Amanda Jenssen
som sommarpratare var en positiv överraskning. Under en period i våras var mottagningen av radiostationen P1 mycket dålig och den enda kanal jag fick in tydligt var P3, en ovanligt flummig kanal som inte föll mig på läppen. Trots detta var det några låtar som spelades flitigt som fastnade i min skalle, dels Lasse Winnerbäcks och så Amanda Jenssens Happyland. Någon månad senare fick jag se henne i ett TV-program där hon framförde några låtar. Som vanligt dömer man folk ofta efter sitt utseende, denna blonda tjej stoppade jag genast in i facket dumma blondiner. Men hennes sommarprogram idag visade att hon kunde mycket mer än att bara stå på scen som en skyltdocka. Hennes berättelse om sin första riktiga vän (snigeln) fick mig att både le och lida med henne då hon råkade krossa snigeln av misstag. Vad som förvånar mig med Amanda var hennes val av spelade låtar, för i mitt tycke ligger de spelade låtarna mycket långt bort från hennes egen musik
Jag kan inte ett ord franska och har som regel svårt för att bara höra grodätarspråket, men Amandas avslutningslåt med Édith Piaf är ett undantag då smälter till och med jag för det franska språket. Det finns inte många sångerskor som kan artikulera som den lilla sparven, bland nu levande sångerskor har vi Cindee Peters som artikulerar sina R väldigt tydligt men hon kan inte som Piaf artikulera alla stavelser, den svenska sångerska som var bäst på att artikulera var nog Monica Zetterlund när hon framförde sina visor.
Läs även andra bloggares åsikter om Amanda Jenssen, Lars Winnerbäck, Cindee Peters, Monica Zetterlund, Sommar i P1
