jannealg

Det har blivit väldigt lite bloggande från mig de sista två månaderna, problemet har varit att tiden helt enkelt inte har räckt till, fast med alla händelser i världen och på vår lilla ort borde det ha funnits massor att blogga om. Vi har ju händelserna i Norra Afrika, föreslagen ny partiledare för socialdemokraterna, katastrofen i Japan och mycket mycket mer.

Storasyster som jag inte har haft så mycket kontakt med sedan nyår ringde häromveckan bara för att kolla om jag fortfarande var tillstädes eftersom hon läste i Svenska Dagbladet att det saknades en 53-åring från vår lilla ort, och då hon inte sett några färska blogginlägg blev hon orolig att det skulle vara jag som saknades. Även en bekant från bastuklubben har hört av sig för att kolla att allt stod rätt till.

Eftersom jag blev hemma denna helg på grund av årsmöte på gräsklipparkubben, passade jag även på att besöka bastuklubben under fredagskvällen. Tyvärr har det inte blivit någon lösning på bastuns fortsättning under hösten. Hembygdsföreningen som driver den i dag vill inte bygga någon ny bastu i de nya lokaler de flyttar till under sommaren, och vi vet inte vad den nya fastighetsägaren till de lokaler vi disponerar i dag kommer att kräva för hyra för att vi skall få vara kvar. Extra kul var det annars att det kom hela 13 personer till årsmötet på gräsklipparklubben, och vissa idéer som kom upp där kan betyda en nytändning för den klubben. Återstår bara att styrelsen hittar personer som orkar driva förslagen vidare så inte alla goda idéer bara rinner ut i sanden.

Under veckan har det tydligen hänt saker på vår lilla ort, som inte ännu har nått ortens innevånare. I torsdags stod den en bil från Sveriges radio på Postgatan, och i fredags syntes landshövdingen med en delegation på samma gata, frågan är vad som är på gång.
 
En gång i tiden när det fanns länsbokstäver på nummerplåtarna for kungen omkring med en krona som nummerskylt alternativt användes plåten A1, själv har jag minne av att i ungdomen sett landshövdingen Valter Åman fara omkring i en bil märkt T1. På ett sätt var det kul med dessa registreringsskyltar, det gav en samhörighetskänsla med andra bilister när man hittade en T-registrerad bil långt uppe i Norrlands inland.

Idag gick det ett program på radons kanal P1 som fick mig att hoppa till. Personers röster är ibland mycket speciella och personliga, detta gällde isynnerhet min morbror, Medan jag satt och jobbade lyssnade jag som vanligt på min pannbensbio helt plötsligt hörde jag en röst som jag tyckte mig känna igen trots att jag inte har hört den sedan 1977. I ett avsnitt hörde man min morbror från Falköping debattera med ecklesiastikminister Olof Palme om ministerns medverkan i filmen Jag är nyfiken - gul. Det gick en mindre rysning genom kroppen och mina tankar drog iväg till min morbror. Radioinslaget finns att tillgå på SR Minnen här nedan.

Detta med röster från avlidna släktingar är något som jag inte har tänkt på tidigare, Tekniken att spela in röster på magnetband har ju funnits i flera år men det har helt enkelt inte blivit av att man passat på att intervjua sin omgivning. I en låda har jag ett flertal rullband som min pappa spelade in på 50-talet med äldre släktingar, men dessa band ger mig inte samma rysningar eftersom jag inte har hört eller träffat personerna som pratar på banden. Det som retar mig mest är ändå alla fotografier av äldre släktingar som inte har någon notering på baksidan, idag är det ju omöjligt att få reda på vilka som är med på dessa fotografier eftersom det nu saknas två eller tre led med äldre personer som skulle kunna identifiera personerna.

Fredagen 28 februari 1986 var en sådan där smällkall vinterdag med en temperatur över minus 20 grader utomhus. På kvällen när jag satt och jobbade lyssnade jag som vanligt på BBC World Service via kortvåg. Helt plötsligt vid kvart i tolv tillkännages att Olof Palme blivit nedskjuten och troligen avlidit på en gata i Stockholm. Man brukar ibland säga att man minns exakt vad man sysslade med när vissa personer dör. Detta stämmer allt för väl, själv har jag klara minnen vad jag sysslade med när mordet på John F. Kennedy tillkännagavs trots att jag bara var sex år gammal. Samma sak med John Lennon som mördades utanför sin bostad Dakota Building i New York 1980. När jag besökte New York 1998 kunde jag själv se att folk fortfarande ställe blommor på mordplatsen trots att det gått 18 år sedan mordet.

I dag startade årets vargjakt, och man får hoppas att jägarna är bättre skyttar det här året, det är inte så kul att höra eller läsa om skadskjutna individer. Dessa går kanske en fasansfull död till mötes om man inte lyckas jaga ikapp dem så att de blir ordentligt avlivade. Detta med varg har genom åren debatterats mycket, själv har jag inte någon riktigt fast åsikt i frågan, efter att ha hört djurägare berätta om hur deras husdjur lidit skada av varg har jag varit för jakt, men när sedan vargkramarna för fram bra motargument har jag svängt igen, och så har det växlat fram och åter.

Nu senast hörde jag på radion att vargarna bara svarat för 11 dödade jakthundar medan vildsvinen har dödat ett 90-tal, så frågan är om det inte borde vara så att jakten på vildsvin skulle utökas. Dessutom läste jag häromdagen att med tjuvskytte och fordonsolyckor dödades ett 80-tal vargar i Sverige under 2010. På andra plats kom jägarna själva som lyckades avliva 12 jakthundar i samband med jakt. 713 hundar blev påkörda av bilar 2010, det är kanske dax att införa jakt på fordonsförare.

Spritlangning,
För första gången i mitt liv har jag idag varit inne på systembolaget och köpt starksprit åt en annan person. Jag var ombud åt en bekant som var med i en trafikolycka för någon månad sedan, han går fortfarande på kryckor och saknar för tillfället möjlighet att köra bil. Normalt brukar jag totalvägra att köpa ut starksprit åt andra, eftersom man inte vet hur den kommer till användning. Man vet ju inte heller om personen man köper ut åt finns med på spärrlistan.

Lite blandat,
Det har blivit väldigt få blogginlägg de sista dagarna men det beror helt och hållet på tidsbrist, för nog har det funnits saker att blogga om, igår var det ju Tjugondedag Knut, det har förekommit en helt underbar uppläsning i radion av nobelpristagaren roman Vem dödade Palomino Molero i P 1. Den läses av skådespelaren Krister Henriksson och den är möjlig att lyssna på via datorn fram till 20 februari på länken här Andra saker man skulle kunnat blogga om är det fina fyrverkeriet som visades i kyrkparken under nyårsnatten, undrar hur det blir med dessa smällare nästa nyår då de nya reglerna för användandet av fyrverkerier har införts.
   

Kul är det även att bloggen uppmärksammas, häromdagen stötte jag på en ortsbo på Ica som kom fram till mig och berättade att han vid en sökning på konstnären Gösta Chatham kom in på min blogg, han ägde en tavla men ville ha lite mer information om konstnären och nätet gav inte så många träffar. Tyvärr är det så att mycket av det som var relativt stora händelser eller artister som var populära före Internets utbredning saknas på nätet, och de som idag skriver in uppgifter i artiklar som Wikipedia tar upp dagsaktuella ämnen eller historiska händelser som det finns specialböcker om. Den stackars ortsbon fick i alla fall ett mindre föredrag om konstnären från mig medan vi stod och väntade. Även i bastuklubben kommenterades min blogg, en av ”gubbarna” nämnde att det var har varit väldigt lite inlägg sista tiden, och efter att jag förklarat orsaken sa jag att det skall komma ett inlägg under morgondagen, och här är vi nu. Jag kommer under morgondagens blogg att återkomma lite till dessa vargar eftersom den enda stackars varg som skall skutas i Örebro län lyckades gömma sig för jägarna.
 

Är den trettonde dagen efter julafton och inom den västerländska kyrkan firades ursprungligen dagen som Kristi dopdag. Samtidigt som trettondagen avslutar julfirandet inleder den också den så kallade epifaniatiden som (beroende på när påsken infaller) varar under högst sex söndagar fram till fastan. 

När man så här på grund av en extra ledig dag blir kvar på vår lilla ort, passade jag på att städa och rensa bort lite gamla surdegar. Medan jag städade passade jag på att lyssna på Radiogudstjänsten Följ stjärnan, från Umeå, det som fick mig att studsa till var att kyrkan numera har installerat en betalningsterminal så att man kan använda sitt kreditkort för att betala kollekten. Eftersom det har snöat rätt mycket de sista dagarna passade jag på att lägga ut mina mattor i snön, detta är något som både stora och små mattor mår mycket bra av. Som en liten avslutning av städningen passade jag på att vända min sängmadrass och bädda rent, de första veckorna känns det som en helt ny madrass, så jag brukar vända på den en gång vart kvartal.

Med en viss förfäran hörde jag att skådespelaren Per Oskarson och hans hustru Kia Östling omkommit i en fastighetsbrand. Personligen har jag bara träffat honom en gång i samband med en urmässa på 1970-talet. Vad som inte är så där allmänt känt var att Per under en period var väldigt fascinerad i klockor och kringutrustning för urmakeri.

Att avgöra när Per var bäst som skådespelare är väldigt svårt, och jag har känslan av att de flesta yngre skulle ange Gösta Unefäldts romanfigur polischefen Gustav Jörgenson i Strömstad som hans bästa rollprestation. Men personligen håller jag hans medverkan Maria Langs Ljuvlig är sommarnatten där han gör en mycket bra tolkning av Lars-Ove Larsson som hans bästa roll.

Deckarförfattaren Agatha Christie och barnboksförfattaren Enid Blyton har båda använt anonyma brev som en ingress i sina böcker.


Själv drabbades jag av ett sådant idag i form av en julhälsning, trots att jag försökt fundera ut vem som har postat det har jag ännu inte lyckats klara ut vem avsändaren är. Men jag har mina misstankar, brevet var poststämplat i Göteborg och kortet var framställt på en datorskrivare av hög kvalité på HP-papper, detta tyder på att avsändaren har datorvana. Dessutom har kortet en viss typ av humor som får mina tankar att leda ut över havet.

Annars skulle dagen ha bjudit på ett astronomiskt fenomen i form av en partiell solförmörkelse vid 9-tiden. Eftersom detta är något som inte sker så ofta passade jag på att ladda mitt kamerabatteri igår så att jag skulle kunna knäppa några häftiga bilder, men vädret spelade mig ett spratt. Jag har inte sett en så grå himmel som dagens på flera månader.

Nästa möjlighet att se en total solförmörkelse i Sverige infaller 16 oktober 2126, så möjligheten för någon idag levande människa att få uppleva detta är nog körda, såvida inte läkarvetenskapen kommer på en mirakelmedicin som förlänger mänsklighetens livslängd.

För cirka 10-årsedan var det några privatflygare som likt mig är fascinerade av detta astronomiska fenomen. För att få en annorlunda upplevelse av en total solförmörkelse reste de till Afrika, där de hyrde ett litet sportflygplan (Piper Cherokee). Deras upplevelse att från luften se en svart skiva täcka solen måste ha varit en mäktig syn.

Med vintertablån i P1 försvinner vissa program och andra tillkommer, personligen gillar jag radions satsning på olika vinterpratare som kan ha mycket spännande levnadsöden eller dråpliga episoder att berätta om. Förra vintern fäste jag mig för Ipremmannen Johann Neumann, som återberättade ett levnadsöde som verkligen var annorlunda.



Dagens vintervärd K.-G. Bergström som vinterpratare i P1 var en klar positiv överraskning. Jag har tidigare räknat honom som mycket trög och inspårad politisk reporter, men i dagens program plockade han sina mycket väl dolda sidor. Just detta att med egen kraft slå sig fram från relativt små omständigheter i Norrland och söka sig vidare till högre utbildning nämnde han på ett mycket beskrivande sätt. Extra kul är det ju också att veta att min storasyster var studiekamrat med K.-G. Bergström under Uppsalatiden.


När det gäller hans musikval föll även det mig på läppen, troligen beroende på att han är några år äldre än mig, fick han med en hel del bra 50-60 tals musik som jag missat på grund av att jag är några år yngre och när dessa låtar spelades var jag inte intresserad av musik. Att han sedan även gillade Creedence Clearwater Revival var en extra bonus. Av gårdagens vinterpratare CajsaStina Åkerström hade jag väntat mig mycket mer, men än så länge är hon årets bottennapp som vinterpratare.



Efter Vinterpratarna sändes det nyinsatta programmet Fråga korrespondenterna, med Thomas Nordegren som programledare. Han framförde lyssnarnas inringda frågor till korrespondenterna Hanna Sahlberg Peking, Nils Horner Asien samt ämneskorrespondenterna Staffan Sonning och Gunnar Bolin. Bland de inringda frågorna fanns mycket som dessa korrespondenter i normala fall inte brukar rapportera hem om, och jag tror att det kan vara nyttigt även för dem att få kunskap om vad folk vill höra. Några frågor var av den typen att vi med all säkerhet kommer att svaren i olika reportage under våren.

Denna julhelg var det gott om varningar om trafikläget i hela landet, själv gav jag mig iväg på en vinterresa på drygt 50 mil under helgen, då jag inte hade någon större brådska försökte jag att ligga 10-15 kilometer under rekommenderad fart enligt hastighetsskyltarna. Konstigt nog körde de flesta i samma hastighet, med undantag av några enstaka fordon, Det som förvånade mig mest var en hästtransportvagn med två hästar som blåste förbi en lång rad med bilar på en glashal E-18 utanför Kristinehamn.

Trots att jag tog det väldigt försiktigt drabbades jag ändå av ett litet missöde, när jag passade på att svänga in på Coop i Kristinehamn för att fixa en Harry Boy som sista minuten julklapp, möts man av att någon varit emot mitt bakljus medan jag varit inne i butiken. Själv tycker jag att det är svagt att bara sticka utan att lämna en lapp med telefonnummer eller namn. Eftersom skadan ändå är så pass liten är det heller inte någon ide att anmäla händelsen, eftersom ett nytt lyktglas är billigare än självrisken.

Samtidigt som jag själv var ute på vägarna var jag glad att mitt resmål inte var Österlen där vägarna blåste igen 10 minuter efter att plogbilen passerat, och några trafikanter enligt radion tvingades tillbringa 7-8 timmar i bilar som fastnat i snödrivorna.

25 december är en av de stora högtidsdagarna inom kristendomen, eftersom det räknas som Jesus födelsedag. Som liten var det den dagen man ville kliva upp extra tidigt trots mitt dåliga morgonhumör, jag ville ju prova alla nya leksaker, eller bygga ihop alla modellflygplan som oftast var trasiga efter hemresan från Mormor i Halmstad. Som vuxen har det mer och mer blivit den lediga dag då man kan gotta sig riktigt extra med en bra bok.


Annars har det blivit en folklig tradition att gå upp tidigt denna morgon för att bevista julottan. Eftersom jag själv är väldigt morgontrött har det inte blivit så många julottor för min del. De få gånger jag har lyckats bevista julottan har jag i alla fall lagt märke till att kyrkan som regel är fullsatt och att många besökare inte är vana vid att gå i kyrkan.

Under ett besök på en julotta i Dalarö på tidigt 1970-tal var jag så trött att jag stannade kvar i bilen och sov. Min lillasyster som extraknäckte som kantor mer eller mindre tvingade med övriga familjen till denna gudstjänst. När julottan ar över knackade det på bilrutan, jag vaknade upp med ett ryck, utanför stod en svartklädd man som frågade om jag vilje följa med till prästgården på lite kyrkkaffe. Det var inte så kul vid kaffebordet när han frågade mig hur jag uppfattade hans predikan.



Läs även andra bloggares åsikter om Dalarö, julotta, Jesus, Juldagen,

24 december, för många är det den dagen på året man får presenter. Genom åren har det kristna inslaget av julen mer och mer trängts undan av Jultomten, Kalle Anka, julmat och julklappar. Traditionen med jultomten har sitt ursprung i det kristna helgonet Nikolaus undergöraren som var känd för sin givmildhet. Julklapparna har sitt ursprung i gåvorna som de Tre vise männen gav till Jesus. Gåvorna bestod av guld, rökelse och myrra. Jag undrar hur dagens ungar skulle uppskatta julklapparna om de fick rökelse och myrra i sina paket. 



De Tre vise männen på sin färd mot Jesus, målningen heter Magernas resa och är målad 1894 av den franske konstnären James Joseph Jacques Tissot.

För många kan julen vara en hemsk upplevelse, de flesta butiker och restauranger har stängt, och inget folk är ute på gatorna, så de ensamma människorna blir mer isolerade och mer ensarna än normalt. På många större orter förekommer det ett gemensamt julfirande för uteliggare och ensamma och jag vet att detta även har provats på vår lilla ort för några årsedan.

Häromdagen kom vår lilla orts klippa och hustomte Erik in med en liten julklapp, han och jag har bytt julklappar de sista 15 åren och det är en av de julklappar jag brukar ta med mig när jag reser bort för att fira julen på någon annan plats. Fast i år kommer jag även att ta med ett synopsis eller ett manuskript till en pjäs från anno decimal som Evald från konstföreningen överlämnade samma dag. Detta manuskript kommer att pluggas igenom noggrant medan jag är julledig eventuellt kommer det en liten blogg om detta längre fram.  


Julen är inte bara en kristen högtid enligt gammal nordisk folktro omges julafton av magi och skrock så till exempel:

• sägs bland annat djuren kunde tala.
• ska gårdstomten ha lite av risgrynsgröten utsatt till sig. Får han inte den kan hämnas med små olyckor under det kommande året.
• likaså är det bra att sätta fram öl på bordet till änglarna, så kallad änglaöl.
• den som får mandeln som finns i gröten blir först gift.
• helst ska ljusen brinna hela natten, annars förebådar det dödsfall.
• att under julnatten återvände de dödas själar till sina hem varför man satte fram mat åt dem.

Läs även andra bloggares åsikter om laxå, Julafton, risgrynsgröt, jultomte, julklapp, kalle Anka, Tre vise män, guld, myrra,

När jag springer in på Ica eller någon annan livsmedelsaffär brukar jag först gå till avdelningen för dricka, där finns ofta möjligheten att hitta en liten lagom stor kartong att plocka varor i, min favorit har blivit kartonger för öl och coca-colaburkar, den som ibland går under namnet platta. Det som har förvånat mig mest är att när jag går genom kassan brukar slutsumman stanna på runt 200 kronor, trots att jag köper olika saker var gång jag handlar. Ändå brukar kartongen vara fylld upp till kanten. Men det beror nog mest på att de billigare varorna så som grönsaker och bröd är skrymmande medan man som regel inte behöver köpa ost, smör eller skinka vid vart besök i affären utan det blir bara någon av dessa varor som är slut hemma och behöver kompleteras.


Genom åren har några frågat mig varför jag använder kartonger och inte kassar, och svaren jag har ger brukar variera lite beroende på vem som frågat. Och jag har några kamrater som brukar kalla mig kartongmannen när jag möter dem på gatan när jag går hem från affären.


Men fördelarna med kartonger är många,

·     Det går fortare att plocka ner varorna i kartongen än i en kasse efter att man passerat
      kassan.

·     Varorna står stadigt på sätet i bilen när man åker hem.

·     Ingen kasse eller handtag som går sönder med risken att varorna ligger på golvet

·     Med den tomma kartongen hemma har man extra lådor för saker som skall till återvinning
      eller till förvaring

·     Man sparar på miljön, och det blir minst en engångskasse mindre för var gång man    
      handlar livsmedel.  

Tyvärr är det så att många affärer numera skär sönder ena gaveländan, för att det skall bli lättare att plocka varorna från hyllan och då blir syftet med att använda en kartong som varukorg inte så bra. Detta med att handla i kartong är inte så vanligt numera i Sverige, det försvann i samband med att stormarknaderna växte upp i slutet på 1960-talet, men utomlands förekommer det fortfarande.


När jag var i England första gången blev jag mycket förvånad när bagaren virade in brödet i vanligt tidningspapper, men man vande sig även med det. Vid det besöket provade jag på Fish and chips, och då serverades pommes fritesen i en strut hopvikt av tidningspapper. Vid mitt senaste besök i England var tidningspappret ersatt med en fabrikstillverkad strut med tidningsmönster tryckt på utsidan.



Dessa kartonger får ett nytt liv när jag har plockat upp mina varor hemma, jag reserverar några kartonger med en etikett dår det står var jag skall ta kartongen, så saker som skall till flygklubben, källaren, garaget och så vidare fylls på allt eftersom, risken att man glömmer att ta med något minskar då man kan lägga ner prylen som skall till en bestämd plats på en gång. Det som retar mig mest med några av kartongerna är fem stycken fyllda med strumpor, en för svarta, en för blåa osv jag når aldrig botten på någon av dem de fylls på i samma takt som jag hinner sitta och para ihop strumporna, dessutom har jag en kartong med bara uddastrumpor som retar mig enormt mycket. För att lösa detta problem inledde jag för något årsedan en kampanj att bara köpa gråa strumpor av samma fabrikat det borde ju leda till att det inte blir några uddastrumpor, men min lilla tanke höll inte, de gråa strumporna har blivit olika i utseende genom töjning och färgförändring i tvätten.


Den största nyttan jag har haft med mina kartonger är för sorteringen av böcker, totalt har jag nu lagt in 4962 av mina boktitlar i en databas och böckerna ligger placerade i ämnesområde eller författare om det gäller romaner. Mängden (något tusental) som återstår känns överblickbar men antalet med kartonger fyllda med böcker har blivit stort och travarna längs väggarna högre. Tack och lov har jag lyckats placera 400-500 böcker om flygning på gräsklipparklubben. Problemet kommer att bli bokhyllorna, jag har så smått funderat på IKEASs Billy men för att kunna få dessa att gå från golv till tak måste den övre sektionen kapas, och jag har ännu inte kommit på en smart metod att förankra den övre sektionen så att den inte tippar över och faller ner. 
  

Till och med polisaspirant Jenni Bergling blev så fascinerad av mina kartonger när hon utredde min lilla brand i våras att hon fotograferade tre kartonger med osorterade tvättade strumpor och ostrukna kalsonger, jag brukar ju stryka dessa för att de skall ta mindre plats i förvaringslådorna på toaletten.

När jag växte upp en gång i tiden, tyckte inte min storasyster om vårat vardagsporslin. Efter lite påtryck lyckades hon få med sig mamma till bosättningsaffären för att köpa nytt. Valet föll slutligen på en servis från Rörstrand som klingade under namnet Rustik. När vi delade upp en del prylar från föräldrahemmet la jag givetvis rabarber på denna servis eftersom den föll mig i smaken. Servisen kom i produktion 1956 och tillverkningen upphörde för åtskilliga årsedan, så att köpa nytt för att komplettera är inte att tänka på.



Vid ett besök på Erik Edinstiftelsens loppis idag hittade jag nästan en hel Rustikservis för 10 personer, så jag kunde inte motstå att köpa dessa tallrikar och fat då priset endast var 200 kronor. Dels för att kunna ersätta något av mina fat som blivit kantstötta eller slitet i glasyren. Jag saknar fortfarande tillbringaren och kaffemuggarna som ingick i denna servis serie, men förr eller senare kommer jag att hitta även dessa.

 

Modellen formgavs av Britt-Louise Sundell, och blev Rörstrands första stengodsservis. Jag vet att just brunt porslin inte toppar modelistan just nu, men jag gillar färgen och den strama formgivning som föremålen har. Som formgivare har Sundell inte nått upp till Stig Lindbergs popularitet, men med framtiden kommer modet säkert att ändras och chansen finns att hennes alster kommer att uppskattas högre av fler än mig.


Mer information om Britt-Louise Sundell finns i boken De formade 1900-talet : DESIGN A-Ö som till vissa delar finns den tillgänglig på nätet här.



Vad det gäller Erik Edinstiftelsen så är det en stiftelse som flyttade till vår lilla ort 2006 från Venngarn. Stiftelsen driver bland annat den tidigare ESAB-resturangen samt ett arbete på kristen grund med vård för missbrukare av alkohol och narkotika, som ju är ett lovvärt projekt. Tyvärr har jag ingen närmare kunskap om hur deras arbete leder till om några missbrukare återanpassas, men det kan bli ett framtida projekt att utforska och blogga om.

Läs även andra bloggares åsikter om Rörstrand, Rustik, Britt-Louise Sundell, Stig Lindberg, stengods, Erik Edinstiftelsen, Laxå, missbruk,

I dag var det ett litet inlägg om julmust i Tomas Tengbys matprogram Meny i P1. Julmusten som är en helsvensk produkt kom ut på marknaden för 100 årsedan.


I Sverige dricker vi runt 40 miljoner liter runt juletid. Essensen skapades 1910 av den frikyrklige kemisten Harry Roberts som ville skapa en alkoholfri ersättning för svagdrickan, ölen och brännvinet. Den marknadsfördes de första åren under namnet Julöl. Själv tycker jag att julmusten är för söt i smaken så jag brukar blanda i 50% lättöl. Jag undrar lite smått om sockerhalten i musten gör att man kanske blir mer påverkad av alkoholen i lättölen.

Under eftermiddagen fick Thomas Nordegren hoppa in i talkshowen på P1 klockan 15 som ersättare för Kajsa Ingemarsson, bland programledarna för just det programmet är Nordegren min favorit, han lyckas få fram många udda uppgifter om sina intervjuoffer som tidigare inte varit så kända. I dag tog han upp och intervjuade de kandidater som vill bli språkrör för Miljöpartiet, där finns det idag fler kandidater än lediga platser, och man får hoppas att det inte blir en massa pajkastning i valrörelsen mellan dessa kandidater. När det gäller ny ordförande för Socialdemokraterna verkar det vara väldigt svårt att få några kandidater att ställa upp, i stort sett är det bara Morgan Johansson som sagt sig vara intresserad efter vad jag har hört på radion. Om han blir stadsminister vid nästa val kom ihåg att det var här du läste det först. Fast jag är inte felfri, det är många saker som skall klaffa, först måste han väljas på parikongressen och sedan återstår ett riksdagsval.


Idag kunde man auktionsbjuda på att få Nordegren som sällskap på Kungliga Operan, vid programmets slut var budet uppe i 2010 kronor, intäkterna går till P3 stödprogram Musikhjälpen som samlar in pengar för att motverka handel med barn.

Läs även andra bloggares åsikter om Julmust, Tomas Tengby, P1, Meny i P1, Thomas Nordegren, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Musikhjälpen,

I natt låste jag inte min ytterdörr eftersom jag ville slippa kliva upp för att öppna dörren åt Lucia. För cirka 15 årsedan vaknade jag av att det bultade hårt på ytterdörren, när man vaknar så där plötsligt har man ingen riktig tidsuppfattning, så jag slängde ett getöga ut genom fönstret, Kolsvart, klockan kunde ju inte vara mer än 4 tänkte jag.

Så medan jag springer ner för trappen beväpnar jag mig med ett gammalt vattenrör som blivit utbytt tidigare under veckan. Med röret höjt över huvudet öppnar jag dörren och möts av en ljusklädd flicka med ljus i håret, sjungande Sankta Lucia. Snabbt sänkte jag röret och bad Lucia kliva in och vänta i min hall medan jag sprang in på toaletten och bytte ut min handduk mot lämpliga kläder. När man är så där nyvaken är det lätt att missuppfatta situationen, klockan var 7:30, och det var ingen som försökte bryta sig in.
 

För att ge en liten julstämning till denna blogg och i brist av bild på Lucian bifogar jag en äldre bild på en stjärngosse.

Idag Luciadagen är det också ett årsedan TÅGAB startade sina resor mellan Karlstad och Göteborg, själv hittade jag denna tågförbindelse i våras och blev helt charmad av deras lilla gulliga tågsätt med tre vagnar som i alla fall stannar till på Laxå centralstation, när SJ hela tiden minskar ner sina tågstopp på vår lilla ort.

Under Lucia bjuder de sina resenärer på en luciaresa med luciakaffe, jag undrar när folkets järnväg SJ inför något liknande.

Häromdagen råkade jag av en slump gå förbi en låda med DVD-filmer med texten 3 filmer för 99 kronor. Eftersom det stod en del personer före mig i kassan passade jag på att rota lite i lådan, och till min lycka hittade jag en Steve McQueen film som jag har letat efter en längre tid.



Jag såg den på televisionen första gången någon gång på 1980-talet, och fastnade då för låten Windmills of your mind som framfördes av Noel Harrison. Musiken komponerades av Michel Legrand och den nominerades med en Oskar vid filmgalan. I Sverige kom Björn Skifs och Lill Lindfors att sjunga in den i olika varianter.



För mig har filmen Äventyraren Thomas Crown förutom handlingen ett mycket stort extraplus på grund av all avancerad flygning med ett segelflygplan i Salem, New Hampshire. Tyvärr är det fortfarande copyright på dessa scener så jag klipper in en filmsnutt jag hittade på You Tube där den Ungerska mästaren i avancerad segelflygning Ferenc Toth genomför ett flygprogram.



1999 gjordes en nyinspelning av filmen med Pierce Brosnan i rollen som Thomas Crown, men handlingen var helt omändrad och de häftiga flygscenerna saknades helt och hållet, till min besvikelse var även låten Windmills of your mind bortplockad från den nya filmen.

Julbocken i Gävle har av tradition inte fått leva fram till julafton så värst många är, vanligen brukar den eldas eller utsättas för olika sabotage som gör att den har kollapsat.2001 brändes den ner av en amerikansk turist som under en privat fest hört att det var tradition att bränna ner bocken.


Jag såg att det även på vår lilla ort har det kommit upp en julbock vid rondellen (som numera inte är en rondell utan en korsning med trafikljus). Det skall bli spännande att se om den kommer att överleva till nästa år, eller om ortens ligister får för sig att utsätta även denna stackars bock för någon form av sabotage.
 

Det är helt klart att föremål och varor förändrar sig genom åren, och det sker även med traditioner på grund av ändrade levnadsförhållanden. Som liten tillbringade jag alla jularna hos stackars mormor i Halmstad. Hon kan inte ha haft det så lätt när hennes hem invaderades av åtta barnbarn och fyra egna barn med sina respektive. När mormor försvann ur tiden tog en av mina morbröder över dessa julsammankomster för hela släkten. Men med åren fick även detta ett naturligt slut då ungarna växte upp och de bildade nya par och platser för julfirandet.

Men det jag retar mig på är att vissa saker som hör julen till förändras, själv har jag varit väldigt förtjust i dadlar, dessa såldes i avlånga vitklädda träkartonger, men förra året var kartongen utbytt mot en plastförpackning. 
 
När jag häromdagen skulle köpa årets juldadlar fanns inte det klassiska fabrikatet kvar i handeln utan det var ersatt med något nytt fabrikat som använde sig av en frigolitförpackning. Burr, jag ryser bara när jag ser förpackningen, den är inte så snygg att ha stående på bordet.
  
Förra året letade jag förgäves efter den klassiska Blossa glöggen i olika butiker, men det enda som då erbjöds var smaksatta typer, men till min glädje såg jag att min lokala ICA-handlare har den klassiska glöggen i sitt sortiment i år. Förr fanns det julmust, numera finns det även påkskmust och under övriga delar av året säljs den som Must. Det där lilla extra med musten försvinner. Just försäljningen av julmust i Sverige retade upp Coca-Cola så mycket att de avbröt samarbetet med svenska bryggerier. Helt förståligt lyckades inte deras lansering av JulCoca-Cola trots en jultomte på etiketten,traditionerna om vår svenska juldryck satt för hårt, tyvärr har detta inte gällt svagdrickan som såldes i 2 liter och 5 liters flaskor den är i stort sett borta från handeln.
  
Julskinkan kan köpas nästan året runt som festskinka, på julbordet har man numera möjlighet att kräftor, det känns som om tiden är ur led.

Apropå att sakna något, förr fanns något i ostdisken, en grovpipig ost som såldes under namnet Schweizerost men jag har inte sett det namnet där på flera år, och vart tog den goda mjuka Raketosten som man skar av med ett litet snöre vägen.

Just nu har ämnet vatten kommit i hetluften, på Haiti pågår en koleraepidemi på grund av förorenat vatten, och i Östersund har över 10.000 personer anmält att  de drabbats av magsjuka på grund av bakterier i dricksvattnet.


Jag hörde någonstans att mängden vatten på jorden är konstant, den enda skillnad som märks är att större eller mindre mängd är bundet i andra former så som is eller i luften. Att rent vatten kommer i kranen är ju något som vi är ganska bortskämda med i Sverige, så vi tänker inte ens på hur ett liv skulle se ut om man var tvungen att jaga runt efter rent vatten. Några som har fått prova på det de senaste året är innevånarna i Karlstad och Hammarö  som drabbades av vattenstopp i våras samt befolkningen i Östersund som tvingas koka sitt vatten för att ta död på parasiten Cryptosporidium. 


I Östersund lär orsaken vara att man hämtar sitt dricksvatten från Storsjön, samma sjö som man släpper ut sitt toalettavfall i. Nu läser jag med förfäran i lokalblaskan att länsstyrelsen föreslår att samtliga kommuner i södra länsdelen skall använda Vättern som vattentäckt i framtiden, samma sjö som sedan får ta emot allt avfall. Detta skulle ju även drabba vår lilla ort. Trots att vi har mycket fint vatten från en sjö nästan helt fri från utsläpp. När jag har pratat vatten med stockholmare brukar de skryta om hur gott vatten de har, och jag brukar svara, Tacka tusan för det vi är ju förstagångsanvändare och har kryddat det, sedan använder örebroarna vattnet och kryddar det lite till innan det når er via Mälaren.

 

Frågan jag ställt mig är, lönar det sig för oss i Sverige att spara på vattnet, ger det mer vatten åt befolkningen i Afrika? När vi spolar toalettstolen förbrukar vi ca 6 liter vatten, skulle man placera en tegelsten i vattentanken skulle man spara cirka en liter var gång man spolar. Svaret jag vill ha på min fråga är om detta hjälper befolkningen i Afrika eller kommer det bara att synas lite marginellt på min vattenräkning.

Ämnet vatten har i alla fall inspirerat både Robert Broberg och Lille Bror Söderlundh, båda har skrivit texter om just vatten, Robert framförde sin vattenvisa själv medan Lille Brors visa framfördes av Agnetha Fältskog & Christian Ulvaeus.

Jag har nog präntat ner lite om detta tidigare, men mitt bloggande är något jag gör för mitt eget nöjes skull. Det händer att jag då och då får tips av andra och en uppmaning att skriva några rader om det lämnade tipset. Men för att jag skall skriva något krävs det att det är ett ämne eller någon åsikt som jag själv kan stå för.

Några frågar också om det är svårt att skriva text och publicera, och mitt svar blir att det beror på vilken bloggsida man väljer att publicera sig på. När jag startade blogga så publicerade jag på en sida som krävde att texten var i något som heter htlm format.  Något år senare hittade jag denna sida blogg.se där man kan skriva texten rakt av i ett fönster och sedan trycka på knappen publicera och allt är klart. Själv är jag lite slarvig, jag skriver texten och trycker som regel på knappen publicera utan att ha läst igenom inlägget, så det händer att det blir några små stavfel eller missade bokstäver här och där. Jag brukar inte heller gå in och ändra i tidigare inlägg eftersom det jag skrev är en tidsspegel, att saker och ting ändrar sig hör ju historien till,  och det var ju en av sakerna den forna Sovjetstaten kritiserade för när de ändrade texten i äldre böcker.

För att kunna blogga behöver man en enkel dator och tillgåmg till internet. 

När jag var på bastukubben häromdagen så kom det upp några frågor om mitt bloggande, och en fråga var hur jag lyckades publicera inlägget Nykterist ? med tidstämpeln 20:00:00, och svaret är inte så svårt, jag skrev inlägget redan kl 18:30 och angav att det skulle publiceras 20:00.

Utöver lite av mina tankar och åsikter blir det ju som ni redan märkt en del inlägg om olika föreningar som jag stödjer eller är medlem i, bland annat Gräsklipparklubben, 
Konstföreningen och Hembygdsföreningen men även lite om vår lilla ort.

Just när det gäller vår lilla ort har jag hittat några bloggare som skriver på ett sätt som tilltalar mig, och jag kan utan att tveka rekommendera både Charles Blogg och "Min himmel runt hörnet"  som klart läsvärda. Ytterligare en blogg som berör vår lilla ort som jag nyligen hittade var Maggans blogg även den är värd att besöka. Ibland hittar man en sida så där helt apropå, jag kommer inte riktigt ihåg vad jag sökte efter på nätet, men av någon orsak ploppade Rollmars blogg upp, trots att det är en person jag inte har någon personlig kontakt med eller känner har jag lagt in hennes blogg på Bloglovin så att jag kan följa bloggen eftersom jag gillar de bilder och texter hon publicerar.
 

Om du vill ha kontakt eller fråga mig om något maila mig på [email protected]

Vill man prova på att blogga så finns det några sidor på nätet som jag rekommenderar:

• blogg.se ellergoogles bloggsida
• nyligen
• bloglovin
• bloggkartan
• knuff