Tystnadsplikten

För några årsedan infördes nya tystnadspliktsregler inom sjukvården, detta skulle medföra att ett sjukhus inte fick lämna ut om en person vårdades inom sjukhusets lokaler. Många var då rädda för att det skulle bli problem med att ringa och fråga om en anhörig, vilket det också blev den första tiden då de nya reglerna infördes.

Men efter något år lättade det något, när personalen lärde sig använda sunt förnuft. Min moster vårdades under en period på 1990-talet på Halmstads lasarett, trots att jag visste detta och även pratat med henne kom jag bara till sjukhusets växel när jag ville slå henne en telefonsignal. Eftersom jag inte visste på vilket avdelningsnummer hon var inlagd kunde telefonisten inte koppla samtalet, och på grund av sekretessreglerna fick hon inte kontrollera var på sjukhuset min moster fanns för att koppla mig vidare. I dag har dessa regler mjukats upp något, jag märkte det när jag skulle hjälpa en äldre pensionär att kontakta sin fru som var inlagd på sjukhuset i Örebro. Vi visste inte vilken avdelning, men bara genom att nämna patientens namn kunde växeltelefonisten koppla samtalet rätt.


Bild lånad från wikipedia
Det är helt klart att vissa yrken och befattningshavare skall ha tystnadsplikt, och vissa personer som jobbar inom yrken där det inte finns någon lagstadgad tystnadsplikt kan vara väldigt etiskt seriösa. Jag har en bekant som är begravningentreprenör, och jag skulle aldrig få för mig att fråga honom om någon bekant har avlidit eller vad personen dog av eftersom jag vet att han inte skulle svara, han vägrar till och med att tala om datum för en jordfästning före det att annonsen har publicerats i lokalblaskan. Detta är värt en stor eloge.


Bild på en likkista lånad från Wikipedia 


Detta med tystnadsplikten kan spela en väldigt stor roll, i tidningen Metro läser jag om handläggaren på arbetsförmedlingen som bröt mot tystnaden och informerade en arbetssökandes planer för nuvarande arbetsgivaren, resultatet blev att hon fick sparken från sitt nuvarande jobb.

Eget foto av en artikel i tidninbgen METRO
Detta får mig att tänka på polisaspirant Jocke Johansson som berättade om att en person jag känner använder droger. Samma dag han berättade det ringde jag till arbetsförmedlingen för att fråga hur de kunde skicka en sådan person till mig, svaret jag fick var att de på grund av just tystnadsplikten inte får yppa något om en persons personliga förhållanden. För att få en bekräftelse på aspirantens utsago, pratade jag med några kompisar som är verksamma inom kåren, men trots att vi umgås sa de att de vare sig kunde bekräfta eller förneka detta eftersom de då skulle byta mot tystnadsplikten.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0