jannealg

Under min tid i Kongsberg på 1970-talet vistades man en hel del på diskoteket Sekskanten i Grand Hotells källare. En kväll träffade jag och en skolkamrat två tjejer som studerade på sykepleierskolen. Under kvällen medan vi satt vid bordet pratade vi som brukligt om de mesta skilda ämnen man tar upp för att fördriva tiden. Nästa veckoslut träffade vi på dessa två tjejer igen, när kvällen var slut och vi stod utanför diskoteket frågade en av tjejerna om vi kunde hjälpa till med en sak, både jag och min kamrat svarade ja utan att vi visste vad det gällde. Hon förklarade att på hennes skola fanns en tecknings och målarkurs, och de behövde några modeller att rita av. Svagt uppfattade jag ordet kroki utan att förstå hela innebörden av ordet.
 

Kursen föregick i skolans lokaler på kvällstid och vi skulle få närmare besked om tidpunkt under veckan. Tre veckor senare var det dags, jag och min kompis anländer till skolan, och vi får lite instruktioner om hur vi skall stå. Därefter pekar kursledaren på en stol och säjer att vi kan lägga kläderna där samtidigt som hon ger oss ett badlakan. Förvånat tittar jag och min kompis på varandra och i kör säjer vi att det inte var någon som sa att vi skulle vara näck. Kursledaren förklarar att just ordet kroki betyder det, efter att vi pratat fram och åter enas vi om att vi får sitta på varsin pall med benen i kors i så att det mesta döljs. De 45 minuter jag tillbringade i teckningssalen gav dels träsmak i rumpan samt mycket tid att fundera på helt oväsentliga saker.

Hela denna episod gjorde ändå ett stort avtryck, mitt intresse för just konstformen krokier väcktes. Människokroppen har ju varit oförändrad genom århundradena så det enda som avslöjar en krokitecknings ålder är frisyren på modellen. Jag har sett krokiteckningar av Albert Engström utförda i slutet av 1800-talet men de skulle lika gärna kunnat varit skapade igår. Det är ett bevis för tidlösheten som inte återfinns i samma utsträckning inom den övriga bildkonsten. Samtidigt finns det en uppsjö av krokiteckningar på marknaden så många gånger är denna konstform inte så dyr som målningar av olja, det går för en billig pennig att få mycket fin konst på sina väggar om man väljer just krokiteckningar.

Teckningen här ovan är en av mina favoritkrokiteckningar, den är från 1930-talet utförd av en okänd fransk konstnär, det som fascinerar mig mest är kvinnans stöddiga och spännande ansiktsutryck.
         
Även de två medlemmarna i Halmstadgruppen Axel Olson och Esaias Thorén var duktiga krokitecknare även om mina två teckningar inte hör till de bättre av deras alster.

Kroki kan förekomma inom alla tekniker så som tusch, kol, akvarell och olja, trots att jag själv föredrar teckningar har jag ändå några akvareller. En av de stora akvarellisterna inom krokimålandet var Gideon Börge, i dag är han ett rätt bortglömt konstnärsnamn, men hans krokitavlor består. Av Cecilia Frisendahl har jag en akvarell med en manlig modell från 1940-talet, vore det inte så att pappret gulnat något skulle man inte kunna tidsbestämma den eftersom den är helt och hållet tidlös. 
         

Extra kul tycker jag ändå före detta guldsmeden och numera glaskonstnärens Gunnar Cyréns krokitekning som hänger i mitt trapphus, den visar att många konstnärer är väldigt mångsidiga och kan vara verksamma inom många olika konstformer.

Vad modellen tänker på medan har eller hon står där nakna framför ett gäng konstnärer, det kommer de säkert inte ens ihåg själva när jobbet är klart. Men vad en mogen kvinna tänker medan hon avbildar en ung man framgår av Solveig Sjöskogs blogg.

Lite extra vetande: