Mäns våld mot kvinnor eller våld i nära realationer
Man blir beklämd
Stryk eller aga var inget som förekom i mitt barndomshem, jag kan bara påminna mig att jag fick smisk två gånger som liten. Den ena gången var det säkert befogat, men andra gången var kanske lite mer tveksamt. Under ett lekpass när jag var sex-sju år kom jag i bråk med en flicka och det hela slutade med ett slagsmål. På något sätt kom detta till mina föräldras kännedom och senare på kvällen när pappa kom hem fick jag en dask på rumpan och en lång förmaning att man slår inte flickor eller de som är mindre. Efter den läxan ligger förmaningen fast i min skalle, MAN SLÅR INTE FLICKOR, även om det ibland kan vara ologiskt, eftersom det bland lekkamraterna fanns några tjejer som var minst lika starka eller starkare än några av killarna och man borde inte bara ta emot stryk bara för att det är en tjej som slår. Jag har en bekant som blev hämtad av polisen efter ett bråk, när det hördes skrik och föremål som kastades runt i lägenheten ringde någon granne efter polisen som rusade in i lägenheten grep mannen och tog med honom till polishuset. Efter cirka 10 minuter insåg poliserna att min bekant behövde läkarvård och vid sjukhuset konstaterades att han drabbats av inre blödning och ett avslaget nyckelben. Han levde efter devisen MAN SLÅR INTE FLICKOR, efter utredning och rättegång dömdes hans ex att betala ett skadestånd. Han gjorde helt rätt genom att inte slå tillbaka utan låta rättsystemet ha sin gång. Man kan ju fråga sig vad resultatet blivit om han bara slagit tillbaka en gång, troligtvis skulle han blivit dömd.
Nu till min beklämdhet.
På min pannbensbio hörde jag häromdagen ett inslag om Simone som levde ihop med en kille som misshandlade henne nästan dagligen under flera år, inte bara fysiskt utan även psykiskt. Man kan ju fråga sig hur en sådan killes förstånd är funtat, han har i alla fall inte lärt sig devisen MAN SLÅR INTE FLICKOR. Det är nästan omöjligt att ändra in annans människas personlighet genom slag och misshandel, och skulle det visa sig att man inte gillar sin partners personlighet är det bara att bryta upp. Jag förstår absolut inte varför man vill leva ihop med en person som man anser sig behöva slå, själv skulle jag dragit mig bort så fort som möjligt. Resultatet i Simones fall blev att han dömdes till fem års fängelse och att betala ett skadestånd i tingsrätten men när dommen överklagades i hovrätten halverades skadeståndet på grund av gärningsmannens dåliga ekonomi. Han blir fri efter fem år medan hon kommer att få leva med sin rädsla resten av sitt liv och dessutom betala över 800.000 för olika lån som killen tog i hennes namn. Frågan man ställer är vad händer med Simone när han släpps fri om några år??? Hela radiodokumentären hittar du
här.
Under fredagen den 23 april 2021 höll Sveriges jämställdhetsminister
Märta Stenev, inrikesminister
Mikael Damberg och justitieminister
Morgan Johansson en pressträff om lösningar på problemet med
Mäns våld mot kvinnor. Resultatet är gärningsmannen häktas i samband vid gripandet, straffskalorna ska ses över (minsta tidsstraffet blir ett års fängelse), fler gärningsmän får en fotboja som kan registrera de platser gärningsmannen besökt detta skall underlätta att kontaktförbudet upprätthålls och det viktigaste i mitt tycke, barnen skall inte behöva träffa en förälder som tidigare misshandlade barnet efter att man utreder lagen om umgängesrätt. Tyvärr tror jag inte att dessa små ändringar löser problemet. Jag anser att straffskalan kunde utökas med längre strafftid och sker en upprepning av brottet borde straffet tredubblas. Om jag inte missminner mig var det en person utanför Karlstad som dödade sin fru för några årsedan och enligt då gällande lag tvingades socialtjänsten att besöka fängelset med dottern eftersom pappan krävde sin umgängesrätt.
Enligt
statistiken dödades 17 kvinnor och 4 män i våld i nära relationer 2020 och 23.200 kvinnor och 13.100 män utsattes för grov misshandel till detta kommer alla barn som misshandlas eller blir vittnen till misshandeln. Även om utsattheten för våld i nära relationer fördelad mellan kvinnor och män inte är så stor, är det vanligare att kvinnor utsätts för grövre våld som leder till behov av hjälp och stödinsatser, och då framför allt sjukvård. Bland de personer som blev utsatta för grov misshandel uppgav 29,1 procent av kvinnorna och 2,4 procent av männen att de uppsökte, eller hade behövt uppsöka, en läkare, sjuksköterska eller tandläkare. Idag lever cirka 800 kvinnor i Sverige med skyddande personidentitet gömda i skyddat boende.
Nollning på skolor
Man blir beklämd när man hör hur nollningen gick till på Lindeskolan i Lindesberg och att det hela slutade i
Örebro tingsrätt efter att några flickor tvingats vara nakna med Marie kex mellan skinkorna.
Vad jag känner till så är detta med nollning inte något som varit brukligt inom de föreningar jag varit verksam i, fast jag kan tänka mig att det förekommer inom några fotbollsklubbar och andra tuffa verksamheter. Inom golfen är det vanligt att man bjuder laget runt på Champagne efter att man slagit en
Hole-in-one och inom flyget är det vanligt att man bjuder på tårta efter sin första EK-flygning (ensamflygning). I min
gräsklipparklubb förekom ingen nollnig och även tårtan saknades, men jag läser med förfäran Karin Lindgens inlägg på
Facebook om att vissa gräsklipparklubbar har nollningsritualer som för mina tankar till att de utövar ren mobbning. Själv minns jag min egen nollning Post-Ölympiaden 1976 med stor gläde och en form av folkfest som på kvällen avslutades på ortens ena diskotek med ölhävning. Vår nollning bestod mer av en maskerad uppdelade i laggrupper om fyra personer.
Ett killgäng klädde ut sig till fyra läckra tjejer, troligtvis fick de hjälp av några tjejer som fixade till deras sminkning med lösögonfransar och slingor i håret. Ett gäng bestod av dykare och deras klädesplagg bestod helt enkelt av de egna dykardräkrerna.
I vårt gäng försökte vi komma på en originell idé som inte kostade för mycket, många tankar stöttes och blöttes, det gällde att kunna kamma hem två priser, dels bästa kostym och igenkänningsfaktorn. Den bestod i att man skulle ta sig runt en timme i de centrala delarna av
Kongsberg utan att bli igenkänd. Vårt val blev slutligen att bara använda kartonger som skulle föreställa hus med små titthål, så igenkänningsfaktorn klarade vi av med stor marginal men några av de andra lagen ville att vi skulle diskas eftersom vår maskering var för simpel.
Det som får mig att skämmas är att jag bara kommer ihåg namnet på Lurås från Rjukan i mitt lag, och eftersom vi delade
hybel Eric Sindsen från Eidsvoll som ingick i laget med dykare. Tyvärr är färgbilder fotograferade under 1970-talet ofta blekta och så även mina från detta tillfälle.
Polisens otillräckliga resurser
Ibland pratas det om polisens otillräckliga resurser och deras oförmåga att lösa sina uppgifter.
Senast häromdagen publicerade lokalblaskan en artikel om hur många är missnöjda med polisens arbete. De främsta fyra områden som polismyndigheten har kritiserats för är information, tillgänglighet, bemötande och effektivitet.
Jag ställer mig lite tveksam till den kritiken, eftersom jag själv har sett hur stora resurser polisen har möjlighet att sätta in i en utredning i alla fall under punkterna tillgänglighet och information kan jag bara ge ett stort A.
När jag drabbades av brand i min sophink våren 2010 fanns resurser att sätta in, tre serviceminded konstaplar mötte upp redan samma dag. Det visar att det finns resurser att sätta in när hjälp verkligen behövs, och som både drabbad och gärningsman känns det ju skönt att ha någon att prata med om händelsen. Om inte det är ett bra mått på tillgänglighet så kan man undra vad som skulle vara bättre, möjligen skulle det vara om polisen fanns på plats innan det hände, för då kunde det ju inte ske.
När det gäller information kan man bara ge högsta betyg, när väl utredningen var klar kom en tjänsteman personligen 16 december för att överlämna slutrapporten. Trots att detta betydde en bilresa på 6,5 mil, här kan man verkligen anse att polismyndigheten är serviceminded, så jag ställer mig lite frågande till artikeln som publicerades i lokalblaskan.
När det gäller bemötandet finns inte så mycket att orda om eftersom det har rört sig om 4 olika poliser och två brandtekniker, och tiden jag varit i fysisk kontakt med dessa är lite för kort för att göra en bedömning. Effektiviteten blir jag tvungen att återkomma till eftersom jag hittade några småfel som jag besvarade brevledes. Drygt 10 år senare väntar jag fortfarande på ett svar.
Den lärdom jag drog var efter händelsen är att alltid elda upp de oljeindränkta trasorna efter att man oljat in trädgårdsmöblerna.
#metoo igen skyldig eller oskyldig
I veckan visade SvT dokumentären
Persona non grata om komikern
Soran Ismail. Under den stora
#metoo perioden 2017 polisanmäldes Ismail för flera fall av våldtäkt, sexuellt ofredande och köp av sexuell tjänst. Efter att förundersökningen lades ner lades ner i maj 2018 stämdes en av kvinnorna för att via sociala medier utsatt Ismail för grovt förtal, som ledde till att hon 2020 dömdes till villkorlig dom och dagsböter. Ismail är inte den enda medialt kända personen som drabbades av #metoo debatten utan även SvT:s mysfarbror,
Benny Fredriksson,
Martin_Timell,
Göran Lambertz och
Julian Assange som man kan läsa i ett om i ett
tidigare blogginlägg.
Förutom SvT:s dokumentär har även pannbensbion tagit upp Ismails fall i
Medierna och
Nordegren och Epstein. Jag tar inte ställning i skuldfrågan men till skillnad från flera av de ovan nämnda personerna räknas Ismail som skyldig, trots att utredningarna lades ner, kan det bero på att han har en irakisk-kurdisk härkomst och att vi dömmer dessa hårdare än "vanliga" svenskar. Kan det var ordspråket
Ingen rök utan eld som spökar för personer som inte blir av med misstanken trots nedlagda utredningar och frikännande domar.
Journalisten och före detta
kulturchefen Åsa Linderborg på Aftonbladet skrev en hårt kritiserad
artikel där hon ansåg att juridiskt sett är Göran Lambertz oskyldig man kan vara och så vi måste behandla honom. Det är inte enda gången Linderborg kommit i blåsväder när det gäller #metoo förra gången var hon pådrivande i jakten på Benny Fredriksson med artiklar som senare
fälldes för grovt brott mot publicistiskt sed. Linderborg har senare
ångrat sina artiklar om Fredriksson och menade att hon "blev som alla andra, jag drogs med". Hon är i alla fall en av de få journalister som törs erkänna att hon haft fel.I pannbensprogrammet
Norsken, Svensken och Dansken förde Linderborg fram åsikten att Soran Ismail är friad i lagens namn men fortfarande dömd i allmänhetens ögon. Hon släppte boken
Året med 13 månader : en dagbok 2020 där hon tar upp yttrandefriheten, #metoo och händelser inom
Svenska Akademien. Boken står på min lista över de böcker jag tänker läsa inom närmaste tiden.
Att detta med sexuella påhopp mot kvinnor förekom före #metoo blev jag påmind om när jag inledde min döstädning och hittade en Expressen från 1999.
Corona, bibliotek och böcker
Nu har
vår lilla orts bibliotek haft stängt i flera månader från
5/11 2020 på grund av pandemin.
Det borde gå att lösa med ett öppethållande där man begränsar antalet besökande till fem, sex personer. Lokalerna är större än Coop:s som tillåter att 48 personer samtidigt vistas i lokalerna.
Med sex besökande borde varje person få ca 75 kvadratmeter till sitt förfogande. Personligen saknar jag möjligheten att gå till biblioteket för att i någon uppslagsbok eller fackbok inhämta kunskap om något man läst. En invändning jag har hört är att mycket går att hämta på nätet, men trots att jag ibland har letat i flera timmar efter vissa händelser finns de inte omnämnda på nätet eftersom händelsen inträffade före Internets utbredning. Jag sökte information om
gåramålaren som signerade sina verk Armand. Det lilla jag hittade på nätet var att han var omnämnd i en tidningsartikel 2003 och att en hembygdsförening lagt upp ett galleri med några av hans målningar. För att kunna läsa tidningsartikeln krävs tillgång till biblioteket och deras möjlighet att låna tidskrifter från andra bibliotek, ett svårt problem att lösa utan ett personligt besök.
Jag pratade med min syster om biblioteksvanor och hon berättade att hon kan utnyttja sitt kommunnbibliotek i Stocksund från kl 8 på morgonen till kl 22 på kvällen. Lånekortet fungerar även som dörröppnare de tider biblioteket är obemannat. Den enda fördelen med ett stängt bibliotek som jag ser det, är att man nu får möjlighet att läsa egna olästa böcker.
Vill man ha tillgång till böcker att läsa finns det ett mindre bokskåp på järnvägsstation där man kan hämta böcker. Personligen hittade jag
Tom Clancy:s Hot över Östersjön som jag just nu läser. Flera av böckerna i skåpet är helt nya och olästa, medan andra kan vara av ett äldre datum, själv har jag ställt dit några som jag fått i present, men inte varit riktigt i min smak.
Dessutom ställer Laxå bibliotek ibland ut ett bord med nya olästa böcker som man kan ta med sig, själv knackade jag på dörren och en för att låna en av böckerna som såg spännande ut, men den trevliga biblioteketstjejen talade då om för mig att jag fick boken utan kostnad. Om inte bordet står utomhus är det ibland placerat i entrén.
Kroki igen
Vid sidan av mitt i intresse av
karikatyrteckningar gillar jag skarpt
krokiteckningar. När det gäller dessa har jag två olika uppfattningar som jag inte har till 100% bevisat. Den första gäller tidpunkten när teckningen färdigställdes, flera teckningar som är ritade under 1700- och 1800-talet, men om man inte vet något om upphovsmannen eller om teckningen är signerad utan ett datum är det nästan omöjligt att tidsbestämma den. Till skillnad från normala
helfigursporträtts teckningar där man ofta får en god tidsuppfattning på grund av klädsel och ibland av omgivningen i rummet. Detta är även något jag har märkt på vissa
statyer, om den avbildade personen har ett naturligt hårsvall, även dessa statyer omöjliga att placera i tiden. Tittar man på några av statyerna från
Romartiden så avslöjas tidsepoken ofta av håruppsättningen. För några år sedan besökte jag
Gustav III:s antikmuseum på Kungliga slottet i Stockholm. De flesta statyerna var på personer med kläder och tidstypiska frisyrer, men det fanns även några nakna
torson som avslöjade sin ålder enbart genom att de ingick i samlingen.
På
Louvren i Paris finns en torso utförd i marmor någon gång omkring 440–430 före Kristus, men den skulle lika gärna vara från 1900-talet.
När det gäller teckningar utförde
Pierre-Paul Prud'hon (1758-1823) i slutet av 1700-talet några krokiteckningar som är helt omöjliga att tidsbestämma enbart genom att betrakta bilderna.
Även
Pierre Bonnard (1867-1947) lyckades framställa en rad tidslösa krokiteckningar.
Bland våra Svenska tecknare utförde
Albert Engström (1869-1940) ett stort antal krokiteckningar flera av modellerna har den då populära 1920-talsfrisyren men några är utförda i med ett mer naturligt hårsvall och blir därmed tidlösa.
John Bauer (1882-1918) är nog mest känd för sina illustrationer för olika tidskrifter samt sin serie teckningar om tomtar tomtar och troll. Men han var även en skicklig krokitecknare och avbildade förutom sin fru olika modeller samt små barn som han infogade i sina trollteckningar.
Min andra uppfattning är mycket svårare att leda i bevis och det är min subjektiva syn på krokiteckningar. Men efter att jag studerat flera hundra krokiteckningar på olika utställningar och i böcker har jag fått den uppfattningen att om modellen är en kvinna, är oftast de bästa avbildningarna utförda av män, medan kvinnorna lyckas bättre med avbildning av manliga modeller. Mer om mina tankar om kroki hittar du
här.
Mitt dåliga minne
Jag brukar skryta med att jag har gott minne, men vissa saker har jag tydligen svårt att minnas. För någon vecka sedan lade jag ut ett gammalt skolfoto i Facebook gruppen
Du vet att du är från Laxå när .... Då jag publicerade bilden kunde jag bara påminna mig fem sex namn av mina tidigare skolkamrater. Efter att jag sovit på saken kom ytterligare några namn.
För namnen på de avbildade personerna hänvisas till
Men tack vare hjälp från min dåvarande klasskamrat Birgitta Johansson lyckades vi lösa de flesta namnen, nu återstår bara att lösa Elinors efternamn och en okänd flicka som bara gick i vår klass någon termin. Som ett litet plus visar jag även en bild från mellanstadiet med magister Nils Isaksson.
Bilderna från högstadiet är mycket lättare att klara av eftersom det står ett namn under varje person så där är det ingen tvekan.
Är det någon som har ett tips på Elinors efternamn (flicka nr 5 från vänster och den okända flickan nr 9 från vänster på den övre bilden) skriv då gärna ett mail till mig.
Dr Hannerz Park
Personligen har jag inte många minnen av honom, troligen fungerade han som skolläkare när vi gick på lågstadiet. Men under min tid på mellanstadiet drabbades jag av en fortvårta och det bestämdes att jag under skoldagen skulle cyckla från skolan till vårdcentralen. Väl framme smet jag in på toaletten för att vaska av foten och byta strumpor. Jag anmälde mig i kassan och syster Barbro visade in mig på ett rum där jag efter att jag tagit av mig strumpan skulle lägga mig på en brits.
Efter omkring 5 minuter kommer doktor Hannerz in i rummet för att bränna bort min vårta, det jag inte räknat med vår att han även ville se min otvättade skitiga fot, och jag skämdes rejält när jag tvingades visa upp den.
Fred Hanrtz bodde i det som kallades doktorsvillan och valde efter sin pension att flytta till Uppsala, Syster Barbro bodde med sin man konstnären/platschefen
Sven Östberg i Snickebo och flyttade efter pension till Spanien.
Som en liten slutkläm Fred växte upp med några bröder och tillsammans bildade dess namn ramsan
Över Fred skall Lag Råda, efter bröderna Fred, Lag och Råd. Läkaren Lag Hannerz var för övrigt far till den på 1960-talet kände
Ulf Hajen Hannerz.
Huruvida det är sant eller bara en skröna vet jag inte men min mamma berättade att ibland kunde Fred Hannerz dyka upp när de skulle ta sitt eftermiddagskaffe och raskt greppa ett Wienerbröd och samtidigt titta på pappa och säga Jag gör dig bara en tjänst för dessa är inte nyttiga för dig!
Lite extra vetande om Hannerz
Fred Åke Hannerz, född 24 december 1904 i Åkersberga som son till adjunkten Nils Hannerz (Persson) och Agnes Lundborg, död 19 september 1978 i Uppsala. Han blev med. kand. 1927 och med. lic. 1932. Han var underläkare vid Umeå lasarett 1932, underläkare på den radiologiska avdelningen vid Helsingborgs lasarett 1935, underläkare vid den kirurgiska avdelningen på Borås lasarett 1938 och från 1947 fram till sin pension provinsialläkare i Laxå distrikt.
Så genomskinligt det kan bli.
Nu har det hänt igen att någon har lyckats smuggla med sig förbjudna saker ombord på ett flygplan.
Jag läste en tidningsartikel för något årsedan om att vissa flygplatser har infört en skanner som ser genom kläderna på folk så tjänstemannen bakom skärmen kan se oss i vår adamsdräkt. Detta att resa med flyg blir bara mer och mer komplicerat, när jag flög till New-York i slutet på 1990-talet var det en tjänsteman från flygbolaget som ställde ett 30-tal frågor om min väska, hurvida det var jag själv som packat, om väskan varit utom min kontroll, när jag väl passerat nålsögat upprepades frågorna för nästa passagerare, osv. Totalt tog det nästan 4 timmar för alla passagerare att borda flygplanet. Det hela skulle kunna förenklas inför kravet på att alla resväskor är genomskinliga, och att alla alltid ska resa nakna och utan handbagage. För kvinnor med uppsatt hår borde då kravet vara att håret är utsläppt, en resanderabatt kunde införas för flintskalliga eftersom kontrollen går fortare att genomföra. Men det man vinner på säkerheten förlorar man kanske i miljöhänsynen eftersom alla flygplatser i kalla länder måste värmas upp till en högre temperatur.
Kanske kunde man anlägga en swimmingpool i avgångshallen, då kan man ju leka naturist medan man väntar på sin flygavgång.
Allvarligt talat har några blivit väldigt upprörda över denna nya röntgenskanner, de hävdar att de inte vill exponera sig nakna för någon okänd. Men jag tror att de tjänstemän som kommer att bemanna dessa apparater kommer att vara ganska trötta på nakna kroppar i den dåliga bildupplösningen redan efter någon timme.
