jannealg

Mycket har det blivit idag, vaknade tidigt och hörde på nyheterna att Ship to Gaza stormades. Men detta kunde man ju ha räknat ut för länge sedan. Staten Israel vill ju inte att Gazaremsan skall få tillgång till leveranser från omvärlden av eventuellt smuggelgods. Att Israel skämde ut sig genom att döda några av aktivisterna, ger landet en katastrofalt dålig image. Men jag tror att Israel inte bryr sig om omvärldens reaktioner om de kan stoppa leveranser till Palestina. Med på båtarna fanns elva svenskar enligt rapporter från utrikesdepartimentet mår fem av dessa bra däribland Mehmet Kaplan, riksdagsledamot för Miljöpartiet och författaren Henning Mankell, Dror Feiler, Saman Ali och Viktoria Strand.
  

Annars har det blivit lite mekanikerarbete i lördags var det en stol som krånglade, och i kväll efter jobbet passade jag på att byta kylare på min Volvo (Ford) 740.

Det har blivit mycket delar bytt på den bilen i år, nya lameller, rotor, tändbox och fastsättning av en ljuddämpare som har en förmåga att lossna så fort man kör över ett farthinder i för hög fart.  
 


Läs även andra bloggares åsikter om Ship to Gaza, Henning Mankell, Dror Feiler, Saman Ali, Viktoria Strand, kylare, lameller, ljuddämpare

Jag sprang som hastigast in en sväng på ICA i går kväll efter jobbet. När jag handlat klart och kommer ut ur butiken, ser jag en uppsjö av hundar i blandade raser och ålder. Jag råkade hamna mitt Brukshundsklubbens matte och hundutbildning, Kul att se så många hundar gå på rad med sina förare utan att voffa eller dra i linan.

Klickar man på ett blått ord kommer man till en extern sida med ytterligare läsning.


Jag kom häromdagen över en bok om den offentliga konsten i Örebro, av Stefan Nilsson och Lennart Kindgren. Jag som tidigare trodde att de enda skulpturerna i stan var Likkistan på Stortorget och Ikaros syster vid flygfältet blev mäkta imponerad av den mångfald  Örebro har av offentlig konst. Att jag kunde Likkistan på Stortorget beror på den häftiga debatt som fördes i lokalblaskan i slutet av 1970-talet, samma är det med Karin Wards Ikaros syster som utsattes för ett sprängattentat  1981. Totalt finns det ett hundratal verk utställda i Örebro.

Boken fick mig att fundera på vad vi har för offentlig utsmyckning i Laxå, eftersom orten är liten är det helt naturligt att det inte finns lika många utsmyckningar här. I min lilla inventering hittade jag totalt fyra skulpturer. Endast en enda var märkt med upphovsman och tre av skulpturerna var placerade i Koreaområdet inom en cirkel på cirka 250 meter.

Betongskulptur och fontän i ett, denna skapades i slutet på 1970-talet och var tidigare placerad i bostadsområdet Saltängen, men när hyreshusen revs flyttade man helt sonika skulpturen till Korea. Enligt personen på bänken heter den Molnets broder och skapat av Lennart Kindgren.

Den enda skulptur man kan se upphovsmannens namn på är Axel Waleijs brons skulptur av en naken flicka. (Axel Waleij föddes i Östergötland 1897 och avled i Stockholm 1964, förutom denna skulptur har han även utfört en byst av drottning Victoria som finns placerad på Solliden). Strax intill står en liten stenfigur med en liten Oxe men trots att jag letade hittade jag ingen signatur så upphovsmannen är okänd för mig.

I centrum finns den skulptur/fontän som de flesta som besöker orten har möjlighet att se, även den saknar information om upphovsman, men jag har ett svagt minne av att det var en finsk svetskonstnär med namnet Kari Hanhineva som skapade skulpturen på uppdrag av företaget ESAB. (Snälla rätta mig om jag har fel här)
 
Skulpturen är mycket lämplig för orten då den byggdes upp runt en stångjärnshammare på 1600-talet sam de tre laxarna som symboliserar de laxartade fiskar som finns i Laxsjön ca en mil från centrum.  
 

En plats som borde utforskas närmare är Arvika, jag blev ganska imponerad första gången jag besökte stan, där står det en skulptur vid nästan varje gatukorsning i centrum. Att just Arvika har mycket offentlig konst kan säkert härledas till att det där bildades några konstnärskolonier med Rackstadgruppen spetsen. 

Efter att jag skrev denna blogg hittade jag ytterligare ett offentligt konstverk, eftersom jag sällan går förbi systembolaget har jag inte reagerat på dessa rör som sticker upp ur maken, jag letade efter någon skylt där man kunde se vad verket heter och upphovsmannen namn. Men jag hittade inget så tillsvidare får de gå under namnet Rör.




   .

Idag är det stora bokbytardagen och jag är ganska mör i kroppen efter lite extra slit på jobbet de sista dagarna, så mitt inlägg blir lite kort idag och jag hoppar över detta med att gå ute med en bok under armen i år. Så snart dessa rader ligger på nätet blir det pyamasen och extraknäck som sågverksarbetare. Nästa år skall jag ut och byta böcker.

Jag hörde på radions kanal P1 idag att det är den Stora bokbytardagen  idag, Denna dag hittades på av en tjej som inte visste vad hon skulle hitta på med alla böcker, När hon bastade pratade hon med sina kamrater om dessa böcker och efter lite diskussion kom iden om en bytardag upp. Ikväll träffas man bland annat utanför  Stadsbiblioteket i Stockholm  där även olika artister och författare kommer att medverka.

Hur gör man, man tar en bok ur sin bokhylla eller som i mitt fall från golvet, placerar den under armen och när man träffar en person med en bok, greppar man hans bok och ger honom sin egen bok. Så har man böcker man är rädd om bör man inte gå ut med dem idag. Denna rörelse har blivit så stor att det till och med har bildats en grupp på facebook.

Som följetong i radions P1 har författaren Gunilla Linn Persson läst ur senaste bok  Eskil - Riddaren av syrenbersån. Detta är ytterligare en författare jag har missat och efter att jag har hört henne läsa några avsnitt om Bernard, Karl-Astrid och deras mongolide son Eskil var jag fast. Knepigt att jag missat henne, så jag googlade lite och ser att hon även har skrivit TV-serien Skärgårdsdoktorn, eftersom jag tittar väldigt lite på TV är det klart att jag missat detta, men jag brukar ju notera när författare vinner priser och att hon tilldelades ABF:s litteraturpris 1997 har jag totalt missat.

Vad som slår mig mest är att hon i boken om Eskil lyckas beskriva perioden 1957-1965 så bra, hon föddes ju själv 1956 så hon kan ju  knappast inte ha egna minnen om hur barn med handikapp placerades på hem och doldes för släkt och vänner. Utan att avslöja bokens innehåll måste jag erkänna att jag blev rörd när jag läste de sista sidorna, att även ett mongolid grabb kan vara till glädje för sina föräldrar, Som vanligt när något är bra, skaffar jag boken, och läser ikapp och förbi. Det återstår ytterligare några avsnitt och dessa sänds på radions kanal P! På vardagar  11:35. Nu väntar jag på spänning av nästa radioföljetong.

Läste i lokalblaskan att polisen i länet skall använda sig av TV-programmet Numb3rs metod med mattematik för att lösa några uppmärksammade våldtäktsbrott i Orebro.

Man får hoppas att gärningsmannen känner sig osäker nu, för jag har inte vart med om att Charlie Eppes har misslyckats att lösa ett brott en enda gång.

Just våldtäkt är nog det mest fasansfulla brott man kan utföra mot en annan levande människa, och det enda jag kan tänka mig som ett värre brott är mord.

Man måste oxå sända en tanke till nabolandet Norge, detta datum ger mig många fina minnen av riktigt Nationaldagsfirande, det kommer att ta lång tid för oss i Sverige att få samma typ av uppslutning runt 6 juni.

Det blir en kort blogg idag men tandläkaren väntar på mig och mina tänder.

Jag svängde av händelse upp till grasklipparklubben på lördagen, redan vid ortens utfart möttes jag av skylten

Efter någon kilometers färd stöter jag på två grönklädda vaktposter som försöker stoppa bilarna som passerar på vägen. Jag bara tutar och kör rakt igenom vaktposten och svänger in vid gräsklipparklubben. Jag låser upp klubbhuset och rusar in och hämtar den bok som var mitt ärende, som vanligt kan man inte låta bli utan jag tittade även in på toan, den var full, men det valde jag att "skita" i denna gång, någon annan får lösa detta problem. Jag sätter mig bara i bilen för att åka hem,  just när jag startat motorn hör jag ett flygplan på låg höjd, och baserat på pilotens flygmönster förstår jag att han har för avsikt att landa på flygfältet med alla dessa vuxna barn som leker militärer. Jag ropar upp piloten på radion och ser till att fältet blir avfolkat. Sen bär det av hemåt, utan att jag tittat vidare på toaletten.
  

Vad kan få vuxna personer till att leka krig, finns det inte nog med oroshärdar på jorden utan att vi även skall springa omkring och panga på varandra med softguns, vapen som i mina ögon ser helt verkliga ut.
 

Visst lekte man indianer och vita som liten, men då var det knallpulver eller orden pang du ä dö. Jag tittade för skojs skull i på evenemangets hemsida och var person betalar 500 kronor för att vara med och leka, till detta kommer resa och uppehälle. Man kan bli fundersam för mindre. Själv fick jag  nog av denna livsform efter min militärtjänstgöring, som på vissa sätt ändå har gvit mig många roliga och dråpliga minnen, men även att
krig sällan löser konflikter.

 

Jag råkade ramla över ett exemplar av gratistidningen Metro i helgen, det var en klart läsvärd tidning och helt klart värt sitt pris. På sidan 4 studsar jag till Polisen i Värmland skall halvera sina blåskontroller under 2010, och polisförbundets ordförande Kristina Alvendal har som mål att rapportera minst 4 600 rattfyllerister och 2 000 drogpåverkade bilförare under året. Jag trodde in min enfald att målet var att inga rattfyllerister rapporterades på de utandningsprov som genomförs. Som jag ser det borde ingen påverkad person överhuvudtaget framföra ett fordon, därav borde resultatet vara 0 rapporterade. Vad händer om man inte når upp till målet 4 600, skall man lura i folk alkohol och placera dem i olika fordon så man kan gripa dem.

Nu vet jag inte exakt hur det är i New York idag, men när jag var där 1998 hade de just infört begreppet 0-tollerans på Manhattan, inte bara bland bilförare utan även bland befolkningen i stort, och det var ganska häftigt att kunna gå omkring mitt i natten i en så stor stad utan att känna sig rädd eller orolig. På dagarna såg man hur gatumusikanterna visade upp tillstånd att för att få stå och spela eller de två poliser bara slängde iväg en blick och ett gäng med lite skränande ungdomar blev genast lugnare. Till och med detta med tiggeri som man har stött på lite runt om i Sverige förekom inte eftersom detta var förbjudet. Jag skall kanske tillägga att detta inte gällde riktigt hela Manhattan under ett besök i Harlem gick jag till en kiosk för att handla och där var försäljaren beväpnad med ett hagelgevär.  

En fördel med internet är den mångfald man kan få i utbud av musik, film och inte minst möjligheten att söka information om saker man inte vet på det fria uppslagsverket Wikipedia eller Nationalencyklopedien (NE) trots att jag har den i tryckt upplaga. 
 
En av mina favoriter är Sveriges Radios nätkanal SR Minnen, som reprissänder program från radions barndom till dags dato. Huvudsakligen är det program inom områdena kultur, historia, personligheter och vetenskap, dessutom finns det ett stort arkiv där man kan hämta fram reportage från olika teman som andra världskriget, norska krigsöden, design med mera. Förutom SR Minnen sänder Sveriges Radio ca 20 ytterligare kanaler plus alla lokalradiostationer över nätet. Frågan man ställer sig, hur sjutton skall jag hinna lyssna på allt som intresserar mig.  Som en liten uppskattning har jag anmält mig som ett fan på SR Minnens hemsida på Facebook.


Även på P 1 händer det saker, nu på lördag har det nya kulturprogrammet Kosmo premiär, det kommer att röra sig i gränslandet mellan kultur- och samhällsfrågor. Man får hoppas att detta inte leder till försämringar bland de övriga kulturprogrammen på P 1, den blandning av ämnen och programmtablå som har varit i bruk det senaste året har nämligen passat mig som en handske.

Det är kul att göra saker tillsammans, För några årsedan införde kommunen en frivillig städdag då kommunens innevånare kunde hjälpa till att plocka skräp och fixa till kommunens offentliga miljö. Detta med städdag är något vi har genomfört årligen på gräsklipparklubben, och det är värt en stor eloge att även kommunen har infört en liknande dag.

Några av de som hjälpte till att plocka upp skräp från gatorna i centrala Laxå

Tyvärr är det frivilligt, det borde vara ett krav att deltaga för de personer man kommer på med nedskräpning, det är väldigt lätt att slänga ett glasspapper när någon annan plockar upp. I synnerhet i de centrala delarna av orten där det är ganska tätt mellan papperskorgarna. Jag räknade för skojs skull antalet och såvida jag inte missade någon finns det minst 15 stycken på en yta som är cirka 300x300 meter, knepigt att man då ska slänga ifrån sig skräp på marken.


För ca 10-årsedan mötte jag systerson nere vid järnvägsstationen, på vägen hem plockade jag upp två tomflaskor, min systerson kommenterade det med att man behöver inte vara så snål, jag svarade att det är inte av snålhet, för när jag går förbi här i morgon kommer det bara att ligga glaskross på trottoaren, till men för de som går barfota och husdjur.

Avslutar med några bilder från  gräsklipparklubbens städdag tidigare i år, själv valde jag att städa i brunnen då det är en ganska begränsad yta, det blev några hinkar med lera och slam som hinkades upp ca 7 meter. Till hösten funderar jag på att välja någon av bränsletankarna, de är ju bara på 5 kubik, så även dessa har en begränsad yta. 
 

Efter dagens arbete på gräsklipparklubben blev det en sväng till soffan för att sträcka ut benen lite, ganska snart var jag inne i ett nytt arbete som sågverksarbetare. Helt plötsligt vaknade jag av en kraftig smäll, först tänkte jag att det kunde vare ett jordskred eller någon form av jordbävning, men när jag tittade ut genom fönstret såg jag att det var en mycket fin veteranbil (Chevrolet Impala) som stod placerad mitt i gatan. För att stilla min nyfikenhet gick jag ut för att kolla varför bilen stod så knepigt parkerad.

Här ser man tydligt vådan av att inte dra åt hjulbultarna ordentligt och efterdra, det slutar med att man tappar hjulet. Föraren lyckades lokalisera sina saknade bultar genom att promenera längs färdvägen, och med hjälp av en domkraft kunde hjulet återmonteras och färden fortsatte.

När jag ändå var ute passade jag på att titta till min egen bil som såg lite skum ut, den lutade så konstigt. Det blir att lappa slangen under veckan, man behöver inte leta efter jobb de kommer med automatik.

Dagens arbete på gräsklipparklubben avlöpte förvånansvärt bra, extra kul var det norska flygplan som gästade fältet. Med start i Norge, flygning via Karlstad och Kristinehamn tog resan ca 1 timme. Jag pratade lite med piloten och trots att jag uppfattade vädret som lite smådisigt hävdade han att det var mycket klart på 9000 fot, från Mellansverige såg han utan problem Halmstad. När han lämnade flygfältet bjöd han på en mycket avancerad flygning.

Annars blev det ungefär samma typ av jobb som i går, tömma utedasset samt paketera sopor i sopsäckar.
 

Eftersom jag var billös även denna helg blev det en tre kilometer lång promenad till klubben,
fördelen förutom motion var att jag fick möjligheten att titta på saker som man bara snabbt
passerar när man kör bil.

Första objektet som fångade mitt intresse var Persiska viken, i kanalen anlades på 1980-talet
en liten badplats och eftersom den huvudsakligen användes av folk från flyktingförläggningen
blev smeknamnet givet.

Med all denna snö förväntade jag mig att det skulle vara mycket
vatten men när jag passerade Laxån i Agadir visade det sig att den var nästan torr. Men bara
några hundra meter från ån såg jag att det fortfarande finns små snöhögar kvar.

Tyvärr visade det sig att vädret inte var så lämpligt idag det blåste mellan 28-47 kn i byarna,
så all aktivitet på gräsklipparklubben var lite avslagen. Inne i hangaren stod ett hundratal små
jetdrivna flygplan.
  

Jag lider lite med en norrman som tagit sig denna långa sträcka från Norge till Laxå med husbil
och en släpvagn för att kunna få med sig sina två modellflygplan och sen inte få leka med
dem. Eller det kanske var tur, han slipper åka hem och förklara för sin kone att han har
havererat ett modellflygplan för runt 400.000 kronor. Jag kunde inte låta bli att plåta hans
släpvagn som uteslutande används för dessa modellflygplan, kan man vara mer Nörd tro.