Mitt intresse for fotografering startade när jag var i sjuårsåldern då jag fick min första kamera, det var en föregångare till Kodak instamatic så den laddades med breda rullar som inte fick utsättas för ljus. De första åren blev det mest bilder från skolresor och kameran fyllde sin funktion. När jag var ungefär tretton kom jag i kontakt med mörkrumsarbetet, och ganska snart var familjens matkällare ombyggt till mitt eget fotolabb.


Kamerorna byttes med tiden ut, och de blev större och mer avancerade, till slut så klumpiga att mitt fotointresse dog ut, och därmed även mörkrumsarbetet.

När sedan de digitala kamerorna dök upp i under 1990-talet var jag snabb att hänga på så jag köpte en kamera för en himla massa pengar som klarade av att fotografera en bild i den då höga upplösningen 640x320 plixar. Bilderna blev hemskt korniga när man försökte föra över dem till papperskopior. Det enda den dög till var att dokumentera bilder från fester och resor.

Men för några årsedan köpte jag en systemkamera med möjlighet att använda mina gamla objektiv från den analoga tiden. Efter att jag första tiden bara tog med mig kameran när jag visste att jag skulle fotografera något har det blivit mer och mer att kameran hänger med för jämnan, man vet ju inte när ett roligt och spännande motiv dyker upp och detta med att blogga kräver ju också lite bilder. Trots att de digitala kamerorna har blivit bättre med åren kan de inte slå de äldre analoga kamerorna när det gäller den optiska upplösning, så när jag skall fotografera något som skall vara ett bestående minne kommer någon av de äldre kamerorna fram ur garderoben. Trots att det finns en uppsjö av olika fotoredigeringsprogram som kan omvandla ett färgfoto till svartvitt blir slutresultatet ändå inte så bra som ett svartvitt foto kopierat från en negativ film.

Ibland hittar man kul sidor på nätet, som för ett tag sedan när jag sökte efter en konstnär via Google, bland resultaten dök sidan Antikprat upp. Sidan fungerar som tidningarnas frågespalter men fördelen här är att vem som helst kan svara, och det är ju mycket bra då frågan kanske gäller en inte så känd lokal konstnär. Chansen att någon som känner konstnären eller som har bitar av information att bidra med är ju mycket stor. Just när det gäller de mindre kända lokala konstnärerna går ju tidningarnas frågespalter ofta bet. Förutom konst kan man även ställa frågor om porslin, glas, guld, koppar, klockor och tekniska prylar med mera. 



Forumet är förhållandevis välstädat även om några personer slänger ifrån sig knepiga och raljerande svar, men dessa brukar plockas bort av administratören samt andra användare som bidrar med mer korrekta svar. Själv har jag blivit imponerad av den kunskap som finns ute bland allmänheten där merparten av de som svarar själva är amatörer. Sidan är ett av de små guldkorn jag har hittat på nätet, och det har till och med hänt att man svarat på någon enkel fråga om jag suttit inne med ett lämpligt svar. Ibland funderar jag på hur man klarade sig utan internet, många saker man söker eller sökte fanns ju inte med i de egna uppslagsböckerna, utan man tvingades uppsöka biblioteket. Nuförtiden ligger mycket kunskap bara en knapptryckning bort. Problemet är dock att mycket av den information man hittar saknar källhänvisning, och många händelser och personer som var stora före internets utbredning saknas.

Med hösten kommer alla konstrundor och utställningar, för min del brukar den avslutas med Tivedsbygdens konstförenings utställning i biblioteket strax före jul.
 
I år inledde jag min spaning lite lätt med Ö-rundan på Hammarö med ett besök på biblioteket i Skoghall, där flera av Hammaröns lokala bildskapare ställde ut sina verk. Samtidigt pågick en utställning av Lena Cronqvists bronsskulpturer i Museiparken Karlstad. Bland hennes alster gillade jag skulpturen Hand i Hand, troligtvis för att den stack ut lite extra eftersom den stod som en solitär i den långa smala vattenspegeln som leder upp till den äldre museibyggnaden.
 
Närmast på tur står nu Sven-Ove Söderlunds utställning i Kumla. Tyvärr missade jag årets upplaga av Konst runt Möckeln på grund av att jag lovat hjälpa till med renoveringen av ett par flygplansvingar i Karlstad. Så till nästa år skall jag försöka planera in denna helg bättre. Från ett tidigare besök gillade jag Barbro Strängs akvareller med bland annat motiv från Åtorp och det skulle var spännande att se vad hon visade detta år. En lovvärd tanke som Konst runt Möckeln tagit upp är att utse en ungdomsstipendiat, detta stimulerar ju nya förmågor att ta sig fram i en rätt tuff miljö.

Vissa skulpturer är tyvärr väldigt anonyma, det finns ingen informationsskylt och när nyfiken är väckt går man och funderar om upphovet till utsmyckningen samt vem sjutton står bakom verket. 

I Karlstad finns en fastighet där flera våningsplan bärs upp av en enda hand. Handen gör att fastigheten utmärker sig bland övriga hus från samma tidsperiod, och man stannar till och betraktar huset. Frågan man ställer sig då man inte hittar någon informationsskylt är, om detta är arkitektens verk eller om man har anlitat någon konstnär. Personligen skulle jag inte vilja bo i detta hus utan snarare i huset tvärs över gatan så man kan njuta av den där underbara handen när man tittar ut genom fönstret. 

så också med denna blogg den borde ha präntats ner redan under lördag kväll eller söndag morgon. I lördags visades programmet Här är ditt liv på televisionen. Denna gång valde Ingvar Oldsberg att porträttera en person som de svenska televisionstittarna föreslagit. Redan Lasse Holmqvist gjorde något liknande på sin tid, där han valde ut några gäster som var totalt okända bland den stora allmänheten, och jag  minns mycket väl programmet om Vietnamveteranen Björn Dahlin som deltog på den amerikanska sidan kriget. Det programmet visade att även en helt okänd person kan ha en enormt spännande levnadsberättelse.

Nu porträtterades en för mig helt okänd person, Lena Maria Klingvall som  föddes utan armar, och med ett ben kortare än det andra. Man måste imponeras av hennes framgångar i livet dels två guld och ett brons på VM i simning, samt hennes karriär som sångerska i Japan. Det är underbart när man ser en person som har haft en så udda start i livet kunna ta sig för nästan allt med ett leende, och hela tiden försöka spränga gränserna där andra påstår att det där går inte, det där kan du inte göra och så vidare. 

Det som imponerade mest på mig var hennes mångsidighet, med verksamhet som simmare, sångerska, författare, och konstnär. Säkerligen har hon även andra talanger som på grund av tidsbrist i programmet inte berördes. Detta var ett av de få av höstens omgång av Här är det liv som jag gärna ser en gång till, och tack vare att programmet ligger ute på SVT play kan man se det när man vill.

Hon är själv en av stipendiaterna i Mun- och Fotmålande konstnärers förening samt lyckades genomdriva att rumänska Sergiu Nichescu fick ett konststipendium från Sverige. Själv har jag inga orginaltavlor skapade av någon medlem i Mun- och Fotmålande konstnärers förening, men jag har genom åren köpt en del vykort som har postas till bekanta.

Helgen har även denna vecka bestått av arbete med vingarna till en SF_25 i Karlstad. Nu är en sprygel lagad och stora delar av ytstrukturen klar. Skönt är att man snart ser ett slut på detta projekt, samtliga fanerbitar som var dåliga har nu blivit utbytta, kvar av det tyngre jobbet återstår slipning samt putsning så att de infogade bitarna kommer i liv med den tidigare faneren samt en lätt slipning av den tidigare färgen före lackering.
   
Under nästa helg skall duken repareras. Den duk som skall skarvas i måste vara tandand för att den inte skall rispa upp sig. Att klippa dessa taggar är ett riktigt negerjobb om man inte har rätt verktyg. Den lilla biten här nedan är ca 8x8 cm, medan den bit som skall fästas på vingens undersida är ca 30x30 cm, så det blir fasligt många tänder som skall klippas om man saknar rätt verktyg.  
   


Läs även andra bloggares åsikter om Karlstad, SF 25, flyg, Scheibe, seconite, negerjobb, flygplan,

På min facebooksida har det utan att jag begärt det kommit upp en applikation från Zoosk som är en dejtingcommunity. För närvarande  har jag inte behov av någon sådan tjänst, jag sitter ju redan med trumf på hand.

Jag har försökt att få bort denna applikation, men inne i facebook hittar jag ingen inställning för detta. Så då återstod att gå in på Zoosk sida, men för att komma åt inställningarna måste man registrera sig och det har jag inte lust med. Så det får räcka med att sätta en spamspärr på mailkontot för Zoosk.

Hej, Kolla dina senaste Zoosk-sökresultat! Efter att ha sökt bland miljontals zooskers har vi hittat några som vi tror passar dina sökkriterier. Lycka till :) freshcream Laxå, Örebro Ålder: 41 Flirta nu! Catrin Hallsberg, Orebro Ålder: 44 Flirta nu! Tina Fjugesta, Orebro Ålder: 35 Flirta nu! Bubblan Degerfors, Örebro Ålder: 48 Flirta nu! Maja Degerfors, Örebro Ålder: 53 Flirta nu! Tessan Vretstorp, Örebro Ålder: 39 Flirta nu! lenann Fjugesta, Orebro Ålder: 52 Flirta nu! Lillie Degerfors, Örebro Ålder: 45 Flirta nu! Theresia75 Björneborg, Värmland Ålder: 35 Flirta nu! Glöm inte att du kan träffa många fler genom att besöka söksidan.

Själv blev jag tvungen att kliva upp extra tidigt i morse just för att besöka ett besiktningsinstitut. Tyvärr har regeringen beslutat att monopolet för AB Svensk Bilprovning skall upphöra, detta ger inte bara fördelar utan även den nackdelen att man numera inte får en förbokad tid när det är dags för denna kontroll. Har man mycket omkring sig är det ju lätt att glömma bort en sådan sak.
      
I mitt fall gick det förhållandevis bra, trots att bilen numera ser ut som en folkracebil, de synliga skadorna som lacksläppet på framskärmen gick igenom utan anmärkning. Det är bara jag själv och min omgivning som lider av dessa små hål. Vad det gäller den mer säkerhetsbetonade delen av besiktningen så blev det en 2:a för ett hjullager, så frågan är då, dags att byta bil eller köpa ett nytt hjullager för 500 spänn.   

 

Ibland kan man vara hur tuff som helst, slänga ur sig vågade påståenden från munnen, spela apa, göra heltokiga saker eller till och med göra en liten parodi i form av stand-up av mina egna erfarenheter från livets trappa trots en medfödd blyghet. Extra kul är det när man plötsligt gör något spontant som man inte trodde man skulle våga. 

Men när vågar man? Och för vilka? 

Men jag är av naturen väldigt blyg, och när jag bröt benet efter ett fallskärmshopp, blev följden ett besök på RSÖ. När jag väl kommer till avdelningen före operationen kommer det fram en sjuksköterska som skall tvätta mig, tröjan och byxorna åkte snabbt av, varpå sjuksköterskan snabbt vrålar ut KALSONGERNA OCKSÅ. Pionröd i ansiktet försökte jag förhindra detta moment eftersom jag kände en viss blygsel, men min åsikt vägde väldigt lite så efter några meningsutbyten fick kalsongerna gå samma väg som byxorna. Tur att man redan var röd i ansiktet så att den där extra rödheten som kom på grund av min blygsel inte märktes.

Det är ganska lätt att vara tuff och framfusig när man har ett kompisgäng bakom ryggen, det är kanske därför det var lätt att mobba några skolkamrater en gång i tiden, så här i efterhand har tanken slagit mig att dessa skulle inte blivit mobbade om jag varit ensam, eller om inte alla kompisar runt om skrattat när man utsatte någon stackare för en mindre trevlig handling.

Kontigt nog är jag numera inte speciellt blyg för helt okända personer, eller personer som jag mer eller mindre umgås med dagligen. Den grupp som drabbas av min blyghet är släktingar som man träffar någon gång om året, bekantas bekanta och personer som jag respekterar för att de har åstadkommit något som i mina ögon är sort.

Så man är väl byggd som ett persika när det gäller vänner först ett halvmjukt skall som släpper in alla obekanta, de kan gotta sig i fruktköttet, och sedan ett stenhårt skal runt kärnan där bara de allra närmaste släpps in. Det är väl det som är orsaken till att det är kul att blogga, för genom bloggen släpper man ju delvis in även de okända i den hårda kärnan. Och om jag skulle rodna medan jag skriver min blogg syns det ju inte.


Samtidigt måste jag erkänna att det på ett sätt är kul att testa gränserna, och ibland törs man saker som man inte själv visste. Om du vill ha kontakt eller fråga något skriv en rad i fältet Kommentarer

Jag är rädd för att det nya riksdagspartiet Sverigedemokraterna inte kommer att blir en dagslända som Ny Demokrati, Piratpartiet och FI.

  

Sverigedemokraterna har ju varit verksamma under några år och byggt upp en liten men väl stabil supporterskara, till skillnad från de tidigare dagsländorna inom politiken som i princip ställde upp i valen utan att ha en fast medlemsbas. Den enda glädjen jag ser med detta val var att 5 520 320 (fem miljoner femhundratjugotusen trehundratjugo) personer inte ville se Sverigedemokraterna i riksdagen. Vad de 330 157 personer som röstade på Sverigedemokraterna tänkte på försöker jag fortfarande fundera ut. Jag hoppas verkligen att jag har fel i mitt antagande, om att partiet har en liten fast kärna med medlemmar, och jag hoppas att de bara kommer att bli en dagslända så vi slipper dem under nästa valperiod.

 
Lokalt här på orten är vi ganska stabila i röstandet, så Sverigedemokraterna lyckades bara skrapa ihop 1,8 procent, och Miljöpartiet som var en av valets vinnare lyckades skrapa ihop 3 procent lokalt, klart under rikssnittet, konstigt nog fick det nya partiet Laxåpartiet 2 procent trots att de knappast har synts till, men 72 röster i kommunalvalet kan man kanske skrapa ihop med en stor släkt och bekantskrapskrets.

 Cirka 1000 personer av ortens röstberättiga avstod från att rösta, varav jag var en, delvis kan det förklaras av texten i min blogg.


Extra kul måste det vara för Miljöpartisterna i dessa dagar, från att ha varit riksdagens minsta parti klättrade man upp till tredjeplatsen efter Socialdemokraterna och Moderaterna, skulle man översätta detta till sporttermer är det en bragd. 

 

Nu finns det en möjlighet att vi slipper denna mörkblåbrunrödgröna röra under de kommande fyra åren, eftersom det slutgilltlika resultatet blir klart först under morgondagen.



Läs även andra bloggares åsikter om Laxå, Laxåpartiet, Miljöpartiet, Sverigedemokraterna, Moderaterna, Socialdemokraterna, Ny Demokrati, Piratpartiet, FI,

Ibland är det rätt märkligt, för någon vecka sedan skrev jag ett blogginlägg där Mats Wilander spelade en viss roll, och nu i lördags var han gäst hos Oldsberg i Här är ditt liv.

Som gäst var han ett utmärkt och spännande val, få idrottsmän har visat större sportmanaship än just Mats Wilander. Få personer har betytt så mycket för svensk tennis som just Wilander som genom att ta sig fram i skuggan av Björn Borg, visade för de övriga unga spelarna att Borg inte var en engångsföreteelse. Även hans insatser som förbundskapten för det svenska tennislandslaget i Davis_Cup är värt en stor eloge. Men alla saker har en baksida även i detta fall. När man når positionen som världsetta och idol för många yngre och äldre personer, bör man visa gott omdöme även privat.

När Oldsberg tog upp frågan om hans användning av droger, svarade han att det var en privatsak, och att journalisterna inte skulle gräva i detta. Vad jag saknade var en kraftig och ärligt menad avbön om denna händelse. När det var aktuellt en gång i tiden vägrade han ju att kommentera saken, och hävdade först att det var något fel i provtagningen.

Det går inte att komma ifrån att Wilander är en av Sveriges bästa tennisspelare genom åren, men hela denna dopningsaffär kastar ändå en liten mörk skugga över honom, som en ordentlig avbön kanske skulle tvätta bort.

Vingarne, är en svensk stumfilm från 1916 i regi av Mauritz Stiller. Jag har själv inte sett den och trodde väldigt länge att det var en film om flygets barndom, jag läste som vanligt för fort och fick för mig att filmens titel var Vingarna. Senare fick jag reda på att det var en skulptur utförd av Carl_Milles placerad både i Stockholm och Göteborg  med det korrekta namnet Gosse med örn skapad 1908. 

Nu i helgen inledde jag tillsammans med några flygande kamrater renovering och slipning av ett par vingar till en Scheibe SF_25 i Skåre och detta jobb måste vara klart i mitten av oktober då nästa flygplan skall i för årstillsyn i dessa lokaler. Trots att flygplanet är från 1970-talet har man använt i stort sett samma teknik vid nybyggandet av detta flygplan som de flygplan som tillverkades för 100 årsedan (trä duk och järnrör).

Eftersom ena vingen har en liten skada i faneret tog jag på mig att byta ut den dåliga biten, och under dagen lyckades jag såga bort den spruckna delen. Under veckan skall ny flygplywood anskaffas så att lämpliga bitar kan laxas in nästa helg. Att arbetet förlöpte enligt den arbetsplan vi pratade om i måndags kväll bevisas av att den ena vingen där färgen bara skulle slipas ner i stort sett är klar.
    

Mikael Wiehe skrev en gång i tiden låten, Vem kan man lita på? Svaret är nog att man inte kan lita på någon inte ens sig själv, eftersom man ljuger mer när man tänker och funderar. Hur ofta har man inte sagt sig själv att detta klarar jag av att fixa eller reparera, och så slutar det hela med att någon annan får lösa problemet som man har ställt till. Som min isärskruvade dator här nedan som inte kommer att bli hopmonterad trots att jag tänkt göra det.

Den yrkesgrupp/persongrupp som har de flesta som ljuger via munnen är nog politikerna oavsett vilket part de kommer ifrån. Hur många så kallade politikeraffärer har vi inte varit drabbade av de senaste åren. Troligen förekom detta även på 1950 och 1960 talet men journalistkåren var inte lika grävande då utan de affärer som avslöjades grävdes upp av författare, präster och partimotståndare. Ytterligare en skillnad är att dagens affärer sällan leder till polisutredningar, till skillnad mot de få som avslöjades i mitten på 1950-talet. Enbart rättsrötan i Kejneaffären sysselsatte ett antal poliser där man beslagtog skrivmaskiner och utredde ett flertal vid sidan om inblandade personer något liknande hände även i Haijbyaffären.

Jag har just läst ut boken Makten, Männen, Mörkläggningen som tar upp historien om bordellhärvan 1976, och man blir förfärad när man läser hur politikerna och poliserna ljög för att inte bordellkunderna bland politikerna och polischefer skulle bli kända. I stort sett var det bara kulturjournalisten Sigvard Hammar som blev dömd, troligtvis beroende på att det inte fanns någon som ställde upp för honom och att han blev utpekad på ett tidigt stadium i tidningarna. Händelserna i stora drag blev ju kända i media först något år efter rättegången mot Doris Hopp.
 
Personligen tycker jag att man skall ha höga krav på samhällets tjänare så som politiker och poliser som arbetar inom de rättsvårdande instanserna, och jag kan förstå att en politiker kan tvingas ljuga eller slira lite på ett svar för att inte avslöja en kommande devalvering eller för att skydda rikets säkerhet. Men detta att ljuga för att skydda sina politiska kompisar eller sig själva, gör att politikerförtroendet rasar i botten.   

Tre för mig nya öltyper, jag passade för ett tag sedan på att kontrollera vad systenbolaget har för nya alkoholfria öltyper, och till min glädje hittade jag en ny variant från Spendrups samt en spansk variant bryggd på humle, kornmalt och äpplejuice.

Tyvärr var båda typerna en besvikelse, innehållet i Spendrusflaskan smakade exakt samma som den alkoholfria Norrlands Guld som tillverkas av Spendrups. Jag misstänker att de helt enkelt tappar upp samma öl i en glasflaska och marknadsför den som ett extra alternativ.

Den spanska ölen, San Miguel kan jag inte med bästa vilja klassa som en öl eftersom äppelsmaken tränger igenom mycket starkt, snarare borde den marknadsföras som en alkoholfri cider.

Den tredje typen var en riktig starköl från Danmark som marknadsförs under namnet Mikkeller Jackie Brown. När man läser etiketten på flaskan får man stora förväntningar på att det skall bli en smakupplevelse utöver det vanliga.

Enligt texten på hyllkanten skulle ölet ha en nyanserad, maltig, hummelaromatisk doft med inslag av pumpernickel, sirap, humle, mörk choklad och lakrits. Det var många av dessa smaker jag inte hittade, vare sig lakrits eller choklad fanns med i detta öl enligt mina smaksensorer.


Jag passade på att avnjuta detta öl till ett bra TV-program men smakupplevelsen var inte värd de 34.90 som flaskan kostade. När jag tittade på systembolagets hemsida såg jag att de även marknadsför ölet Mikkeller Black Tie från samma danska bryggeri, priset är 99 kronor för en flaska, funderar lite smått på att offra det beloppet på en flaska till julafton som en egen liten julklapp till mig själv. För mer information om bryggeriet hänvisas till dess hemsida www.mikkeller.com som inte har mycket att tillföra eftersom sidan är under konstruktion.

(Obs klickar man på ett blått ord kommer man till en ny sida för ytterligare läsning om personen eller händelsen).

I dag gick det ett dokumentärprogram av Jeper Huor om polischefen Göran Lindberg eller alias Kapten Klänning i radions program 1. Han utnämndes till framtidens man 2000. och var mediernas älskning, och en förkämpe för jämställdhet mellan män och kvinnor runt 2000-talet.



När man hör utdrag ur rättegången baxnar man hur hans dubbla natur har behandlad de kvinnor han förgripit sig på. Det knepiga är att hans DNA, två mobilnummer, bilmodell och delar av ett bilnummer var känt av polisen i Täby redan 2007 då ett våldtäktsoffer anmälde ett övergrepp. Antalet bilar av den anmälda typen begränsades till 20 stycken i det svenska bilregistret, men utredningen lades ner. Om polisen då satt in utredningsresurser skulle han gripits tidigare och flera minderåriga skulle inte blivit drabbade.

Det känns inte bra när förtroendepersoner åker fast för denna typ av bott. Jag läser just nu boken Makten, Männen, Mörkläggningen, och den tar upp händelserna under den så kallade Geijeraffären, med Lennart Geijer dåvarande justitieminister i Palmes regering 1969-1976 och bordellmamman Doris Hopp som huvudpersoner.

Mest skrämd av bokens text blir man när man läser att Lennart Geijer på fult allvar 1976 föreslog i en utredning att:

Incestbegreppet slopas helt och hållet.,
Åldersgränsen sänks till 14 år,
Begreppet grovt koppleri tas bort,
Orden tukt, otukt, och sedlighet tas bort ur lagtexten,
Våldtäktsbegreppet ska behållas men reserveras för de fall då gärningsmannen visat synnerligen hänsynslöshet eller råhet.

Ibland undrar man om vi får de justitieminister vi förtjänar, tidigare har vi ju Ove Rainer som tvingades avgå efter en moraliskt men helt laglig skatteplanering, eller Sten Wickbom som tvingades avgå efter Stig Berglings rymning. När väl Anna-Greta Leijon tillträdde trodde man att nu skulle vi få en justitieminister som kunde sitta perioden ut, men hon föll på Ebbe Carlsson affären som även var inblandad i mörkläggningen av Geijeraffären.

Det kan inte vara kul att utnämnas till justitieminister, posten verkar vara rena katapultstolen.

Till detta kommer så de två drogliberala justitieministerna Tomas Bodström och Laila Freivalds, som var med i min blogg tidigare i år.

(Obs klickar man på ett blått ord kommer man till en ny sida för ytterligare läsning om personen eller händelsen).

Hela helgen är vikt för jobb på gräsklipparkubben och redan vid niotiden fick jag i uppdrag att åka till ICA för att komplettera vissa färskvaror. Eftersom jag kom ner till Centrum före butikernas öppningstid passade jag på att vandra runt lite.

Ortens ungdomar har tydligen haft roligt under natten och hällt diskmedel i fontänen, och med vindens hjälp låg det stora skumbollar långt ut på Skolgatan. Själv tänkte jag mest på allt jobb det blir för parkförvaltningen att byta vatten och rensa bort allt tvättmedel, men en kär vän jag pratade med tänkte mer på småfåglarna och katterna som kanske använde fontänen för att dricka ur.

Trots att jag letade efter socialdemokraternas valstuga i veckan och då inte lyckades lokalisera den blev resultatet bättre i dag, bakom scenen fanns en husvagn som jag antar är deras huvudkontor under denna valrörelse.


Från jetflygtträffen borde det finas massor att skriva om, men jag blev fast inne i köket för att fixa marktjänsten åt de som sålde korv och kaffe så jag såg inga av de spektakulära haverierna och flygningarna som genomfördes. Men jag kunde inte motstå att slita mig loss för att kunna fotografera några av modellflygplanen. Min favorit bland jetflygplan är ju SAAB 32 Lansen, som jag anser är det enda jetflygplan som ser som ett riktigt flygplan. Bland de övriga flygplanen fanns en SAAB 21R detta flygplan var i verkligheten ganska unikt eftersom det är det enda propellerflygplan som med lyckat resultat konverterats till reaktionsdrift (dåtidens benämning på jetdrift), samt en SAAB 37 Viggen som inte var helt klar den saknade all märkning, detta medförde att den inte kändes helt verklig.
  

Kristdemokraterna satte upp en banderoll över en av gatorna på orten med en slogan som jag tror att alla partier skulle kunna skriva under på. Men tydligen retade det upp någon eftersom den bara fick sitta uppe i 24 timmar.

Annars har jag personligen blivit väldigt trött på detta med val, det går ju knappt att sätta på radion utan att valet skall debatteras eller kommenteras.

På torget har Alliansen placerat en husvagn, och lokalt skall tydligen Miljöpartiet alliera sig med alliansen, frågan man ställer sig då, har de två valarbetare ute samtidigt en hos det Röd-Gröna blocket som värvar röster till riksdagsvalet och en valarbetare hos Alliansen som värvar röster till lokalvalet. För att komplicera det hela har det tydligen startat ett lokalt parti, men de har varit väldigt anonyma, både med affischer och uttalanden så deras chanser att komma in i fullmäktige är nog rätt små.

På lunchen idag var jag ute och kollade runt lite och blev lite förvånad över att inte Socialdemokraterna har fått upp någon valstuga.

Detta med att förlora plånboken har drabbat mig några gånger, i och för sig brukar jag sällan ha några pengar i plånboken eftersom jag förvarar dessa löst i fickan, men förlusten av körkort och andra papper kan ställa till problem.

Första gången detta drabbade mig (1998) förvarade jag för ovanlighets skull fyra tusen i sedlar i plånboken. På kvällen när jag saknade plånboken drog jag mig till minnes att jag tagit fram den för att ge en grabb 50 kronor som sprungit några ärenden åt mig, Hur jag än letade under två dagar kunde jag inte hitta den. Så det var bara att knalla in på polisstationen och anmäla plånboken som saknad samt beställning av ett nytt körkort. Eftersom jag inte kunde hitta plånboken misstänkte jag att grabben stulit den, men jag saknade bevis och ville inte ange honom för eventuell stöld. Efter någon vecka kunde jag gå till posten och lösa ut mitt nya körkort, samma dag hittar jag min svarta plånbok på en svart yta där jag lagt den efter att jag betalat grabben för tjänsterna han utfört åt mig,  I efterhand måste jag erkänna att det var tur att jag inte anmälde grabben, men jag gick hela tiden medan jag väntade på det nya körkortet och funderade på hur jag skulle kunna ta upp detta med den 11-åriga grabben, nu fick händelsen bara rinna ut i sanden och jag fick mig en tankeställare om hur det är att misstänka någon.

Andra gången (2008) jag ställdes inför detta problem var efter ett besök på bastuklubben. Dagen efter märkte jag att det inte fanns någon plånbok i min bakficka. Efter ett telefonsamtal till en medlem i klubben kom vi fram till att det måste ha varit en av de nya medlemmarna som tagit den. Samma visa denna gång men nu kunde man spärra och beställa nytt körkort via nätet. Bara någon dag efter att mitt nya körkort blivit uthämtat på posten hittade en kär vän plånboken under en säng, smart som hon var köpte hon en ny plånbok flyttade över det mesta av innehållet från den gamla plånboken och överlämnade det hela som en julklapp.

Tredje och förhoppningsvis sista gången jag förlorat min plånbok är nu i år, eftersom detta skedde på en måndag och jag inte skulle behöva använda någon bil före fredag avvaktade jag med att anmäla att körkortet var borta, jag har ju av erfarenhet lärt mig att kostnaden för en förlorad plånbok ligger i nya fotografier samt körkortsregistrets kostnader för att skriva ut ett nytt körkort. Efter tre dagars letande lyckades jag hitta plånboken bland smutskläderna i tvättkorgen.
 
Numera har det gått så långt att man inte har det största behovet av körkortet för bilkörning utan för att kunna hämta ut paket på posten eller Schenker, jag höra av en person att till och med Apoteket numera kräver ett körkort eller ID-handlig för att man skall få lösa ut sina piller.

Jag läste för något årsedan en humorbok där man bland annat skämtade om poliser.

Frågan som ställdes var varför poliser ibland arbetar i grupper om tre.

Och svaret var att en kunde räkna, en kunde läsa och skriva medan den tredje tyckte om att umgås med intellektuella.

Nu har jag träffat på denna grupp i verkligheten. Jag råkade köra lite för fort i fredags.

Den första polisen som hanterade laser pistolen kunde räkna, han kom utan större problem fram till att jag körde 21 kilometer för fort.

Den andra polisen jag pratade med var den läskunniga hon lyckades trots brister i geografi både läsa mitt körkort och skriva ut en böteslapp. Den tredje polisen pratade jag inte med men det var säkert han som tyckte om att umgås med intellektuella.

Just detta med fortkörningar har blivit ett litet problem för mig, jag försöker som regel följa hastigheten, men när det är lite trafik och relativt bra sikt rinner det på något konstigt sätt ner en massa bly i min högerfot.

Detta med att hålla hastigheten i bilen borde ju vara enkelt man har ju en högsta tillåtna hastighet. Svårare är det när man flyger, där är det lika viktigt att det inte går för sakta, annars kan resultatet bli en stall med i värsta fall ett haveri. När jag genomgick segelflygutbildning för många årsedan var farthållningen ett av mina problem, ibland flög jag för sakta och ibland gick det för fort, så min flyglärare satt hela tiden och skrek 90, 90, 90.

Ibland önskar man att man hade en passagerare med i bilen som skriker samma sak.