jannealg

Jag råkade ramla över ett exemplar av gratistidningen Metro i helgen, det var en klart läsvärd tidning och helt klart värt sitt pris. På sidan 4 studsar jag till Polisen i Värmland skall halvera sina blåskontroller under 2010, och polisförbundets ordförande Kristina Alvendal har som mål att rapportera minst 4 600 rattfyllerister och 2 000 drogpåverkade bilförare under året. Jag trodde in min enfald att målet var att inga rattfyllerister rapporterades på de utandningsprov som genomförs. Som jag ser det borde ingen påverkad person överhuvudtaget framföra ett fordon, därav borde resultatet vara 0 rapporterade. Vad händer om man inte når upp till målet 4 600, skall man lura i folk alkohol och placera dem i olika fordon så man kan gripa dem.

Nu vet jag inte exakt hur det är i New York idag, men när jag var där 1998 hade de just infört begreppet 0-tollerans på Manhattan, inte bara bland bilförare utan även bland befolkningen i stort, och det var ganska häftigt att kunna gå omkring mitt i natten i en så stor stad utan att känna sig rädd eller orolig. På dagarna såg man hur gatumusikanterna visade upp tillstånd att för att få stå och spela eller de två poliser bara slängde iväg en blick och ett gäng med lite skränande ungdomar blev genast lugnare. Till och med detta med tiggeri som man har stött på lite runt om i Sverige förekom inte eftersom detta var förbjudet. Jag skall kanske tillägga att detta inte gällde riktigt hela Manhattan under ett besök i Harlem gick jag till en kiosk för att handla och där var försäljaren beväpnad med ett hagelgevär.  

Det är kul att göra saker tillsammans, För några årsedan införde kommunen en frivillig städdag då kommunens innevånare kunde hjälpa till att plocka skräp och fixa till kommunens offentliga miljö. Detta med städdag är något vi har genomfört årligen på gräsklipparklubben, och det är värt en stor eloge att även kommunen har infört en liknande dag.

Några av de som hjälpte till att plocka upp skräp från gatorna i centrala Laxå

Tyvärr är det frivilligt, det borde vara ett krav att deltaga för de personer man kommer på med nedskräpning, det är väldigt lätt att slänga ett glasspapper när någon annan plockar upp. I synnerhet i de centrala delarna av orten där det är ganska tätt mellan papperskorgarna. Jag räknade för skojs skull antalet och såvida jag inte missade någon finns det minst 15 stycken på en yta som är cirka 300x300 meter, knepigt att man då ska slänga ifrån sig skräp på marken.


För ca 10-årsedan mötte jag systerson nere vid järnvägsstationen, på vägen hem plockade jag upp två tomflaskor, min systerson kommenterade det med att man behöver inte vara så snål, jag svarade att det är inte av snålhet, för när jag går förbi här i morgon kommer det bara att ligga glaskross på trottoaren, till men för de som går barfota och husdjur.

Avslutar med några bilder från  gräsklipparklubbens städdag tidigare i år, själv valde jag att städa i brunnen då det är en ganska begränsad yta, det blev några hinkar med lera och slam som hinkades upp ca 7 meter. Till hösten funderar jag på att välja någon av bränsletankarna, de är ju bara på 5 kubik, så även dessa har en begränsad yta. 
 

På vägen hem från Ica idag på lunchen slog jag följe med en äldre bekant som använder rollator. När vi kommer till första vägkorsningen vill hon att vi skall gå på andra sidan av vägen, när vi väl har promenerat ett kvarter vill hon korsa vägen igen, och vid nästa korsning skall vi korsa vägen igen för att gå på andra sidan. Jag blir lite konfunderad av dessa byten av trottoarsida hela tiden, så jag frågar henne varför vi hela tiden skall byta sida när vi har gått ett kvarter?.

Som svar får jag det först lite märkliga svaret, Det ser du väl!. Fortfarande konfunderad svarade jag att det kan jag inte se, kan du förklara vad du menar. Hon vände sig om och pekade på trottoarkanten och sa, När kommunen anlade dessa trottoarer tänkte de inte på att sänka ner trottoarstenarna vid övergångställen, så för att kunna gå på trottoaren måste jag byta sida hela tiden. Eftersom jag inte orkar lyfta rollatorn så blir det så att jag går på körbanan på vissa sträckor eftersom trottoarkanterna är så höga. 

Tänk att så små saker som nedsänkta trottoarstenar kan ställa till sådana problem, och själv har jag inte ens tänkt tanken att detta skulle vara ett problem.

Den första kontakten med mobiltelefon fick jag i slutet på 1960-talet när min morbror lät montera in en telefon i bilen, man kunde inte ringa direkt till honom eller han kunde inte ringa direkt till någon abonnent utan han kopplade upp sig till en sambandscentral som kopplade samtalet vidare. Samtalstaxan var skyhög så det blev nog inte så många samtal.

Min första mobiltelefon var en Siemens NMT från tidigt 1990-tal, samtalstaxan var fortfarande skyhög och telefonen kostade nästan 18.000 kronor. Att tala om mobil är nog en överdrift utan batteripaketet vägde den nästan 4 kilo. Knepigt att man skaffade en sådan telefon, eftersom jag avskyr att prata i mobil medan man kör bil eller är upptagen med annat.

När Telia väl beslöt sig för att lägga ner NMT blev det dags att köpa en GSM-telefon, denna har nu hängt med sedan 1998. Det finns en rolig funktion i telefonen man kan se hur lång tid telefonen har varit aktiv, och när man läser av samtalstiden ser man att jag har spenderat nästan 6 timmar med denna lur mot örat. En orsak till den relativt korta tid på nästan 12 år är att jag bara använder den när jag är på resande fot, jag brukar slå på den cirka 30 minuter före beräknad ankomst, ringa och tala om att jag är på gång och sedan slår jag av den, detta retar en del som försöker ringa åter och be mig stanna och köpa med något. Det händer ju ibland att det går någon månad mellan användandet av mobiltelefonen. Snart går det väl inte att använda min nuvarande telefon, jag har hört att det kommer något nytt system, och det är redan problem att få tag på nya batterier. Motorola skall enligt min telefonbutik sluta med denna batterityp.

Men som född i slutet på 1950-talet är man uppväxt med att man inte alltid kunde nås, i skoland hände det kanske någon gång per termin att en lärare kom till klassrummet och talade om att någon elev hade ett telefonsamtal, då visste man att det var något viktigt. Idag piper det och plingar lite runt om, det går nästan inte att gå på en teater eller bioföreställning utan att störas av dessa mobiler.

Eftersom jag så sällan använder min mobil händer det att jag får brev med en anmodan att lyssna av mobilen, detta med avlyssning är en funktion jag ännu inte har lärt mig hantera riktigt, och för att inte tala om detta med SMS, det finns en text när jag startar telefonen om att brevlådan är full, men det står inte hur man gör för att tömma den. tterligare ett problem är att lära sig telefonnummret jag har haft samma nummer sedan 1998 men jag fortfarande inte lärt mig mer än de första tre siffrorna. Men jag kan fortfarande rabbla upp det fasta nummer vi hadde hemma fram till min 11 årsdag.


Läs även andra bloggares åsikter om Mobiltelefon, Siemens, Telia, Motorola

Idag har jag haft radion som följeslagare och i programmet Bokcirkeln diskuterade Åsa Linderborg, Carin Mannheimer och Jan Guillou om Joyce Carol Oates roman Blonde!  som bygger på Marilyn Monroes livsöde. Detta radioprogram var extra kul att höra eftersom jag just nu läser Rose F. Kennedys bok "Tid att minnas". Det påstås ju att både John F. och Robert hade kärleksaffärer med henne. Klart är i alla fall att hon sjöng Happy birthday på presidentens födelsedag.


Två andra nyheter som kom fram under dagen var att det förekommit två nya fall av övergrepp inom den svenska katolska kyrkan förutom det redan kända fallet som inträffade på 1950-talet. Man får hoppas att detta är de sista som kommer fram i ljuset, och att det inte bara är falska anklagelser på grund av anmälningarna i Norge och England. Jag kommer ihåg alla pedofianklagelser för några årssedan, Då var ju var och varannan vuxen pedofil, något år senare var större delen av den manliga befolkningen i landet hustrumisshandlare.



Den största skandalen var enligt min mening var reportaget i Studio Ett om en godisbutik i Göteborg kunde sälja droger helt lagligt på grund av att substansen inte var klassad som  narkotika. Det ar ju självklart att man ska kunna snabbutreda så fort ett nytt preparat kommer ut på marknaden och ingripa mot försäljning på nätet och i godisbutiker. Man kan läsa om inslaget i radion här.
Ytterligare en skrämmande nyhet var att Leif Silbersky försvarar dödsmisshandeln i Landskrona som en olycka. Jag måste erkänna att det känns som ett konstigt försvar med en olycka där resultatet blir fatalt.

Nu skall jag sluta för i kväll och fixa till lite kvällsmat eftersom min mage skriker.

Ibland blir man lite trött när man öppnar sin mailbox och möts av 14 olästa mail som till
stor del består av spam.

Senast fick jag ett mail från denna kvinna, men jag är helnöjd med den kvinna jag redan umgås med:

Hi! Have a good day.

My friend gave me your information and your e-mail address. They have
been communicating online with a man who gave my friend your
information and your e-mail address.

She said that you are looking for relationships online, and want to get
acquainted with the girl. I decided to write you to know you better.
Now, as for me. I live in Russia. My name is Ekaterina or simply Katya.
I am 29 years old. I have ended an university. I work in shop as the seller of toys.
I lovey work and it gives me pleasure. I began to use the Internet more
recently, because here I have difficulty with search of the good
person.

 As I am very lonely and I have greater need for having
reliable and gentle person. I send you my photo. If it will like you
please inform me. I shall be glad to continue our acquaintance,
therefore that, as I already informed, you have caused sincere
interest for me. Please ask questions, and I shall tell about myself
with pleasure. Please send me your photo.

If you want, can write to me on mine e-mail: [email protected]

I shall wait your answer.
Your future friend Katya.

I torsdags råkade jag höra radioprogrammet K1 på P1. Louise Epstein pratade om arkitekterna Sigurd Lewerentz och Gunnar Asplund. Jag fastnade för Epsteins fascination av det handslagna teglet som användes både till fasader och golvbeläggning. När jag i lördags blev sittande i Hallsberg passade jag på att titta på Bergööska huset som ritades av Ferdinand Boberg på 1880-talet. Den nedre våningen är försedd med en svagt lutande tegelfasad som gör huset mycket speciellt.

Väl framme i Skoghall såg jag att hela centrum var uppbyggt med olika fasader av tegel, så jag kunde inte motstå att detalj studera dessa hus som jag sett ett flertal gånger tidigare.

Den första och största byggnaden man ser är Skoghalls kyrka som invigdes mitt födelseår 1957. Kyrkan ritades av arkitekterna Jan Hallén, Karsten Kirkegaard och Aage Porsbo. Som byggnad har den ett originellt utseende, men personligen gillar jag inte den vita tegelfasaden.
Och tanken slog mig att den vackraste tegelkyrka jag sett är den i Gislaved. Jag var där i mitten på 1970-talet och blev så fascinerad av tegelväggarna att jag inte hörde ett ord av prästens predikan. Min blick sökte sig till de kala röda tegelväggarna som saknade utsmyckning.



Man behöver bara gå en kort promenad på cirka 500 meter i Skoghall för att se ett 15-tal olika tegelfasader,

vilka som är vackra bestäms av betraktaren, själv gillar jag de två äldre bostadshusen på Bruksgatan
 
men även Systembolaget har en spännande fasad, ytterligare en fasad som har ett ovanlig mönster är det tidigare posthuset.


När det gäller tegelbyggnader i Sverige för man inte glömma arkitekten Ragnar Östbergs sista stora skapelse Stockholms stadshus. Jag besökte denna byggnad i samband med en frimärksutställningen Stokcholmia´74 och passade på att titta runt lite, tornet är drygt hundra meter högt så vikten av allt tegel som vilar på det understa skiftet måste vara enormt stor.

Bor man på en liten ort studsar man till lite när man hör ortsnamnet i riksradion, i ett av veckans program av Ring och sjung ut, hörde jag helt plötsligt förra kommunalrådet och medlemmen i gräsklipparklubben Björn Bromé ringa in med en åsikt om Rutavdragen. Själv har jag ingen åsikt huruvida denna reform är bra eller dålig. Men så blir det när det finns både för och nackdelar och båda väger jämt. En annan sak jag hörde på radion idag var mamman som förlorade sin arbetslöshetsersättning för att hon inte kontaktade arbetsförmedlingen dagen efter att hennes son dog. Man kan ju undra vad det finns för empati inom den organisationen. Bland andra stora händelser på orten är att vår tidigare apotek Laxen har fått en ny skylt, det är lite synd när gamla inarbetade namn försvinner, fast man vänjer sig väl med Hjärtat med tiden.


När man var liten  hette det bara apoteket, och apotekare Hedlund som drev verksamheten knåpade ihop senap och egna hudkrämer på beställning, men i slutet på 1960-talet bestämde statsmakterna att alla apotek skulle drivas i statlig regi, och de privata apoteken tvångsinlöstes. Därmed försvann möjligheten att köpa den lokalt producerade senapen. Man kan ju fråga sig om staten nu när de säljer ut apoteken erbjöd de tidigare ägarna första tjing att köpa åter sin egendom.

Helgen var vikt för årsmöte på gräsklipparklubben tyvärr var jag väldigt förkyld så jag avstod från att delta i klubbens Bowling träff utan valde att åka hem och lägga mig så jag skulle orka med mitt tandläkarbesök under måndagen.  Jag har lärt mig att man inte skall bli glad över andras olycka, men det kändes skönt på måndagen när tandsköterskan ringde och flyttade på min tid eftersom tandläkaren brutit armen.   
  
Några av deltagarna på Gräsklipparklubben som äter smörgåstårta. Tack Tommy fler sådana träffar sitter fint.


Det har på grund av hosta, halsont, snuva och allmän dåsighet inte blivit någon nämnvärd föda denna vecka, normalt äter jag som en häst, minst 1200 gram fast föda per dag, men sedan i söndags har jag bara klarat av en ostkaka på 600 gram, någon sked per dag. Men i dag släppte det och jag känner att matlusten kommer åter, och då passade det bra att jag fick några presenter från Margareta och Kerstin idag.

Två smaskiga semlor från Margareta som får mig att tänka på annat och Kerstins hembakade sockerkaka, ingen ide att komma på besök allt är redan slut, mums.


Nu kan man följa bloggar efter ort titta på Sveriges bloggkarta och se om det finns någon bloggare på din ort.

Om du vill följa min blogg klicka på följande länk Bllogovin.

Läs även andra bloggares åsikter om Björn Bromé, Ring och sjung ut, Rutavdrag, apotek, gräsklipparklubben, tandläkare, ostkaka, Laxå, semlor

Nu har det hänt igen, för bara någon vecka sedan var det en Säpo-polis i Uppsala.

Jag hörde på radionyheterna att en hög före detta tjänsteman inom rättsväsendet har blivit häktad på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt och förberedelse till grov våldtäkt mot barn.
Vad man bör ha i minne är att han ÄR oskyldig tills motsatsen bevisats!. Både tidningar och radio var mycket snabba med att publicera Kapten Klännings riktiga namn. En person som
Leif GW Persson som själv varit verksam inom rättsväsendet borde veta att man inte skall ge synpunkter som dessa till en reporter. Samtidigt blir man lite förvånad när det visar sig att Kapten Klänning har engagerat sig starkt för jämställdhet och  anlitats som föreläsare
bland annat av Office for Democratic Institutions and Human Rights,

Bilden på Kapten klänning har medvetet plockats bort av mig på grund av nedan faktura från Heimersson.

Leif GW Persson kan ha rätt i personens har haft en hög lön för om Gucci klockan är äkta kostar den i alla fall några tusenlappar.

Varg och licensjakten.

På lokalradion nämnde de att två vargar sköts i Hasselforsreviret och att jakten leder till att det blir en utredning om grovt jaktbrott, då bara en varg ingick i licensjakten. Själv anser jag
inte är så farligt att det blev en varg för mycket, Vargstammen är ju på drygt 200 djur och en mer eller mindre spelar inte så stor roll. Men att den ena bara blev påskjuten, och springer omkring och lider är den stora skandalen.  

Här kan du följa min blogg och se om det sker någon uppdatering

Jag hörde på radion idag om en Säpo-polis skall inför tinget i Uppsala nu på måndag för att han har utfört en våldtäkt och hot mot person (klicka här för att se artikel i Upsala Nya Tidning)   Han har bland annat arbetat som livvakt åt kungafamiljen. Personligen tycker jag att man har rätt att ställa högre moraliska krav på en person som jobbar i samhällets tjänst. De skall i vart fall inte utföra grova brott.


Polisen på bilden har inget med dessa händelser att göra.

Hans handling får mig att tänka på en kamrat även han anställd i livvaktstyrkan som tillsammans med en kollega utförde ett rån med sina tjänstepistoler.

I brist på bild och jag hittar heller inte någon fri bild av polisens tjänstevapen på nätet så det får bli en leksakspistol som illustration.


Han och kollegan var på uppdrag i Rio de Janeiro, och under en motionsjoggning på stranden Copacabana blev de rånade på sina plånböcker och id-handlingar. Efter rånet återvände de till hotellet och hämtade sina tjänstevapen och gav sig ut på jakt efter rånarna. Det tog dem ca 10 minuter att lokalisera gänget längre bort på stranden, när de kom i kontakt drog de sina vapen och krävde sina saker åter. Enligt min kamrat ville de även ge åter andra saker de stulit, men på grund av att deras handling inte var helt laglig ville de inte få en massa stul med det övriga stöldgodset. Då det nu gått några år borde detta rån vara preskriberat. Jag skulle inte tro på denna story om bara min kompis berättat den, men även kollegan som var med om rånet och ytterligare en kollega som var med i Rio bekräftade händelsen.

Ytterligare en sak som jag stötte på under dagen var en artikel i Nerikes Allehanda om att polisen grep sju rattfulla på tolv timmar, jag härmar Gert Fylking och utbrister Äntligen. För en gång skull hör man talas om att dessa tester görs på en helgdag, önskemålet vore kanske att samma typ av koll kunde utföras fredagsnätter och lördagar, Jag tror att detta skulle öka nykterheten bland landets bilförare.

På radion idag hördejag radioprogrammet Meny från Kalmar med Måns Rossander, Karin Fransson och Sven Ekberg, jag har missat att de har startat igen efter ett uppehåll under hösten. Som ersättning har Tomas Tengby svarat för programmet, men det har inte varit riktigt lika bra, jag har saknat några av de tidigare fasta punkterna som bland annat litteraturfrågan, den har gett mig tips på många bra och läsvärda böcker.