jannealg

Häromdagen kom det upp en skylt på min gata om Vägkyrka. 
                               
På ett sätt är det ganska logiskt eftersom kyrkan bara ligger ett kvarter bort från mig. Tidigare har församlingen haft vägkyrkan vid Ramundeboda klosterplats, detta var i och för sig en mycket lämplig placering eftersom den ligger bara några hundra meter från E20 samt att platsen är väldigt naturskön.
  
Här drev Sankt Antonius munkarna ett kloster fram till 1527, då konfiskerade Gustav Vasa klostrets tillgångar och klosterverksamheten upphörde. Här uppfördes 1686-1688 en spånklädd korskyrka efter Sankt Olofs kapell i Stockholm som förebild. 1898-1899 flyttades kyrkobyggnaden in i tätorten.

Men i år provar de ett nytt koncept, de gör som vid kyrkoflytten, en flyttning av Vägkyrkan till tätorten där de använder ortens 1600-tals kyrka, visserligen ligger den längre från E20 men fördelen är att även ortsbefolkningen kan medverka utan att ha tillgång till bil. På min lunch idag sprang jag över till kyrkan för att knäppa några interiörbilder. Dessa målningar tittade an mycket på när man var liten och gick i söndagsskolan. När jag var lite äldre fick jag ibland följa med min lillasyster när hon övade på kyrkorgeln, och det hände ibland att hon hjälpte mig med pianoläxan på Setterquist orgeln, även när man spelad skalorna lät det väldigt häftigt. Saker går konstigt nog igen orgelbyggare Setterquists son flyttade till Laxå och var kamrer på Örebro Sparbank, idag bor jag i hans före detta lägenhet. 
  
Eftersom kyrkan just nu tjäras om luktar det tjära i hela centrum, och jag måste erkänna att det luktar gott.
 

Efter jobbet ikväll lekte jag bilmekaniker, jag märkte redan i slutet av förra veckan att bromsarna skrek när jag bromsade. Efter mycket strul lyckades jag köpa nya bromsbelägg på Biltema i söndags enligt företagets dator och katalog finns numera inte belägg till min bil där. Efter att jag hittade förra årets katalog återvände jag dit för att kolla om det fanns några belägg på angivet artikelnummer och sesam öppnade sig, på hyllan låg minst 10 kartonger. Typiskt var bara att när jag startade med arbetet i kväll hittade jag en kartong i garaget som jag tydligen köpt tidigare, så strulet att leta reda på beläggen åt Biltema kunde jag ha hoppat över.

Jag har en bekant som lider av fylleri idag, undrar om hon skulle vilja ha en klapp från dessa händer.

När man ändå har mer eller mindre hela bromsoket bortmonterat passade jag på att snygga till det lite, det är ju roligare att jobba med det nästa gång om det inte är så skitigt.

Som elendet såg ut vid starrt, mycket rost och skit trots att jag spolade av hjulen med vatten igår kväll.



Arbetet tog drygt 2 timmar så vänstersidan får jag fixa till i morgon kväll efter jobbet. Tidigare brukade jag  lämna bort denna typ av jobb till en kompis, men efter att jag har sett honom fixa detta några gånger åt mig har jag sugit åt mig hur momenten skall göras. Annars är just detta med bromsar som jag har lite respekt för, det är ju inte kul att ligga i hög fart på en landsväg med bromsar som helt plötsligt strejkar.

Arbetet nästan klart, väntar bara på att färgen skall torka, så att klossarna kan monteras, och däcket återmonteras.

Detta med att leka bilmekaniker är rätt kul, när man har rätt verktyg och rätt utbytesdelar, tyvärr är det bara tiden som saknas, och jag förlitar mig mer på att få hjälp av bekanta när det gäller reparationer. Tyvärr missade jag att köpa skrikplattor, men man kommer väl in på gubbdagis någon gång, och då kan jag köpa ett paket.

Jag fick för några årsedan tipset av en kompis att man skulle låna en hund nar man var ute och gick. Fördelen var den att om man blev nyfiken kunde man stanna och stå stilla och betrakta omgivningen utan att folk reagerade, hunden var ju ett alibi, den vill ju så gärna lukta och se sig omkring. Vanligen blir det jag som får dra i kopplet eftersom vi står stilla på en ganska ointressant plats och jag tröttnar på omgivningen.

Ibland kan våra intressen sammanfalla som här när det kommer fram en hund som är instängd i en trädgård, men riktigt ser hur den vill följa med på vår promenad.

Men min lilla lånehund var väldigt väldresserad, när vi helt plösligt stöter på en tjej nere vid Lillängen då drar hon som sjutton, matte har tydligen lärt henna att om vi råkar på en tjej så får jag inte stanna och lukta.

Efter dagens blogginlägg är det väl tveksamt om jag får gå ut ensam med denna hund fler gånger.

Jag skäms, jag har ännu inte badat utomhus i år, och snart har halva året gått. Tanken slog mig eftersom det var några bilder på solbadande personer på min facebooksida idag, och att en person jag pratade med skulle iväg och bada på eftermiddagen.

Jag har just köpt en liten ny leksak som man kopplar till kameran och med den har man möjligheten att fotografera av diabilder. Jag var ju tvungen att prova hur den fungerade så jag letade upp lite äldre badbilder. Den äldsta bild jag hittade var på min pappa och hans syster, detta var ett vanligt svart fotografi som inte blev bra när jag försökte fotografera via min lilla nya leksak. Det roliga med den bilden var att även pojkarna använde baddräkter som täckte bysten. Men en gång i tiden var det ju väldigt noga med klädsel vid bad, det gick ju till och med så långt att män och kvinnor badade på olika delar av stranden. Detta lättades senare upp något båda könen fick senare bada på en gemensam strand såvida kvinnorna badade i kjol.

När jag växte upp i slutet på 1950 talet var detta med kläder tydligen inte modernt, i alla fall inte enligt de diabilder jag hittade.

Men modet ändrar sig fort 1962 var jag och mina syskon tillsammans med min moster och hennes barn på en badresa till Vitsand i Tiveden, och samtliga bar kläder på bilderna, till och lila Ingemar som då bara var ett och ett halv år. Och så fortsatte det under hela 1960-talet med den lilla skillnad att fler och fler tjejer gick över till tvådelad baddräkt.

1970 hände det något, (som jag som kille uppskattade) tjejerna kastade överdelen och badade topless, på vissa ständer var det så vanlig så att man reagerande om någon använde hel eller överdelen. Folk slutade använda omklädningshytterna och bytte om inför publik på stranden. Detta mode varade några år och sedan kom överdelen på plats igen. Och även den hela baddräkten återkom i stor skala. Fanns det ingen hytt att byta om i blev det att byta om under en handduk som i värsta fall råkade blåsa upp av vinden.

Jag undrar nu om detta är på väg att vända för idag låg det en bild på min facebooksida där några ligger och solar, och jag trodde att mina ögon skulle trilla ut när jag såg att de solbadade topless.

Jag hörde på radion idag att sommarsolståndet infaller den 21 juni. Sommarsolståndet är den tidpunkt på året som solen står högst på himlen över norra halvklotet. Med andra ord är det Midsommar idag, Under nordisk bronsålder firades dagen som ett led i kulturens soldyrkan.


När sedan landet blev kristet knöt man firandet till Johannes döpares dag den 24 juni. 1953 flyttade man dagen till veckoslutet så att midsommarafton skulle infalla på en lördag. Detta retade en äldre släkting till mig som därmed gick miste om att fira sin födelsedag på midsommarafton. Hon var född runt 1910 så jag sa vid ett tillfälle att hon får vara glad för de dagar då hon haft turen att fira båda sakerna samtidigt, de flesta fyller ju ändå på vanliga dagar.

De senaste åren har jag själv tillbringat midsommarafton i Ransäter där F.A. Dahlgrens folklustspel Värmlänningarna visas i Gropa på Ransäters Hembygdsgård. Så blir det dock inte i år eftersom jag lovat bort mig som hundvakt och kötteldare.  

Eftersom det blev bestämt att jag skulle vara kvar på orten under  helgen kom jag på att jag skulle få lite tid över och inte bara sitta hemma och jobba.

På en av anlagstavlorna satt en liten affisch från Tivedens hembygdsförening om en kyrkvandring från Tivedstorp till Tived Kyrka, med start klockan 9 på söndagen. Jag bestämde mig för att detta kunde vara en kul grej jag har ju inte varit inne i Tiveds kyrka någon gång, så med denna vandring skulle jag kunna slå två flugor i en smäll.

På lördagen ställde jag några väckarklockor på ringning till kvart över sju, det är ju i alla fall ca 4 mil till Tived, efter några frukostmackor och lite kaffe satte jag mig i bilen för resan till Tivedstorp via Röfors och skogsvägen ner till Tived. När jag väl är framme i Tivedstorp 5 minuter i 9 finns inte en bil på parkeringen, och inga personer som ser ut att vara kyrkobesökare. Så jag knallar upp till kaffestugan i Tivedstorp och frågar om de vet något om kyrkvandringen, och där fick jag klara besked, vandringen var förra söndagen Jag måste tydligen lära mig att läsa lite långsammare, Jag läser för fort ibland och det händer att jag ibland bara läser inledningen på ett ord, och min hjärna skapar slutet av ordet med någon form av sannolikhetskalkyl, som regel brukar jag träffa rätt. Aven om min omgivning ibland undrar hur jag egentligen läser.

Eftersom det inte blev någon kyrkvandring köpte jag en macka och kaffe i Tivedstorp, medan jag satt där kom jag på att jag lika gärna kunde åka in i nationalparken eftersom jag var så nära och på hemvägen stanna till och titta på kyrkan i Tived.

Naturen i Tiveden är rätt maffig, och jag stannade till och fotograferade Stigmarspasset, enligt lokalsägen genomfördes det ofta rån på förbipasserand i detta bergspass av rövare och bönder bosatta i Tivedskogarna.

Hemresan gick via Tiveds kyrka, befolkningen i dessa trakter tröttnade på att behöva vandra 3 mil upp till Finnrödja för att göra ett kyrkobesök, så på mitten av 1800-talet byggdes en kyrka på sju veckor. Troligen tog befolkningens medel slut, för den var väldigt sparsamt utsmyckad.
 
Tyvärr fanns ingen informationsskylt eller skrift att läsa vid kyrkan, och även kommunens turistfolder var sparsam med uppgifter om denna kyrka.

Klickar man på ett blått ord kommer man till extra läsning om personen eller föremålet på en extern sida.


När jag rotade i ett par lådor häromdagen hittade jag några foton från Samsø Festivalen i slutet på 1990-talet. Samsø var på ropet då eftersom svensk TV visade en deckarserie från denna danska ö.

Själv kom jag fram ca 1 timme före Steve Harley & Cockney Rebels framträdande. Med som violinist var Nick Pynn, han kom senare att släppa några egna skivor under namnet The Devil,s Fiddeler. Tyvärr var inte den superduktiga trummisen Stuart_Elliott med denna gång.

 

Ingen av dessa artister har slagit i Sverige, men Steve blev väldigt stor i Norge och Danmark och han genomför fortfarande framträdanden i dessa länder, senast 2009 spelade han i Lillehammer Norge. 

 
Fördelen med en musikfestivaler är att man tvingas lyssna på musik som man normalt inte lyssnar på. Efter Steve Harley klev gruppen Oysterband upp på scenen, och det visade sig vara en helt underbar grupp trots att de är i det närmaste okända i Sverige. Deras musikstil påminner lite om Waterboys, fast med ett litet snabbare tempo. När jag besökte hamnfestivalen i Karlstad för några årsedan med en kär vän, var det en grupp som spelade just Oysterbands egna låtar, detta är enda gången jag har hört deras musik i Sverige.

På Röda Korsets försäljningslokal Kupan hittade jag en bok om konstnären John Bauer, jag tittade lite förstrött på  boken, men var ändå inte så intresserad, han målade ju bara tomtar och troll, inget för mig med andra ord. Konstigt nog drogs jag till boken igen, priset var endast 25 kronor så de må va hänt.

Jag köper boken och det blev så att jag sträckläste boken under natten när jag borde sova. Bauer producerade mycket mer än sina tomtar och troll som växte fram ur mossig gråsten.

I princip var han yrkesverksam från 1900 fram till sin död 1918, men han avslutade sina studier vid Konstakademin 1905, så han hör till den lilla skara som lyckades få uppdrag redan under sin studietid. Han var bland annat verksam som illustratör åt Söndags Nisse och blir till och med erbjuden fast anställning.

Efter att jag läst igenom boken och även tittat på de avbildade konstverken från Lappland och Italien frågar man sig, Hur stor som konstnär skulle han ha blivit om inte ångaren Per Brahe gått under utanför Hästholmen 1918. Han räknas ju redan upp tillsammans med Carl Larsson,  Bruno Liljefors och Anders Zorn.

Jag har ju en speciell kärlek till krokiteckningar och hans kolteckning från 1902 av en kvinnlig modell är helt underbar.

Om det inte vore de kraftigare strecken som markerar modellens gräns mot bakgrunden skulle man nästan kunna ta denna kolteckning för ett fotografi. Samtidigt blir man lite fundersam, hur är den mäniska skapt som ställer upp som modell, visserligen visar denna modell bara upp baksidan av kroppen, men många teckningar är mer utlämnande. Tänk att stå modell på konstakademien ensam helt naken bland 20-25 elever, det måste vara en pärs.

Jag var som hastigast inne en sväng på Ica för att köpa en ostbit och ägg, men som vanligt tittar man sig omkring.

Jag reagerade för några tabletter som de tydligen har tagit upp i sitt sortiment. Enligt löparen på hyllkanten skall dessa hjälpa mot bakfylla. Jag trodde inte att det fanns någon annan bot än sängläge eller att avstå från att dricka för mycket kvällen innan.

Eftersom livsmedelshandeln endast får sälja receptfria läkemedel kan det ju inte vara några kraftigare verksamma beståndsdelar i dessa tabletter, så de kan knappast ge någon lindring mer än psykologiskt. Dessa tabletter fick mig att tänka på de annonser som förekom på 1970-talet då en firma sålde en effektiv myggdödare, de stackare som nappade på annonsen fick två brädlappar hemskickade med bruksanvisningen:


Lägg myggan på den ena brädbiten och slå

ihjäl myggan med den andra brädbiten. 

Huruvida detta är en skröna vet jag inte, men jag minns att jag läste detta i en artikel om bondfångeri i en av de ledande kvällstidningarna.