Bergslagsleden etapp 12 till 14 eller omvändt
Inför en planerad fjällvandring ville jag testa min förmåga att vandra en längre sträcka längs Bergslagsleden ensam. Tidigare hade jag medverkat i en grupp som vandrade några etapper av leden vid Lockhyttemasten i Kilsbergen 1983-1984.
Jag tänkte mig en mycket enkel lång vandring, utan ryggsäck, regnkläder och stormkök över en helg. Sovsäcken med bara sitt fodral var fastspänd med två livremmar på ryggen, lite extra kläder, handuk och färdkost var inpackade i sovsäcksfodralet. Dessutom släpade jag med mig tre svarta sopsäckar som ett eventuellt regnskydd och liggunderlag. På magen bar jag en liten magväska med det allra nödvändigaste.
Jag gav mig av från vår lilla ort till fots halv 10 på fredagskvällen med målet Ramundeboda klosterruin för att där ansluta till etapp 14 som slutar vid Svartå Herrgård. Ramundboda är även startpunkten för Munkastigen som leder ner till Olshammar. När jag vandrat någon timme och passerat mina föräldrars tidigare torp vid Grönsjöbäcken kom jag fram till det första vindskyddet vid Bäckelid och eftersom det var runt midnatt började det skymma på. Jag plockade fram min lilla pannbensbio och en mindre termos som rymde två koppar kaffe. Där satt jag och njöt till naturen och kaffet och efter någon timme började det åter ljusna så jag kunde återuppta min vandring mot Svartå. Längs vägen passerade man Rankemossen som är en av de större orörda mossarna i kommunen.
När jag något senare passerade Guldsmedsboda knallade jag upp på gården för att kanske få mig en kopp kaffe hos skohandlare Olsson, men just när jag kliver in på gården startar han sin bil, vi växlar några ord och han förklarar att han har bråttom och att han redan är sent ute, han skall till Laxå för att plocka upp Sture Emilsson inför en resa till en konstutställning som visas i Stockholm. Så jag fortsätter min vandring ca en kilometer och når fram till Svartå Herrgård.
Jag drar i dörren men det är stängt, klockan var runt halv sju, jag går runt byggnaden och på baksidan som har ett våningsplan mer än framsidan ser jag att det är lite rörelse. Jag knackade på ett fönster och frågade personen som kom fram om jag fick köpa en kopp kaffe, jag fick ett bestämt nej men jag kunde däremot få en kopp gratis och hon hade även vänligheten att fylla upp min termos.
Tyvärr har sträckan mellan Ramundboda och Svartå inte så många historiska eller udda naturfenomen att visa upp. Det finns flera spännande platser vid sidan av leden som klapperstensfälten vid Ekåsabränningen och resterna efter en järnbruksanläggning där det lär ha funnits en stånggång vid Svartåns utlopp i Toftens norra ände och någon kilometer söder om Guldsmedsboda finns de två gruvorna Boijgruvan och Kärrgruvan varav den senare är nästan 140 meter djup, om man vill se dessa platser betyder det att man måste lämna leden.
Efter kaffepausen fortsatte jag min vandring på etapp 13 och bara några hundra meter från Svartå Herrgård ligger utloppet ur sjön Lillbjörken med en bevarad kvarn och kraftverksbyggnad som följs av anexet som med sin snickarglädje är värt ett besök, många nattgäster vid herrgården har säkert sovit över där.
Min tanke var att vandra till rastplatsen vid Södra Holmssjön för att där slå nattläger i vindskyddet men eftersom jag nådde fram mitt på dagen och det var olidligt hett blev det ett snabbt dopp i sjön innan jag fortsatte min vandring mot Sixtorp. Efter någon kilometers vandring nådde jag sjön Tunntappen som ibland tömms på sitt vatten genom ett underjordiskt avlopp.
Därefter blev vandringen mer tröttsam eftersom man kommer in i ett landskap som påminner lite om Kilsbergens storblockiga terräng och jag har få minnesbilder av den delen. Minnet återvänder när jag når Tryggeboda och besöket vid Limstensgruvorna som var i drift fram till slutet av 1800-talet. På min fortsatta väg mot Sixtorp kände jag tröttheten komma och jag satte mig ner för att vila vid Falkebergshöjden.
Det tog inte många minuter innan jag somnade, efter ett tag kommer det några vandrade som väckte mig och frågade hur jag mådde, som vanligt svarade jag att jag mådde finfint men var lite trött och varm efter min vandring och att jag var på väg till Sixtorp för att övernatta där. De rekommenderade mig att istället för att övernatta i Sixtorp använda ett vindskydd vid Trumöns badplats eftersom det sällan används kvällstid, jag tackade för tipset eftersom det då skulle bli någon kilometer kortare väg att vandra än till min tänkta övernattningsplats i Sixtorp.
Väl framme vid badplatsen slängde jag av mig mina prylar vid vindskyddet och slängde mig själv i vattnet. När jag var uppe på fast mark igen tänkte jag fixa upp en liten eld i eldstaden för att värma lite kaffevatten, men en av badgästerna kom fram till mig och så att hans fru kunde koka kaffe åt mig eftersom de hade en husvagn på parkeringen.
Det blev både en kopp kaffe och en påfylld termos. Senare under kvällen var jag ensam vid badplatsen och efter att jag njutit av sjöutsikten plockade jag fram min pannbensbio. På morgonen vaknade jag av att det började dyka upp badgäster och snart kom även paret från husvagnen, de frågade hur natten hade varit och om jag ville ha morgonfika vilket jag tackade ja till. Medan hon återvände till husvagnen för att fixa kaffe tog jag ett morgonbad satte på mig alla mina prylar och knallade upp till husvagnen.
Förutom en kopp kaffe fyllde hon även upp min termos och skickade med mig två mackor som jag avnjöt vid Hjulhusdammen. Vandringen fram till Sixtorp gick genom en kohage där det vimlade av levande kor som nyfiket följde efter mig fram till stängslet vid Sixtorp.
Jag stannade inte till vid Sixtorp utan fortsatte genast min vandring på etapp 12 som i mitt tycke har mest att erbjuda ur upplevelseperspektiv med kuperad terräng, naturupplevelser där man vandrar igenom ett stort gruvområde som man delvis kan se spår av. Efter gruvområdet passerar man några mindre tjärnar som kunde vara förlagor till John Bauers målningar. Efter ytterligare någon kilometers vandring nådde jag vindskyddet vid Lillsjön som lär vara en av Närkes bästa badplatser, med en lång sandstrand.
Knepigt nog var det inte en levande själ där och det var en olidligt vamt på en ledig söndag vid 11-tiden, så givetvis blev det ett snabbdopp för min del. Normalt gillar jag inte att bada ensam eftersom man då inte har någon att ropa på om man skulle drabbas av kramp eller drabbas av något annat problem, men denna gång var det skönt.
Efter badet drack jag det sista av mitt dricksvatten och fyllde upp vattenflaskan med sjövatten. Vandringen fortsatte mot naturreservatet vid Stenbäckens friluftsgård där jag bytte ut mitt sjövatten mot vatten från en kran. Under den fortsatta vandringen mot naturreservatet i Båsbergen passerar man flera små fyrkantiga staketinhängningar som bara var någon kvadratmeter stora. Jag fick senare reda på att det var övergivna gruvhål. Efter att jag passerat platsen för ett flygspaningstorn från andra världskriget och från höjden på berget spanat ut över närkeslätten startade mina problem, först kände jag kraftig värk i vänster vad, för att avlasta benet började jag halta och belasta högerbenet något mer. Efter någon kilometers vandring började det smärta även i högerbenet, men det knepiga var att smärtan var lokaliserad till benets framsida. Efter att jag släpat mig fram till E 18 vid sjön Leken orkade jag inte gå till serveringen som låg några hundra meter bort på andra sidan vägen, utan släpade mig genast vidare till busshållplatsen som bara låg ett 50-tal meter bort. Det kom flera bussar och trots att jag reste mig upp var gång jag såg en länsbuss, stannade de inte. Jag visste inte och tänkte inte på att det rådde söndagstrafik, slutligen stannade en chaufför av ren välvilja eftersom han sett mig tre gånger vid hållplatsen
Smärtan i vaden släppte efter tre dagar medan högerbenet kändes av i ett par veckor, eftersom jag inte besökte någon läkare vet jag inte orsaken till min smärta på benets framsida, och nu drygt 20-år senare är det ju ingen idé att göra en undersökning av ett smärtfritt ben. Vandringen skedde på försommaren 1997 och för att spara på packning släpade jag inte med mig någon kamera. I efterhand har jag med bil återbesökt några platser och lyckats ta någon bild. Tyvärr skrev jag inte upp exakt datum för min vandring men på olika platser längs leden fanns det gästböcker som jag skrev ner mitt namn i.
*Extra etapp Ramundboda-Laxå 4 km
Efter denna vandring har det blivit fler etapper längs bergslagsleden, bland annat traskade jag en etapp 1998 på kryckor efter att jag brutit högerbenet i samband med ett fallskärmshopp.
Kommentarer
Trackback
