jannealg

De flesta har säkert hört talas om den flygintresserade och träsnidande Axel Petersson även känd som Döderhultarn, men det är få som känner till Carl Trygg som gjorde sig känd i Kanada som en skicklig träsnidare med flera av sina gubbar utställda på flera kanadensiska museum. Efter att han utvandrade kom han att medverka i ett stort antal konsthantverksutställningar och fick på beställning utföra små porträttsniderier som var tänkta som gåvor. Trots att han blev berömd i Kanada och även i viss mån i Sverige är det svårt att hitta avbildningar av hans gubbar, och det skulle vara spännande om det fanns någon i Hasselfors som har sparat någon av de gubbar han skapade som barn. 

Lite extra vetande om Carl Trygg

Carl Trygg 1887-1954

Carl Johan Trygg, född 26 maj 1887 i Skagershult, Örebro län, död 12 februari 1954 i Glimminge, Västra Karups socken Kristianstads län. Han var son till fanjunkaren Carl Oskar Trygg och från 1909 gift med Maria Axelina Andersson samt far till snidaren Olof Trygg. Efter avslutad skolgång I Hasselfors genomgick han Karlskoga praktiska skola. Han började skära träfigurer redan som barn och blev en uppskattad träsnidare av småfigurer som bär ett släktskap med  Döderhultarns arbeten. Personer som såg hans gubbar uppmanade honom att ordna en utställning och efter att han deltagit i en mindre samlingsutställning i Örebro blev han uppmärksammad av flera konstintresserade personer och en gallerist som såg till att han kunde genomföra en separatutsällning på Nya konstgalleriet i Stockholm 1915. Han kom därefter att medverka i ett flertal samlingsutställningar innan han emigrerade till Kanada. Under sin tid i Kanada gjorde han sig känd och blev inbjuden att medverka i flera stora konsthantverksutställningar bland annat i  Montreal 1929. Trots sin framgång som populär träsnidare kunde han inte försörja sig på sin konst och för att dryga ut sin inkomst drev han periodvis tvättinttningar. Efter några år I Kanada återvände han till Sverige och bosatte dig i Glimminge. Till hans mer kända arbeten hör en serie trägubbar föreställande stormaktstidens svenska kungar. Trygg är representerad vid bland annat Kalmar läns museum och några museum i Kanada. Några av de trägubbar han utförde under 1920-talet kom ut på auktionsmarknaden under 1960-talet som arbeten utförda av Döderhultarn.

Lite extra vetande om sonen Olof Trygg

Carl Olof Trygg, född 21 december 1910 i Stora Tuna, död 1 mars 1993 i Halmstad. Han var son till skulptören Carl Johan Trygg och Maria Axelina Andersson samt gift första gången 1931 med Alice Hallberg, andra gången 1937-1946 med Ebba Johanson och tredje gången 1947-1958 med Elsa Viktoria Ekenstéen. Trygg lärde sig tidigt att skära gubbar i trä av sin far och kom senare att arbeta med täljsten. Han var bosatt i Kanada 1928-1935 och 1952-1953. Han ställde ut separat på stadsbiblioteket i Halmstad 1957, men större del av hans produktion såldes i USA och Kanada.

Centralt i området placerades skulpturen Bollspelande flicka som var skapad av skulptören Axel Wilhelm Waleij. Enligt några äldre personer jag pratat med blev det en del diskussioner mellan några moraltanter om lämpligheten att placera en staty med en naken flicka i ett bostadsområde där det bodde så många barnfamiljer.

Bara någon meter från statyn finns ytterligare en mindre skulptur föreställande en liten oxe i sten och yttterligare några hundra meter bort står skulpturen Molnets broder av Lennart Kindgren. Det är lite knepigt att bostadsbolaget lyckats placera alla sina skulpturer inom en så begränsad yta. Den lilla djurskulpturen borde flyttas till någon rastplats i Saltängen eller placeras utanför huvudentrén till det ombyggda Ramundergården.

Lite extra vetande om Axel Wilhelm Waleij

Han föddes i Hällestads socken, Östergötland, 23 oktober 1897 som son till Theodor Andersson men tog i vuxen ålder sin mammas vallonska flicknamn Waleij. Han studerade konst för dåtidens storheter som Carl Milles, Albert Engström och Olle Hjortzberg. Han blev personlig vän med Drottning Victoria som upplät en lokal på Stockholms slott som ateljé åt honom. Förutom Bollspelande flicka från 1958 utförde han en 1,7 meter hög minnesbyst av drottning Victoria på Öland 1938 samt en rad porträtt av de kungliga i marmor eller brons. Waleij avled 5 september 1964 i Stockholm.

Tack vare en liten puff eller knuff på Facebook blev jag uppmärksammad på att det visades en konstutställning på panncentralen i Kristinehamn.

Eftersom jag passerade just Kristinehamn i söndags passade jag på att ta en liten rast just på denna utställning, och jag fann den klart sevärd.

Jag imponerades mest av flertal verk som var utförda i en emaljteknik. Jag vet ju hur svårt det är att inte få det färgade smälta glaset att inte rinna in i angränsade färger. Ofta när man emaljerar smycken har man ju en liten silvertråd eller en urgröpning i metallen mellan de olika färgerna just för att de inte skall flyta in i varandra.Här nedanför visar jag en bild på några vinklar utförd av Monica Eliasson Hammarö.

Personligen har jag genom åren haft en dragning åt bildkonst men den lilla terrakotta skulpturen The observant couple tilltalade mig verkligen. 

 

Ett föremål som fick mig att skratta var en textilskulptur av Annica Erikdotter från Skoghall.

I år är det sjuttiosjunde året som Värmlands konstförening genomför sin högtsalong, totalt innehåller utställningen 154 verk av 74 olika konstnärer, så det är mycket att titta på. Har man vägarna förbi Kristinehamn före 3 november 2013 rekommenderar jag ett besök.

Nu i helgen öppnade Tivedsbygdens Konstförenings vårutställning. Tyvärr var jag upptagen av andra åtaganden så det fick bli en mycket hastig genomtitt för min del. Jag imponerades av antalet utställda verk, både av bildkonst och konsthantverk,

En av bildkonstnärerna som tilltalade mig extra i år var Lillemor Israelsson

och Siv Sjöstrand Önanders små akvareller,

Vårutställningen i år är i mitt tycke lagom stor med 27 utställare, med några för mig helt nya konstnärs namn.Utställningen är öppen hela veckan så det finns möjlighet att besöka den på Laxå Bibliotek.

Den tidiga våren kan bli ganska stressig eftersom det är då alla årsmöten skall klaras av. Det kommer till och med kallelser till olika föreningar som jag inte ens kommer ihåg att jag är medlem i.


Nu i fredags var det i alla fall årsmöte i Tivedsbygdens Konstförening, och i år var det mycket välbesökt, kanske bidrog den nya mötesformen till detta.


Nytt för i år var att vi utnyttjade bibliotekets utställningslokal samt att den lagade middagen ersattes med en landgång, detta verkade vara en uppskattad ide av de flesta. Som vanligt fanns det ett internt konstlotteri med många fina priser, själv lyckades jag vinna en mycket spännande bok om Hasselfors historia som jag letat efter för att kunna komplettera min samling av hembygdsböcker.


Årsmötet avslutades med ett bildspel från en resa till Kina, det var mycket intressant att höra Dan Andersson berätta om sina upplevelser från en kultur som skiljer sig så från vår västerländska strikta. Min lilla reflektion var att det även var en stor skillnad mot de länder i Asien som jag besökt.


Till helgen blir det så dax för nästa årsmöte på min lista eftersom gräsklipparklubben har valt lördagen som mötesdag, där kommer det till skillnad från konstföreningen bli en hel del diskussion, eftersom kommunen under året har sålt flygfältet.

Söndagen den andra advent är den dag man av tradition tänder ljus nummer två i adventsljusstaken. Från min konfirmationsundervisning har jag ett svagt minne av att just ordet advent betyder Herrens ankomst, och inte som många tror i dag väntan.

Andra advent är även avslutningsdag för Tivedsbygdens konstförenings Adventsutställning. På avslutningsdagen är det även vinstutlämning av klubbens lotteri som saluförts under utställningstiden. Tyvärr var inte Fru Fortuna  med mig denna gång. Men jag misströstar inte eftersom jag dragit vinstlotter i detta lotteri ett flertal gånger, bland vinsterna i år som tilltalade mig fanns ett verk av Nils Älgemyr respektive Gun Germer.

Efter vinstutlämningen var det dags för de utställande konstnärerna att plocka ner de verk som inte blivit sålda, tyvärr var det några konstnärer som inte lyckats denna gång, medan andra hade sålt en hel del.

Själv gick jag inte helt lottlös hem från denna utställning, under ena armen bar jag en liten akryl utförd av konstnären Anki Lööw. Jag lade märke till hennes bildkonst redan vid adventsutställningen 2010, då hon ställde ut några verk i ett formspråk som tilltalade mig, trots att mina favoriter bland bildkonsten är karikatyrer, kolteckningar och krokibilder i olika tekniker.

På vår lilla ort har vi genom åren haft några olika konstföreningar, tyvärr somnande den ena (Laxå Konstklubb) in för något årsedan på grund av att medlemmarna var till åren komna och inga yngre förmågor ville ta över ledningen.

Men Tivedsbygdens Konstförening som idag är ortens enda konstklubb öppen för allmänheten lever ett liv i högsta välmåga. De klev till och med in i dataåldern för ett par veckor sedan genom en Facebooksida.

Själv var jag nere en hastig sväng på årets adventsutställning idag. Som vanligt var det flera alster som tilltalade mig. Tydligen har ett reportage i lokalblaskan och Länsposten gjort att publiktillströmningen varit god, över 300 besökande redan första dagen, och flera av tavlorna var märkta med den röda pricken som betyder att tavlan var såld.

Det jag under mitt hastiga besök kunde notera var att Ebbe Skoglund har hittat en ny stil som avviker betydligt från hans tidigare alster, även Birgitta Helgesson ställde ut tavlor som avvek från tidigare alster jag sett från hennes pensel. Detta med stilbyte tilltalar mig för det tyder på en viss utveckling. Tyvärr kunde jag inte tillbringa den tid som krävdes för att studera alla utställda föremål, men jag räknar med att under veckan få lite tid över så att jag kan studera Lennart Lindström, Anki Lööw, Ingvar Bilock med flera.

Här har det varit dött ett bra tag, men många saker och händelser har tagit min tid så jag har tvingats ta tag i dessa saker istället för att blogga.

Många av sakerna som jag har varit upptagen av kommer kanske att behandlas i kommande bloggar.

För någon vecka sedan var det vinstutlämning i Tivedsbygdens konstförenings medlemslotteri. I år var prisbordet något extra med en mängd alster av konstnärer med lokal anknytning. Bland dessa alster märks Hans Wirgård, Frans Timén och Nils Lagerkvists bildkonst, som alla föll mig i smaken. I år har lotterikommittén även lyckats få med konst från så långväga bildkonstnärer som Gordon McFie från Bouslän och Svante Warg från Boliden.

Det mest fantastiska med detta lotteri är att iman nte behöver köpa några lotter utan man vinner på sitt medlemsnummer, och att vinsterna inte är spikade i en fast ordning utan man väljer själv sin vinst i turordning. Själv fick jag äran att välja vinst som nummer 35, och jag valde givetvis en tavla med lokal anknytning. Eftersom man vet sitt vinstnummer så är det mycket spännande att se om de egna favoriterna väljs av personer med lägre nummer. Men i år var verkligen fru fortuna med mig, av de ca 10 tavlor jag fastnat för fanns fem stycken kvar på väggen när det var min tur att välja.

Lotterikommittén är värd en stor eloge för det arbete de uträttar dels med att jaga fram alla vinster och för den fina presentationen av konstverken. TACK.

I dagens blogg skall jag skriva om något som kan upplevas tidigast om ett år. På värmlandsnytt såg jag för ett årsedan ett inslag om ett litet sommarcafé i Skåre utanför Karlstad. Förra året när jag besökte platsen visade det sig att de redan stängt för säsongen så min resa till Skåre var då bortkastad.

Vis av skadan tänkte jag att nu i år skall det bara bli av, men som vanligt rinner dagarna bort och för cirka två veckor sedan blev det i alla fall av. Som vanligt var jag ute i grevens tid eftersom det var sista helgen som Janssons café var öppet. Innehavaren som till vardags jobbar som lärare har inte möjlighet att driva verksamheten medan skolåret pågår.

   

Det unika med caféet är att de har försökt att återskapa en 30-40 tals miljö med bord utomhus på gräsmattan. Det fanns till och med några bord inne i ett växthus. Allt porslin som är av äldre datum är udda detta betyder att inga vid bordet har likadana koppar eller fat. Till de klassiska bakverken räknas kanelbullen, och just dessa bröd var helt underbara, stora saftiga och med en riktig smak av kanel. 

Utöver caféverksamheten används ett utrymme där lokalt inbjudna konstnärer får ställa ut sina alster vid mitt besök visades Bernt Johanssons naturnära motiv. Detta med den konstnärliga verksamheten var en liten bonus med mitt besök och jag blev väldigt imponerad av de konsthantverkföremål som var utförda i betong och porslin, detta var ett nytt sätt att utnyttja sitt trasiga porslin, och det är bara fantasin som sätter gränsen för vad som kan åstadkommas med så små enkla medel och porslinskross.

 

Jag hörde i dag på radioprogrammet Tendens, som i ett inslag tog upp något om udda och utdöende yrkestitlar, bland annat intervjuade de en hattmakare som tillverkar höga hattar på beställning. Programmet fick mig att fundera på några andra titlar man inte hör så ofta numera. När jag var liten vimlade det av disponenter men de sista 20 åren har jag inte hört en enda person använda den yrkestiteln.

Albert Engström skrev och tecknade en hel del skrönor som berör xylografen Kalle Andersson även detta var ett yrke som dog ut i slutet av 1800-talet, denna yrkesgruppen xylografer ersattes av typografer. Själv såg jag flera typografer när jag gick på mellanstadiet och när vår skolklass genomförde ett studiebesök på Örebro Kuriren. Jobbet såg mycket spännande ut och jag minns hur imponerad jag var att de kunde läsa texten lika snabbt som vanlig text trots att den var spegelvänd. På Kuriren fanns även Klichémakare, båda dessa yrken försvann i och med att tidningarna och tryckeribranschen digitaliserades och med dessa två utdöda yrkesgrupper närmar jag mig slutet av detta blogginlägg.

Evald från Tivedsbygdens konstförening kom för någon vecka sedan in till mig med en blykliché som var ett av Gösta Chathams alster. Det är inte utan att man blir imponerad av både konstnären som skapat bilden på ett papper, men mest imponerad blir jag ändå av klichémakaren som skapat en exakt spegelvänd kopia i bly av teckningen.

I söndags startade Tivedsbygdens konstforening vårutställning, och den utställningen brukar vara inledningen för mitt konstår. På grund av jobb och andra aktiviteter ligger ju mitt konstintresse i träda från december till mars. Men det känns skönt att utställningarna kommer igång, det är ju ett av de bästa vårtecknen jag har.
 

Kvalitén på årets utställning skiljer sig inte så mycket från tidigare år, som vanligt är det blandat med alster från glada amatörer till mer proffsigare bildskapare. Vid höstutställningen såg jag några alster av Lennart Lindström som tilltalade mig, men när jag väl fick tid att besöka utställningen under måndag lunch var samtliga av hans verk som tilltalade mig sålda.



I år har Conny och Evald lyckats med en formmässigt stilren hägning av alla tavlor. Trots att det är något färre alster som ställdes ut  märks det inte eftersom de har deponerat materialet och ytorna mycket smakfullt. Tur att man inte är utställningskommissarie för det kan inte vara lätt att hänga upp många verk av skiftande typ och ändå få en helhet.