Igår kväll besökte jag vår lilla orts föreläsningsförening som gästades av William Lundin från Örebro. Han berättade i ord och bild om Norsk natur & kultur på temat En resa från kust till fjäll.

Mycket av det han visade och pratade om var nyheter för mig trots att jag själv har bott i Kongsberg något år. Jag inser nu att jag borde utnyttjat tiden bättre och sett mig omkring mer i Norge. Han startade sitt föredrag med att berätta och visa bilder på olika stavkyrkor. Själv har jag bara sett träkyrkan i Notodden i verkligheten.

Det mest intressanta var att höra hans berättelse om verdens mest utilgjengelige gård Kieåsen. Extra kul var det att se bilder på gårdens sista brukare Ola Toreson och höra om hans levnadsöde. Jag vet att Bror Ekström skrev en populär bok om Folket på Kieåsen, tyvärr har jag den inte själv men jag blev sugen på att läsa den efter att jag fick ett litet smakprov om denna märkliga gård.

Som vanligt snappar man upp lite udda saker, vi svenskar äter ganska mycket kött, en normal hamburgare brukar väga 100-150 gram, trots att hela den svenska fjällvärden är full med renar äter vi bara 2,6 gram renkött per person och år i Sverige. Frågan man ställer är var tar allt det svenska renköttet vägen. William Lundin föreslog att alla tamrenar skulle avlivas och ersättas med vildrenar. I Norge betalar tyskarna gladeligen 40000 kronor för att få fälla en ren under jakt i fjällen, skulle detta införas även i Sverige betyder det enorma vinster för markägaren. Man avlivar cirka 20% av beståndet om året genom renjakten.

Ytterligare en affärsidé var att hämta vatten i en supertanker i Nordnorge och transportera det till Nordafrika. Kostnaden för en tanker ligger runt 1 miljon om dagen och vattnet skulle kunna säljas för runt en krona litern. Med en vattenlast på runt 150000 ton, skulle ju vinsten bli enorm. 

Lundins kanske mest kontroversiella utmalande var att en död varg eller myskoxe är bättre än att ha dem i vilthäng. Båda dessa djurtyper har rätten att leva fritt i naturen.

Jag har haft lite bloggtorka de senaste dagarna så jag passar på att rapportera lite om min bil, de flesta skönhetsfelen är nu fixade, så som lacksläppet på framskärmen och den trasiga baklampan, nu återstår bara att montera dit en askkoppen eftersom den på något märkligt sätt försvunnit.
 
Jag gör som alla mat och fixarprogram på TV, så det blir bilder före och bilder på slutresultatet.
 
Några kamrater till mig har nu inlett en vadslagning om när jag kommer att få min första buckla. Men jag tänker lura dem, eftersom kostnaden att trampa hårt med högerfoten har blivit hög och man får ner driftskostnaden per mil med Eco-driving. Detta borde medföra att bucklorna på min bil blir färre.

I kväll gästades Pingstkyrkan på vår lilla ort av journalisten Göran Skytte. Min första kontakt med honom fick jag i Jan Guillous TV-program Rekordmagazinet. Några år senare blev han programledare för ett eget televisionsprogram. Ett av hans större avslöjanden var Raineraffären 1983 som ledde till att Ove Rainer tvingades avgå som justitieminister. Jag visste inget om hans bakgrund som musiker och blev mäkta förvånad när jag läste på ett skivomslag att han medverkat som musiker på några av Björn Afzelius skivor, senare fick jag även reda på att han varit medlem i Kabaréorkestern och spelat ihop med Duke Ellington, Louis Armstrong och Mikael Wiehe. För hans insatser som spelman av folkmusik på flöjt tilldelades han Zorn-priset i Brons 1975. 

Det var intressant att höra honom prata från denna helt annorlunda roll som jag var van att se honom i. Han berättade lite om sin uppväxt och hur han fick följa med sin mamma när hon övade med kyrkokören. Men 1967-68 när vänstervågen drabbade landet sögs han med och han begärde som 22-åring att få lämna kyrkan. Fram till 1990 levde han sedan som ateist. Trots detta gick det väldigt bra för honom, han fick Stora Journalistpriset, fast anställning på Aftonbladet, och medverkade i ett av de samhällsprogrammen med de högsta tittarsiffrorna genom tiderna, rekordet borde vara svårt att slå med det utbud av TV-kanaler vi har idag. Men efter en kris under Luciakvällen 1998 då han överkonsumerat alkohol vaknade han upp på sjukhuset. En månad senare besökte han en kyrka och bad en bön för första gången på 23 år.
 
Trots att han själv räknade sig som psykiskt sjuk genomförde han sitt samhällsprogram Skytte under 9 års tid. Jag kommer mycket väl ihåg dessa program och inget av dessa problem lyste igenom, inte heller övergick programmen till att handla om religion, utan det var fortfarande i alla fall i mina ögon skjutjärnsjournalisten Göran Skytte som ställde de rätta vassa frågorna trots att han under programserien återvände till sin gudstro.

Vägen var inte rak, ibland blev det krokigt, ibland var vägen smal, men insikten växte och vägen blev rakare och bredare. Det är i alla fall spännande att se en person i en helt annan roll än den man har vant sig vid. För mig var Göran Skytte före denna kväll den hårda tuffa kommunistiska skjutjärnsreportern, och inte den väckelsepredikant jag såg ikväll. Jag fick förmånen att växla några ord med honom före mötet, en av de frågor som jag borde ha ställt är om det går att kombinera kommunism med tro. Skalar man bort delen om trosförnekelsen har ju hans tidigare parti en stark känsla för solidaritet.

Efter samkvävet gavs möjligheten att få köpa några av de böcker som Skytte skrivit om sin omvändning, och som varande bokoman och allätare av litteratur passade jag givetvis på att köpa en bok.
 

Läs även andra bloggares åsikter om Göran Skytte, Pingstkyrkan, Jan Guillou, Björn Afzelius, Mikael Wiehe, Kabaréorkestern, Stora Journalistpriset, Laxå,

Den svenska nationalrätten Pizza kom till landet i början av 1970-talet då den då välkända Pizzeria de Opera öppnade vid Gustav Adolfs torg i Stockholm. Jag var där första gången 1973 och om jag inte minns helt fel fanns det cirka 10 olika pizzor att välja på, förutom pizza serverades olika pasta och italienska kött och fiskrätter, så det var en komplett italiensk restaurang. Efter maten ingick en kopp expreso kaffe för de som så önskade. (Som en liten kuriosa kan nämnas att de första pizzorna i landet serverades på den svenska kvarterskrogen Östergök i Stockholm, december 1968).
 
Pizzeriorna spred sig som löpeld över landet, men det var inte många som nådde upp till de Operas kvalité, orsaken beror nog på att de flesta får sina råvaror som halvfabrikat, alla har likadan strimlad skinka, samma tärnade ost och tomatsås från någon pizzaleverantör. Förr var det även vanligt att den lokala pizzerian tillverkade sin egen pizzadeg, numera kommer den som regel i frysta klumpar och smaken på den färdiga pizzan varierar inte mellan de olika pizzeriorna.
 
Själv har jag nu prov ätit fyra av ortens varianter av Marinara från vår lilla orts alla pizzerior, och jag märker inte någon skillnad i smak mellan dessa fyra varianter.

För några årsedan infördes nya tystnadspliktsregler inom sjukvården, detta skulle medföra att ett sjukhus inte fick lämna ut om en person vårdades inom sjukhusets lokaler. Många var då rädda för att det skulle bli problem med att ringa och fråga om en anhörig, vilket det också blev den första tiden då de nya reglerna infördes.

Men efter något år lättade det något, när personalen lärde sig använda sunt förnuft. Min moster vårdades under en period på 1990-talet på Halmstads lasarett, trots att jag visste detta och även pratat med henne kom jag bara till sjukhusets växel när jag ville slå henne en telefonsignal. Eftersom jag inte visste på vilket avdelningsnummer hon var inlagd kunde telefonisten inte koppla samtalet, och på grund av sekretessreglerna fick hon inte kontrollera var på sjukhuset min moster fanns för att koppla mig vidare. I dag har dessa regler mjukats upp något, jag märkte det när jag skulle hjälpa en äldre pensionär att kontakta sin fru som var inlagd på sjukhuset i Örebro. Vi visste inte vilken avdelning, men bara genom att nämna patientens namn kunde växeltelefonisten koppla samtalet rätt.

Det är helt klart att vissa yrken och befattningshavare skall ha tystnadsplikt, och vissa personer som jobbar inom yrken där det inte finns någon lagstadgad tystnadsplikt kan vara väldigt etiskt seriösa. Jag har en bekant som är begravningentreprenör, och jag skulle aldrig få för mig att fråga honom om någon bekant har avlidit eller vad personen dog av eftersom jag vet att han inte skulle svara, han vägrar till och med att tala om datum för en jordfästning före det att annonsen har publicerats i lokalblaskan. Detta är värt en stor eloge.

Det blir ett kort blogginlägg i kväll eftersom det var styrelsemöte på gräsklipparklubben.


Jag hörde på radion idag att ett av de få hus som ritades av arkitekten och en av funktionalismens pionjärer Josef Frank är till salu. Huset kommer att säljas på auktion via Bukowskis i Stockholm. Huset som är beläget i Falsterbo har fyra sovrum på övervåningen, samt på den nedre våningen en sällskapsdel med vardagsrum, matsal och kök. Utropspriset är satt till 22 miljoner kronor, (tjugotvå miljoner kronor!). Troligen kommer försäljningspriset att sluta något högre. Man bara bävar när man försöker räkna ut ett kvadratmeterpris.
 
Nu trivs jag på den lilla ort där jag bor, och det är lite för långt till Falsterbo för att ha huset som sommarstuga, så jag nöja mig med mina urblekta tulpanmönstrade Josef Frank gardiner jag har i köket. När dessa var nya kostade de i alla fall runt 800 kronor metern. Eftersom färgerna nu är urblekta är de inte så fina, men då de var dyra när de var nya tar det emot att förvandla dem till putstrasor.
  

Ibland blir jag lite fundersam på vilka som läser min blogg.

Det finns en sida jag kan gå in på och se statistik över antalet besök, och av den framgår
det att det är en hel del personer inne och tittar och läser.
Tyvärr är det inte så många som lägger en kommentar efter ett inlägg. Men desto fler letar reda på min mailadress och skriver en kommentar eller frågar om något där.
Om du vill ha kontakt eller fråga något maila mig på [email protected]


Jag vet att några före detta skolkamrater brukar titta in då och då, och när man besöker bastuklubben händer det att man får en muntlig kommentar om ett inlägg av någon.

Extra kul var det när konstlexikonet Amanda hörde av sig via mail och frågade om de fick använda en bild från mitt blogginlägg Offentlig konst i sin text om konstnären Lennart Kindgren.


Nu är det som så att jag skriver inte mina inlägg för någon speciell person, så eventuella inlägg eller åsikter skulle inte påverka mitt val av ämnen. Jag är en egoist, så jag skriver mest för min egen skull, huvudsakligen för att någon stans lagra lite av mina tankar och åsikter, att sedan någon eller några ibland gillar eller ogillar det man skriver får man ta som en liten bonus.

Ytterligare en orsak är att när man på ålderns höst sitter på hemmet med begynnande alzheimer har man någon stans att läsa lite om sitt eget liv.


Själv föredrar jag att hitta mina internetlänkar på egen hand, men ibland händer det att jag hittar länkar som jag vill dela med mig av.
Eftersom jag anser dem vara intressanta, eller informativa.
Bland de länkar jag har rekommenderat finns konstlexikonet Amanda och Antikprat som kan ge mycket information om konst och antikviteter.

Jag har själv märkt att jag hoppar ganska friskt mellan olika ämnen, och att dessa inte alltid är logiskt lagda i rätt kategori, ett blogginlägg om en bok kan ligga under konst eller flyg, och det kan finnas texter om flyg under allmänt.

Dalgrens Kiosk var en gång i tiden en institution på vår lilla ort. Nisse Dalgren som drev kiosken kom ursprungligen från Skövde där han varit verksam som handelsträdgårdsmästare och begravningsentreprenör.

Nu när det nya resandecentrumet byggs hör man en del förfasa sig över att man rivit Dalgrens Kiosk. Men detta är fel kiosken försvann redan i slutet av 1960-talet och ersattes av en ny kioskbyggnad ca 100 meter öster om den tidigare kiosken där Järnvägsresturangen uthus var beläget.


Själv har jag minnen av att handlat godis i denna kiosk, vanligen för en 50-öring, men någon gång kunde man till och med få en tvåkrona och då blev det en rejäl påse. Och det hände ibland att man till och med fick några godisbitar gratis om man sprang över till järnvägshotellet och hämtade en spann potatismos. På den tiden var i utbudet i kioskerna inte så stort, man kunde få sin kokta korv i bröd eller med potatismos senap och ketchup thats it. Eftersom kioskbyggnaden var liten och saknade kokmöjligheter kokades potatismoset på den närliggande järnvägsresturangen eller hemma i familjen Dalgrens kök. 


Men nu är både Dalgrens och Inga-Lisas kiosk borta så också Järnvägshotellet där jag ibland käkade mat med min mamma och pappa under skolluncherna.

Hela området är upprivet och det ser ut som om markberedningen snart är färdig, så byggstarten av det nya reandecentrumet kan snart inledas, det skall bli spännande att se hur de bygger ihop den nya moderna anläggningen med stationsbyggnaden från 1800-talet.
    

Kallt och ruggigt har det varit i dag, så jag lider lite med dragspelaren utanför ICA, det måste ju bli kallt om fingrarna att sitta ute och spela i detta väder. Själv frös jag som en hund efter att jag gick dit och handlade under min lunch.

På radio nyheterna hörde jag något som jag först inte trodde var riktigt eller som jag missuppfattade, eftersom jag inte hörde hela inslaget, så tog jag en titt i lokalblaskan och den bekräftade handlingen.

Detta betyder i alla fall att SD har kastat masken och visat upp sitt rätta ansikte när det gäller åsikten om människors lika värde.

Då biskop Eva Brunne i sin predikan tog upp ämnet rasism och alla människors lika värde lämnade partiledaren Jimmie Åkesson Storkyrkan mitt under pågående gudstjänst.


Lokalt  har nu delar av oppositionen presenterat sin lösning av ortens problem, detta skall lösas med fler parkbankar enligt lokalblaskan.

Mitt intresse for fotografering startade när jag var i sjuårsåldern då jag fick min första kamera, det var en föregångare till Kodak instamatic så den laddades med breda rullar som inte fick utsättas för ljus. De första åren blev det mest bilder från skolresor och kameran fyllde sin funktion. När jag var ungefär tretton kom jag i kontakt med mörkrumsarbetet, och ganska snart var familjens matkällare ombyggt till mitt eget fotolabb.


Kamerorna byttes med tiden ut, och de blev större och mer avancerade, till slut så klumpiga att mitt fotointresse dog ut, och därmed även mörkrumsarbetet.

När sedan de digitala kamerorna dök upp i under 1990-talet var jag snabb att hänga på så jag köpte en kamera för en himla massa pengar som klarade av att fotografera en bild i den då höga upplösningen 640x320 plixar. Bilderna blev hemskt korniga när man försökte föra över dem till papperskopior. Det enda den dög till var att dokumentera bilder från fester och resor.

Men för några årsedan köpte jag en systemkamera med möjlighet att använda mina gamla objektiv från den analoga tiden. Efter att jag första tiden bara tog med mig kameran när jag visste att jag skulle fotografera något har det blivit mer och mer att kameran hänger med för jämnan, man vet ju inte när ett roligt och spännande motiv dyker upp och detta med att blogga kräver ju också lite bilder. Trots att de digitala kamerorna har blivit bättre med åren kan de inte slå de äldre analoga kamerorna när det gäller den optiska upplösning, så när jag skall fotografera något som skall vara ett bestående minne kommer någon av de äldre kamerorna fram ur garderoben. Trots att det finns en uppsjö av olika fotoredigeringsprogram som kan omvandla ett färgfoto till svartvitt blir slutresultatet ändå inte så bra som ett svartvitt foto kopierat från en negativ film.

På min facebooksida har det utan att jag begärt det kommit upp en applikation från Zoosk som är en dejtingcommunity. För närvarande  har jag inte behov av någon sådan tjänst, jag sitter ju redan med trumf på hand.

Jag har försökt att få bort denna applikation, men inne i facebook hittar jag ingen inställning för detta. Så då återstod att gå in på Zoosk sida, men för att komma åt inställningarna måste man registrera sig och det har jag inte lust med. Så det får räcka med att sätta en spamspärr på mailkontot för Zoosk.

Hej, Kolla dina senaste Zoosk-sökresultat! Efter att ha sökt bland miljontals zooskers har vi hittat några som vi tror passar dina sökkriterier. Lycka till :) freshcream Laxå, Örebro Ålder: 41 Flirta nu! Catrin Hallsberg, Orebro Ålder: 44 Flirta nu! Tina Fjugesta, Orebro Ålder: 35 Flirta nu! Bubblan Degerfors, Örebro Ålder: 48 Flirta nu! Maja Degerfors, Örebro Ålder: 53 Flirta nu! Tessan Vretstorp, Örebro Ålder: 39 Flirta nu! lenann Fjugesta, Orebro Ålder: 52 Flirta nu! Lillie Degerfors, Örebro Ålder: 45 Flirta nu! Theresia75 Björneborg, Värmland Ålder: 35 Flirta nu! Glöm inte att du kan träffa många fler genom att besöka söksidan.

Själv blev jag tvungen att kliva upp extra tidigt i morse just för att besöka ett besiktningsinstitut. Tyvärr har regeringen beslutat att monopolet för AB Svensk Bilprovning skall upphöra, detta ger inte bara fördelar utan även den nackdelen att man numera inte får en förbokad tid när det är dags för denna kontroll. Har man mycket omkring sig är det ju lätt att glömma bort en sådan sak.
      
I mitt fall gick det förhållandevis bra, trots att bilen numera ser ut som en folkracebil, de synliga skadorna som lacksläppet på framskärmen gick igenom utan anmärkning. Det är bara jag själv och min omgivning som lider av dessa små hål. Vad det gäller den mer säkerhetsbetonade delen av besiktningen så blev det en 2:a för ett hjullager, så frågan är då, dags att byta bil eller köpa ett nytt hjullager för 500 spänn.   

 

Ibland är det rätt märkligt, för någon vecka sedan skrev jag ett blogginlägg där Mats Wilander spelade en viss roll, och nu i lördags var han gäst hos Oldsberg i Här är ditt liv.

Som gäst var han ett utmärkt och spännande val, få idrottsmän har visat större sportmanaship än just Mats Wilander. Få personer har betytt så mycket för svensk tennis som just Wilander som genom att ta sig fram i skuggan av Björn Borg, visade för de övriga unga spelarna att Borg inte var en engångsföreteelse. Även hans insatser som förbundskapten för det svenska tennislandslaget i Davis_Cup är värt en stor eloge. Men alla saker har en baksida även i detta fall. När man når positionen som världsetta och idol för många yngre och äldre personer, bör man visa gott omdöme även privat.

När Oldsberg tog upp frågan om hans användning av droger, svarade han att det var en privatsak, och att journalisterna inte skulle gräva i detta. Vad jag saknade var en kraftig och ärligt menad avbön om denna händelse. När det var aktuellt en gång i tiden vägrade han ju att kommentera saken, och hävdade först att det var något fel i provtagningen.

Det går inte att komma ifrån att Wilander är en av Sveriges bästa tennisspelare genom åren, men hela denna dopningsaffär kastar ändå en liten mörk skugga över honom, som en ordentlig avbön kanske skulle tvätta bort.

Tre för mig nya öltyper, jag passade för ett tag sedan på att kontrollera vad systenbolaget har för nya alkoholfria öltyper, och till min glädje hittade jag en ny variant från Spendrups samt en spansk variant bryggd på humle, kornmalt och äpplejuice.

Tyvärr var båda typerna en besvikelse, innehållet i Spendrusflaskan smakade exakt samma som den alkoholfria Norrlands Guld som tillverkas av Spendrups. Jag misstänker att de helt enkelt tappar upp samma öl i en glasflaska och marknadsför den som ett extra alternativ.

Den spanska ölen, San Miguel kan jag inte med bästa vilja klassa som en öl eftersom äppelsmaken tränger igenom mycket starkt, snarare borde den marknadsföras som en alkoholfri cider.

Den tredje typen var en riktig starköl från Danmark som marknadsförs under namnet Mikkeller Jackie Brown. När man läser etiketten på flaskan får man stora förväntningar på att det skall bli en smakupplevelse utöver det vanliga.

Enligt texten på hyllkanten skulle ölet ha en nyanserad, maltig, hummelaromatisk doft med inslag av pumpernickel, sirap, humle, mörk choklad och lakrits. Det var många av dessa smaker jag inte hittade, vare sig lakrits eller choklad fanns med i detta öl enligt mina smaksensorer.


Jag passade på att avnjuta detta öl till ett bra TV-program men smakupplevelsen var inte värd de 34.90 som flaskan kostade. När jag tittade på systembolagets hemsida såg jag att de även marknadsför ölet Mikkeller Black Tie från samma danska bryggeri, priset är 99 kronor för en flaska, funderar lite smått på att offra det beloppet på en flaska till julafton som en egen liten julklapp till mig själv. För mer information om bryggeriet hänvisas till dess hemsida www.mikkeller.com som inte har mycket att tillföra eftersom sidan är under konstruktion.

(Obs klickar man på ett blått ord kommer man till en ny sida för ytterligare läsning om personen eller händelsen).

I dag gick det ett dokumentärprogram av Jeper Huor om polischefen Göran Lindberg eller alias Kapten Klänning i radions program 1. Han utnämndes till framtidens man 2000. och var mediernas älskning, och en förkämpe för jämställdhet mellan män och kvinnor runt 2000-talet.



När man hör utdrag ur rättegången baxnar man hur hans dubbla natur har behandlad de kvinnor han förgripit sig på. Det knepiga är att hans DNA, två mobilnummer, bilmodell och delar av ett bilnummer var känt av polisen i Täby redan 2007 då ett våldtäktsoffer anmälde ett övergrepp. Antalet bilar av den anmälda typen begränsades till 20 stycken i det svenska bilregistret, men utredningen lades ner. Om polisen då satt in utredningsresurser skulle han gripits tidigare och flera minderåriga skulle inte blivit drabbade.

Det känns inte bra när förtroendepersoner åker fast för denna typ av bott. Jag läser just nu boken Makten, Männen, Mörkläggningen, och den tar upp händelserna under den så kallade Geijeraffären, med Lennart Geijer dåvarande justitieminister i Palmes regering 1969-1976 och bordellmamman Doris Hopp som huvudpersoner.

Mest skrämd av bokens text blir man när man läser att Lennart Geijer på fult allvar 1976 föreslog i en utredning att:

Incestbegreppet slopas helt och hållet.,
Åldersgränsen sänks till 14 år,
Begreppet grovt koppleri tas bort,
Orden tukt, otukt, och sedlighet tas bort ur lagtexten,
Våldtäktsbegreppet ska behållas men reserveras för de fall då gärningsmannen visat synnerligen hänsynslöshet eller råhet.

Ibland undrar man om vi får de justitieminister vi förtjänar, tidigare har vi ju Ove Rainer som tvingades avgå efter en moraliskt men helt laglig skatteplanering, eller Sten Wickbom som tvingades avgå efter Stig Berglings rymning. När väl Anna-Greta Leijon tillträdde trodde man att nu skulle vi få en justitieminister som kunde sitta perioden ut, men hon föll på Ebbe Carlsson affären som även var inblandad i mörkläggningen av Geijeraffären.

Det kan inte vara kul att utnämnas till justitieminister, posten verkar vara rena katapultstolen.

Till detta kommer så de två drogliberala justitieministerna Tomas Bodström och Laila Freivalds, som var med i min blogg tidigare i år.

Kristdemokraterna satte upp en banderoll över en av gatorna på orten med en slogan som jag tror att alla partier skulle kunna skriva under på. Men tydligen retade det upp någon eftersom den bara fick sitta uppe i 24 timmar.

Annars har jag personligen blivit väldigt trött på detta med val, det går ju knappt att sätta på radion utan att valet skall debatteras eller kommenteras.

På torget har Alliansen placerat en husvagn, och lokalt skall tydligen Miljöpartiet alliera sig med alliansen, frågan man ställer sig då, har de två valarbetare ute samtidigt en hos det Röd-Gröna blocket som värvar röster till riksdagsvalet och en valarbetare hos Alliansen som värvar röster till lokalvalet. För att komplicera det hela har det tydligen startat ett lokalt parti, men de har varit väldigt anonyma, både med affischer och uttalanden så deras chanser att komma in i fullmäktige är nog rätt små.

På lunchen idag var jag ute och kollade runt lite och blev lite förvånad över att inte Socialdemokraterna har fått upp någon valstuga.

Detta med att förlora plånboken har drabbat mig några gånger, i och för sig brukar jag sällan ha några pengar i plånboken eftersom jag förvarar dessa löst i fickan, men förlusten av körkort och andra papper kan ställa till problem.

Första gången detta drabbade mig (1998) förvarade jag för ovanlighets skull fyra tusen i sedlar i plånboken. På kvällen när jag saknade plånboken drog jag mig till minnes att jag tagit fram den för att ge en grabb 50 kronor som sprungit några ärenden åt mig, Hur jag än letade under två dagar kunde jag inte hitta den. Så det var bara att knalla in på polisstationen och anmäla plånboken som saknad samt beställning av ett nytt körkort. Eftersom jag inte kunde hitta plånboken misstänkte jag att grabben stulit den, men jag saknade bevis och ville inte ange honom för eventuell stöld. Efter någon vecka kunde jag gå till posten och lösa ut mitt nya körkort, samma dag hittar jag min svarta plånbok på en svart yta där jag lagt den efter att jag betalat grabben för tjänsterna han utfört åt mig,  I efterhand måste jag erkänna att det var tur att jag inte anmälde grabben, men jag gick hela tiden medan jag väntade på det nya körkortet och funderade på hur jag skulle kunna ta upp detta med den 11-åriga grabben, nu fick händelsen bara rinna ut i sanden och jag fick mig en tankeställare om hur det är att misstänka någon.

Andra gången (2008) jag ställdes inför detta problem var efter ett besök på bastuklubben. Dagen efter märkte jag att det inte fanns någon plånbok i min bakficka. Efter ett telefonsamtal till en medlem i klubben kom vi fram till att det måste ha varit en av de nya medlemmarna som tagit den. Samma visa denna gång men nu kunde man spärra och beställa nytt körkort via nätet. Bara någon dag efter att mitt nya körkort blivit uthämtat på posten hittade en kär vän plånboken under en säng, smart som hon var köpte hon en ny plånbok flyttade över det mesta av innehållet från den gamla plånboken och överlämnade det hela som en julklapp.

Tredje och förhoppningsvis sista gången jag förlorat min plånbok är nu i år, eftersom detta skedde på en måndag och jag inte skulle behöva använda någon bil före fredag avvaktade jag med att anmäla att körkortet var borta, jag har ju av erfarenhet lärt mig att kostnaden för en förlorad plånbok ligger i nya fotografier samt körkortsregistrets kostnader för att skriva ut ett nytt körkort. Efter tre dagars letande lyckades jag hitta plånboken bland smutskläderna i tvättkorgen.
 
Numera har det gått så långt att man inte har det största behovet av körkortet för bilkörning utan för att kunna hämta ut paket på posten eller Schenker, jag höra av en person att till och med Apoteket numera kräver ett körkort eller ID-handlig för att man skall få lösa ut sina piller.

Jag läste för något årsedan en humorbok där man bland annat skämtade om poliser.

Frågan som ställdes var varför poliser ibland arbetar i grupper om tre.

Och svaret var att en kunde räkna, en kunde läsa och skriva medan den tredje tyckte om att umgås med intellektuella.

Nu har jag träffat på denna grupp i verkligheten. Jag råkade köra lite för fort i fredags.

Den första polisen som hanterade laser pistolen kunde räkna, han kom utan större problem fram till att jag körde 21 kilometer för fort.

Den andra polisen jag pratade med var den läskunniga hon lyckades trots brister i geografi både läsa mitt körkort och skriva ut en böteslapp. Den tredje polisen pratade jag inte med men det var säkert han som tyckte om att umgås med intellektuella.

Just detta med fortkörningar har blivit ett litet problem för mig, jag försöker som regel följa hastigheten, men när det är lite trafik och relativt bra sikt rinner det på något konstigt sätt ner en massa bly i min högerfot.

Detta med att hålla hastigheten i bilen borde ju vara enkelt man har ju en högsta tillåtna hastighet. Svårare är det när man flyger, där är det lika viktigt att det inte går för sakta, annars kan resultatet bli en stall med i värsta fall ett haveri. När jag genomgick segelflygutbildning för många årsedan var farthållningen ett av mina problem, ibland flög jag för sakta och ibland gick det för fort, så min flyglärare satt hela tiden och skrek 90, 90, 90.

Ibland önskar man att man hade en passagerare med i bilen som skriker samma sak.  

Ibland råkar man ut för jobb som är lite utöver det vanliga ikväll provade jag på att klättra på tak visserligen är jag väldigt höjdrädd och när man når den fjärde tvärslån på en stege brukar benen darra, men nu var det bara att bita ihop och se till att jobbet blev utfört.

På verkstaden har jag jobbat med några delar till detta maskineri som finns på husets vind och jag har till och med fått koppla in en kompis som kunde hjälpa mig att svetsa ihop ankarhaken. I normala fall är en ankarhake ca 8 cm hög, men denna bamse var över 25 cm stor. Även den mindre varianten på 8 cm sysslar man inte så ofta med, vanligtvis plockar man med ankarhakar som är ca  7 mm. Så i kväll känner man sig som en grovsmed.

Maskineriet består av ett antal kugghjul och ett lod som väger ca 15 kilo. Alla delar är gigantiska jämfört med det man normalt sysslar med. Så här får man plocka fram verktygen man använder när man skall reparera bilen.

Med hjälp av en snäckväxel överförs maskinens kraftrörelse till en tavla ca 2 meter över maskineriets placering. 
Det som jag reagerade på var att guldfärgen på visarna framför tavlan var så pass bra, jag målade dessa visare någon gång på 1980-talet och jag trodde idag att det mesta av färgen skulle vara borta.

Jag smakade på en belgisk fruktöl i helgen, tvi vale jag har inte smakat något så hemskt sedan jag var i 10 årsåldern då jag råkade få hemmakokt jordgubbsaft som var jäst.


Jag är förvånad att ett smakminne kan sitta i så hårt, jag hade inget minne av denna saft, men efter en klunk av detta öl, kom smaken och minnet åter, jag kommer till och med ihåg vilka som satt runt bordet och hur tanten som bjöd på saften frågade om jag ville ha ett glas till, eftersom jag drack ur glaset så fort, men jag ville ju bara göra pinan kort och bli av med den läskiga smaken så fort jag kunde. Att saften var jäst berättade någon av mina äldre syskon senare på dagen när vi var hemma igen.

Denna smak kom i retur nu när jag avsmakade det belgiska fruktölet från Van Diest Beer Company, och jag har en känsla av att detta öl inte kommer att bli en storsäljare bland oss som druckit någon jäst saft. Konstigt nog fick ölet en World Beer Awards 2009, undrar om de har mutat juryn för att kunna få denna utmärkelse.