jannealg

• Ett metod som myndigheterna har provat är att släcka ner Wikileaks olika dataservrar men för att kringgå det problemet har det skapats ett flertal spegelbilder av databasen runt om i världen. Man kan ansluta sig till WikiLeaks på Facebook och Wikileaks på Twitter för att få färsk information om nya webbadresser.

Nu i helgen passade jag på att titta på tv-programmet På Spåret, via SVT Play (det går att se fram till 27 feb 2011).
 
Till en av frågorna framförde gästartisterna Titiyo och Theodor Jensen under namnet Keep Company en helt underbar variant av den franske kompositören Francis Lais Love Story. Själv fastnade jag för denna låt på tidigt 1970-tal när min lillasyster övade på elorgeln. Trots att jag inte kan sjunga brukar jag gå omkring och nynna på denna låt så mycket att folk i min omgivning ber mig byta låt. Fastän jag slutade spela piano för åtskilliga årsedan är just stycket Where Do I Begin från Love Story en av de låtar jag fortfarande kan klinka fram utan noter. I filmen spelade spelades titelrollerna av två mycket unga skådespelare som senare kom att uppmärksammas mycket.

Ali MacGraw, när jag såg filmen Love Story första gången märke jag inte henne som något speciellt, först i samband med att hon medverkade i TV-serien Krigets vindar som Byron Henrys judiska fästmö lade jag riktigt märke till henne som en skådespelare, hon utmärkte sig på ett mycket sensuellt sätt som jag inte kan förklara, och jag blev mycket besviken då produktionsbolaget ersatte henne i uppföljaren War and Remembrance på grund av hennes relativt höga ålder.

Ryan_O'Neal var inte heller någon skådespelare jag fäste mig för när jag såg Love Story, Första gången jag lärde mig namnet och tog mig till honom var I filmen Paper Moon där även hans 10-åriga dotter Tatum O'Neal spelade en ledande roll. Senare har jag med förtjusning sett honom i En bro för mycket där han spelade rollen som James Maurice Gavin som var USAs yngste general i andra världskriget.  

Detta med SVT Play är för oss som inte tittar så mycket på TV helt underbart, Tittar man bara någon timme i månaden på TV har man ju inte något behov av en televisionsapparat utan man klarar sig gott och väl med en dator, dessutom kan man se ett program när man själv vill och har tid.

Här nedan följer ett litet inklipp från orginalfilmen via YouTube. Samtidigt slås man av tanken hur de båda har förändrat sig genom åren när man ser på omslagsbilden från nothäftet eller filmbilderna till dagens profilbilder.

På vår lilla ort finns det i dag minst två korskyrkor. Den första kom till på initiativ av Anton von Boij redan på 1600-talet.

Kyrkan byggdes upp vid Ramundeboda klosterplats, men befolkningen på vår llia ort tyckte att det var omständligt att kyrkan låg så långt bort från samhället, så i slutet av 1800-talet flyttades den in till centralorten. För transporten användes huvudsakligen den närliggande järnvägen, men vissa föremål som man var extra rädd om så som altartavlan transporterades med häst och vagn.


Korskyrka nummer två hittade jag häromdagrn i bibliotekets skyltfönster. Byggherre var konditorn Sofia Karlsson från konditori Promenaden, hon har skapat en avbildning av den riktiga kyrkan med pepparkaksdeg. Apropå att det pågår en konstutställning i bibliotekets källare får man nästan klassa in detta pepparkakshus som ett eget litet konstverk. Dessutom har hon även byggt en kopia av Laxå järnvägstation denna byggnad exponeras i konditoriets skyltfönster.

Att jag inleder bloggen med att skriva orden minst två korskyrkor beror på att jag är övertygad om att någon säkert har byggt en modell i trä eller papier-maché som plockas fram som en juldekoration. Tanken som slog mig var att denna kyrka skulle vara en mycket bra modell till en adventsljusstake med ett stearinljus i var korsarm. Tyvärr har jag själv inte tålamodet att skapa en sådan.

I dag öppnade radion sin adventslucka nummer 2 och presenterade vilka som kommer att bli Vinterpratare i P1.

Jag upptäckte redan förra vintern att radion startat en serie med vinterpratare och då fastnade jag för skådespelaren, urmakaren med mera Johann Neumanns program, han hade ett riktigt spännande levnadsöde att berätta om, inte minst hur han sprang till kökslådan för att hämta en stor kniv för att ha något att försvara sig med eller hur han blev mobbad på urmakarskolan för att han var liten till växten.

Bland årets vinterpratare som presenterades idag skall jag försöka lyssna till minst fyra stycken de som verkar extra spännande är, författaren Håkan Nesser, sångerskan CajsaStina Åkerström, journalisten K-G Bergström samt handbollspelaren Staffan Olsson.
   

Men om jag på grund av arbete eller att jag är borta hos någon och skulle missa direktsändningen får man väl leta upp programmet på SR hemsida och lyssna i efterhand.

 

"Jag ä inte dö än, sa Janne Vängman" är titeln på en bok av bonden och riksdagsmannen Johan Rudolf Sundström. Själv har jag inte tänkt att dö, men detta råder man inte över, även de flesta personer jag känner tror inte heller att de skall dö. Detta är ju en sak som drabbar andra och inte mig själv.

Varför fick jag en så mordbid tanke inför detta blogginlägg. Orsaken är helt enkelt att jag råkade läsa en artikel om vad som händer med det sociala nätverket man har byggt upp via Facebook, mail och bloggar när man dör.

Dö-kul?

Tjänsten som är webb baserad heter Webwill och den låter en bestämma vad som ska hända med ens konton på olika webbsajter på nätet när man dör och är borta. Man ska kunna bestämma hur man vill att t.ex. Facebook, Twitter, Hotmail eller Flickr skall hanteras. Det kan vara saker som att radera kontot, ändra sitt statusmeddelande, skicka ut ett mail till sina vänner, eller låta någon ärva ens användarnamn och konton, etc. samt när detda skall verkställas.

När jag läste detta fick jag en helt sjuk fantasibild i min skalle. Jag föreställde mig att jag efter min död skulle låta min Facebookstatus uppdateras regelbundet med saker som låter mina anhöriga och vänner veta vad jag pysslar med därborta på andra sidan. Tänk er att få statusmeddelanden med texten: "Janne hälsar på Sankte Per", "Janne provar sina nya flygvingar", "Janne sitter på ett moln och äter jordnötter", Janne tar en promenad med Jesus, far, mor, farfar, farmor, morfar och mormor", "Janne vinkar till en gammal flygkompis därnere på Jorden, men han ser mig inte, puffar på honom genom att kasta ner ett par regndroppar!",

Slutligen "Janne brände sig kraftigt just... S@@@n, nu försade jag mig!" ...

Efter alla mina bloggar om alkoholfri Öl, har jag via mailen fått frågan från några om jag är nykterist. Men det måste jag kraftigt dementera, jag är inte nykterist, om inte annat syns det i bloggen Tre nya öltyper, där jag skriver några rader om starkölet Mikkeller Jackie Brown. Eller mitt intresse av att spara på olika Whiskytyper (fast där blir det mesta inte öppnat),
  
När det gäller den alkoholfria ölen har jag hittat ett 15-tal olika typer på den svenska marknaden där Norrlands Guld och den tyska Störtebeker enligt mig smakar bäst. Jag har även under sista året letat efter ett lättäöl som fans på marknaden när jag var ung, men trots att jag har letat i flera olika butiker kan jag inte hitta öltypen Lyckholms.

Huvudsakligen blir det numera för min del mest mineralvatten, alkoholfri eller lättöl till maten, eftersom jag tycker att de olika smakämnena kommer fram bäst när alkoholhalten inte är för hög. För många många årsedan provsmakade jag ett danskt öl där alkoholhalten var runt 10 procent, där var det totalt omöjligt att känna någon smak förutom just alkoholen, och man blir samtidigt lite fundersam vad ett sådant öl är till för, det går ju inte att använda till mat, eftersom det släcker ut smaksensorerna.
  
Under flera år drack jag en lättöl dagligen till min lunch. Jag var den enda vid bordet som valde lättöl, men så en dag kom vi att diskutera alkohol, och någon nämnde att man kunde dricka en 2 cl snaps till maten och ändå köra bil. Efter att vi pratat om alkoholhalten i lättöl räknade Bengt på Cadico ut att mitt drickande av lättöl till maten var dag motsvarade cirka sju och en halv liter starksprit på ett år.Först trodde jag inte att det var sant men efter att jag själv kontrollräknat och fått resultatet bekräftat på egen hand övergick även jag till mineralvatten under luncherna.




Läs även andra bloggares åsikter om Nykterist, Öl, Whisky, Mineralvatten, alkohol, alkoholfri, Störtebeker,

En glädjande nyhet jag hörde på radion idag var att Försäkringskassan backar och beviljar Annica Holmquist sjukpension, hennes sjukdom och problem uppmärksammades mycket dagarna strax före valet, och man blir lite fundersam på om Fredrik Reinfeldt har bedrivit ministerstyre och dragit försäkringskassans chef i örat.

Normalt är fredagen den sista arbetsdagen i veckan för min del, men när det lackar mot jul är veckans arbete inte slut, Nu inför julen kommer allt övertidsarbete igång, så det blir jobb både på lördagar och söndagar. Men för att ändå få ett litet avslut på arbetsveckan blev det en tur till bastuklubben.

På vägen dit passade jag på att lämna in mina tomma svagdricksflaskor, och jag hoppas att jag även denna jul kommer att få njuta av denna underbara dryck. För några årsedan hittade jag en butik som sålde svagdricka i plastdunkar, men den smakade inte riktigt som den svagdricka man fick som liten. Senare tipsade en bekant mig om att
Carlsons Livs i Finnerödja var återförsäljare av Hjo bryggeris Juldricka, efter att första året bara köpt en glasflaska på prov, har det nu blivit en liten tradition att åka till Finnerödja för att köpa denna dryck och antalet flaskor ökar för vart år. Som regel brukar jag passa på att samtidigt köpa lite av deras hembakade bröd. 
 
Efter att jag handlat klart valde jag att ta genvägen genom skogen från Finnrödja till Gårdsjö, jag tänkte inte så noga på väglaget. På ett ställe vid en korsning i en backe råkade bilen glida ner i diket, som vanligt fanns ingen spade eller andra nyttiga prylar i bilen, men jag lyckade gunga mig loss med hjälp av att lägga mina bastuhanddukar under bakhjulen. Inte så kul att ha dessa för att torka sig med, men jag råkade ha med mig en extra eftersom jag inte plockat ur väskan ordentligt efter förra bastubesöket.

Den stora grejen för min del på bastuklubben i kväll var att få lämna över de fotokalendrar jag tagit fram, Tyvärr blev det inte så många bilder från bastun så jag tvingades fylla ut den med lite lokalbilder från Gårdsjö. 

 
I kväll råkade jag på en person som jag inte minns att jag träffat tidigare, under samtalet kom vi in på ämnet segelflyg och det visade sig att han skolat till ett c-diplom i Västerås 1957, tanken svindlar eftersom detta är mitt födelseår. Bastun sköts av en gullig tjej som klingar under namnet Lotta, och ibland hittar man några av hennes små meddelanden till oss bastare, på ytterdörren satt i kväll en liten lapp om att vi är dåliga på att låsa dörren, vi måste tydligen skärpa oss. Lotta borde få en egen blogg, när cafét var igång fixade hon till helt underbara mackor till ett lågt pris.

Ibland sitter man verkligen på första parkett, och man är med om att få se hela händelsen utspelad live. Att väglaget efter flera dagars snöfall är dåligt är vi alla medvetna om, de flesta anpassar farten därefter, men högerregeln är lätt bortglömd.

Som på alla orter blir det vissa gator som lokalbefolkningen anser ha företräde och då är det inte lätt av vara gästbilist på vår lilla ort fick Tele2s försäljare erfara.
   
Extra tråkigt är det när det leder till personskador, trots att inga av bilarna såg så där demolerade ut var det två personer som fick föras bort med ambulans. Pådraget blev i mina ögon enormt, med tre brandbilar, två ambulanser en polisbil samt en bärgningsbil.  Men för de inblandade måste det kännas väldigt skönt det finns resurser när en olycka är framme.  Jag har en bekant som under 1970-talet var med i en bilolycka i Polen, de fick vänta i nästan sex timmar innan ambulans och räddningstjänst infann sig, trots att de larmade bara några minuter efter kraschen. 
   
Olyckan som jag bevittnade idag tillhör de typer som inte borde ske, dels har vi en högerregel att ta hänsyn till, och det var i en korsning där farten är begränsad till 50 km, dessutom var väglaget sådant att man av ren självbevarelsedrift borde anpassa farten.
  
Som vanligt var lokalblaskan snabba med att rapportera händelsen redan 30 minuter efter kraschen kunde man läsa om den i nätupplagan fast den var lite felmarkerad på kartan. Nu har det hänt mycket i min lilla korsning, när jag kom hem i söndags kväll så var det någon som kört på Herr Gårmanskylten, med resultatet att jag fick plocka upp glassplitter i måndags.



Läs även andra bloggares åsikter om Laxå, kollidera, väglag, ambulans, räddningstjänst, Nerikes Allehanda,

I kväll var jag på vår lilla orts föreläsningsförening och lyssnade på Hans-Owe Perssons forskning om järnhanteringen från blästerjärn till masugnar. Han har tidigare föreläst i detta ämne och kvällens föreläsning blev en liten snabb repetering samt presentation av nya rön.
  
Det mest intressanta var utan tvekan järnets betydelse för den svenska riksbildningen och att dess vagga stod i Vadsbo trakten. Dessutom fick man med sig många frågor som man vill söka svaret på själv, bland annat om rosorna i Närkes landskapsvapen har något med den adliga släkten Roos att göra, och hur hertiginnan Ingeborg lyckades styra och hålla ihop landet efter att hennes make Erik svältes ihjäl vid gästabudet i Nyköping. För att inte bara nämna slaget vid Amnabro 1304,  ett slag jag inte hört talas om tidigare, målningar från slaget fanns avbildade i södra Råda kyrka, tyvärr är den idag borta på grund av ett pyromandåd. 

Extra kul tycker jag det är när någon som är inflyttad till orten gräver lite i traktens historia, när vi infödda gräver är vi ibland lokalpatrioter och kan inte se utanför kommunens gränser samt undviker att nämna saker som kan ge en negativ bild. Helheten av ett ämne blir ju mycket bättre om man inte begränsar sig till kommungränsen. Men det är ju enastående att Hans-Owe Persson lyckats lokalisera järnframställningsplatser som är före Jesus födelse runt sjöarna Skiren och Laxsjön.


Till helgen startar även den årliga Adventsutställningen som Tivedsbygdens Konstförening anordnar. I år lär det vara rekordmånga utställare så det skall bli spännande att se vad några av de nya utställarna har gjort. I år skall jag i var fall inte missa den.

Julen närmar sig med stormsteg, när jag var inne och handlade häromdagen såg jag att julglöggen redan har kommit ut till försäljning och hyllorna dignade med olika typer av julpynt.

Det känns som om man startar med julen tidigare för vart år. En gång i tiden startade julen med första advent, men numera startar försäljningen av julprylar redan i slutet av oktober. Jag funderar lite smått på om de första semlorna kommer att finnas till försäljning före julafton även i år. För något årsedan såg jag några skräckexempel av julsemlor med rödfärgad grädde och en marsipantomte placerad på toppen av semlans lock. Det känns i alla fall helt okay att affischerna för de olika julmarknaderna och julkonserterna som går av stapeln nu till helgen sitter uppe.

Och i Anna Levins blogg på lokalblaskan kan jag läsa att hon redan har inlett jakten på en riktigt fin julgran hoppas bara att den klarar sig i värmen i drygt fyra veckor.

Men julhälsningen som finns i olika fönster med en önskan om en
God Jul och Gott nytt År känns fortfarande väldigt avlägsen.

När jag städade ur min källarskrubb som jag har använt som fotolabb och mörkrum, hittade jag några äldre fotografier från vår lilla ort.
 
Eftersom jag inte har någon personlig relation till någon av dessa äldre bilder tänkte jag först kasta dem. Men någon dag efter att jag hittat bilderna fick Alf Petterson se bilden på Laxå Herrgård, trots att han har varit lokalredaktör, fotograf och hembygdsforskare hade han inte sett dessa fotografier tidigare.
 
Första bilden var lätt att platsbestämma, den föreställde ju Laxå Herrgård som revs på 1910-talet. Den ersattes av en ny byggnad 1915-1916 som under en period  på tidigt 1900-tal var familjen Pripps sommarstuga.

 
Den andra bilden som tyvärr är lite skadad har ännu inte blivit riktigt platsbestämmd.

Än så länge har tre olika förslag nämnts, Oxhultsdammen, nuvarande Esabdammen eller vid  dammen vid Fördärvet. Men genom att jämföra med andra fotografier går det säkert att bestämma vilken plats som är avbildad. 

Så istället för att kasta fotografierna lämnade jag över dem i Hembygdsföreningens vård av ortens lokalhistoria.

I kväll var det ett extra krismöte på gräsklipparklubben, och några för klubben mycket viktiga saker skulle diskuteras, tyvärr var det som vanligt bara den lilla kärnan på 3 personer som mötte upp vara bara två var aktiva motorflygare, Det borde vara mycket enklare att lösa problem om fler medlemmar möter upp och kommer med konstruktiva idéer. 

Just nu är min systerdotter verksam som FN-biståndsarbetare på Haiti. Hon fick ingen riktigt lyckad start där. Första arbetsdagen togs sex svenska poliser som gisslan på Haitis nationalfängelse i Port-au-Prince, samma dag bröt även en Koleraepidemi ut bland lokalbefolkningen.


Jag hörde idag på radion att lokalbefolkningen nu anklagar FN som orsak till att denna epidemi brutit ut i Cap Haitien, Hinche och Milot, och där har nu hundratals människor attackerat FN-styrkan MINUSTAH. Först tyckte jag att det verkade väldigt långsökt, men i senare sändningar har den svenska FN ambassadören Claes Hammar bekräftat att smittan troligen kommer från de Nepalesiska FN styrkorna.


Jag hoppas lokalbefolkningen tar sitt förnuft till fånga och även ser på de goda sidor som FN insatserna gör för landet. Men tyvärr är det så att just FN inte har setts med de mest positiva ögonen av lokalbefolkningen. Delvis lär det bero på att FN tydligen försöker toppstyra landet. Detta medför att FN:s hjälparbetare behöver ha soldater som skydd, något som många andra hjälporganisationer på Haiti klarar sig utan.

Totalt har nu epidemin krävt över 1000 liv, och vi får hoppas att de lokala läkarna ihop med WHO får bukt med denna sjukdomsepidemi, och att hjälporganisationerna kan få bort dessa tältläger som medför dålig kroppshygien.
 
Mina tidigare inlägg om Haiti hittar du här:
Döden slår till 
Döden slår till II   

Läs även andra bloggares åsikter om Haiti, Kolera, FN, MINUSTAH, WHO, bistånd, gisslan,

Denna helg blev jag av lite olika saker kvar hemma på vår lilla ort. En av de mest bidragande orsakerna var att en bekant ringde mig häromdagen och talade om att han låg på sjukhus. Under en färd till jobbet fick en mötande bil en sladd och resultatet blev en frontalkrock, med två totaldemolerade bilar och några personskador. Den mötande bilen som framfördes av en kvinna saknade vinterdäck, och med det väglag vi har haft de sista dagarna har medfört att jag personligen undvikit att köra bil.

Just väglaget gjorde att jag avstod från att åka till bastuklubben i går kväll, detta är annars något jag brukar göra varje fredag som jag tillbringar helgen hemma. Annars skulle en tur dit ha varit ganska bra, eftersom jag har fått en bunt kalendrar från tryckeriet som skall delas ut bland klubbens medlemmar.

Så det blev en ganska slapp fredagskväll för min del, matlagningsproblemet löstes av pizzabagaren på Marina som fixade till en pizzatyp som jag inte provat tidigare. Trots storleken var jag tvungen att käka några knäckebrödsmackor för att känna mig riktigt mätt.
 

Efter maten blev det lite strötittande på TV, den nya stjärnan dekoratören Maria i Lasse Kronérs Doobidoo var ingen höjdare enligt min åsikt. Hon tillförde inte programmet något mer än olika störmoment. Jag kommer ihåg att Lennart Hyland provade något liknande i sina Hylands hörnor en gång i tiden, då var det en Fru Nilsson som hela tiden ställde sig upp och kom med knepiga kommentarer.    

När man så här oplanerat blir kvar på orten har man ju inte heller kollat upp vad som händer, och det enda jag vet på rak arm är vinstutlämningen i Tivedsbygdens konstförening i morgon söndag. Eftersom jag själv blev lottlös i år är det ju heller inget måste för min del att besöka vinstutlämningen,

Just nu står min symaskin på golvet eftersom jag skall sy några riktigt stora saker.

Många blir av och till lite förvånade när jag berättar att jag skall ägna några timmar till att sy och laga kläder, men den termin jag genomled på den obligatoriska syslöjden i mellanstadiet, är nog en av de skolkunskaper jag sätter främst. Alla klassens elever tvingades sy en blå och gul ishockydress,

Föremålet jag skall sy nu är en strumpa som är 8 meter lång med den största bredden 2,2 meter som sedan skall smalna av ut mot strumpspetsen till ca 40 cm. Jag sydde en liknande strumpa för något årsedan. Redan då var behovet efter 2 till stora strumpor akut, men dels tog lakanen slut, och jag fick andra saker att pyssla med på kvällarna.

Strumporna skall används som skyddsfodral till några flygplansvingar. Vi har problem med att några fåglar som har byggt bo inne i gräsklipparklubbens hangar skiter. Detta fågelträck är väldigt aggressivt och missfärgar vingarnas vita färg. Med överdragen får vi ju även den fördelen att vingarna skyddas mot vanlig smuts.

Några läsare kommer säkert att känna igen sina skänkta lakan på bilden, och jag kan bara på gräsklipparklubbens vägnar framföra ett stort TACK. Tyvärr kommer inte dessa lakan att räcka till för att täcka Piratens mittsektionsvinge, den är ca 2,2 meter x 11 meter, så finns det fler uttjänta lakan ute på bygden, hör gärna av Er. mailto:[email protected]
 

Med förvåning såg jag i dag att brevbärarna har blivit utrustade med nya tjänstefordon på vår lilla ort. Dessa har nog tagits fram efter ett flertal utredningar om förra vinterns snöproblem. Arbetsmiljömässigt kan det kanske bli en positiv verkan på brevbärarnas knän, men vi får hoppas att det inte leder till ryggproblem då brevbärarna måste böja sig ner för att lyfta upp breven.

Iden är inte så dum som man först tror, och den går säkert att utveckla, postverket skulle kunna köpa in ett antal renar från lappland för att dra dessa pulkor. Funkar och duger det åt jultomten borde det även funka för postverket.

För något årsedan fick jag iden att fixa till en almanacka med motiv från bastuklubben. Almanackor med lättklädda damer förekom ju för något årsedan när några äldre damer i en engelsk kyrklig syförening klädde av sig och sålde sådana för att få in pengar till sin bidragsverksamhet. Men när sedan kommunen beslutade att sälja fastigheten där hembygdsgården och bastun är belägen rann hela iden ut i sanden.  

Sen kom två händelser slag i slag, när jag städade i min dator hittade jag mappen med bilder från bastun och samma dag fick jag ett erbjudande från ett företag som tryckte upp kalendrar till ett rimligt pris, så istället för att kasta bilderna postade jag iväg dem för tryckning.

Lurad!!!!

För att spara mina läsare bilder på helnakna gubbar så visas bara små smakprov av almanackan, Troligen skall jag beställa några fler och då passar jag på att beställa en väggalmanacka med några av mina teckningar.

Tyvärr blev det inte tillräckligt med bilder så att det räckte till alla årets månader så jag tvingades fylla ut kalendern med lite lokalbilder. Men just bilden Här slutar allmän väg är rätt kul, eftersom den ger en fingervisning om att kalendern inte är allmän, utan bara till för de närmast sörjande.
 

Annars har dagen bjudit på ett riktigt snöfall, i förmiddags tvingades jag sopa min trapp ett flertal gånger, runt lunch retade jag mig på att snösvängen redan startat med att bränna bort sitt anslag på snö som borde vara borta om någon dag.

I kväll när jag gick till Ica såg jag vilka snödrivor blåsten skapat under dagen, och retade mig på att det var dåligt skottat.


Jag undrar vad Anna Levin på  lokalblaskan skulle anse om nakna gubbar i en almanacka, hon skrev nämligen ett inlägg om Ryanairs almanacka med lättklädda bikinibrudar som till vardags arbetar som flygvärdinnor.

Det är inte alltid så lätt med språk. Under min första språkresa till England bodde jag hos familjen Snow i en liten ort utanför Portsmouth i södra England. För att hjälpa mig med min språkträning så drog värdfamiljen en hel del roliga historier och limrikar under måltiderna. Många av dessa ordvitsar var inte så enkla att förstå, men med en efterföljande förklaring fattade till slut även jag poängen.

Som trettonåring med dålig kunskap i engelska hängde jag ibland inte med i alla ordvrägningar och några blev några ganska poänglösa då jag inte kunde de engelska synonymorden. Men visst lärde man sig förstå dessa vitsar efter ett tag. Mycket tack vare att vitsen kanske togs om med andra synonymord och att man fick poängen ordentligt förklarad.

Efter några dagar så kände man sig så tuff att man kanske skulle prova att översätta en svensk ordvits, så jag kom på den där enkla Vad händer om man vänder på PARIS?

jo det blir SIRAP. What would happen if you turn PARIS round? it will turn into TREACLE. Runt bordet ser jag fyra stycken förvånande ansiskts utryck som tydligen inte fattat ett jota.

Att försöka förklara att det svenska ordet SIRAP blir PARIS baklänges hjälpe inte, skratten uteblev och även mina försök att översätta svenska ordbvitsar. 

för att även hjälpa sig själv (det kan ju vara jag som behöver något i framtiden). För någon vecka sedan besökte jag Bergviks köpcentrum i Karlstad och där stötte jag på två tjejer som propagerade för organdination.

Detta är något jag funderat på länge men inte kommit till skott med, en av orsakerna är väl att men tänker att det där finns det gott om tid att fixa, jag ska ju inte dö ännu. Men man vet ju inte när den fatala olyckan är framme, och då kan det vara för sent att ta ställning.

Jag skäms också lite för att jag inte ställer upp som blodgivare, men det är inte så lätt på vår lilla ort, som får besök av en blodgivarbuss från Universitets Sjukhuset i Örebro någon gång i månaden. Tyvärr kolliderar deras öppettider med min arbetstid så det är inte lätt komma ifrån jobbet för att ställa upp. Men jag känner mig i alla fall ganska stolt över att äntligen ha fyllt i ett donationskort.

Har man inte tillgång till donationskort kan man även anmäla sig via nätet på Donationrådets hemsida

I kväll kan det inte vara kul att sitta i biljettkassan på Laxå Bio, när jag var inne en snabb sväng på ICA kunde jag läsa att kvällens film Wall Street är inställd eftersom den är på villovägar. Dessa filmrullar brukar vara ca 50 cm i diameter så man blir lite fundersam på hur fraktföretaget kan missa att befordra dem till rätt mottagare.

Annars är det förvånansvärt lite som kommer på bort av det som postas via DHL eller posten, förr eller senare kommer det till rätta Synd bara om de som sett fram emot att se denna film på en bioduk. Jag tror att den redan finns ute på DVD, men upplevelsen att se en film hemma på sin egen televisionsapparat går ju inte att jämföra med ett biobesök.