarna är lackerade är allt vårt arbete dolt och ju mindre som syns desto bättre jobb har vi utfört.

Fler fotografier från detta arbete finns på min facebooksida.



Läs även andra bloggares åsikter om Segelflygkubben i Karlstad, SF 25, Seconite, TACK, dukning,

Helgen har även denna vecka bestått av arbete med vingarna till en SF_25 i Karlstad. Nu är en sprygel lagad och stora delar av ytstrukturen klar. Skönt är att man snart ser ett slut på detta projekt, samtliga fanerbitar som var dåliga har nu blivit utbytta, kvar av det tyngre jobbet återstår slipning samt putsning så att de infogade bitarna kommer i liv med den tidigare faneren samt en lätt slipning av den tidigare färgen före lackering.
   
Under nästa helg skall duken repareras. Den duk som skall skarvas i måste vara tandand för att den inte skall rispa upp sig. Att klippa dessa taggar är ett riktigt negerjobb om man inte har rätt verktyg. Den lilla biten här nedan är ca 8x8 cm, medan den bit som skall fästas på vingens undersida är ca 30x30 cm, så det blir fasligt många tänder som skall klippas om man saknar rätt verktyg.  
   


Läs även andra bloggares åsikter om Karlstad, SF 25, flyg, Scheibe, seconite, negerjobb, flygplan,

Vingarne, är en svensk stumfilm från 1916 i regi av Mauritz Stiller. Jag har själv inte sett den och trodde väldigt länge att det var en film om flygets barndom, jag läste som vanligt för fort och fick för mig att filmens titel var Vingarna. Senare fick jag reda på att det var en skulptur utförd av Carl_Milles placerad både i Stockholm och Göteborg  med det korrekta namnet Gosse med örn skapad 1908. 

Nu i helgen inledde jag tillsammans med några flygande kamrater renovering och slipning av ett par vingar till en Scheibe SF_25 i Skåre och detta jobb måste vara klart i mitten av oktober då nästa flygplan skall i för årstillsyn i dessa lokaler. Trots att flygplanet är från 1970-talet har man använt i stort sett samma teknik vid nybyggandet av detta flygplan som de flygplan som tillverkades för 100 årsedan (trä duk och järnrör).

Eftersom ena vingen har en liten skada i faneret tog jag på mig att byta ut den dåliga biten, och under dagen lyckades jag såga bort den spruckna delen. Under veckan skall ny flygplywood anskaffas så att lämpliga bitar kan laxas in nästa helg. Att arbetet förlöpte enligt den arbetsplan vi pratade om i måndags kväll bevisas av att den ena vingen där färgen bara skulle slipas ner i stort sett är klar.
    

(Obs klickar man på ett blått ord kommer man till en ny sida för ytterligare läsning om personen eller händelsen).

Hela helgen är vikt för jobb på gräsklipparkubben och redan vid niotiden fick jag i uppdrag att åka till ICA för att komplettera vissa färskvaror. Eftersom jag kom ner till Centrum före butikernas öppningstid passade jag på att vandra runt lite.

Ortens ungdomar har tydligen haft roligt under natten och hällt diskmedel i fontänen, och med vindens hjälp låg det stora skumbollar långt ut på Skolgatan. Själv tänkte jag mest på allt jobb det blir för parkförvaltningen att byta vatten och rensa bort allt tvättmedel, men en kär vän jag pratade med tänkte mer på småfåglarna och katterna som kanske använde fontänen för att dricka ur.

Trots att jag letade efter socialdemokraternas valstuga i veckan och då inte lyckades lokalisera den blev resultatet bättre i dag, bakom scenen fanns en husvagn som jag antar är deras huvudkontor under denna valrörelse.


Från jetflygtträffen borde det finas massor att skriva om, men jag blev fast inne i köket för att fixa marktjänsten åt de som sålde korv och kaffe så jag såg inga av de spektakulära haverierna och flygningarna som genomfördes. Men jag kunde inte motstå att slita mig loss för att kunna fotografera några av modellflygplanen. Min favorit bland jetflygplan är ju SAAB 32 Lansen, som jag anser är det enda jetflygplan som ser som ett riktigt flygplan. Bland de övriga flygplanen fanns en SAAB 21R detta flygplan var i verkligheten ganska unikt eftersom det är det enda propellerflygplan som med lyckat resultat konverterats till reaktionsdrift (dåtidens benämning på jetdrift), samt en SAAB 37 Viggen som inte var helt klar den saknade all märkning, detta medförde att den inte kändes helt verklig.
  

För några veckor sedan fick jag idéen att ordna en klubbträff på Grenlanda flygfält.


Vad jag då inte visste var att jag skulle bli kraftigt förkyld just denna helg, så min tanke med en enkel tipspromenad rann ut i sanden eftersom jag inte orkade fixa till frågorna. För att i alla fall ha något att plocka fram ifall det skulle bli dötid svängde jag in på en snabb inköpsrunda på Biltema där jag köpte ett brännbollsset och ett kors med fem pinnar där man skall kasta in ringar. Vad jag missade var att det växte gott om kantareller runt fältet, någon fick på några minuter ihop till hela måndagens måltid.
 
Extra kul var att så många mötte upp, jag räknade till ett 25-tal bilar och ett 35 tal personer som mest, och jag vet inte hur många tårtor Stig A fick plocka fram. Troligen fixar vi till ytterligare en klubbträff under hösten fast då får det bli på hemmafältet Vena. 

Ordet extraknäck skapades av några medarbetare på tidningen Expressen som ville ha ett ord för svartjobb som gjorde att de kunde prata om jobbet utan cheferna förstod innebörden. Jag  har hört någonstans att både Pekka Langer och Peter Himmelstrand skulle haft ett finger med i bildandet av det nya ordet. Huruvida det var dessa två är jag dock osäker på.

Själv fick jag en liten anmodan om ett extraknäck vid 17-tiden då ringer telefonen och en herre presenterar sig och talar om att han står på Laxå flygfält och behöver köpa bensin för att ta sig vidare. Som vanligt får jag förklara att jag jobbar till klockan 18, men att jag kan vara där en kvart efter jobbets slut. 

När jag väl kommer upp till flygfältet för mitt extraknäck som bensinmackshjälpreda ser jag en liten MFI-9, och jag berättar stolt att det står en Bölkow i hangaren, som är en avlägsen släkting till hans flygplan.

Efter att ha sprungit runt efter pärmen med bränslebesked, slagit på strömbrytare både här och där, inleder vi tankningen av hans flygplan. Efter 1,5 liter hör man ett konstigt ljud från tanken, det låter som när man tappar ur badkaret, och inget mer bränsle kommer ur pumphandtaget. Jag vet att det har varit lite problem med tätningen i ståndröret och att tanken suger luft när det är lite bränsle kvar, men detta brukar kunna fixas med att man fyller upp ståndröret med 5 liter bensin som finns i en dunk, så icke denna gång, Den nya packningen har varit effektiv så nu suger pumpen till sista droppen.

Vad jag skämdes när jag tvingades berätta att han inte kunde tanka sitt flygplan här, Han hade kommit flygande österifrån och passerat både Arboga och Örebro Segelflygklubb, men då de inte svarade på radioanrop valde han Laxå och en tom bränsletank. Jag SKÄMS fortfarande.

Lördagens sommarvärd Håkan Lans var en av de sommarvärdar jag prickat av att jag absolut skulle lyssna på. Eftersom jag var upptagen med andra sysslor under lördagen så lyssnade jag igenom programmet via datorn på söndagen. Jag har vid ett tillfälle hört honom live då han berättade om sitt satellitnavigeringssystem, och då fängslade han åhörarna så alla satt knäpp tysta. 


Det häftigaste i hans sommarprogram var berättelsen om hur han sommarjobbade för att få ihop pengar till ett mopedköp, detta gav ett mycket starkt intryck om hans uppväxt och relationen till sina föräldrar. Och jag vek mig av skratt när jag hörde hur han för en dag lät sin granne åka med en supertrimmad motor som förvandlade grannens slöa moped till en lätt MC. Ett större projekt var byggandet av en ubåt om detta pratade han inte så mycket i sitt program men bygget tog så mycket tid från hans studier att avgångsbetyget blev precis godkänt med undantag av matematik där betyget blev Med utmärkt beröm godkänt. Trots alla uppfinningar som färggrafiken, datormusen är nog ändå Håkans arbete inom flyget det jag personligen ser som hans största innovation. Han till och med byggde en egen Glasair för att prova systemet i verkligheten.   

Tyvärr pratade Håkan inte så mycket om sina egna uppfinningar i programmet, men David Lagercrantz skrev en tjock bok om dessa och litet porträtt av den komplexa vetenskapsmannen Håkan Lans och hans problem med patentstölder och rättegångar.


Läs även andra bloggares åsikter om Håkan Lans, Glasair, Sommar i P1, David Lagercrantz, satellitnavigering,

Eftersom jag var billös även denna helg blev det en tre kilometer lång promenad till klubben,
fördelen förutom motion var att jag fick möjligheten att titta på saker som man bara snabbt
passerar när man kör bil.

Första objektet som fångade mitt intresse var Persiska viken, i kanalen anlades på 1980-talet
en liten badplats och eftersom den huvudsakligen användes av folk från flyktingförläggningen
blev smeknamnet givet.

Med all denna snö förväntade jag mig att det skulle vara mycket
vatten men när jag passerade Laxån i Agadir visade det sig att den var nästan torr. Men bara
några hundra meter från ån såg jag att det fortfarande finns små snöhögar kvar.

Tyvärr visade det sig att vädret inte var så lämpligt idag det blåste mellan 28-47 kn i byarna,
så all aktivitet på gräsklipparklubben var lite avslagen. Inne i hangaren stod ett hundratal små
jetdrivna flygplan.
  

Jag lider lite med en norrman som tagit sig denna långa sträcka från Norge till Laxå med husbil
och en släpvagn för att kunna få med sig sina två modellflygplan och sen inte få leka med
dem. Eller det kanske var tur, han slipper åka hem och förklara för sin kone att han har
havererat ett modellflygplan för runt 400.000 kronor. Jag kunde inte låta bli att plåta hans
släpvagn som uteslutande används för dessa modellflygplan, kan man vara mer Nörd tro.

Den 20 mars klockan 17:32 (UTC) inträffar vårdagjämningen, och den är mer efterlängtad i år än tidigare år på grund av den snörika vintern. Tyvärr kommer det nog att finnas kvar en hel del snö i högarna långt in i vår. På gräsklipparklubben kommer vi att genomföra traditionen med vårstädning under långfredagen, dels finns det några gräsklippare som skall fixas till inför sommaren och sommarmöbler som skall plockas fram, tyvärr är det fortfarande mycket snö på både gräsytor och asfalten så verksamheten kommer nog igång sent i år.

Själv längtar jag på att verksamheten kan komma igång, och i brist på bilder från verksamheten i år klipper jag in några bilder från en resa till Siljansnäs i höstas.

Tyvärr noterade jag inte var jag knäppte bilderna, så att beskriva platserna närmare klarar jag inte av, kanske någon på nätet vet Platserna ligger mellan Siljansnäs och Karlskoga.

På förslag finns nu att några från gräsklipparklubben skall genomföra en resa till Gotland, troligen kommer det i så fall bli några träffar där vi planerar resan, samt genomför någon form av navigationsövning.

På radion idag hörde jag att flyget får en fyllerigräns, Äntligen. På Heathrow utanför London greps en United Airlines pilot i höstas när en arbetskollega tyckte att piloten verkade påverkad, detta skedde strax före start till Chicago med ett flygplan lastat med 124 passagerare och elva besättningsmän. Jag har för mig att något liknande hände på Arlanda för några årsedan, där var piloten så påverkad att han behövde hjälp för att nå cockpit. Flygledningen fattade misstankar och tillkallade polis som stoppade flygningen. Regeringen har tydligen idag beslutat att införa två nya brott i straffskalan: flygfylleri från 0,2 promille i blodet och grovt flygfylleri från 1,0, Detta var inte en dag förtidigt, reglerna kommer att gälla för alla med arbeten som påverkar flygsäkerheten, utöver piloterna även kabinpersonalen och flygtrafikledningen.

  
OBS flygbolaget eller personerna på bilderna är troligen inte påverkade.

Jag har en bekant som jobbar som trafikpilot, han dricker inte ens en lättöl tre dagar före en schemalagd flygning. Jag tror personligen inte att det förekommer så värst många berusade piloter bland de stora etablerade flygbolagen utan detta problem förekommer mest bland små bolag från knepiga små länder där säkerhetstänkandet inte är så stort. Ytterligare en grupp som borde komma med i den nya testgruppen är flygmekanikerna, ett litet misstag vid skruvandet, en saknad låsbricka eller felkopplat sidroder kan ju leda till  fatala katastrofer.

Nästa gång jag flyger reguljärt hoppas jag att personen i cockpitens vänsterstol är nykter, jag vill ju inte gärna mista livet på grund av att piloten inte kan hålla sig nykter.

För att fira dessa nya regler passade jag på att kröka lite själv ikväll. När jag var inne på Ica under min lunch såg jag att de sålde ut julglöggen till halva priset. Eftersom det inte blev någon glögg i julas passade jag på att köpa två flaskor av den typ jag ratade före jul. Så det blev en flaska lingon och en flaska apelsin, burr



Nu har jag provat ett glas Blossa lingon och det var ingen höjdare, provar apelsinsmaken nästa vecka, och om resultatet är lika dåligt får jag maila Blossa om önskemålet att de tar upp den vanliga smaken igen. Mina åsikter av glögg framgår här i en tidigare blogg.