jannealg

Kanske en helt omöjlig idé men något borde göras för att förbättra polisens närvaro på mindre orter. I Pajala drabbades en kvinna av en våldsman som försökte ta sig in i lägenheten. Hon ringde polisen men närmaste patrull fanns cirka 20-30 mil bort. Hon fick rådet av vakthavande befäl vid polisstationen att beväpna sig med en brödkniv till självförsvar.

När jag var liten fanns det en polisstation på vår lilla ort. Stationen var bemannad med sex sju poliser som med tiden blev kända bland ortsbefolkningen men även poliserna kände befolkningen på orten och kunde därmed snabbt lösa de brott som uppstod. Till en början fanns det bara några poliser länsfiskal Gustav Hansson som utgick från Östansjökontoret hade de två Laxåbaserade poliserna Sven Larsson och Bertil Tornfors under sig. Larsson kom senare att bli chef och om jag inte missminner mig var Tornfors chef när min skolklass besökte den nya polisstationen i Centrumhuset på 1970-talet. Men den största fördelen var att de Laxåbaserade poliserna bedrev en förebyggande verksamhet, bara genom sin närvaro blev många brott inte begångna. Själv kommer jag ihåg ett flertal av de som tjänstgjorde på stationen, några till riktiga namn som B Tornfors, Y Stål, B Karlsson, och andra till smeknamn som Bam-Bam, Benjamin och Sumpen. På den tiden var polisen organiserad med kommunanställda poliser, men vid polisreformen 1 januari 1965 överfördes verksamheten till staten och centraliseringen av verksamheten inleddes med att småorterna blev av med sina polisstationer efter en utredning på Rikspolisstyrelsen.

 

Det borde gå att införa ett system där kommuner anställer egna poliser vars huvudsyfte är att vara verksamma på den egna  lokalorten, men fortfarande lyder under Polismyndigheten och vid särskilda händelser beordras till gemensama uppgifter som skall lösas i regionen. Löner och lokaler betalas av kommunen medan Polismyndigheten svarar för utrustningen, med denna lösning borde det finnas möjlighet att anställa fler poliser utan att det drabbar statskassan så hårt. Samtidigt ger det en möjlighet för de poliser som inte trivs med sina nuvarande uppgifter en möjlighet att kanske finna en menigsfullare sysselsättning. 

 

Huruvida det är en skröna eller verkligen har hänt vet jag inte men när jag var liten hörde jag talas om en av våra lokala poliser och hans granne herr X. Båda var fritidsfiskare och polismannen följde ofta med i herr X:s bil till gemensama fisketurer i Mellansverige. En dag råkade herr X krocka och grannen polismannen var satt att utreda olyckan. När han frågade herr X efter körkortet svarade herr X att han inte har något körkort. Själv minns jag mycket väl herr X när han for fram i samhället på en moped.

 

Jag har en egen erfarenhet av betydelsen av lokalt anknytna poliser. Vi var fyra grabbar i 13-års åldern som körde moped i skogarna runt  Porla. En  "satkärring" kände igen två av oss och gjorde en polisanmälan. Resultatet blev att någon dag senare knakade en av de lokala poliserna på mammas dörr. Med sig hade han en vetelängd och han frågade om han kunde få kaffe, under fikaperioden berättade han för min mamma om min förseelse och att det kunde få konsekvenser för ett framtida lämplighetsintyg när man skulle ta körkort. Efter besöket gick han vidare till nästa familj som han visste namnet på och berättade samma sak. Vi blev även uppmanade att föra informationen vidare till de två de inte visste namnet på. Om det var statskassan eller polismannen själv som bekostade fikabrödet vet jag inte, men jag vet med säkerhet att något liknande inte skulle kunna hända idag.

 

Första parkett 2010

Polisutredning 2010

Polischef fast för snatteri 2010

Göran Lindberg 2010

Tung högerfot 2010

Märklig målsättning 2010

Förtroende jobb 2010

Smärttröskel 2010

Kapten klänning och vargar 2010

Säpo 2010

Likhet inför lagen 2009

Knepiga namn 2009