jannealg

Nu när det bara är ett fåtal dagar kvar av 2011 blir det dags att som nyhetsredaktionerna sammanfatta årets händelser. Tyvärr är det lite dåligt med tid för att klara av detta på de få dagar som återstår av året. Men året har som vanligt haft både positiva och negativa händelser, en av de mest negativa saker jag retar mig mest på är att det blivit så lite tid för denna blogg det sista halvåret, och ändå har det förekommit ovanligt många händelser som skulle platsa i denna blogg  bara för att nämna några så genomfördes en mycket lyckad kusinträff i Falköping som vore värt en egen bloggsida, även på gräsklipparklubben har det varit ovanligt mycket aktivitet detta år, men tyvärr har det inte varit flygverksamhet. En av de större händelserna på vår lilla ort är att stora delar av Resecentrum blivit klart, tidsramen för bygget spräcktes med ca 8 månader, så man undrar hur mycket pengar som detta bygge översteg budgeten, men det skall bli kul att skriva några rader om detta när stationshuset blir klart under våren, Själv har jag fotograferat bygget med minst en bild var vecka, så många bilder har det blivit av denna mastodont till bussterminal.

  

Bland de positiva händelserna som kommer at få ett litet omnämnande inom snar framtid är i alla fall kusinträffen, gräsklipparklubben, konstklubben, bastuklubben i Viby, brand i köket, olika teaterbesök samt några av de böcker jag läst under året och som etsat sig fast i skallen och inte minst den nya lokalfilmen som kommer att presenteras under 2012.

  

Bland de negativa sakerna händelserna som kommer at få ett litet omnämnande inom snar framtid är Bastuklubben i Gårdsjö, Gräsklipparklubben, vandaler på badplatsen vid stugan, bensinstöld från min bil, telefon och brevväxling med Jesper Heimersson, olovlig bildkopiering, samt slutligen polisassistent Jan Johansson som fortfarande efter tre år inte har hört av sig med den utlovade ursäkten.

  

Så det är garanterat att dwt kommer att finnas några spännande saker att läsa i bloggen framöver, och jag har en känsla av att tiden kommer att räcka till bättre nu under våren  för att slänga ihop några inlägg.

 

Läs även andra bloggares åsikter om Laxå, Falköping, Viby, Gårdsjö, Delebäck, Laxå flygklubb,

 

I René Goscinnys Asterix har man poeten och den galliska skalden Troubadix, i Sverige har många den senaste tiden utnämnt Tomas Tranströmer till inofficiell nationalskald.

 

Som Nobelpristagare har hans namn nämnts väldigt ofta i min pannbensbio denna vecka. Program 1 har haft flera diskussionsprogram samt uppläsningar av dikter de senaste dagarna.

Om sanningen skall fram har jag personligen inte läst så mycket från hans penna, men efter att ha lyssnat på uppläsningen av hans ofullbordade memoarbok Minnena ser mig där Kenneth Milldoff läst de 50-tal sidor Tranströmer han skriva innan han drabbades av en stroke 1990. Man kan bara beklaga att boken inte blev fullbordad. Vilken underbar memoar detta skulle kunnat ha blivit om inte denna stroke blint slog till.

 

Om Tranströmer är rätt pristagare kan jag inte uttala mig om eftersom jag väldigt sällan läser dikter. Men när man hör kulturpersonligheter från i stort sett hela världen uttala sig positivt om årets litteraturpristagare, antar jag att Nobelkommittén trots allt valt rätt. Rent spontant kändes det ju inte riktigt rätt när Harry Martinson och Eyvind_Johnson delade på priset 1974.

 

I fredagens Kulturradion berättade Tranströmer själv hur han utbildade sig till psykolog och deltog i en konferens på vår lilla ort där han sov över på motellet, efter besöket skrevs dikten Galleriet.

 

Att svenskan var ett så utrycksfullt språk framgick i radioprogrammet OBS, där berättade Marie Lundqvist att engelskan saknar ord för snölyckta och vid översättning tvingas man ta till flera ord för att beskriva föremålet.

Detta märktes tydligt när fyra översättare samtidigt läste en av Tranströmers långdikter på engelska, spanska, polska och kinesiska, där dikterna fick olika längd beroende på språket och översättningen, den polska översättaren blev klart långt efter de andra uppläsarna, Detta skulle tyda på att polskan är ett ordfattigt språk medan svenskan är rikt på ord.

 

 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Tomas Tranströmer, Harry Martinson, Eyvind_Johnson, René Goscinny, Asterix, Laxå, Marie Lundqvist, Kenneth Milldoff,

Söndagen den andra advent är den dag man av tradition tänder ljus nummer två i adventsljusstaken. Från min konfirmationsundervisning har jag ett svagt minne av att just ordet advent betyder Herrens ankomst, och inte som många tror i dag väntan.

 

Andra advent är även avslutningsdag för Tivedsbygdens konstförenings Adventsutställning. På avslutningsdagen är det även vinstutlämning av klubbens lotteri som saluförts under utställningstiden. Tyvärr var inte Fru Fortuna  med mig denna gång. Men jag misströstar inte eftersom jag dragit vinstlotter i detta lotteri ett flertal gånger, bland vinsterna i år som tilltalade mig fanns ett verk av Nils Älgemyr respektive Gun Germer.

   

Efter vinstutlämningen var det dags för de utställande konstnärerna att plocka ner de verk som inte blivit sålda, tyvärr var det några konstnärer som inte lyckats denna gång, medan andra hade sålt en hel del.

 

Själv gick jag inte helt lottlös hem från denna utställning, under ena armen bar jag en liten akryl utförd av konstnären Anki Lööw. Jag lade märke till hennes bildkonst redan vid adventsutställningen 2010, då hon ställde ut några verk i ett formspråk som tilltalade mig, trots att mina favoriter bland bildkonsten är karikatyrer, kolteckningar och krokibilder i olika tekniker.

 

 

 

Efter att vi i bastuklubben blev utkastade från vår kära bastu i våras har det inte blivit så många bastubad för min del, dels saknas det offentliga badinrättningar som har lämpliga öppet tider för mig, och sen har det tyvärr kommit andra saker i vägen när det väl varit läge för ett njutbart bad.

 

Den tidigare ordföranden i gräsklipparklubben har under flera år fört fram positiva omdömen om den bastu han är verksam i som eldare och vedkapare.

 

Sagt och gjort ni i dag lördag passade jag på att åka till den omtalade vedeldade bastun i Viby, vilken känsla. Komma in i ett omklädningsrum som värms upp av en vedkamin och ytterligare en eldstad för bastun. Enbart doften av den brinnande veden var värd hela besöket. Själv har jag inte badat vedeldat sedan 1970-talet då min morbror drog igång sin bastu utanför Falköping.



I bastun blev det en liten historielektion, där jag fick veta att bastun byggdes 1946, men det rättades genast av en person om hävdade att den byggdes 1942, snart kom ytterligare ett bud och det gick ut på att bastun byggdes 1944 samma år som den besöktes av Lort-Sveriges Lubbe Nordström.

 

Bland andra prominenta bastubadare kan nämnas Vibyprofilen Hjalmar Berglund  som besökte bastun 1988. Hjalmar nämnde vid besöket att han gillar att bada bastu fast hans hustru kan bara vara inne i bastun någon minut, för hon blir så illa röder i trynet.

 

Extra skönt var det för mina fötter efter badet och duschen då jag fick på mig ett par nya merinoullstrumpor som storasyster postade till mig under veckan.