Bygde- och Gåramålaren Armand Hallberg
Förr i tiden fanns det en kategori konstnärer som bemämndes bygdemålare, ett modernare namn blev
gåramålare som ursprungligen var ett skånskt ord som kom till användning vid olika museum på 1970-talet i samband med utställningar av bygdekonst. Mig veterligen har det inte funnits någon gåramålare på
vår lilla ort. Men vår lokala konstär Karl Hallbergs far Armand Hallberg från
Snavlunda var verksam som gåramålare i
Närke och omgivande landskap. Flera gåramålare levde som
luffare och startade sina vandringar på våren för att återvända hem på hösten. De försörjde sig genom att avbilda jordbruksfastigheter och torp. Ofta förskönande de sina avbildningar genom att göra fastigheten pampigare och större än verkligheten, saknades det gardiner i fastigheten fixade gåramålaren lätt till sådana i sin målning. Andra gåramålare var mer fasta i sin hembygd och har då efterlämnat ett större antal avbildningar i sin hembygd. Det finns även några gåramålare som studerat vid
Konstakademien men på grund av svårigheten att försörja sig övergick till att bli gåramålare. Bland annat
Ruth Wahlund som var verksam om både "vanlig" konstnär och gåramålare, men det fanns akademielever som helt övergick till gåramåleriet. Under några år på 1990-talet fans det ett Armandsällskap men sällskapet dog ut på grund av medlemmarnas höga ålder.
Journalisten Ingemar Helgoson skrev i tidningen
Kvällstunden 2003 ett länge reportage om Armand Hallberg och
Snavlunda hembygdsförening har fotodokumenterat delar av
Armand Hallbergs samlade målningar. Tyvärr var inte gåramålarna väl ansedda bland de etablerade konstnärerna så när
Svenskt konstnärslexikon gavs ut på 1950-talet togs de inte med, de kom inte heller att omskrivs i någon annan konstlitteratur innan boken
"Gåramålarens naiva mystik" utgavs 2013 av Albin Lindqvist och när
Östergötlands Arkivförbund publicerade en
databas över så kallade gåramålningar från Östergötland. Bristen på tryckta uppgifter gör att nätuppslagsverk som
Wikipedia inte heller har några uppgifter om Armand. Den lilla informationen jag har om Armand Hallberg kommer från tidningsartikeln i Kvällstunden och mina samtal med sonen Karl Hallberg.

Armand växte upp i ett religiöst och kulturellt intresserat hem där han uppmuntrades och gavs möklighet att studera. Armand bestämde sig tidigt för att gå sina egna vägar och hoppade av studierna vid Tekniska läroverket i Örebro för att istället söka sig utomlands. Man vet att han studerade kortare perioder vid olika konstakademier i Frankrike, Tyskland och Nederländerna. Vid återresan till Sverige reste han via Danmark där han stannade till för olika målningsuppdrag. Därefter vistades han en längre tid I Skåne där han inledde sin karriär som "gåramålare". Hans skicklighet som målare uppmärksammades och han blev erbjuden ett fast arbete som porslinsmålare vid Rörstrands porslinsfabrik som han tackade nej till.
Armand var också verksam under pseudonymen Peter Bergsten där det förekommer både gåramålningar och vanliga konstverk.


Tre av Armands gåramålningar
Själv har jag inga av Armands gåramålningar men däremot tre stycken av hans mer normala konstverk.
Två stycken akvareller med sjömotiv av Armand

Mycket liten oljemålning på panå av Armand målad på panå, tyvärr har jag inte plats för denna så den bor förnärvarande i en garderob.
Lite extra vetande om Armand Hallberg

Nils Valdemar Armand Hallberg född 12 september 1882 i Örebro, död 3 augusti 1965. Han var från 1912??? gift med Maria Linnea Johansson (1892-1976 och far till Karl Hallberg (1929) samt Britta (1923). Han var dessutom styvfar till Marias två barn Lisa (1911) och Stina (1914). Armand Hallberg var son till murarmästaren Karl Johan Hallberg och Johanna Svensdotter-Lock
Om man betraktar sonen Karl Hallbergs konst kan man i hans tidigare målningar har tagit inyryck från sin far i sitt skapande medan han i sina senare arbeten har ett mer självständigt uttryck.
Vinterlandskap sonen Karl Hallberg

Vinterlandskap Armand Hallberg
Kroppsfixering
Läser en annons i blaskan från ett läkarföretag som utför kropprenovering med
botexfyllning i läppar, implantat för
brösten samt kosmetisk operation av könsdelar. I den gruppen ingår förutom ett stort antal kvinnor omkring 100 män som genomfört en
penisförstoring. Jag tar mig för pannan, och tänker vilka idioter utsätter sig för detta. Efter att jag googlat runt lite såg jag att det huvudsakligen var personer från 18 till 30 samt damer över 55 som ville plocka bort sina små rynkor i
ansiktet. Varför skall man ersätta något originellt som ger en personlighet med något som ger ett mer utslätande och alldagligt utseende.
Det är oundvikligt, när vi blir äldre kommer allt att hänga på alla, gubbar med hängande magar, tanter med hängbröst, men vad gör det. Personligen tycker jag att det är vackert och att man ska vara bekväm med sin kropp!
Ytterligare ett problem är ju att man opererar en frisk kropp och vid alla ingrepp finns ju risken att det kan gå snett. Det har under flera år diskuterats om implantat där
silikonet har läckt ut i kroppen och man i vissa fall fyllt implantaten med industrisilikon. Dessutom kan det tänkas att det ställer till problem i framtiden med biverkningar och att vissa operationer kan bli svåra att genomföra.
I kosten finns det flera konstnärer som avbildat människor som har en annorlunda kroppsform då dessa är mer intressanta. På Konstakademien fick eleven
Carl Skånberg agera modell för sina studiekamrater. Bland annat målade
Ernst Josephson ett helfigurs porträtt av Skånberg.
Lars Norman valde liksom
Anders Zorn ofta mulliga kvinnor som modeller eftersom han ansåg dem mer intressanta, själv har jag ett litografi av Norman där han återger en gravid kvinna.

Men jag har även en skämtsam krokiteckning utförd av en okänd Lotta 1985 som har fått mig på gott humör när jag känt mig lite nere.
Nils Santesson skapade ett arkiv med nakna badande män vid flottans badhus i Stockholm som senare användes i förlagor till
Eugéne Janssons målningar från flottans badhus i slutet av 1800-talet. I Santessons fotoarkiv ingår både unga och äldre män, skapade i alla tänkbara former, om alla personerna varit formade som fotomodeller skulle Janssons målningar inte nått upp till den kvalité den slutligen fick.
Man kan aldrig hur många operationer man än gör komma bort från att det som är vackert ligger i betraktarens ögon.
Torsten Darfors

I Facebookgruppen
Du vet att du är från Laxå när ... hittade jag en bild på min klassföreståndare och teckningslärare på högstadiet.
Vi båda hade mycket svårt att komma i tid till skolan på morgonen. Själv blev jag väckt i god tid men brukade som regel genast gå till toaletten och hälla ut all smutstvätt från tvättkorgen på golvet för att sedan somna om i smutstvätten. Någon minut innan skolstart bankade det på dörren och man klädde sig i all hast, för att springa till skolan utan tid för frukost. Ungefär halvvägs brukade det bromsa in en
Renault Laban framförd av Torsten som också var sen till skolan, men han gav sig ändå tid att plocka upp mig. Efter sin pension flyttade han först till Hasselfors men han upplevde orten som liten och drog vidare till Askersund där han var bosatt något år. Efter en resa till Skåne förälskade han sig i landskapet som gav honom många natursköna miljöer att avbilda och han och hans fru flyttade till Skåne. Något år senare träffade jag Torsten när han var på tillfälligt besök på på
vår lilla ort. Han berättade då att trots att Skåne var ett underbart landskap för en konstnär trivdes han inte där utan skulle flytta till Mariestad som förutom stadsmiljön gav honom fina bildimpulser med sin närhet till Värnen. Han räknade även med att genomföra en utställning på ett av stadens gallerier men kort före
vernissagen avled han helt oväntat. Själv samlade jag på mig några abstrakta akvareller som han målade men det jag sätter högst är ett arbete han utförde i keramik. Den lilla tavlan ger ett intryck av att vara målad med oljefärg. Jag har även ett fruktfat som Torstens fru färgsatte i en underbar skimrande grön nyans.
När jag söke på Internet efter mer information om Torsten hittade jag förutom olika auktionsförsäljningar en notering på Facebook där det i en notis nämns att han utförde illustrationerna till
Säffles turistbrochyr på 1950-talet och i Nya Wermlands tidningen skrevs det en konstanmälan om Torsten 1967.
Jag hade förmånen att lära känna Torsten och hans fru Ingrid privat efter att jag slutat högstadiet och han bjöd frikostigt på sitt egentillverkade
maskrosvin som han på trots tillverkade eftersom det inte var tillåtet. Under skoltiden fick man lätt intrycket att Torsten var sträng, tvär och inbunden, men privat var han en varmhjärtad och öppen person, som trots sina fasta principer kunde släppa loss. Jag vet att han som lärare ofta tog vår klass i försvar vid diskussioner på lärarkollegiet och hävdade att det fanns naturliga orsaker till de händelser som togs upp till diskussion. Oftast rörde det sig om en försen ankomst till lektioner som följde på gymnastiklektionen, men samtidigt kunde han skälla ut oss ordentligt för våra sena ankomsten.
Säffles turist brochyr med en omslagsteckning utförd av Torsten Darfors i en
halvkubistisk stil. Det skulle vara spännande att se några av hans alster från 1950-talet för att kunna se hans konstnärliga utveckling. Av
Greta Jerrefalk har jag någon målnig från 1940-tal och någon från 1970-tal och man kan inte tro att det är samma konstnär bakom de båda verken.
Bernt Johansson från Hasselfors
Av de bildkonstnärer från
vår lilla kommun som omnämns i
Svenskt konstnärslexikon är vid sidan av
Gösta Chatham nog
Bernt Johansson från Hasselfors den som har blivit mest känd i Sverige. Johansson började teckna i unga år och anlitades av
Daniel Harbe för att utföra ett antal porträttecknigar av
kärnfolk i Skagershult som finns med som en avslutning i Harbes bok
Skagershult en Närkessocken som utgavs 1947 därefter har han utfört illustrationer från Hasselforstrakten som ingått i skrifter från
Hasselfors bruk och olika informationsbroschyrer.

Kärnfolk I Skagershult, från vänster Carl Bohl siste masmästaren, Per Gustaf i Rotebäck, August i Kvarntorp och Aron i Boda.
Johansson flyttade tidigt till Karlskoga och kom därigenom att bo i gränslandet mellan landskapen Värmland och Närke samt länen Örebro och Värmland. Med fötterna i både Örebro län och Värmland kunde han bli medlem i både
Värmlands konstnärsförbund och Örebro läns konstförening och medverka i båda föreningarnas jurybedömda utställningsverksamhet som
Länets konst på Örebro läns museum och
Höstsalongen på Värmlands museum.

Original från Degerfors
Förutom porträtt, tecknade han även figurstudier men han blev mest känd för sina stadsbilder och landskapsskildringar där han ofta hämtade motiven från Hasselfors, Degerfors, Karlskoga och Kristinehamn.


Själv har jag ett gatumotiv från Degerfors med den tidigare gatan som ledde från kyrkan mot centrum och ett landskapsmotiv från en okänd plats i trakten av Degerfors. Vid sidan av sitt eget skapande var han anställd som teckningslärare i Degerfors under flera år.
När man slår upp Bernt Johansson i Svenskt konstnärslexikon ser man att konstnären som nämns före honom är
Bengt Bosshamnar från Mullhyttan som tillbringade mycket tid i vår lilla ort på 1940- och 1950-talet. Bosshamnar föddes i Stockholm 1922 som Johansson men bytte namn efter att han fick anställning som fanérare vid en möbelfabrik i Fjugesta. Bosshamnar och hans fisketur förekommer som ett inslag i
Alf Petterssons bok
Människors liv och leverne som utgavs 2001.
Både Johansson och Bosshammar tilldelades ett landstingsstipendium 1967 och båda blev samma år refuserade till utställningen Länets konst på Örebro läns museum, och de båda blev förvånade över att folk kunde se så olika på konst.
Lite extra vetande om Bernt Johansson
Bernt Sigfrid Johanson, född 13 juni 1922 i Hasselfors, död 13 april 2001 i Karlskoga. Han var son till yrkesmålaren Sigfrid Johansson och Jenny Larsson. Johansson började teckna redan i ungdomsåren och gjorde sig känd i Hasselfors som en duktig tecknare och under 1946 och 1947 utförde han på begäran av
Daniel Harbe flera porträtteckninar. Harbe uppmanade honom att ta vara på sin talang och vidareutveckla den eftersom det kunde leda till ett intressant arbete. Han sökte sig till
Slöjdföreningens skola i Göteborg där han fick studera konst för
Nils Wedel 1948-1951. Han medverkade några gånger i Nationalmuseums utställning "Unga tecknare" och ställde ut separat i Göteborg och på ett flertal platser i Närke och Värmland.
Hasselfors egen Döderhultare.
De flesta har säkert hört talas om den flygintresserade och träsnidande Axel Petersson även känd som Döderhultarn, men det är få som känner till Carl Trygg som gjorde sig känd i Kanada som en skicklig träsnidare med flera av sina gubbar utställda på flera kanadensiska museum. Efter att han utvandrade kom han att medverka i ett stort antal konsthantverksutställningar och fick på beställning utföra små porträttsniderier som var tänkta som gåvor. Trots att han blev berömd i Kanada och även i viss mån i Sverige är det svårt att hitta avbildningar av hans gubbar, och det skulle vara spännande om det fanns någon i Hasselfors som har sparat någon av de gubbar han skapade som barn.


Efter sina år I Kanada återflyttade han till Sverige. Hans snideri levde vidare genom hans son som var verksam i Kanada under två perioder. Både far och son finns omnämnda i
Svenskt konstnärslexikon som tar upp över 10.000 svenska konstnärer men bara sju stycken från
vår lilla ort nämns i detta lexikon. Några av hans gubbar förekommer ibland på olika kvalitetsauktioner bland annat har
Bukowskis haft några gubbar till försäljning under 2000-talet.

Lite extra vetande om Carl Trygg

Carl Trygg 1887-1954
Carl Johan Trygg, född 26 maj 1887 i Skagershult, Örebro län, död 12 februari 1954 i Glimminge, Västra Karups socken Kristianstads län. Han var son till fanjunkaren Carl Oskar Trygg och från 1909 gift med Maria Axelina Andersson samt far till snidaren Olof Trygg. Efter avslutad skolgång I Hasselfors genomgick han Karlskoga praktiska skola. Han började skära träfigurer redan som barn och blev en uppskattad träsnidare av småfigurer som bär ett släktskap med Döderhultarns arbeten. Personer som såg hans gubbar uppmanade honom att ordna en utställning och efter att han deltagit i en mindre samlingsutställning i Örebro blev han uppmärksammad av flera konstintresserade personer och en gallerist som såg till att han kunde genomföra en separatutsällning på Nya konstgalleriet i Stockholm 1915. Han kom därefter att medverka i ett flertal samlingsutställningar innan han emigrerade till Kanada. Under sin tid i Kanada gjorde han sig känd och blev inbjuden att medverka i flera stora konsthantverksutställningar bland annat i Montreal 1929. Trots sin framgång som populär träsnidare kunde han inte försörja sig på sin konst och för att dryga ut sin inkomst drev han periodvis tvättinttningar. Efter några år I Kanada återvände han till Sverige och bosatte dig i Glimminge. Till hans mer kända arbeten hör en serie trägubbar föreställande stormaktstidens svenska kungar. Trygg är representerad vid bland annat Kalmar läns museum och några museum i Kanada. Några av de trägubbar han utförde under 1920-talet kom ut på auktionsmarknaden under 1960-talet som arbeten utförda av Döderhultarn.
Lite extra vetande om sonen Olof Trygg

Olof Trygg 1910-1993
Carl Olof Trygg, född 21 december 1910 i Stora Tuna, död 1 mars 1993 i Halmstad. Han var son till skulptören Carl Johan Trygg och Maria Axelina Andersson samt gift första gången 1931 med Alice Hallberg, andra gången 1937-1946 med Ebba Johanson och tredje gången 1947-1958 med Elsa Viktoria Ekenstéen. Trygg lärde sig tidigt att skära gubbar i trä av sin far och kom senare att arbeta med täljsten. Han var bosatt i Kanada 1928-1935 och 1952-1953. Han ställde ut separat på stadsbiblioteket i Halmstad 1957, men större del av hans produktion såldes i USA och Kanada.
Henrik Pripp
Henrik Pripp (1861-1921)
Han växte upp som medlem av den kända bryggarsläkten Pripps i Göteborg. Pripp utbildade sig till ingenjör och fick sin utbildning som bryggare inom familjeföretaget. Vid sidan av sitt arbete var han verksam som bildkonstnär, tillfällighetsdiktare och han var under flera år en intresserad och hängiven
numismatiker. Han inledde sitt samlande av mynt redan i skolåldern och lyckade komma över flera rariteter. Av okänd anledning slutade han samla mynt i början av 1900-talet och samlingen låg sedan orörd till 1983-1984 då den såldes på
Ahlströms auktioner.
Efter en kontrovers inom Pripps bryggeri lämnade han och sålde sin del av familjeföretaget och arbetade därefter endast för det egna företaget
Bryggeri AB Kronan, han blev därmed konkurrent till sina släktingar. Han köpte fastigheten Sveaborg med lägenheten Kronan i Göteborg av blockmakaren A.J. Petersson med avsikten att etablera ett eget bryggeri på tomten. Pripp som var yrkesskicklig hade lätt att skaffa fram riskkapital i Göteborgs affärsvärld och det nya bryggeriet bildades 1891 med bland annat
August och Christian Röhss samt
George Douglas Kennedy som finansiärer. Tanken om etableringen på tomten frångicks och det nya bryggeriet fick istället sin plats på Karl Johansgatan, men fick behålla namnet
Kronans Bryggeri efter lägenhetsnamnet. Industrifastigheten ritades av
Johan Emil Billing och stod klar 1892. Verksamheten växte kraftigt och 1900 hade man cirka 130 anställda och man exporterade även till utlandet. När Prippsföretagen 1902 köpte upp de aktier som inte ägdes av Henrik Pripp valde han att sälja sin andel och lämna bolaget. Prippsföretagen valde att lägga ner verksamheten vid Kronan 1917 och sålde då lokalerna till Göteborgs Stad som använde lokalerna för att lagra livsmedel under första världskriget.

Henrik Pripp som var
rentier bestämde sig 1917 för att bosätta sig i Laxå. Ett hyreskontrakt rörande Laxå Herrgård undertecknades av Pripp och Laxå Bruks representant Gustaf Hedenskog 25 september 1917. I kontraktet angavs att fastigheten hyrdes på tre år fram till 1 oktober 1920 och därefter sker en förlängning med ett år i taget samt att Laxå Bruk skall ombesörja att det monteras in stora takfönster i det rum på tredje våningen som Pripp tänkte använda som ateljé. Dessa fönster vållade stora problem, Pripp skrev ett flertal gånger till Laxå bruk under 1919 för att efterhöra när de utlovade fönstren skulle monteras. Enligt
Alf Petterssons bok
Laxå Herrgårds historia 1554-1985 förnyades inte kontraktet när det löpte ut 1920 och huset stod tomt till 1925 då häradskrivare Helge Sahlin flyttade in. Men Pripp eller Laxå Bruk behövde inte förlänga något kontrakt, det skedde automatiskt. Henrik Pripp fick ju sitt takfönster under 1920 och bodde kvar på herrgården där han avled 3 september 1921.

Tyvärr hittar jag ingen bild av Laxå Herrgård från norra sidan där man kan se det stora takfönster som monterades i ateljén.
Som konstnär har han lämnat få spår efter sig, någon tavla med landskapsmotiv eller stilleben kommer fram med några års mellanrum på de större auktionshusen. Jag har inte sett något av hans arbeten i verkligheten utan endast på nätet eller i auktionskataloger.

Landskapsskildring av Henrik Pripp målad i olja på pannå
Lite extra vetande om Henrik Pripp:
Disponent Johan Christian Henrik Pripp, född 15 maj 1861 i Göteborgs garnisonsförsamling, död 3 september 1921 i Ramundeboda församling, Örebro län. Han var sonson till
Johan Albrecht Pripp och son till Olof Hjalmar Pripp och Berta Maria Arvidson. Han vigdes 1890 med en av
Särös vita damer Alice Keiller (född Lyon) som var statsfru vid svenska hovet. I äktenskapet föddes döttrarna (Bertha Carolina) Eina Pripp 1891, Karin (Ingeborg) Pripp 1893 och Signe Ragna Alice Irene (Keiller) Pripp 1899.
Dottern Eina var gift med affärsmanen
Carl Ekman, och var under flera år svensk mästare i tennis (damdubbel utomhus). Dottern Karin kom senare att gifta sig med författaren
Jean-Victor Pellerin och dottern "Keiller" vigdes med konstnären
Gustaf Carlström.
Henrik Pripp gifte senare om sig med Anna Vilhelmina Verner som flyttade med sin make till Laxå herrgård 1917.
Hemester
Tiden med
Corona har i alla fall gett oss några ny ord, förutom
coronafrisyr som jag själv lider av just nu är det många saker man relaterar till pandemin och skapar specialord för. Frågan är hur många av dessa nya ord som kommer att överleva när pandemin väl är över. Personligen tror jag i alla fall att ordet
Hemester har kommit för att stanna.

Som vanligt blir det mycket prat vid
Vibybastun och just ordet hemester kom upp, eftersom det under förmiddagen fallit ett lätt regn var grönskan ovanligt grön och till och med de gula maskrosorna var vackra. Vi diskuterade om att man inte behövde resa så långt för att kunna beskåda vackra naturfenomen eller historiska platser. Jag har ofta hävdat att jag kan mycket om
vår orts utflyktsmål och sevärdheter, men kommer jag öster om den gamla stenbron vid
Stavåna breder det ut sig ett stort fält som är helt vitt för mig. Hela närkesslätten med
Riseberga kloster finns kvar för mig att rota i. Jag har i alla fall besökt några platser runt Örebro flygfält vid besök på flygklubben.

Stenbron från 1600-talet vid Stavåna
(Begriper inte varför folk skall slänga en massa skräp vid en historisk fin rastplats som har funnits från 1600-talet).

Folks oförmåga att ta hand om sitt eget avfall !!!
Men under diskussionerna i Vibybastun har jag fått många tips på platser att besöka runt
Viby kyrka, det finns nästan ett trettiotal naturvårdsområden eller naturreservat varav
Lundby äng bildades vid
Vibysjön så sent som maj 2021, övriga besöksvärda platser är
Broby äng och
Geråsens naturreservat.


Delar av bastugänget
Dessutom finns det ett flertal stensättningar varav den vid Brändåsen fick ett besök av mig redan samma dag.

Stensättning vid Brändåsen
Till detta kommer ett stort antal kyrkor och herrgårdar där
Wärnsta,
Körtingsberg och
Geråsen anses som de förnämsta. Geråsen har en koppling till konst eftersom både innehavaren
Carl-Axel Staf och hans bror
Christian Staaf var verksamma som konstnärer med arbeten representerade vid Örebro läns museum, medan Körtingsberg har en anknytning till
Bålby i Hasselfors. Enbart de tips jag fick vid denna pratstund i bastun räcker till ett flertal hemesterresor som bara är två mil hemifrån.
tre personer på samma sida och Porla Brunn
Alla tre har en knytpunkt till
vår lilla ort, men det är troligen bara två av dem som besökt orten.
För något år sedan lät kommunen färdigställa en mindre park vid Midsommarberget för att hedra
Dr Hannerz. Men han är inte den första läkare att hedras med en offentlig utsmyckning i vår kommun.
Redan på 1930-talet utförde den svensk-amerikanske skulptören
David Edström en byst över änkedrottningens livmedikus Ernst Olof Lidin som placerades brevid brunnskupolen vid
Porla Brunn.

Lidin var som läkare mycket uppskattad av brunnsgästerna vid Porla. Något år före han tillträdde som läkare i Porla var han verksam som en populär kurläkare vid
Fiskebäckskils hafsbadanstalt men blev värvad till Porla 1896. Arbetet i Porla var säsongbundet och under vinterhalvåret arbetade han som husläkare på
Sofiahemmet i Stockholm. I Porla uppfördes en stilig villa som läkarbostad, där han vistades med sin familj under sommarhalvåret.


Porla Brunn var under 1800-talet fram till nedläggningen 1939 tillsammans med
Medevi Brunn en av de mest omtalade kurorterna i Sverige och omnämndes i någon gammal svensk långfilm som jag såg på 1960-talet. Porla var även tidiga som sponsorer till olika arrangemang. Bland annat sponsrade de ett gäng segelflygare från
Douglas Hamiltons flygskola vid Hammars backar som med segelflygplanen Porla I och Porla II skulle segelflyga och göra reklam för brunnsorten vid Åre under julhelgen 1932. Flygplanen var målade men namnet Porla i stora bokstäver på vingarna så att namnet skulle kunna ses på avstånd. Tyvärr fick man inte den publicitet man räknat med och Porla Brunn halverade den ekonomiska ersättningen, detta resulterade i att de tvingades sälja sina flygplan till Östersunds flygklubb för att kunna ta sig hem till Ystad.

Förutom de lokala ortsbor som fick ett tillskott i plånboken eftersom de fick en utkomst från Brunnsverksamheten som baderskor, städare, kökspersonal, trädgårdsmästare med mera lockade det till sig flera affärsmän som etablerade tillfällig handel där. Bland annat drev Alfred Hermansson från Kristinehamn en fotoateljé där han och hans fru utförde porträttfotografering. Senare startade de även en ateljé i Laxå där frun Elin svarade för de flesta bilderna även om mannens namn står på kartongkorten. Även min farfar arbetade en tid vid Porla som urmakare runt sekelskiftet 1800-1900 och när han slutade för att starta en egen verksamhet fortsatte en av hans halvbröder verksamheten i Porla. Dessutom fanns det tillfälliga handlare som exponerade sina varor på bord utomhus.

Okänd handelsman utanför en byggnad i Porla Brunn.

Farfars mamma framför Brunnskupolen.

Tillståndet enligt Handelsregistret för Landsbygden i Örebro län att bedriva handel vid Laxå station, Porla Brunn Skagershults socken och Åtorp Nysunds socken utfärdat 1909.
Jag vet att det finns en trave med bilder från Porla Brunn bland annat ett där min farfar sitter vid en arbetsbänk men trots ivrigt letande under min
döstädning har jag ännu inte återfunnit dem.
Lite extra vetande om:

Ernst Olof Lidin född i Hedemora 1863, död 1932. Efter studier i Uppsala blev han med. kand. vid Karolinska institutet i Stockholm 1888 och med. lic. 1893. Han arbetade därefter från 1894 som praktiserande läkare i Stockholm och var anlitad som läkare vid Fiskebäckskils hafsbadanstalt 1890—1895 och intendent och överläkare vid Porla Brunn 1896—1912 och 1927—1932. Under vinterhalvåret när verksamheten vid Porla låg nere var han från 1897 husläkare på Sofiahemmet och utnämndes till änkedrottningen livmedikus 1899 samt förste livmedikus från 1908 hos drottning Sofia. Sonen Rolf som föddes 1900 blev konstnär och finns omnämnd i Svenskt konstnärslexikon. Den amerikanska svenskfödde skulptören David Edström utförde den byst i brons som restes i Porla Brunn efter hans död.
Sonen Rolf
Rolf Fredrik Lidin, född 29 september 1900 i Stockholm, död 1958, var en svensk målare, grafiker och tecknare.
Han var son till förste livmedikus Ernst Olof Lidin och Valborg Högstedt. Som liten tillbringade han flera sommar i Porla Brunn. Han tänkte först bli jurist men hoppade av sina juridikstudier efter att han avlagt en jur. kand. Han studerade först konst under flera kortare perioder för
Otte Sköld innan han 1937-1940 fick möjlighet att studera för
Paul Colin och
Othon Friesz i Paris 1937-1940 dessutom besökte han
Marcel Gromaires målarskola 1938-1940. Efter sina studier bosatte han sig först i Italien innan han på grund av andra världskriget tvingades återvända till Sverige. Som bildkonstnär är han representerad vid Moderna museet i Stockholm.
Skulptören David Edström som skapade bronsbysten som placerades vid Porla Brunn.
Pehr David Emanuel Edström, född 27 mars 1873 i Vetlanda, död 12 augusti 1938 i Los Angeles. Han var son till frikyrkopredikanten Jonas Petter Edström och Charlotta Carolina Gustafsson samt gift 1901-1907 med författaren Anna Levertin och från 1909 med Cora Evelyn Downer. Han tänkte först bli präst och studerade teologi vid Central University i Iowa, på fritiden studerade han konst och fick handledning i skulpturala metoder av Johannes Scheiwe. Han reste till Sverige som sjöman på en kollämpare 1894 där han inledde sina studier på Tekniska skolan (nuvarande Konstfack) och från 1896 vid Konsthögskolan med Ernest Thiel som ekonomisk garant. Han vistades i Florens 1900-1901 där han gifte sig med
Oscar Levertins syster Anna. Tillsammans med en kollega drev han under några år en skulpturskola i Paris innan han 1915 återvände till Amerika. Som skulptör blev han mycket uppskattad i Amerika och vid State University of Iowa City byggdes 1925 ett särskilt museum (Edstrom Building) där ett 70-tal av hans verk samlades. Han var en populär porträttskulptör och utförde förutom bysten av Ernst Olof Lidin bland annat byster av Axel Romdahl, Ernest Thiel, Eric Trolle, Franz Oppenheimer, Frederik van Eeden, Abraham Lincoln, Gloria Swanson och Ellen Key. Förutom sina offentliga arbeten är han representerad vid bland annat Nationalmuseum, Thielska galleriet, Bonnierska porträttsamlingen och Edstrom Building i Iowa.
Hasselfors byalag utgav 2018 boken Porla Brunn som är rikligt illustrerad med fotografier från Porla Brunn, dessutom finns det en längre text i Engelbert nr 12 1988 som utgavs av Örebro läns museum. Även Sydnärke nytt nr 3 2009 har ett längre reportage om Porla Brunn.

Idag finns det fortfarande möjlighet att smaka på äkta Porla vattnen helt gratis i Brunnskupolen, jag rekommenderar att man har med en egen mugg vid besöket.

Vill man hämta en större mängd vatten i en dunk rekommenderar jag Djupbäckens källa som har en väl tilltagen pumpanläggning.

Anders Wikström
Efter att jag bläddrat igenom
Svenskt konstnärslexikon som tar upp omkring tiotusen svenska konstnärer hittade jag bara tre stycken som man kan förknippa med
vår lilla ort. Sorgligt nog är alla tre mer eller mindre bortglömda i Sverige. Den första jag hittade var
Gunhild Sahlin som följdes av
Anders Wikström och slutligen
Sven Östberg där de två första har koppling till
Laxå Bruk medan Östberg kan kopplas till
Laxå Pappersbruk.Till detta kommer några konstnärer som har en koppling till Skagershults socken och Finnerödja.

Wikström är lite speciell eftersom han emigrerade till
New Orleans och gjorde sig ett namn i
Mardi Gras-festivalens karnevaltåg och festivalens organisationsledning. Wikström växte upp på
Stora Lassåna herrgård som näst yngst i en syskonskara på elva barn, under den tid hans far var bruksförvaltare vid Laxå Bruk. Det har berättars att när Karl XV besökte och övernattade på Lassåna tillbringade han mer tid med att leka med den femåriga Anders än att umgås med hans föräldrar. Han var under många år huvudansvarig för den grafiska utformningen av Mardi Gras där han förutom affischer och reklammaterial utformade kostymer och karnevaldekorationer. Att han kom att bli festivalkonstnär beror helt och hållet på slumpen, den ordinarie konstnären
Charles Briton blev sjuk och han anställde Wikström som assistent, men Briton avlider kort därefter innan uppdraget är slutfört. Wikström ombeds att slutföra uppdraget och resultatet blir så bra att han får ansvaret att utforma karnevalen till året därpå. Temat i Anders Wikströms första egna karneval 1885 var
Aeneiden, berättelsen om den trojanske hjälten Aeneas av Vergilius. Hans kontrakt med festivalen förnyades sedan årligen fram till hans död 1909. För att få uppslag till olika festivalämnen reste han runt i USA men festivalkommittén betalade även en resa till Frankrike där han skulle söka efter Europeiska motiv. Wikström anlitades 1909 av Hudson-Fulton Celebrations festkommité för att i New York utforma ett stort festtåg för att fira 300-årsminnet av
Henry Hudsons upptäckt av New Yorks hamn och 100-årsminnet av
Robert Fultons första färd med en ångbåt på Hudsonfloden. Han var sjuk redan när han blev erbjuden jobbet men kunde inte tacka nej då det var ett ärofyllt uppdrag och han avled strax före festivalens start i en njursjukdom.
Som konstnär utförde han porträtt, stilleben, stadsbilder, marinmotiv, landskapsskildringar och historiska motiv. En större utställning med hans konst visades på
New Orleans museum of Art (NOMA) i New Orleans 2017-2018. Han formgav dessutom möbler och arbetade under 12 år som konstlärare på Artists Association of New Orleans konstkurser. Dessutom utförde han illustrationsuppdrag och tecknade serier samt bearbetade den politiska ledningen i New Orleans att grunda ett konstmuseum.Wikström medverkade i ett flertal större konstutställningar i Amerika bland annat i Tennessee Centennial Exposition i Nashville 1897 och Louisiana Purchase Exposition i St. Louis 1904 samt flera gånger med Artists’ Association of New Orleans. Bildspelet
Resan till Peru byggt på Anders Wikström dagböcker och teckningar producerades av fotografen Anders Gunnartz och Ingvar Henricson under 1996 på uppdrag av Gävle museum. Under sommaren 2021 kommer det att visas en utställning om Wikströms liv och konst på Laxå Bibliotek.
Lite extra vetande om Wikström:
Bror Anders (Adde) Wikström, född 14 april 1854 på Stora Lassåna, Bodarne socken, som son till bruksförvaltaren vid Laxå Bruk Anders Wikström och hans hustru Carolina Roth, död 26 april 1909 i New York. Han fick sin första utbildning i teckning av
Olof Hermelin vid Karolinska läroverket i Örebro. Efter att han avslutat sina studier i Örebro 1869 sökte han sig till handelsflottan och det finns belagt att han 1871 tar hyra som jungman på skeppet
Peru i Gävle.
Under åren till sjöss utförde han ett flertal teckningar från olika exotiska platser bland annat finns teckningar från Cap Horn och Lima bevarade. Vid några hamnbesök i Antwerpen går han på olika museer och studerar tavlor av Rubens, Rembrandt och van Dyck. När han och hans fartyg återkommer till Gävle 1876 sökte han sig till Navigationsskolan i Gävle för att utbilda sig till sjökapten. På grund av kraftig myopi tvingades han lämna sjömanslivet redan 1877. För att utveckla sitt konstnärliga anlag sökte han sig då till Konstakademiens principskola i Stockholm men efter ett års studier ansåg han att utbildningen som gavs vid akademien var undermålig och han sökte sig vidare till Edvard Perséus målarskola i Stockholm 1878 samt senare studerade han för Rodolphe Julien och Filipo Colarossi i Paris. Efter en uppslagen förlovning med Gävle-flickan Anna Linde beslöt han sig för att emigrera till Amerika 1880.
Han var först bosatt i New York där han vid sidan av sin konstnärliga verksamhet drog sig fram med olika tillfälliga jobb som tidningstecknare och illustratör. Via en kortare tid i Florida 1882 kom han till New Orleans 1883 där han på kort tid lyckades etablerade sig som konstnär, bland annat var han en av stiftarna till föreningen Artists Association of New Orleans1885. Wikström var mycket social och med en stor vänkrets som besökte hans hem där han ofta underhöll sina gäster med pianospel och sång. Tack vare att han lyckades slå sig fram och nå en stor framgång som konstnär tjänande han in så mycket pengar att han kunde resa på flera kombinerade studie- och målarresor till Kuba och Mexiko. Dessutom genomförde han ett flertal resor till Sverige och var periodvis bosatt på olika platser i landet och under en av resorna studerade han myterna runt vikingarna och den historiska tidsepoken under vikingatiden för att använda den nyförvärvade kunskapen i en kommande Mardi Gras-festival. Bland annat var han under en period bosatt i Fridolins villa på Casselgatan.

Vidare läsning på engelska om Anders Wikström finns att läsa på nätet skrivet av Phd Ann B. Dobie för NOMA.
Axel Waleij -Bollspelande flicka
Vår lilla ort är inte rikt utrustad med offentlig konst på torg och i parker. När Koreaområdet byggdes i slutet av 1950-talet anlades det en liten trekantig grönyta med några träd och parksoffor.

Centralt i området placerades skulpturen Bollspelande flicka som var skapad av skulptören Axel Wilhelm Waleij. Enligt några äldre personer jag pratat med blev det en del diskussioner mellan några moraltanter om lämpligheten att placera en staty med en naken flicka i ett bostadsområde där det bodde så många barnfamiljer.

Bara någon meter från statyn finns ytterligare en mindre skulptur föreställande en liten oxe i sten och yttterligare några hundra meter bort står skulpturen Molnets broder av Lennart Kindgren. Det är lite knepigt att bostadsbolaget lyckats placera alla sina skulpturer inom en så begränsad yta. Den lilla djurskulpturen borde flyttas till någon rastplats i Saltängen eller placeras utanför huvudentrén till det ombyggda Ramundergården.

Lite extra vetande om Axel Wilhelm Waleij

Han föddes i Hällestads socken, Östergötland, 23 oktober 1897 som son till Theodor Andersson men tog i vuxen ålder sin mammas vallonska flicknamn Waleij. Han studerade konst för dåtidens storheter som Carl Milles, Albert Engström och Olle Hjortzberg. Han blev personlig vän med Drottning Victoria som upplät en lokal på Stockholms slott som ateljé åt honom. Förutom Bollspelande flicka från 1958 utförde han en 1,7 meter hög minnesbyst av drottning Victoria på Öland 1938 samt en rad porträtt av de kungliga i marmor eller brons. Waleij avled 5 september 1964 i Stockholm.
Kroki igen
Vid sidan av mitt i intresse av
karikatyrteckningar gillar jag skarpt
krokiteckningar. När det gäller dessa har jag två olika uppfattningar som jag inte har till 100% bevisat. Den första gäller tidpunkten när teckningen färdigställdes, flera teckningar som är ritade under 1700- och 1800-talet, men om man inte vet något om upphovsmannen eller om teckningen är signerad utan ett datum är det nästan omöjligt att tidsbestämma den. Till skillnad från normala
helfigursporträtts teckningar där man ofta får en god tidsuppfattning på grund av klädsel och ibland av omgivningen i rummet. Detta är även något jag har märkt på vissa
statyer, om den avbildade personen har ett naturligt hårsvall, även dessa statyer omöjliga att placera i tiden. Tittar man på några av statyerna från
Romartiden så avslöjas tidsepoken ofta av håruppsättningen. För några år sedan besökte jag
Gustav III:s antikmuseum på Kungliga slottet i Stockholm. De flesta statyerna var på personer med kläder och tidstypiska frisyrer, men det fanns även några nakna
torson som avslöjade sin ålder enbart genom att de ingick i samlingen.
På
Louvren i Paris finns en torso utförd i marmor någon gång omkring 440–430 före Kristus, men den skulle lika gärna vara från 1900-talet.
När det gäller teckningar utförde
Pierre-Paul Prud'hon (1758-1823) i slutet av 1700-talet några krokiteckningar som är helt omöjliga att tidsbestämma enbart genom att betrakta bilderna.
Även
Pierre Bonnard (1867-1947) lyckades framställa en rad tidslösa krokiteckningar.
Bland våra Svenska tecknare utförde
Albert Engström (1869-1940) ett stort antal krokiteckningar flera av modellerna har den då populära 1920-talsfrisyren men några är utförda i med ett mer naturligt hårsvall och blir därmed tidlösa.
John Bauer (1882-1918) är nog mest känd för sina illustrationer för olika tidskrifter samt sin serie teckningar om tomtar tomtar och troll. Men han var även en skicklig krokitecknare och avbildade förutom sin fru olika modeller samt små barn som han infogade i sina trollteckningar.
Min andra uppfattning är mycket svårare att leda i bevis och det är min subjektiva syn på krokiteckningar. Men efter att jag studerat flera hundra krokiteckningar på olika utställningar och i böcker har jag fått den uppfattningen att om modellen är en kvinna, är oftast de bästa avbildningarna utförda av män, medan kvinnorna lyckas bättre med avbildning av manliga modeller. Mer om mina tankar om kroki hittar du
här.
Panncentralen i Kristinehamn
Tack vare en liten puff eller knuff på Facebook blev jag uppmärksammad på att det visades en konstutställning på panncentralen i Kristinehamn.

Eftersom jag passerade just Kristinehamn i söndags passade jag på att ta en liten rast just på denna utställning, och jag fann den klart sevärd.
Jag imponerades mest av flertal verk som var utförda i en emaljteknik. Jag vet ju hur svårt det är att inte få det färgade smälta glaset att inte rinna in i angränsade färger. Ofta när man emaljerar smycken har man ju en liten silvertråd eller en urgröpning i metallen mellan de olika färgerna just för att de inte skall flyta in i varandra.Här nedanför visar jag en bild på några vinklar utförd av Monica Eliasson Hammarö.
Personligen har jag genom åren haft en dragning åt bildkonst men den lilla terrakotta skulpturen The observant couple tilltalade mig verkligen.
Terrakotta skulptur av Lorraine Rantala Kristinehamn.
Ett föremål som fick mig att skratta var en textilskulptur av Annica Erikdotter från Skoghall.
I år är det sjuttiosjunde året som Värmlands konstförening genomför sin högtsalong, totalt innehåller utställningen 154 verk av 74 olika konstnärer, så det är mycket att titta på. Har man vägarna förbi Kristinehamn före 3 november 2013 rekommenderar jag ett besök.
Vårutställning 2013
Nu i helgen öppnade Tivedsbygdens Konstförenings vårutställning. Tyvärr var jag upptagen av andra åtaganden så det fick bli en mycket hastig genomtitt för min del. Jag imponerades av antalet utställda verk, både av bildkonst och konsthantverk,
En av bildkonstnärerna som tilltalade mig extra i år var Lillemor Israelsson
och Siv Sjöstrand Önanders små akvareller,
Vårutställningen i år är i mitt tycke lagom stor med 27 utställare, med några för mig helt nya konstnärs namn.Utställningen är öppen hela veckan så det finns möjlighet att besöka den på Laxå Bibliotek.
Årsmötesperiod
Andra Advent 2011
Söndagen den andra advent är den dag man av tradition tänder ljus nummer två i adventsljusstaken. Från min konfirmationsundervisning har jag ett svagt minne av att just ordet advent betyder Herrens ankomst, och inte som många tror i dag väntan.
Andra advent är även avslutningsdag för Tivedsbygdens konstförenings Adventsutställning. På avslutningsdagen är det även vinstutlämning av klubbens lotteri som saluförts under utställningstiden. Tyvärr var inte Fru Fortuna med mig denna gång. Men jag misströstar inte eftersom jag dragit vinstlotter i detta lotteri ett flertal gånger, bland vinsterna i år som tilltalade mig fanns ett verk av Nils Älgemyr respektive Gun Germer.

Efter vinstutlämningen var det dags för de utställande konstnärerna att plocka ner de verk som inte blivit sålda, tyvärr var det några konstnärer som inte lyckats denna gång, medan andra hade sålt en hel del.

Själv gick jag inte helt lottlös hem från denna utställning, under ena armen bar jag en liten akryl utförd av konstnären Anki Lööw. Jag lade märke till hennes bildkonst redan vid adventsutställningen 2010, då hon ställde ut några verk i ett formspråk som tilltalade mig, trots att mina favoriter bland bildkonsten är karikatyrer, kolteckningar och krokibilder i olika tekniker.
Tivedsbygdens Konstförening igen
På vår lilla ort har vi genom åren haft några olika konstföreningar, tyvärr somnande den ena (Laxå Konstklubb) in för något årsedan på grund av att medlemmarna var till åren komna och inga yngre förmågor ville ta över ledningen.
Men Tivedsbygdens Konstförening som idag är ortens enda konstklubb öppen för allmänheten lever ett liv i högsta välmåga. De klev till och med in i dataåldern för ett par veckor sedan genom en Facebooksida.
Själv var jag nere en hastig sväng på årets adventsutställning idag. Som vanligt var det flera alster som tilltalade mig. Tydligen har ett reportage i lokalblaskan och Länsposten gjort att publiktillströmningen varit god, över 300 besökande redan första dagen, och flera av tavlorna var märkta med den röda pricken som betyder att tavlan var såld.

Det jag under mitt hastiga besök kunde notera var att Ebbe Skoglund har hittat en ny stil som avviker betydligt från hans tidigare alster, även Birgitta Helgesson ställde ut tavlor som avvek från tidigare alster jag sett från hennes pensel. Detta med stilbyte tilltalar mig för det tyder på en viss utveckling. Tyvärr kunde jag inte tillbringa den tid som krävdes för att studera alla utställda föremål, men jag räknar med att under veckan få lite tid över så att jag kan studera Lennart Lindström, Anki Lööw, Ingvar Bilock med flera.

Två konstnärers alster som jag fäste mig för under min snabba genomgång var
Birgit Kostenius tolkningar av hällristningar överförda till bildkonst samt
Jeanette Håkanssons glaskonst som hon producerar på en gammal släktgård i Tiveden.
Läs även andra bloggares åsikter om
Laxå,
Tivedsbygdens Konstförening,
Lennart Lindström,
Anki Lööw,
Ebbe Skoglund,
Ingvar Bilock,
Birgit Kostenius
Tivedsbygdens konstförenings medlemslotteri
Här har det varit dött ett bra tag, men många saker och händelser har tagit min tid så jag har tvingats ta tag i dessa saker istället för att blogga.
Många av sakerna som jag har varit upptagen av kommer kanske att behandlas i kommande bloggar.

För någon vecka sedan var det vinstutlämning i Tivedsbygdens konstförenings medlemslotteri. I år var prisbordet något extra med en mängd alster av konstnärer med lokal anknytning. Bland dessa alster märks Hans Wirgård, Frans Timén och Nils Lagerkvists bildkonst, som alla föll mig i smaken. I år har lotterikommittén även lyckats få med konst från så långväga bildkonstnärer som Gordon McFie från Bouslän och Svante Warg från Boliden.

Det mest fantastiska med detta lotteri är att iman nte behöver köpa några lotter utan man vinner på sitt medlemsnummer, och att vinsterna inte är spikade i en fast ordning utan man väljer själv sin vinst i turordning. Själv fick jag äran att välja vinst som nummer 35, och jag valde givetvis en tavla med lokal anknytning. Eftersom man vet sitt vinstnummer så är det mycket spännande att se om de egna favoriterna väljs av personer med lägre nummer. Men i år var verkligen fru fortuna med mig, av de ca 10 tavlor jag fastnat för fanns fem stycken kvar på väggen när det var min tur att välja.
Lotterikommittén är värd en stor eloge för det arbete de uträttar dels med att jaga fram alla vinster och för den fina presentationen av konstverken. TACK.
Läs även andra bloggares åsikter om
Laxå,
Frans Timén,
Hans Wirgård,
Tivedsbygdens konstförening,
Gordon McFie,
Svante Warg,
Janssons café
I dagens blogg skall jag skriva om något som kan upplevas tidigast om ett år. På värmlandsnytt såg jag för ett årsedan ett inslag om ett litet sommarcafé i Skåre utanför Karlstad. Förra året när jag besökte platsen visade det sig att de redan stängt för säsongen så min resa till Skåre var då bortkastad.
Vis av skadan tänkte jag att nu i år skall det bara bli av, men som vanligt rinner dagarna bort och för cirka två veckor sedan blev det i alla fall av. Som vanligt var jag ute i grevens tid eftersom det var sista helgen som Janssons café var öppet. Innehavaren som till vardags jobbar som lärare har inte möjlighet att driva verksamheten medan skolåret pågår.

Det unika med caféet är att de har försökt att återskapa en 30-40 tals miljö med bord utomhus på gräsmattan. Det fanns till och med några bord inne i ett växthus. Allt porslin som är av äldre datum är udda detta betyder att inga vid bordet har likadana koppar eller fat. Till de klassiska bakverken räknas kanelbullen, och just dessa bröd var helt underbara, stora saftiga och med en riktig smak av kanel.

Utöver caféverksamheten används ett utrymme där lokalt inbjudna konstnärer får ställa ut sina alster vid mitt besök visades Bernt Johanssons naturnära motiv. Detta med den konstnärliga verksamheten var en liten bonus med mitt besök och jag blev väldigt imponerad av de konsthantverkföremål som var utförda i betong och porslin, detta var ett nytt sätt att utnyttja sitt trasiga porslin, och det är bara fantasin som sätter gränsen för vad som kan åstadkommas med så små enkla medel och porslinskross.

Utdöda yrkestitlar och bortrationaliserade jobb
Jag hörde i dag på radioprogrammet Tendens, som i ett inslag tog upp något om udda och utdöende yrkestitlar, bland annat intervjuade de en hattmakare som tillverkar höga hattar på beställning. Programmet fick mig att fundera på några andra titlar man inte hör så ofta numera. När jag var liten vimlade det av disponenter men de sista 20 åren har jag inte hört en enda person använda den yrkestiteln.
Albert Engström skrev och tecknade en hel del skrönor som berör xylografen Kalle Andersson även detta var ett yrke som dog ut i slutet av 1800-talet, denna yrkesgruppen xylografer ersattes av typografer. Själv såg jag flera typografer när jag gick på mellanstadiet och när vår skolklass genomförde ett studiebesök på Örebro Kuriren. Jobbet såg mycket spännande ut och jag minns hur imponerad jag var att de kunde läsa texten lika snabbt som vanlig text trots att den var spegelvänd. På Kuriren fanns även Klichémakare, båda dessa yrken försvann i och med att tidningarna och tryckeribranschen digitaliserades och med dessa två utdöda yrkesgrupper närmar jag mig slutet av detta blogginlägg.

Evald från Tivedsbygdens konstförening kom för någon vecka sedan in till mig med en blykliché som var ett av Gösta Chathams alster. Det är inte utan att man blir imponerad av både konstnären som skapat bilden på ett papper, men mest imponerad blir jag ändå av klichémakaren som skapat en exakt spegelvänd kopia i bly av teckningen.

Äntligen inleds årets konstsäsong