Ibland växer en person i ens ögon
I förra veckan var det årsmöte i Vibybastun, det roliga med den föreningens årsmöten är att förhandlingarna avslutas med en måltid samt någon intressant aktivitet.
I år var före detta journalisten och polismannen Björn Palmkvist inbjuden.
Jag visste sedan tidigare att han jobbat som lokalreporter för lokalblaskan, och att ett av hans intresseområden var författarinan Sigge Stark, Men att han jobbat som polis var en nyhet. Jag har tidigare hört honom berätta om Sigge starks levnadsöde på föreläsarföreningen, men de historier han nu berättade om sin tid som polis slog alla rekord.
Jag har personligen ansett att jobbet som polis, brandman och ambulanssjukvårdare varit de tre sämsta yrken man kan ha eftersom man hela tiden jobbar med elände och tråkigheter.
Enbart detta att komma till en bilolycka där kanske små barn ligger skadade. Redan under min tid i lumpen fick jag en liten inblick i hur det kan se ut när olyckan har varit framme. Jag ser ibland fortfarande bilden av när en pansarvärns soldat fick delar av ansiktet bortskjutet av bakflamman från ett pansarskott. Just när det hela utspelade sig tänkte jag inte så mycket eftersom det kom arbetsuppgifter som skulle utföras, det gällde ju bara att få upp personen på en bår så att man kunde lasta in honom i en 13/14 bil för vidare transport till lasarettet. Däremot kom hela händelsen att visas som en film i slowmotion för mig under flera månader. Det är väl orsaken till att jag inte gillar dessa blåljusyrken.
Just Björn Palmkvist växte i mina ögon, han måste ha en enorm erfarenhetsbank att ösa berättelser ur, då inte bara roliga / tragiska historier från polisjobbet och Sigge Stark forskningen. Han måste ju ha en mängd roliga berättelser även från den tid han verkade som journalist på lokalblaskan.
En av de tråkiga delarna med polisjobbet är säkert all den kritik i media mot hur arbetet utförs, dålig uppklarning av villainbrott, och att det inte finns poliser när de behövs, att de lägger ner jobb på fel arbetsuppgifter. Björn är på det sättet unik eftersom han varit verksam inom båda dessa områden.
Nu senast har det varit mycket skriverier om att polisen beordrade en broöppning som resulterade i att två bensintjuvar omkom när deras bil körde av vägen. Frågan är om det verkligen var Polisens fel?
Eller om det var den brottsliga individens fria val. I det här fallet gjorde de båda gossarna ett antal helt frivilliga val som vart och ett ledde till en ödesdiger konsekvens:
1) de valde medvetet att begå en stöld trots att de rimligtvis kände till att det var brottsligt och kunde ådraga sig samhällets uppmärksamhet.
2) de valde medvetet att inte stanna på polismans uppmaning trots att de rimligtvis kände till att de var skyldiga att så göra.
3) de valde medvetet att framföra fordonet i en sådan hastighet att de ej hade möjlighet att på ett säkert sätt väja för hinder, trots att de rimligtvis borde känna till vad hastighetsbegränsningarna syftar till.
4) de valde medvetet att ignorera ett antal varningssignaler och forcera ett hinder i form av en fälld vägbom trots att de rimligtvis insåg att de ej borde göra det.
Grabbarna hade alltså minst fyra möjligheter att fatta annorlunda beslut än dessa. Annorlunda val hade lett till annorlunda konsekvenser. Darwin fick rätt igen.
Kommentarer
Postat av: Dormangwr
secular brotherhoods of scribes.
Postat av: Squierwck
number of surviving European
Postat av: Irrigationdft
or their samples written
Trackback
