Kommunen har tagit ett lovvärt initiativ och lånar ut elmätare så att man på egen hand kan kontrollera olika el-produkters strömförbrukning. Kan man minska förbrukningen märks det inte bara i den egna plånboken utan även miljöförstörningen minskar i samma takt. Bara en så enkel sak som att byta från en 60 watt klotlampa till en 7 watts lågenergilampa sparar 53 watt. På orten bor ca 5000 innevånare om alla konsekvent ersätter en trasig klotlampa med en lågenergilampa borde man på något år spara 26 5000 watt bara på den enkla åtgärden. Tanken svindlar när man tänker på hur många lampor det finns på orten, 5000 innevånare alla borde lågt räknat ha minst 5 lampor i sin bostad 5000x5x53 w = 132 5000 watt. Ytterligare en sak som drar ström är alla små nät adapter som sitter som små fästingar i vägguttagen dessa drar ström även när man tagit bort telefonen eller kameran som adaptern laddar, och det är en förbrukning som man över huvud taget inte ens använder och drar nytta av.  


Under året har tio hushåll och två skolor agerat klimatpiloter, Projektets mål var att ge hushållen som deltog en kunskap om sina utsläpp och dess betydelse för miljön. Så dessa familjer sparade inte bara på sin strömförbrukning utan de försökte minska på allt som kunde bidra till miljöförstörningen.

En fastighetsägare har hörsammat kommunens uppmaning om energibesparing och bytt ut den gamla klotlampan mot en lågenergilampa.

Ibland är det kul att vara

problemlösare, åt någon som har ett

litet men ack så besvärande problem.
 
Häromdagen kommer det in en

farbror som inte kunde få av sig

sin vigselring. Trots flera försök

med tvål, vatten och att kyla

ner handen satt ringen fast och

ringfingret blev bara större och

större.


Efter att jag kastat en hastig

blick på problemet insåg jag

att det bara var att plocka

fram sågklingan. Då guld

är en mjuk metall och

sågen är av härdat stål

löser man dessa små

obehagliga problem på

någon minut, det viktiga

är bara att man inte

sågar i fingret, för det

är nog mer obehagligt än

ett svullet finger där man

känner hur blodet pulsar

igenom de små blodkärlen.


Glädjen är att se personens min

när ringen väl är borta, tyvärr

missade jag detta denna gång

eftersom jag agerade fotograf

samtidigt som jag sågade av ringen.

Årets riksdagsval närmar sig och politikerna visar ibland upp sina sämsta sidor. Jag hörde på radion häromdagen att före detta justitieministern Tomas Bodström vägrade att drogtesta sig när riksradion erbjöd en test, han var först väldigt positiv, men när man räknade upp vilka saker som kunde spåras vägrade han att ställa upp.  Det fanns en gång i tiden ett ordspråk som löd Ingen rök utan eld. Han har ju enligt egen och andras utsago sysslat med droger tidigare.

Ytterligare en justitieminister som skämt ut sig med droger var Laila Freivalds, jag hörde en debatt på tv där hon krävde att knarket skulle släppas fritt, man bara bävar.

Just på justitieministrar borde man kunna ställa högre krav, de står ju högst upp på stegen bland landets rättsvårdande instanser, och basar över både lagutformning och polisverksamheten.

Nu senast är det centerpolitikern Fredrik Federley som klivit fram ur någon mörk vrå och glatt talar om att han har använt droger tidigare men numera är ren.


Det förekommer även ett rykte om att även stadsministerkandidaten Mona Sahlin har använt droger, hon lär ha missbrukat hasch.

Frågan man ställer sig är om man överhuvudtaget skall rösta när politikerna uppför sig på detta sätt, så det får nog bli soffliggarpartiet även detta år.

Detta med användning av droger får mig att tappa lusten inte bara för politik utan även andra saker som jag följt med spänning, Under några år var jag väldigt förtjust i tennis, och for runt till olika tennisarenor för att följa bland annat Davis Cup live. En av de roligaste matcherna jag såg var när Sverige besegrade Spanien i Båstad. Några år senare gick Mats Wilander fram som en ångvält i Öppna Franska, där han även visade en sportslig heder som var helt unik, han rättade domaren vilket betydde att han förlorade en poäng.

Några år senare när Wilander i slutet på sin karriär spelade en match blev han utvald för doping/drogtest och resultatet visade att han var påverkad, för min del betydde det att mitt intresse för tennis dog. Och det tog flera år för mig att se en tennismatch igen.    

De sista åren har det varit rena rivningshysterin på orten. När jag växte upp på Villagatan under 1960-talet fanns på inte så långt avstånd en mycket härlig skog att leka i. Men orten växte och skogsområdet borde bli ett bostadsområde enligt dåtidens politiker. Många roliga saker fanns för oss ungar att leka med i denna skog, Ett av de mest spännande platserna var stenhuggeriet där en bohuslänning stod och högg gatsten, lite längre bort längs grusvägen fanns Dahlins dynamitlagerkista samt Spännars stall där de sista hästarna som yrkesmässigt konturerade med lastbilsåkerierna stod uppställda. Men det som verkligen har etsat sig fast är en äldre träkoja halvt nedsänkt i marken, taket var klätt med mossa så för att hitta kojan var man tvungen att ta ut riktningarna ordentligt. Det var här rivningshysterin startade, alla dessa spännande platser revs för att ge plats åt ett 30-tal hyreshus, nu 35 är senare är i stort sett alla dessa hyreshus rivna.

Nu är det inte bara bostadshus som faller offer för grävskoporna, Förra året slängde jag mig i bilen för att fotografera Essos bensinstation vid dåvarande E3. Jag minns när denna Motorby invigdes 1963, vi ungar fick ballonger och klistermärken med en tiger i tanken som var Essos slogan. Som bas för bensindelen fungerade Stig Ottosson medan motell och restaurangdelen leddes av Werner Wurmböck. När jag väl kommer dit en vecka efter att bensinstationen stängt var byggnaden redan borta.

I våras höll jag på och letade efter lokstallet i västra delen av bangården, trots att jag korsade igenom området både på raken och tvären kunde jag inte hitta några spår efter denna stora byggnad, efter någon timme kom jag slutligen på att den stora cirkelrunda ytan dör det växte sly måste vara platsen för vändskivan, där loken kunde svängas runt 180 grader.
 
Så nu när rivningshysterin har tagit fat igen gällde det att hänga på. Och vara beredd med kameran, på 1960 talet när man växte upp fanns Dahlgrens kiosk vid järnvägstationen. När Nils Dahlgren bestämde sig för att sluta byggdes en ny kiosk bakom det tidigare järnvägshotellet. I denna nya kiosk hängde man mycket när man gick i skolan eftersom det fanns ett flipperspel där som var väldigt lätt att manipulera till frispel. Efter några ägarbyten blev det slutligen en skolkamrat som drev denna kiosk fast då utan flipperspel. Men tidigare i vår bestämde kommunen att bygga ett nytt resandecentrum på platsen och därmed blev Bar á Ewa ett minne blott.
 
Även ett av skyddsrummen fick följa med i rivningsvågen, när man var liten hände det att den lilla reservutgången var olåst, detta betydde att vi ungar disponerade ett enormt stort rum som hemlig koja. Så här i efterhand har jag funderat på att detta kunde vara en farlig lekplats om vi blivit inlåsta.  
  

Här blir det lite skriverier om Fylleri och en liten återblick på det gångna året

Idag fyller denna blogg ett år, jag startade den eftersom min tidigare bloggplats krånglade till det och jag som inte vill besvära mig med htlm-programmering letade reda på en enklare bloggportal, och stannade här när jag hittade blogg.se.

Under det här året finns det många ämnen jag tänkt ta upp, men dessa har fått så tillbaka för andra aktuellare saker, ibland saknar man inspiration eller man vet inte hur man skall ta upp ett ämne utan att röja eller driva med någon. Att jag själv klantar till det ibland och kommer en vecka för sent till en kyrkvandring, eller slår sönder ett fönster det får jag väl bjuda på, det är ju det självironi handlar om. Då och då har det varit perioder med bloggtorka, detta kan bero på att jobbet eller andra saker kommit emellan Bland dessa andra saker är olika styrelseuppdrag i olika föreningar, jag lovade mig själv redan förra året att jag skulle minska ner antalet, så till hösten när olika valberedningar kontaktar mig kommer svaret att bli NEJ.

Läser man igenom mina inlägg, finns det en hel del stavfel, jag korrekturläser inte och ibland är fingrarna snabbare än tanken så en del bokstäver btyer plats, eller jag stavar ett ord med två kk istället för ll eftersom dessa två bokstäver ligger bredvid varandra på tangentbordet.
  
Under vården drabbades Haiti av en kraftig naturkatastrof, den veckan fick jag flest kommentarer, kanske beroende på att jag betalade in 100 kronor till hjälpinsatserna för vart inlägg som skrevs i min blogg. Jag trodde att det skulle bli ett inlägg om dopning med både OS och VM- tävlingar under detta år, men Mührlegg effekten har uteblivit, och inga större dopningavstängningar har uppmärksammats i media under året. Några har jag så här i efterhand blivit ganska nöjd med, andra blogginlägg är mindre bra, men de får stå kvar eftersom de speglar den dag den skrevs.
 
Jag skrev ett inlägg om alkoholfri öl, för att allt skulle bli rätt, mailade jag tre bryggerier som finns på den svenska marknaden, bara Norrlands Guld svarade, undrar hur konsumentkontakten är på de två övriga. Ett ämne som jag borde skriva mer om är flygning, men min aktivitet inom det området har varit väldigt låg det sista året, och om det blir som jag har tänkt, avveckla olika styrelseuppdrag så minskar kontakten med flyget ytterligare. Några allmänna tjänare. En socialsekreterare och några poliser har även fått några beska kommentarer under året, hur det slutade för Säpopolisenl från Uppsala vet jag inte, men Kapten Klännings rättegång i tingsrätten avslutades i går, dom lär komma inom kort.

Från polisaspirant Jocke Johansson väntar jag fortfarande på den ursäkt han lovade att ge mig enligt ljudupptagningen av vårt samtal. Samtidigt får jag passa på att tacka honom för alla bloggtips han gav mig, några har jag använt andra återstår. Detta med ljudupptagning kan vara mycket bra Företaget Tele-Del som fakturerar och hävdar att man bokat en annons river fakturan så fort de hör en ljuduppspelningen av telefonsamtalet de hänvisar till. Genom min blogg har jag även lärt känna Evald från konstföreningen bättre, det verkar som vi delar samma syn på konst och konstnärer, jag har under de sista månaderna växlat fler ord med honom än under de 35-år han har bott på orten och basat för charken på Domus. Detta med bloggandet har fått mitt fotointresse att återkomma, man behöver ju bilder för att kunna illustrera inläggen och har man med sig kameran ökar ju chansen att fånga lite dråpliga bilder.
  
Utanför min bostad lyckades jag fånga denna bil med tre hjul, och under en promenad i Skoghall stöter jag på denna tjej, eller som var när det var examen i hundskolan en hel bunt med okopplade hundar som sitter stilla trots att matte och husse står runt hörnet. Något som jag har fått med ganska ofta i mina bloggar är små kommentarer om de olika sommarpratarna i P1 några som Ola Salo, Frda Hyvönen har varikt riktigt bra medan andra som Micael Dahlén och jägaren Natasha Illum Berg har varit rena bottennapp.

På min lunch idag passade jag på att ta med mig kameran, orten är helt död vid lunchtid, så jag passade på att knäppa en bild från järnvägstationen utmed Postgatan upp mot torget, nästan inga bilar och inte heller mycket mäniskor.

För 3 dagar sedan gästades orten av Cirkus Madigan, de var väldigt duktiga med att sätta upp affischer runt lyktstolpar, staket samt teijpa upp på fasader och fönster runt om i samhället utan att fråga om lov. Affischerna som satt uppklistrade på träskivor och placerade runt lyktstolpar och staket försvann samma kväll föreställningen var över, men affischerna som klistrades upp på hus och fönster lämnades kvar.

Detta är mycket dåligt gjort, skräpar man ner skall man för sjutton städa upp efter sig. Inga besök av mig på Cirkus Madigan i framtiden. Det var ju inte många månader sedan vi genomförde en städdag i Laxå.

När man sitter på jobbet märker man ibland vad det är för väder, helt plötsligt ringer telefonen, och man hör en västgötisk dialekt i telefonen, Dö jag har landat på ESSH på grund av dåligt väder och nu behöver jag extra bränsle för att ta mig vidare, jag förklarar att jag jobbar och kan komma ifrån först klockan 18 om jag skall kunna hjälpa honom. I semestertider borde det finnas folk som är lediga så jag ger honom ett antal telefonnummer till andra klubbmedlemmar. Han fick svar på de flesta nummer han provade, men personerna som svarade var spridda över hela landet, så han fick snällt vänta tills jag slutade jobbet om han ville ha något bränsle. Efter samtalet tittade jag ut genom fönstret och såg att molnbasen låg runt 200 meter så han var fast på ESSH vare sig han fick bränsle eller ej.

När jag väl kommer till fältet visar det sig att han kommer med en Cessna från Trollhättan. Efter att vi tankat flygplanet får han låna min nyckel till klubbstugan, eftersom det troligen blir en övernattning och väntan på bättre väder.

Detta med tankningen betydde att jag kom iväg lite senare än tänkt till ett möte i Hova. Strax före Bodanesjön där det är ett körfält ser jag i backspegeln blåa ljus, så jag slänger en blick i spegeln och ser en ambulans med blinkande lampor. Jag vet inte varför men just denna biltyp med blinkande ljus får mig att bli stressad när det bara är ett körfält. Konstigt nog känner jag inte samma stress när det är en brandbil eller polisbil, men även dessa yrkesgrupp borde ha lika bråttom.
 

Det visade sig vara en bil som vattenplanat och kört in i ett vajerräcke. Eftersom detta betydde totalstopp bliv vi stående i ca 30 minuter. Folk klev ur sina bilar, pratade med andra trafikanter, själv blev jag bjuden på nybyggt kaffe av en långtradarchaffis, jag blev mäkta imponerad av hans lilla minikök i förarhytten.
 

Lokalblaskan är som vanligt snabba med referat i sin nätupplaga, redan medan jag satt i bilkön publicerade de detta. Det visade sig vara en vattenplaning som oraskat stoppet. 


Som en avslutning får jag bara nämna att dagens Sommarprogram med Professorn i företagsekonomi Micael Dahlén var ett riktigt bottennapp det sämsta programmet än så länge det här året.

I dag har det varit väldigt varmt på jobbet, den enda termometer som finns där visade över 90 grader eller som det stod bredvid gradantalet Blood heat, jag har inte orkat räkna om granantalet till Celsius på grund av värmen, man orkar helt enkelt inte räkna.

Skönt att få komma hem efter jobbet och mötas av lite mer normal temperatur min digitala termometer visade bara 31,1 grad, det är ju lite mer drägligt, men svetten rinner ändå över hela kroppen, så det var bara att slänga av sig en del klädesplagg, av anständighetsskäl kommer inga bilder på mina nakna ben i dagens blogg.



men jag har även en termometer i köket som visar på en ute temperatur 28,3 grader som jag kan visa observera att denna är på husets skuggsida vänd åt öster. 




Människosläktet är bra märkligt, det är inte så länge sedan vi klagade över den kalla och snörika vintern, just nu klagar bönderna över torkan, all spannmål torkar bort. Skulle det mot förmodan komma lite nederbörd de närmaste dagarna kommer vi säkert att höra att grödan ruttnar bort på grund av vätan.

Detta händer inte mig, så tänker man ofta, men i söndags natt drabbade det mig.
Jag vaknade av ett våldsamt liv på min ytterdörr, min första tanke var att det var inbrott, så jag greppar ett par brallor och tittar ut genom sovrumsfönsteret, inget ovanlig där. Så jag springer iväg mot entren men möts av massor av rök när jag kommer ut från mitt sovrum, under min väg mot dörren tittar in mot köket och ser att det brinner i slaskhinken, med byxorna jag har i handen kväver jag elden och springer sedan ner för trappen för att öppna åt räddningstjänsten. Denna gång slutade det lyckligt trots avsaknaden av brandvarnare, detta endast tack vare en tjej som sett röken och larmat brandkåren. Min läxa och mitt råd efter detta är KÖP BRANDVARNARE, i bästa fall kan den varna innan det gått så långt som till en brand för dessa känner efter vad jag har hört av att lokalen är rökfylld och röken kan ju bildas av bara glöden. Jag har tidigare känt mig trygg med min brandsläckare men jag upptäckte att med all rök kan det vara svårt att lokalisera den, samt att när väl rökutvecklingen kommit så långt som i mitt fall kan det vara försent. Dessutom är det som regel inte elden som tar livet av de flesta vid bränder utan den giftiga röken som bildas då det glöder i syntet och plastmaterial.

Detta år har det varit gott om små olyckor, ett fönster pajade när jag stängde balkongdörren lite väl hårt, en fönsterbåge lossnade när jag skulle putsa fönster, men denna brand är nog det mest obehagliga jag varit med om. Som tur var blev inte skadorna så stora, jag tvingades byta ut några golvplattor och måla om lite på väggen.

Orsak, för några veckor sedan kom ju våren och med detta åker en del trädetaljer ut, dessa behöver ju oljas in. När jag hjälpte en kär vän för några veckor sedan med att olja in några armstöd eldade vi upp trasan, det var ju knappt att det brann i den, så nu när jag oljade in några prylar i helgen tänkte jag mig inte för utan kastadede använda trasorna i slaskhinken.
Lärdommen av den läxan är släng inte överblivna trasor utan elda upp dem.

Kom ihåg Köp Brandvarnare, detta kan drabba även mig och dig, även om man har en annan åsikt. Det spelar ingen roll hur försiktig man är, det kan bli ett elöverslag eller något annat man inte råder över som kan vara orsaken till att en brand startar. 

Till och med lokalblaskan lyckades få med en liten notis om händelsen.


När jag i maj försökte elda upp ett par strumpor indränkta i träolja lyckades jag inte få eld på dessa utan hjälp av ett par droppar bensin.

Under midsommarhelgen startade årets upplaga av radioprogrammet Sommar. Programmet är ursprungligen en ide av Tage Danielsson som han kläckte under sin tid som underhållningschef på riksradion. De första sommarpratarna har inte riktigt varit i min smak, så jag har sett fram mot dagens program då Natasha Illum Berg skulle vara sommarvärd.

Men hon nådde inte riktigt upp till mina förväntningar. I våras var hon gäst i TV-programmet Skavlan och Fredrik lyckades plocka fram mer spännande episoder ur hennes omfångsrika liv som storviltsjägare i Tanzania, Afrika än vad hon kunde plocka fram på egen hand. Jag  måste även erkänna att jag inte har läst några av hennes fyra böcker, men funderar på att skaffa Floder av röd jord som handlar om hennes svårigheter att etablera sig i det mansdominerade området som storviltsjakten ändå är. Nästa person jag har stora förväntningar på är Annika Östberg, hon bör ha mycket att berätta om hur det är att sitta i fängelse både i USA och Sverige.

Var en liten sväng till Hova i kväll, och körde som vanligt förbi Q-star för att tanka bilen. Men tji fick jag, sedan jag var där sist förra veckan har de monterat bort sedelintaget. Q-star var den sista pumpstationen där man fortfarande kunde betala med sedlar i en automat, så nu återstår bara OK-Q8 om man vill betala med kontanter. Det är ortens sista bensinstation där man kan prata med någon eller köpa en kopp kaffe. Av de större bensinkedjorna tror jag att det snart bara är Jet som fortfarande använder sedelautomater, detta är värt en eloge.

Häromdagen kom det upp en skylt på min gata om Vägkyrka. 
                               
På ett sätt är det ganska logiskt eftersom kyrkan bara ligger ett kvarter bort från mig. Tidigare har församlingen haft vägkyrkan vid Ramundeboda klosterplats, detta var i och för sig en mycket lämplig placering eftersom den ligger bara några hundra meter från E20 samt att platsen är väldigt naturskön.
  
Här drev Sankt Antonius munkarna ett kloster fram till 1527, då konfiskerade Gustav Vasa klostrets tillgångar och klosterverksamheten upphörde. Här uppfördes 1686-1688 en spånklädd korskyrka efter Sankt Olofs kapell i Stockholm som förebild. 1898-1899 flyttades kyrkobyggnaden in i tätorten.

Men i år provar de ett nytt koncept, de gör som vid kyrkoflytten, en flyttning av Vägkyrkan till tätorten där de använder ortens 1600-tals kyrka, visserligen ligger den längre från E20 men fördelen är att även ortsbefolkningen kan medverka utan att ha tillgång till bil. På min lunch idag sprang jag över till kyrkan för att knäppa några interiörbilder. Dessa målningar tittade an mycket på när man var liten och gick i söndagsskolan. När jag var lite äldre fick jag ibland följa med min lillasyster när hon övade på kyrkorgeln, och det hände ibland att hon hjälpte mig med pianoläxan på Setterquist orgeln, även när man spelad skalorna lät det väldigt häftigt. Saker går konstigt nog igen orgelbyggare Setterquists son flyttade till Laxå och var kamrer på Örebro Sparbank, idag bor jag i hans före detta lägenhet. 
  
Eftersom kyrkan just nu tjäras om luktar det tjära i hela centrum, och jag måste erkänna att det luktar gott.
 

Efter jobbet ikväll lekte jag bilmekaniker, jag märkte redan i slutet av förra veckan att bromsarna skrek när jag bromsade. Efter mycket strul lyckades jag köpa nya bromsbelägg på Biltema i söndags enligt företagets dator och katalog finns numera inte belägg till min bil där. Efter att jag hittade förra årets katalog återvände jag dit för att kolla om det fanns några belägg på angivet artikelnummer och sesam öppnade sig, på hyllan låg minst 10 kartonger. Typiskt var bara att när jag startade med arbetet i kväll hittade jag en kartong i garaget som jag tydligen köpt tidigare, så strulet att leta reda på beläggen åt Biltema kunde jag ha hoppat över.

Jag har en bekant som lider av fylleri idag, undrar om hon skulle vilja ha en klapp från dessa händer.

När man ändå har mer eller mindre hela bromsoket bortmonterat passade jag på att snygga till det lite, det är ju roligare att jobba med det nästa gång om det inte är så skitigt.

Som elendet såg ut vid starrt, mycket rost och skit trots att jag spolade av hjulen med vatten igår kväll.



Arbetet tog drygt 2 timmar så vänstersidan får jag fixa till i morgon kväll efter jobbet. Tidigare brukade jag  lämna bort denna typ av jobb till en kompis, men efter att jag har sett honom fixa detta några gånger åt mig har jag sugit åt mig hur momenten skall göras. Annars är just detta med bromsar som jag har lite respekt för, det är ju inte kul att ligga i hög fart på en landsväg med bromsar som helt plötsligt strejkar.

Arbetet nästan klart, väntar bara på att färgen skall torka, så att klossarna kan monteras, och däcket återmonteras.

Detta med att leka bilmekaniker är rätt kul, när man har rätt verktyg och rätt utbytesdelar, tyvärr är det bara tiden som saknas, och jag förlitar mig mer på att få hjälp av bekanta när det gäller reparationer. Tyvärr missade jag att köpa skrikplattor, men man kommer väl in på gubbdagis någon gång, och då kan jag köpa ett paket.

Jag fick för några årsedan tipset av en kompis att man skulle låna en hund nar man var ute och gick. Fördelen var den att om man blev nyfiken kunde man stanna och stå stilla och betrakta omgivningen utan att folk reagerade, hunden var ju ett alibi, den vill ju så gärna lukta och se sig omkring. Vanligen blir det jag som får dra i kopplet eftersom vi står stilla på en ganska ointressant plats och jag tröttnar på omgivningen.

Ibland kan våra intressen sammanfalla som här när det kommer fram en hund som är instängd i en trädgård, men riktigt ser hur den vill följa med på vår promenad.

Men min lilla lånehund var väldigt väldresserad, när vi helt plösligt stöter på en tjej nere vid Lillängen då drar hon som sjutton, matte har tydligen lärt henna att om vi råkar på en tjej så får jag inte stanna och lukta.

Efter dagens blogginlägg är det väl tveksamt om jag får gå ut ensam med denna hund fler gånger.

Jag skäms, jag har ännu inte badat utomhus i år, och snart har halva året gått. Tanken slog mig eftersom det var några bilder på solbadande personer på min facebooksida idag, och att en person jag pratade med skulle iväg och bada på eftermiddagen.

Jag har just köpt en liten ny leksak som man kopplar till kameran och med den har man möjligheten att fotografera av diabilder. Jag var ju tvungen att prova hur den fungerade så jag letade upp lite äldre badbilder. Den äldsta bild jag hittade var på min pappa och hans syster, detta var ett vanligt svart fotografi som inte blev bra när jag försökte fotografera via min lilla nya leksak. Det roliga med den bilden var att även pojkarna använde baddräkter som täckte bysten. Men en gång i tiden var det ju väldigt noga med klädsel vid bad, det gick ju till och med så långt att män och kvinnor badade på olika delar av stranden. Detta lättades senare upp något båda könen fick senare bada på en gemensam strand såvida kvinnorna badade i kjol.

När jag växte upp i slutet på 1950 talet var detta med kläder tydligen inte modernt, i alla fall inte enligt de diabilder jag hittade.

Men modet ändrar sig fort 1962 var jag och mina syskon tillsammans med min moster och hennes barn på en badresa till Vitsand i Tiveden, och samtliga bar kläder på bilderna, till och lila Ingemar som då bara var ett och ett halv år. Och så fortsatte det under hela 1960-talet med den lilla skillnad att fler och fler tjejer gick över till tvådelad baddräkt.

1970 hände det något, (som jag som kille uppskattade) tjejerna kastade överdelen och badade topless, på vissa ständer var det så vanlig så att man reagerande om någon använde hel eller överdelen. Folk slutade använda omklädningshytterna och bytte om inför publik på stranden. Detta mode varade några år och sedan kom överdelen på plats igen. Och även den hela baddräkten återkom i stor skala. Fanns det ingen hytt att byta om i blev det att byta om under en handduk som i värsta fall råkade blåsa upp av vinden.

Jag undrar nu om detta är på väg att vända för idag låg det en bild på min facebooksida där några ligger och solar, och jag trodde att mina ögon skulle trilla ut när jag såg att de solbadade topless.

Jag hörde på radion idag att sommarsolståndet infaller den 21 juni. Sommarsolståndet är den tidpunkt på året som solen står högst på himlen över norra halvklotet. Med andra ord är det Midsommar idag, Under nordisk bronsålder firades dagen som ett led i kulturens soldyrkan.


När sedan landet blev kristet knöt man firandet till Johannes döpares dag den 24 juni. 1953 flyttade man dagen till veckoslutet så att midsommarafton skulle infalla på en lördag. Detta retade en äldre släkting till mig som därmed gick miste om att fira sin födelsedag på midsommarafton. Hon var född runt 1910 så jag sa vid ett tillfälle att hon får vara glad för de dagar då hon haft turen att fira båda sakerna samtidigt, de flesta fyller ju ändå på vanliga dagar.

De senaste åren har jag själv tillbringat midsommarafton i Ransäter där F.A. Dahlgrens folklustspel Värmlänningarna visas i Gropa på Ransäters Hembygdsgård. Så blir det dock inte i år eftersom jag lovat bort mig som hundvakt och kötteldare.  

Eftersom det blev bestämt att jag skulle vara kvar på orten under  helgen kom jag på att jag skulle få lite tid över och inte bara sitta hemma och jobba.

På en av anlagstavlorna satt en liten affisch från Tivedens hembygdsförening om en kyrkvandring från Tivedstorp till Tived Kyrka, med start klockan 9 på söndagen. Jag bestämde mig för att detta kunde vara en kul grej jag har ju inte varit inne i Tiveds kyrka någon gång, så med denna vandring skulle jag kunna slå två flugor i en smäll.

På lördagen ställde jag några väckarklockor på ringning till kvart över sju, det är ju i alla fall ca 4 mil till Tived, efter några frukostmackor och lite kaffe satte jag mig i bilen för resan till Tivedstorp via Röfors och skogsvägen ner till Tived. När jag väl är framme i Tivedstorp 5 minuter i 9 finns inte en bil på parkeringen, och inga personer som ser ut att vara kyrkobesökare. Så jag knallar upp till kaffestugan i Tivedstorp och frågar om de vet något om kyrkvandringen, och där fick jag klara besked, vandringen var förra söndagen Jag måste tydligen lära mig att läsa lite långsammare, Jag läser för fort ibland och det händer att jag ibland bara läser inledningen på ett ord, och min hjärna skapar slutet av ordet med någon form av sannolikhetskalkyl, som regel brukar jag träffa rätt. Aven om min omgivning ibland undrar hur jag egentligen läser.

Eftersom det inte blev någon kyrkvandring köpte jag en macka och kaffe i Tivedstorp, medan jag satt där kom jag på att jag lika gärna kunde åka in i nationalparken eftersom jag var så nära och på hemvägen stanna till och titta på kyrkan i Tived.

Naturen i Tiveden är rätt maffig, och jag stannade till och fotograferade Stigmarspasset, enligt lokalsägen genomfördes det ofta rån på förbipasserand i detta bergspass av rövare och bönder bosatta i Tivedskogarna.

Hemresan gick via Tiveds kyrka, befolkningen i dessa trakter tröttnade på att behöva vandra 3 mil upp till Finnrödja för att göra ett kyrkobesök, så på mitten av 1800-talet byggdes en kyrka på sju veckor. Troligen tog befolkningens medel slut, för den var väldigt sparsamt utsmyckad.
 
Tyvärr fanns ingen informationsskylt eller skrift att läsa vid kyrkan, och även kommunens turistfolder var sparsam med uppgifter om denna kyrka.

Jag var som hastigast inne en sväng på Ica för att köpa en ostbit och ägg, men som vanligt tittar man sig omkring.

Jag reagerade för några tabletter som de tydligen har tagit upp i sitt sortiment. Enligt löparen på hyllkanten skall dessa hjälpa mot bakfylla. Jag trodde inte att det fanns någon annan bot än sängläge eller att avstå från att dricka för mycket kvällen innan.

Eftersom livsmedelshandeln endast får sälja receptfria läkemedel kan det ju inte vara några kraftigare verksamma beståndsdelar i dessa tabletter, så de kan knappast ge någon lindring mer än psykologiskt. Dessa tabletter fick mig att tänka på de annonser som förekom på 1970-talet då en firma sålde en effektiv myggdödare, de stackare som nappade på annonsen fick två brädlappar hemskickade med bruksanvisningen:


Lägg myggan på den ena brädbiten och slå

ihjäl myggan med den andra brädbiten. 

Huruvida detta är en skröna vet jag inte, men jag minns att jag läste detta i en artikel om bondfångeri i en av de ledande kvällstidningarna.

Mycket har det blivit idag, vaknade tidigt och hörde på nyheterna att Ship to Gaza stormades. Men detta kunde man ju ha räknat ut för länge sedan. Staten Israel vill ju inte att Gazaremsan skall få tillgång till leveranser från omvärlden av eventuellt smuggelgods. Att Israel skämde ut sig genom att döda några av aktivisterna, ger landet en katastrofalt dålig image. Men jag tror att Israel inte bryr sig om omvärldens reaktioner om de kan stoppa leveranser till Palestina. Med på båtarna fanns elva svenskar enligt rapporter från utrikesdepartimentet mår fem av dessa bra däribland Mehmet Kaplan, riksdagsledamot för Miljöpartiet och författaren Henning Mankell, Dror Feiler, Saman Ali och Viktoria Strand.
  

Annars har det blivit lite mekanikerarbete i lördags var det en stol som krånglade, och i kväll efter jobbet passade jag på att byta kylare på min Volvo (Ford) 740.

Det har blivit mycket delar bytt på den bilen i år, nya lameller, rotor, tändbox och fastsättning av en ljuddämpare som har en förmåga att lossna så fort man kör över ett farthinder i för hög fart.  
 


Läs även andra bloggares åsikter om Ship to Gaza, Henning Mankell, Dror Feiler, Saman Ali, Viktoria Strand, kylare, lameller, ljuddämpare

Jag sprang som hastigast in en sväng på ICA i går kväll efter jobbet. När jag handlat klart och kommer ut ur butiken, ser jag en uppsjö av hundar i blandade raser och ålder. Jag råkade hamna mitt Brukshundsklubbens matte och hundutbildning, Kul att se så många hundar gå på rad med sina förare utan att voffa eller dra i linan.