Bada Bastu och få ett längre liv.
I den lokala blaskan Sydnärkenytt publicerades i september en längre artikel med nyttan av bastubad för det medicinska välbefinnandet. För att få lite lokal prägel på sin artikel passade man även på att besöka Vibybastun. Bilderna i denna blogg kommer från egna sparade bilder samt Sydnärkenytts bilder från reportaget.
Mixbad i bastun
Att man skulle leva längre vet jag inte något om, men att man i vissa fall mår bättre kan jag skriva under på, lite mer om detta längre ner.
Hela uppslaget från Sydnärkenytt
I Sydnärkeytts artikel har professor Hans Hägglund stuckit ut sin haka och lovprisar där alla fördelar som han har hittat i det medicinska bastubadet.
Hans Hägglund
Hägglund är själv en hängiven bastubadare och badar bastu flera gånger i veckan. Han är professor vid Uppsala universitet och sedan 2019 nationell cancersamordnare för Sveriges kommuner och regioner. Omkring 2010 inledde han sin forskning kring bastubadandets medicinska inverkan på olika hälsotillstånd. Hägglund anser sig bevisat att regelbundet bastubad fyra till sju gånger i veckan ger en mängd hälsobringande effekter på kroppen.
☆ Det minskar blodtrycket
☆ Det minskar kärlstelheten
☆ Det minskar blodfetterna
☆ Det ökar muskelstyrkan
☆ Det ökar de vita blodkropparna
☆ Det förbättrar konditionen samt påverkar immunförsvaret och nervsystemet på ett positivt sätt, dessutom har bastubadet en antiinflammatorisk effekt som leder till en bättre djupsömn.
Tillsammans med två andra professorer planerar han att starta ett bastulabratorium vid Sunderby sjukhus i Luleå för att kunna genomföra studier kring bastubadandets medicinska effekter.
Förutom att ofta föreläsa och skriva i ämnet är han med Svenska bastuakademin. 2020 kom han ut med boken ”Bastuboken, heta fakta om bastu och hälsa”. Där beskriver han sina bästa råd om hur man skall bada och uppföra sig i bastun.
Mina egna reflektioner om nyttan med bastubad i medicinskt syfte följer här nedan, men till den medicinska nyttan kommer även den socala gemenskapen som man upplever i en bastu. Det spelar ingen roll om det är en enskilld privat bastu, eller bastun i ett badhus eller sportanläggning, även om jag personligen föredrar de gamla sockenbastuföreningar som bildadas efter Lubbe Nordströms artikelserie Lortsverige som både sändes i radio och blev till artiklar i olika tidskrifter.
Att kroppen mår bra av värme fick jag själv uppleva i samband med att det blev något fel med blodtillförslen till mitt vänstra ben och fot 2021. Under sommaren tilltog värken i benet och det blev svårare och svårare att gå. Jag märkte att smärtan i benet avtog i samband med mina besök i Vibybastun för att sedan återkomma några timmar efter att jag lämnat värmen. Jag har nu i efterhand förstått att värmen fick mina blodkärl att utvidgas vilket medförde att min vänstra fot och tår fick sin näringstillförsel.
Tyvärr insåg jag inte att det var något större fel med benet och det blev först när det visade sig svarta fläckar på tårna som jag kontaktade vår lilla orts vårdcentral. Det var i samband med denna första läkarkontakt jag blev informerad om bastubadets positiva medicinska egenskaper.
Vibybastun
TIll bastuns positiva egenskaper hör även den sociala gemenskapen i Vibybastun har man diskuterat det mesta från kultur till politik. Jag minns att då Vibybastun fyllde 70 år 2014 besöktes den av några representanter från Hallsbergs kommun och diskussionen i bastun kom då att handla om olika föreningars möjligheter att få kommunala bidrag.
Bland de andra bemärkta besökarna i Vibybastun märks Pete Flack alias Hjalmar från Viby, men den mest bemärkta gästen är nog Jultomten som vid ett besök för ett par årsedan frågade om det finns några snälla tanter och gubbar i bastun.
Jultomten besöker Vibybastun några dagar före julafton.
Ett enskilt år kan vara både positivt och negativt.
Det har på grund av sjukdom blivit ett längre uppehåll i mitt bloggande men nu skymtar åter ljuset i den långa tunneln. Att jag kan komplettera min text med ett antal bilder beror på att jag saknade penna vid mitt besök på akuten och för att komma ihåg alla världen så fotograferade jag av bildskärmar och noteringar som gjordes av olika läkare och sjuksköterskor. Jag tog sedan som vana att försöka få med mig en kamera till de olika undersökningarna jag var med om, men tyvärr kunde jag inte genomföra någon fotografering under själva bypass operationen eller vid ballongsprängningen.
Efter att jag själv drabbats av några mindre problem med mina blodkärl har jag fått en inblick i den svenska sjukvården och vissa konstigheter som gäller där. Jag funderar på att skriva ett längre blogginlägg om just min sjukdom som startade i april 2021 men i detta inlägg tar jag upp några märkligheter som drabbat mig de sista månaderna. Trots att 2021 på många sätt gav många positiva och minnesvärda händelser var det ändå ett negativt år som på ett sätt avslutades i dur, men i denna blogg avhandlas endast det negativa.
Det hela startade med att jag ramlade ihop i centrum på Tavernagatan den 20 april och någon ringde efter en ambulans. Själv misstänkte jag att det var en blodpropp i mitt vänstra ben men personalen som kom och undersökte mig ansåg att det var ett mindre problem och att jag kunde halta eller hoppa hem eftersom problemet skulle gå över av sig själv. Ambulansen packade ihop och for vidare och själv fick jag hoppa hem på ett ben. I november när några av mina tår visade upp svarta fläckar beslöt jag mig för att kontakta vår lilla orts vårdcentral.
Efter flera olika diagnoser sade läkaren på Laxå vårdcentral att jag borde åka till akuten på USÖ, väl där fick jag genomgå ett flertal undersökningar, vid 23 tiden på kvällen den 18 november får jag slutligen träffa kärlkirurgen Jevan Chwich som ger mig ett mycket seriöst och förtroendefullt intryck. Han hävdade bestämt att mitt problem med benet startade med en blodpropp den 20 april och det inte är säkert att det bildas blåmärken som ambulanspersonalen påstod.
Jevan Chwich remitterade mig vidare till en undersökning där man med någon form av kamera tittade på insidan av mina blodkärl i vänster ben, knepigt nog förde man in instrumentet via högra benets ljumske. Därefter följde en ultraljudsundersökning av blodkärlen i båda mina ben, jag var vaken vid båda dessa undersökningar och det var häftigt att på bildskärmen kunna se hur blodet transporterades i mina vener och artärer.
En lördagseftermiddag i december ringde det på min telefon, det var Jevan Chwich som inte var helt nöjd med undersökningsresultaten han ville att jag skulle genomföra ytterligare undersökningar den 23 december samt en ultraljudsundersökning av hjärtat 27 december.
2 januari 2022 var det äntligen dags för att läggas in på Kärl-Thxkkliniken avd 53 vid USÖ. Redan samma kväll kom Jevan Chwich förbi min säng och med en tuschpenna markerade han var operationen skulle ske.
Tidigt på morgonen rullads jag iväg till operationssalen där ett team på omkring 10 personer skulle utföra en bypassoperation på mitt vänstra ben. När jag själv hoppade över från sjukhussängen till operationsbordet hörde jag någon säga att den manövern var det inte många av deras patienter som skulle klara av. Efter att jag varit med om de första 30 minuterna inför min operation blev jag sövd och vaknade upp först vid 19 tiden på kvällen, lite omtöcknad hör jag hur sjuksköterskan pratar om mitt hälsotillstånd och jag förstår av samtalets innehåll att hon pratar med min storasyster.
Därefter följde fem dagars sängläge på avdelning 53 som jag till största delen ägande mig åt att lyssna på radio när jag inte var upptagen av olika undersökningar. Ur min synpunkt skedde det bara en spännande sak under denna vecka.
Natten till fredagen landade det en helikopter på grannbyggnadens tak, detta fick mig att på ett ben hoppa fram till fönstret för att försöka fotografera helikoptern, åter i sängen kopplade jag upp mig mot Flightradar24 där jag kunde följa helikopterns färd mot Stockholm.
Väl hemma var det meningen att man skulle klara av det mesta själv inklusive att ge sig själv Fragminsprutor i magen med något blodförtunnande. Jag var stolt som en tupp när jag klarat av den första sprutan och kunde stolt meddela storasyster att detta med sprutor var lätt som en plätt. Någon timme senare märkte jag att skjortan klibbade fast mot huden, och när jag skulle lägga mig märkte jag att skjortan var genomblodig. Efter att jag bytt till nattkläder vaknade jag vid 3-tiden att jag var fuktig på magen och att mina nattkläder var blodiga.
Eftersom benet även svullnat upp beslöt jag mig för att åka till Hallsbergs vårdcentral för att dels få hjälp med sprutan och även visa upp mitt svullna ben. Jag fick då höra att om man behövde hjälp med sprutor skulle det beställas fem dagar i förväg via telefon vilket betyder en dag före jag själv fick vetskap om dessa sprutor. Eftersom benet svullnat upp gick de med på att undersöka mitt ben och även byta något genomblodat bandage. Den snälla sjuksköterskan hjälpte mig även med min Fragminspruta trots att jag inte bokat hjälp fem dagar i förväg.
Någon dag senare var det dags för ett återbesök till kärlmottagningen för sårinspektion och byte av förband, smart som man är passade jag på att ta med mig en Fragminspruta så att jag fick proffshjälp med ytterligare en spruta. När sedan de 51 agrafferna avlägsnades 17 januari kunde jag i alla fall se ett slut på denna händelse, även om det återstår ytterligare undersökningar bland annat med ultraljud över kärl och hjärta, samt läkning av död cellvävnad på tår och fot.
Tyvärr visade det sig att det inte räckte med en bypassoperation så 25 februari skrevs jag in på Dagkirurgiska enheten vid USÖ där kärlkirurgen Jevan Chwich genomförde en ca 5 timmar lång kärloperation med ballongsprägning.
Som en liten avslutning kan jag bara berömma alla personer jag kom i kontakt med på avdelning 53 Kärl-Thxkkliniken vid USÖ, personalen var fantastisk och alla verkade trivas med jobbet och gav oss patienter gott mod.
Nu återstod bara en enklare form av rehab konstigt nog går det mycket bra vissa dagar, medan andra dagar består av smärta i fot och svårighet att gå utan kryckor eller käpp.
Bland de lite mer mänskliga och trivsamma sakerna under denna period var att även sjukhuset pyntade sina lokaler med julgranar, dessutom var sjukhusmaten betydligt bättre än jag trodde. Det kan ju inte vara lätt att laga mat där man kanske inte får krydda maten fullt ut för att den skall passa i smaken till ett stort antal personer. Under den vecka jag vistades på USÖ fick jag i alla fall möjlighet att studera lite av den offentliga konsten som hänger i korridorerna, och extra kul var det att hitta en teckning av Hasselforsaren Bernt Johansson i väntrummet på Kärl-Thxkkliniken avd 53 vid USÖ.
Ytterligare några reflektioner jag har fått under denna tid är hur vänliga mina medmänniskor är. När de sett mina kryckor har de erbjudit sig att bära ut min inhandlade matkasse till min bil, de öppnar dörrar och ett extra tack borde jag rikta till en man som var rullstolsbunden men ändå erbjöd sig att ta min kaffekopp och kakfat från kassan till ett bord på ett café.
Eftersom jag inte har kunnat använda normala skor fick jag tidigt låna ett par kortskaftade stövlar som gav fritt utrymme för mina tår, dessutom kom min storasyster på den utmärkta idén att jag skulle försöka gå i ett par foppatofflor vilket fungerar utmärkt om de är ett par nummer förstora.
Förutom denna text har jag skrivit några rader på min Facebooksida om denna händelse i mitt liv.
Hasselfors, är på mitt dåliga samvete
Lokalhistoria har genom åren varit ett av mina intresseområden, men stora delar av trakten öster och norr om Laxå har blivit ett vitt fält på min karta. Jag var visserligen besökt Hasselfors tidigare och tittat på bland annat Skagershults kyrkor både den gamla och nya, bokskogen inne i Hasselfors samt vandrat Likvägen mellan Skagershult och Tångeråsa.
Men det har inte blivit något djupare grävande i Traktens historia, under sommaren har jag läst Daniel Harbes och Hasselfors Bruks böcker om ortens historia. När nu museet för en gångs skull var öppet under en helg passade jag på att besöka orten för att då samtidigt titta på några av de saker jag läst om.
Det första som slog mig var att det finns betydligt mer bruksmiljö bevarad där än i Röfors och Laxå. I Laxå finns i stort sett bara Lassån kvarn, Herrgårdarna hammaren och några kraftverksbyggnader bevarade.
Hasselfors stoltserar med sockenmagasinet, kvarnen, snickeriverkstaden, smedjan, järnmagasinet och ytterligare äldre byggnader samt de mer moderna Brukskontoret och Brukshotellet från 1917.
I en av de äldre slaggstensbyggnaderna har hembygdsföreningen skapat ett mycket fint museum, byggnaden har tidigare fungerat som ett kapell och I dess ena ände fanns en vaktmästarbostad med två rum och kök.
På museet finns ett flertal föremål som väckte mitt intresse bland annat en enorm motorsåg som krävde att två man utförde fällningen av träden.
På övervåningen visades några akvareller av den lokala konstnären Nils Lagerkvist.
Men det som drog till sig mitt största intresse var en reklamsköld från Porla Brunn och manövertavlan till ångturbinen.
Vid sjön Teens västra kant ligger smedjan och järnboden, boden inrymmer idag ett flertal vagnar som har används av brandkåren, bruket och i jordbruket. Det var ändå de ståndsmässiga vagnarna som användes för att hämta brunnsgäster vid Porla station som var platsens huvudatraktion, trots att även den tillfälliga predikstolen från Skagershults gammla kyrka förvarades där.
Jag passade även på att köra på Stenvägen mellan Hasselfors och Bålby eftersom jag ville fotografera det magasin som användes som möteslokal innan Skagershults gamla kyrka byggdes.
Vägen som byggdes 1894-1901 är i det närmaste spikrak.
Till vägen användes omkring 30,000 lass med sten som plockades på ängarna under Bålby och Träntorp. För några veckor sedan besökte jag Tångeråsa och såg några av ängarna där, och jag kan tänk mig att det sett ut på ungefär samma sätt i Hasselfors.
Stenäng utanför Tångeråsa kyrka.
När vägen var klar högg man in en minnesskrift i ett stort stenblock som kantar vägen.
Jag har fortfarande mycket kvar att utforska i Hasselfors bland annat har jag inte varit inne i Ferdinand Bobergs kyrkobyggnad, jag har inte heller varit runt Hammarsjön och inte långt från järnmagasinet hittade jag en plåtdörr på en liten kulle som såg mycket spännande ut.
Jämför man med Laxå finns det betydligt mer bevarat i Hasselfors, av tegelbruket som låg vid korsningen E20 Laxån finns inga spår, inte heller av den järnhantering som skedde vid korsningen Röforsvägen Walter Edströms väg eller vid Laxån vid Ramundervallen, även spåren vid Södra sågen och Oxhult är få.
Carl Reinhold Henrik von Vicken
För ett par veckor sedan körde jag förbi Ramunderboda klosterruin, och när jag kom till rastplatsen på E20 kom jag på att konstnären Gösta Chaham ligger begravd på kyrkogården, så jag vände bilen och återvände till klosterområdet för att fotografera gravstenen. Förutom Chatham hittade jag flera gravstenar från andra bemärkta personer från orten som jag passade på att fotografera.
Men det som väckte mitt största intresse var en gravvård märkt med
Bruksdirektören CHR. von Vicken
född 1821 död 1867
Familjegraf
Detta var en person trots mitt stora intresse för lokalhistoria aldrig hört talas om. Personen är begravd i Bodarne men vad kunde vara hans anknytning till orten vara? Efter att jag letat i flera olika böcker kunde jag konstatera att han inte fanns omnämnd i vare sig lokalhistoriska böcker eller Svenskt biografiskt lexikon. Efter att jag kollade upp i adelskalendern kunde jag konstatera att han ingick i den adliga ätten von Wicken som har nummer 830 i Riddarhusets förteckning.
Carl Reinhold Henrik von Vicken föddes som son till militären Johan Henrik von Vicken och Sofia Catharina Sorbon i Stockholm 15 augusti 1821. Efter sin skolgång anställdes han som bruksförvaltare på Lannafors bruk i Vintrosa socken, Örebro och köpte egendomen Boda i Askersunds landsförsamling 1845. Han var från 1851 förvaltare för Skogby bruk och senare vid Kimo bruk i Finland. Han återflyttade till Sverige 1861 och bosatte sig på Haggården vid Mariestad där han avled 6 mars 1867. Hans anknytning till Bodarne socken var att han gifte sig med bergsfogden David Ulrik Roths dotter Ulrika Roth på Lassåna bruk 28 december 1845.
Paret fick sex barn varav tre föddes I Boda socken, den äldsta sonen ingick 1884 äktenskap med bruksförvaltaren Anders Wikströms dotter Helena Carolina Wikström syster till konstnären Anders Wikström.
Bygde- och Gåramålaren Armand Hallberg
Förr i tiden fanns det en kategori konstnärer som bemämndes bygdemålare, ett modernare namn blev gåramålare som ursprungligen var ett skånskt ord som kom till användning vid olika museum på 1970-talet i samband med utställningar av bygdekonst. Mig veterligen har det inte funnits någon gåramålare på vår lilla ort. Men vår lokala konstär Karl Hallbergs far Armand Hallberg från Snavlunda var verksam som gåramålare i Närke och omgivande landskap. Flera gåramålare levde som luffare och startade sina vandringar på våren för att återvända hem på hösten. De försörjde sig genom att avbilda jordbruksfastigheter och torp. Ofta förskönande de sina avbildningar genom att göra fastigheten pampigare och större än verkligheten, saknades det gardiner i fastigheten fixade gåramålaren lätt till sådana i sin målning. Andra gåramålare var mer fasta i sin hembygd och har då efterlämnat ett större antal avbildningar i sin hembygd. Det finns även några gåramålare som studerat vid Konstakademien men på grund av svårigheten att försörja sig övergick till att bli gåramålare. Bland annat Ruth Wahlund som var verksam om både "vanlig" konstnär och gåramålare, men det fanns akademielever som helt övergick till gåramåleriet. Under några år på 1990-talet fans det ett Armandsällskap men sällskapet dog ut på grund av medlemmarnas höga ålder.
Journalisten Ingemar Helgoson skrev i tidningen Kvällstunden 2003 ett länge reportage om Armand Hallberg och Snavlunda hembygdsförening har fotodokumenterat delar av Armand Hallbergs samlade målningar. Tyvärr var inte gåramålarna väl ansedda bland de etablerade konstnärerna så när Svenskt konstnärslexikon gavs ut på 1950-talet togs de inte med, de kom inte heller att omskrivs i någon annan konstlitteratur innan boken "Gåramålarens naiva mystik" utgavs 2013 av Albin Lindqvist och när Östergötlands Arkivförbund publicerade en databas över så kallade gåramålningar från Östergötland. Bristen på tryckta uppgifter gör att nätuppslagsverk som Wikipedia inte heller har några uppgifter om Armand. Den lilla informationen jag har om Armand Hallberg kommer från tidningsartikeln i Kvällstunden och mina samtal med sonen Karl Hallberg.
Armand växte upp i ett religiöst och kulturellt intresserat hem där han uppmuntrades och gavs möklighet att studera. Armand bestämde sig tidigt för att gå sina egna vägar och hoppade av studierna vid Tekniska läroverket i Örebro för att istället söka sig utomlands. Man vet att han studerade kortare perioder vid olika konstakademier i Frankrike, Tyskland och Nederländerna. Vid återresan till Sverige reste han via Danmark där han stannade till för olika målningsuppdrag. Därefter vistades han en längre tid I Skåne där han inledde sin karriär som "gåramålare". Hans skicklighet som målare uppmärksammades och han blev erbjuden ett fast arbete som porslinsmålare vid Rörstrands porslinsfabrik som han tackade nej till.
Armand var också verksam under pseudonymen Peter Bergsten där det förekommer både gåramålningar och vanliga konstverk.
Från Snavlunda hembygdsförening har jag lånat några av Armands gåramålningar.
Tre av Armands gåramålningar
Själv har jag inga av Armands gåramålningar men däremot tre stycken av hans mer normala konstverk.
Två stycken akvareller med sjömotiv av Armand
Mycket liten oljemålning på panå av Armand målad på panå, tyvärr har jag inte plats för denna så den bor förnärvarande i en garderob.
Lite extra vetande om Armand Hallberg
Nils Valdemar Armand Hallberg född 12 september 1882 i Örebro, död 3 augusti 1965. Han var från 1912??? gift med Maria Linnea Johansson (1892-1976 och far till Karl Hallberg (1929) samt Britta (1923). Han var dessutom styvfar till Marias två barn Lisa (1911) och Stina (1914). Armand Hallberg var son till murarmästaren Karl Johan Hallberg och Johanna Svensdotter-Lock
Armands gravvård på Snavlunda kyrkogårg
Om man betraktar sonen Karl Hallbergs konst kan man i hans tidigare målningar har tagit inyryck från sin far i sitt skapande medan han i sina senare arbeten har ett mer självständigt uttryck.
Vinterlandskap sonen Karl Hallberg
Vinterlandskap Armand Hallberg
Kroppsfixering
Läser en annons i blaskan från ett läkarföretag som utför kropprenovering med botexfyllning i läppar, implantat för brösten samt kosmetisk operation av könsdelar. I den gruppen ingår förutom ett stort antal kvinnor omkring 100 män som genomfört en penisförstoring. Jag tar mig för pannan, och tänker vilka idioter utsätter sig för detta. Efter att jag googlat runt lite såg jag att det huvudsakligen var personer från 18 till 30 samt damer över 55 som ville plocka bort sina små rynkor i ansiktet. Varför skall man ersätta något originellt som ger en personlighet med något som ger ett mer utslätande och alldagligt utseende.
Det är oundvikligt, när vi blir äldre kommer allt att hänga på alla, gubbar med hängande magar, tanter med hängbröst, men vad gör det. Personligen tycker jag att det är vackert och att man ska vara bekväm med sin kropp!
Ytterligare ett problem är ju att man opererar en frisk kropp och vid alla ingrepp finns ju risken att det kan gå snett. Det har under flera år diskuterats om implantat där silikonet har läckt ut i kroppen och man i vissa fall fyllt implantaten med industrisilikon. Dessutom kan det tänkas att det ställer till problem i framtiden med biverkningar och att vissa operationer kan bli svåra att genomföra.
I kosten finns det flera konstnärer som avbildat människor som har en annorlunda kroppsform då dessa är mer intressanta. På Konstakademien fick eleven Carl Skånberg agera modell för sina studiekamrater. Bland annat målade Ernst Josephson ett helfigurs porträtt av Skånberg.
Lars Norman valde liksom Anders Zorn ofta mulliga kvinnor som modeller eftersom han ansåg dem mer intressanta, själv har jag ett litografi av Norman där han återger en gravid kvinna.
Men jag har även en skämtsam krokiteckning utförd av en okänd Lotta 1985 som har fått mig på gott humör när jag känt mig lite nere.
Nils Santesson skapade ett arkiv med nakna badande män vid flottans badhus i Stockholm som senare användes i förlagor till Eugéne Janssons målningar från flottans badhus i slutet av 1800-talet. I Santessons fotoarkiv ingår både unga och äldre män, skapade i alla tänkbara former, om alla personerna varit formade som fotomodeller skulle Janssons målningar inte nått upp till den kvalité den slutligen fick.
Man kan aldrig hur många operationer man än gör komma bort från att det som är vackert ligger i betraktarens ögon.
Kusinbesök
Häromdagen råkade jag helt oväntat på två av mina kusiner på min mors sida, utanför biblioteket när jag skulle återvända till jobbet efter lunchen.
De genomförde en mindre semestertripp på ett par dagar för att åka Vättern runt med bil och samtidigt stanna till vid olika platser de bara passerat när de tidigare åkt till Laxå från Gislaved och Halmstad.
Extra kul var det att prata med Per-Olof eftersom vi hade så många gemensama minnen från vår barndom och det var så många årsedan vi senast träffades. Både Per-Olof och hans storasyster Ingalill bodde i vår familj några år på 1960-talet. Ingalill gick då i samma klass som min bror, med Hilding Björk som lärare och märkligt nog låg just ett skolfoto från hennes klass i min telefon, som jag visade henne.
Hon tyckte själv att hon såg hemsk ur och viftade bort bilden så jag nästan tappade telefonen.
Per-Olof som vistades i Laxå under hela högstadiet var mer intresserad av tidigare skolkamrater och hans tidigare lärare, och under ett besök i Ramundeboda kyrka träffade vi både Gunnel Sjöstedt och Elsa-Maj Björk. Förutom skolminnen blev det en längre diskussion med Elsa-Maj eftersom Per-Olof ofta satt barnvakt för Ingela och Stefan Björk.
Per-Olof som med tiden utbildat sig till arkitekt ställde många frågor om kyrkan och dess flyttning till orten 1899, som jag med en viss möda försökte besvara.
Kyrkan son borde få en egen bloggsida någon gång i framtiden är rikt utrustad med skulpturerade föremål som dopfuntar, epitafium en magnifik altartavla och ett flertal takmålningar, tyvärr är upphovsmännen till de flesta föremålen okända.
Ett tidigare kusinbesök på min fars sida avhandlades på denna sida.
Torsten Darfors
I Facebookgruppen Du vet att du är från Laxå när ... hittade jag en bild på min klassföreståndare och teckningslärare på högstadiet.
Vi båda hade mycket svårt att komma i tid till skolan på morgonen. Själv blev jag väckt i god tid men brukade som regel genast gå till toaletten och hälla ut all smutstvätt från tvättkorgen på golvet för att sedan somna om i smutstvätten. Någon minut innan skolstart bankade det på dörren och man klädde sig i all hast, för att springa till skolan utan tid för frukost. Ungefär halvvägs brukade det bromsa in en Renault Laban framförd av Torsten som också var sen till skolan, men han gav sig ändå tid att plocka upp mig. Efter sin pension flyttade han först till Hasselfors men han upplevde orten som liten och drog vidare till Askersund där han var bosatt något år. Efter en resa till Skåne förälskade han sig i landskapet som gav honom många natursköna miljöer att avbilda och han och hans fru flyttade till Skåne. Något år senare träffade jag Torsten när han var på tillfälligt besök på på vår lilla ort. Han berättade då att trots att Skåne var ett underbart landskap för en konstnär trivdes han inte där utan skulle flytta till Mariestad som förutom stadsmiljön gav honom fina bildimpulser med sin närhet till Värnen. Han räknade även med att genomföra en utställning på ett av stadens gallerier men kort före vernissagen avled han helt oväntat. Själv samlade jag på mig några abstrakta akvareller som han målade men det jag sätter högst är ett arbete han utförde i keramik. Den lilla tavlan ger ett intryck av att vara målad med oljefärg. Jag har även ett fruktfat som Torstens fru färgsatte i en underbar skimrande grön nyans.
Jag hade förmånen att lära känna Torsten och hans fru Ingrid privat efter att jag slutat högstadiet och han bjöd frikostigt på sitt egentillverkade maskrosvin som han på trots tillverkade eftersom det inte var tillåtet. Under skoltiden fick man lätt intrycket att Torsten var sträng, tvär och inbunden, men privat var han en varmhjärtad och öppen person, som trots sina fasta principer kunde släppa loss. Jag vet att han som lärare ofta tog vår klass i försvar vid diskussioner på lärarkollegiet och hävdade att det fanns naturliga orsaker till de händelser som togs upp till diskussion. Oftast rörde det sig om en försen ankomst till lektioner som följde på gymnastiklektionen, men samtidigt kunde han skälla ut oss ordentligt för våra sena ankomsten.
Säffles turist brochyr med en omslagsteckning utförd av Torsten Darfors i en halvkubistisk stil. Det skulle vara spännande att se några av hans alster från 1950-talet för att kunna se hans konstnärliga utveckling. Av Greta Jerrefalk har jag någon målnig från 1940-tal och någon från 1970-tal och man kan inte tro att det är samma konstnär bakom de båda verken.
Otrolig utveckling
Under min döstädning hittade jag Systembolagets prislista från 1990.
Det finns två uppslag där de presenterar de olika öltyper som säljs. Det som förvånade mig mest var det snäva utbudet 58 ljusa och 17 mörka öltypet samt 6 stycken som ingår i ett specialsortiment och att det på 30 år inte har skett en större prishöjning. En Pripps blå kostade då 12:70 mot dagens 14:90. Som en liten jämförelse en Chivas Regal kostade då 345 kronor och i dag betingar den ett pris på 358 kronor. Jag vet att flygbensinen Avgas 100 kostade 4 kr litern 1990 och i dag kostar motsvarande bensin runt 25 kronor per liter.
Jag gjorde ett litet återbesök till Systembolaget på vår lilla ort i dagarna för att förse mig med en aktuell prislista men det visade sig att de slutade med tryckta prislistor 2019. Att försöka räkna antalet typer i butiken är ingen idé eftersom de bara har en bråkdel av de öltyper som tillhandahålls av Systembolaget. Den var ersatt av en prislista som ligger på internet, så jag började söka där.
Jag kunde konstatera att flera typer var borta ur sortimentet men ett oändligt antal nya kommit in. Främst då från olika lokala bryggerier och öl som bara lagerhålls centralt men går att köpa i vilken butik som helst efter beställning. Nyfiken som jag är började jag fundera på hur många öltyper de har till försäljning eftersom alla inte finns med i prislistan. För att stilla min nyfikenhet mailade jag Systembolaget med frågan hur många öltyper ingår i dagens sortimentet. Svaret förvånade mig.
Frågan var tydligen intressant eftersom svaret förutom i ett mail till mig även besvarades på Systembolagets hemsida.
Utbudet består 2021 av 4519 olika typer fast då är några räknade två gånger eftersom de saluförs i olika flaskstorlekar, men man antar att det I alla fall finns cirka 4000 olika öltyper, det betyder att 1990 års sortimentet bara var 2% av dagens utbud.
Loppis i Bergskyrkan
När jag en lördag förmiddag körde upp till Coop på vår lilla ort för att handla några prylar råkade jag av en händelse se en skylt med ordet Loppis öppet, det visade sig att Bergskyrkan driver ett eget loppis i delar av sina lokaler. Verksamheten har varit öppen i flera år, men av någon orsak hade jag missat det totalt. Jag brukar ofta besöka olika loppis för att söka efter en del böcker som inte längre säljs i bokhandeln och ibland kan man till och med även hitta något konstverk utfört av en lokal konstnär.
Bergskyrkan Laxå
Kyrkan benämndes ursprungligen som Fiadelfia-Pingstkyrkan och flyttade in i de nuvarande lokalerna på 1970-talet efter att de lämnat sin tidigare kyrkolokal på Järnvägsgatan.
Fiadelfakyrkan på Järnvägsgatan
Ursprungligen uppfördes byggnaden som en industrifastighet och jag tror att det var någon form av tekoindusti (Någon har nämnt att det var Skofabiken Oscarias nåtlingsverkstad som upphörde med sin verksamhet i Laxå 1963, om någon har en annan uppfattning om verksamheten i lokalerna, kom gärna med en kommentar). Efter att industriverksamheten upphörde flyttade på tidigt 1960-tal postkontoret från Järnvägsgatan till en lokal på andra våningen i byggnaden för att slutligen få sina nuvarande lokaler i Centrumhuset 1965. I postlokalerna etablerade sig då en livsmedelsbutik med namnet Samköp.
Postkontoret från 1901 till tidigt 1960-tal
På den tiden var det tätt mellan matbutikerna bara några hundra meter bort fanns Carlssons livs och på andra sidan rondellen drev Konsum en butik i höghuset dessutom drev Konsum även en matbutik på Smedjegatan.
Konsumbutiken i Höghuset
Jag är ingen ivrig kyrkobesökare, förutom på begravningar och bröllop. Jag går sällan på julotta, men det har hänt att jag blivit bjuden till prästen på kaffe efter julottan, det hände i Dalarö där jag låg och sov i bilen under julottan och blir väckt av prästen som knackar på bilrutan. Jag har däremot varit på flera midnattsmässor i samband med nyår. För min del spelar det inte någon större roll vilken kyrka man går till huvudsaken för mig är att vistelsen tillför något om det är en frikyrka eller Svenska kyrkan kvittar. Bland annat har jag hört Putte Wickman spela i Ramundeboda kyrka och Tommy Körberg sjunga ut över en folkmassa från trappen till samma kyrka. Eller för att inte nämna ett bejublat framträdande med Elvis sånger framförda av Kent Lundberg i Skoghalls kyrka. I Laxå pingstkyrka har det varit flera bra musikframträdanden och sångkvällar med Sven Forslund som jag satt stort värde på, de har även haft en del föreläsare/gästpredikanter som har lockat mig att besöka Pingstkyrkan/Bergskyrkan bland annat besökte riksspelmanen/journalisten Göran Skytte kyrkan för en del år sedan.
Helge och Skytte i samspråk
Entrén till Loppisen var den man tidigare använde när man skulle besöka posten eller Samköp som låg på andra våningen av byggnaden. Det som först mötte mig var alla muralmålningar i trapphuset som konstnären Hans Wirgård utfört.
Postlokalerna var minskade till hälften av tidigare storlek eftersom de tagit bort golvet i halva den ursprungliga lokalen för att möjliggöra hög takhöjd i gudstjänstlokalen.
Mitt besök blev ganska kortvarigt eftersom hyllan med böcker inte hade något som just då lämpade mig och de böcker som var av intresse finns redan i min egen bokhylla. Men jag kommer att återvända, för utbudet på vissa saker kan ändras väldigt fort när det gäller loppisar.
Loppisen på andra våningen
Paul Alm skrev en liten skrift om kyrkan och församlingen 1977 i samband med att de firade 40-års jubileum.
Nerikes Allehanda genomförde 1996 ett oanmält besök i kyrkan som resulterade i en recension av Kyrkan.
Naturguide Tiveden
2017 gav ledningen för vår lilla ort ut boken Naturguide Tiveden Ekoturismområde, Hitta pärlorna i Laxå kommun.
Boken tar upp de 53 pärlorna som man vanligtvis missar när man rör sig i skog och mark. Totalt har jag nog tidigare besökt ett 40-tal av de platser boken beskriver men missat en del spännande saker som beskrivs i boken eftersom kunskapen saknats. Detta har medfört att jag återbesökt ett 20-tal platser och att jag har några platser kvar att besöka som för mig är helt nya.
Nummer ett i boken är Skagershultsmossen eller som det ibland står på kartorna Skagershultamossen som jag har besökt ett flertal gånger. Första besöket skedde 1982 under min värnplikt när vårt militärkompani var lokaliserat vid Torp under en övning. Då blev det en del kontakt med den nordöstra delen av mossen i en terräng som mer eller mindre saknade vägar och stigar. Vad jag minns blev vi varnade för att gå för långt ut på mossen eftersom den var sank och några av oss var försedda med rep som skulle kastas till någon som trampat ner sig. Mitt andra besök skedde efter att jag läst att Skagershults församling skulle arrangera en vandring på Likvägen mellan Skagershults gamla kyrka och Tångeråsa kyrka.
Med på vandringen var kyrkoherden Mårten Eriksson samt ytterligare några präster från angränsade församlingar. Mårten berättade den historiska orsaken till Likvägen och hur den blev överflödig efter att Skagershults gamla kyrka uppfördes 1647. Dessutom var det en pensionerad tjänsteman från Hasselfors bruk som berättade om företagets användning av mossen som mosstäckt och hur mossan behandlades före den levererades till konsument, han berättade även hur man omkring 1960 körde över mossen med en bil på Likvägen, vilket kan var mycket riskabelt. Han berättade att vid ett tillfälle slukade mossen en traktor som bara sjönk ner mer och mer, en kranbil beställdes från Örebro för att lyfta traktorn, men när väl kranbilen kom fram till Västkärr var traktorn totalt uppslukad av mossen. Mitt på Likvägen finns en liten ö med fast yta där vi stannade för att vila och förtära vår matsäck. Tyvärr missade jag några av de saker boken Naturguide Tiveden tar upp, men efter att jag läst delen om Skagershultsmossen har jag återbesökt mossen för att titta på den köttätande växten Sileshår och den blommande Roslingen.
Läsningen av boken ledde även till pärla nummer 26 Rockebro fick ett återbesök, vid tidigare besök där har jag stannat till där för att visa upp Rockebro offerkälla för olika gäster eller släktingar som kommit på besök, då har vi som regel bara slängt ner någon krona i offerkällan, och inte utforskat naturen i naturreservatet.
Rockebro offerkälla
Vid mitt återbesök hittade jag två olika orkidéetyper.
Vandringsleden är relativt kort, jag skulle tippa att den är omkring två och en halv kilometer, och jag ångrar att jag inte tog ned en termos med kaffe som man kunnat dricka vid den vackra rastplatsen vid Laxsjöns kant.
Walter Edströms väg
Walter Edströms väg är en relativt kort vägstump nere vid ESABs industriområde. Vägen leder i sin tur till ett antal stigar med namn efter olika skogsbär.
Längs vägen ligger ESAB-Restaurangen som uppfördes 1948. Ebba Andersson drev matserveringen från 1942 till 1956, de första åren i ett av bostadshusen vid valsverket som uppfördes av Victor Cassel på 1860-talet men flyttade verksamheten till de nybyggda lokalerna 1948.
Efter Andersson arrenderade Aina Ebergård restaurangen 1956-1958, för att bli efterträdd av Bertil och Karin Henriksson 1958. Paret drev restaurangen fram till 1977. Jag minns med glädje det smörgåsbord källarmästare Henriksson dukade upp på söndagarna när restaurangen var öppen för allmänheten. I kassan brukade Torsten Liljeberg stå på en ölback för att nå upp till knapparna på kassaapparaten.
Restaurangen vid färdigställandet 1948
Nästa arrendator blev Christer Bejfalk som drev rörelsen vidare 1977-2002. Under både Henrikssons och Bejfalks tid var restaurangen en populär samlingsplats för privata födelsedagsfester och jubileumsfester för föreningar och skolklasser. Efter ytterligare ägarbyten blev det slutligen Bodarne Krog innan Edinstiftelsen tog över lokalerna.
Vid sidan av restaurangbyggnaden finns en mindre vit rosa villa som under en period fungerade som gästbostad för personer som tillfälligt var verksamma vid ESAB. Ovanför restaurangen ligger Taĺlåsen som var chefsbostad för ESAB Laxå delen samt disponentbostaden.
Tallåsen och disponentbostaden
Lite extra vetande om Edström,
Walter Simon Edström född 11 mars 1891 i Malmö, död 25 juli 1962 i Karlskrona som son till sjökaptenen och skeppsklareraren Simon Edström och Maria Möller. Efter studentexamen i Malmö 1909 studerade han vidare vid Tekniska högskolan i Stockholm där han utexaminerades från den elektrotekniska fackavdelningen 1913. Edström arbetade därefter som elingenjör och i olika högre befattningar i bland annat Tyskland, Ryssland och Spanien. Han knöts som verkställande direktör till ESAB 1931 och var med om en av ESAB mest expansiva perioder. Förutom ledarskapet i ESAB var han styrelseledamot i ett flertal industriföretag samt Laxå tomt- & byggnads AB och Vattenverket i Laxå AB. Vid sidan av sitt arbete deltog han I flera studiekommissioner som sakkunnig. Han grundade 1932 ESAB:s svetsskola och efter krigsutbrottet 1939 blev han en av de ledande krafterna bakom den tekniska moderniseringen av det Svenska försvaret. Han blev stabsingenjör i armén 1940 med överstelöjtnants grad.
Han valdes in i Riksdagen 1949 för Göteborgs stads valkrets som representant för Högerpartiet. Edström dog av en hjärtinfarkt när han stod till rors på sin segelbåt Isabel en solig sommardag på havet utanför Blekinge. Hans son Göran efterträdde honom som verkställande direktör i ESAB. Från 1917 var han gift med Elisabeth Andersson samt far till Göran Erik Simon Edström (1920-1999). Walter Edströms bror Hugo Edström var under flera år verkställande direktör för AB Liljeholmens kabelfabrik och senare vice verkställande direktör vid Asea i Västerås.
Edströmsmedaljen
Edströmsmedaljen instiftades kort efter att Walter Edström avlidit av IIW (International Institute of Welding)
Fotograferna Alfred och Elin Hermansson
Många på orten har säkert en del gamla fotografier på anhöriga som är märkta med Alfred Hermansson.
Alfred och Elin Hermansson var ett par fotografer verksamma i vår lilla ort. Ursprungligen från 1876 drev Alfred en fotoateljé i Örebro. Paret flyttade till Kristinehamn 1890, men sökte sig även ut på kortare besök till andra orter för att utföra fotouppdrag. Förutom en del småorter i Värmland blev det många resor till Laxå och Porla Brunn. Från Laxå finns många bilder från 1897 och framåt.
Arbetet i Laxå blev så omfattande att paret beslöt sig för att bygga huset Elinborg i Laxå där de kunde inreda en ateljé eftersom det saknades lämpliga lokaler för deras verksamhet på orten. Huset uppfördes på Järnvägsgatan 3 omkring 1900 och innehöll till en början ett café på andra våningen som drevs av Emma Andersson på nedre våningsplanet i tidigare Promenadens lokaler drev Arvid Eriksson en manufakturaffär medan Hermansson använde resterande del av bottenvåningen till ateljé.
Elinborg
Verksamheten i Laxå växte och Hermanssons såg sig nödsakade att uppföra ett gårdshus med högre takhöjd för sin verksamhet 1903, efter att ateljéverksamheten flyttades över till gårdshuset hyrdes de tidigare lokalerna ut till det nyetablerade Laxå Arbetares Handels AB som senare blev Laxå Konsum. Under 1906 bestämde sig paret Hermansson att avveckla verksamheten i Kristinehamn och bosätta sig permanent i Laxå.
På denna bild skymtas gårdshuset som fungerade som fotoateljé.
Några av fondkulisserna från ateljén i Kristinehamn överfördes då till Porla Brunn och hans verksamhet där kunde då även ske med en bättre service eftersom han även förde dit utrustning för framkallning och kopiering.
Efter att ateljéverksamheten upphörde i gårdshuset nyttjades lokalerna bland annat av Stils herrfrisering som huserade där under 1960-talet. Tyvärr går det inte att reda ut vilka fotografier Elin eller Alfreds syster knäppte eftersom alla fotografier som lämnade ateljén märktes med Alfreds namn. Efter att Alfred Hermansson avlidit övertogs fotorörelsen av Allan Blomqvist som drev verksamheten under namnet Allans foto och pappershandel. Blomqvist överlät i sin tur verksamheten till Tage Lindström. Caféverksamheten flyttades ner till gatuplanet och kom från 1950-talet att drivas av konditorimästaren Axel Holm. Tage Lindström etablerade i slutet av 1950-talet eller tidigt på 1960-talet ett samarbete med fotografen Fritiof Lidberg och fotoverksamheten flyttades till en ny ateljé på Bodarnevägen under namnet Allans foto.
Efter att Lindström lämnade samarbetet ändrades namnet till Lidberg Foto Studio.
Pappershandeln och bokaffären övertogs senare av sjökaptenen Harry Zetterström med rötter från Röfors och hans hustru Anna-Stina, efter något år flyttade de sedan verksamheten till Postgatan. Nya i lokalerna då blev något studieförbund där jag studerade trädgårdsskötsel för Gyllerö och ätbara svampar för Drakenberg.
Gårdshuset med den tidigare fotoateljén är numera borta och tyvärr är Konditori Promenaden stängt sedan 2010.
Jag har under min döstädning hittat ytterligare en fotograf som var verksam under 1920- eller 1930- i både Laxå och Porla. Hennes fotografier var märka med Agnes Marberg Laxå Porla men tyvärr finns nästan ingen information om henne. Några av hennes bilder från Porla finns på Malmö museum.
Om någon sitter inne med information om henne skriv gärna en rad i bloggen eller ett mail till mig. [email protected]
Lite extra vetande tyvärr saknar jag bilder på Hermansson.
Alfred Pontus Hermansson, föddes 14 maj 1855 i Borås och avled 8 juli 1925 i Laxå. Han var från 1893 gift med fotografen Elin Hultberg samt bror till fotografen Charlotte Hermanson (1852-1921) som från 1885 drev en fotoateljé i Skara med en filial i Lundsbrunn och periodvis arbetade hon som fotograf i Laxå för sin bror.
Elin Hultberg Hermansson
Elin Carolina född 7 april 1858 som dotter till postiljonen Otto Ferdinand Hultberg och hustru Catharina Lovisa Lundin, död 28 juli 1950 i Ramundeboda. Hon vigdes med Alfred Hermansson 1893 som även utbildade henne till fotograf. I fastigheten Elinborg bodde även fotografen Sofia Karolina Hermansson född 8 juli 1857 som avled 6 augusti 1940, om och hur hon var släkt med Alfred har jag inte lyckats få fram.
Promenaden
Konditori Promenaden drevs av konditor Axel Holm med svärsonen Bertil "Degis" Larsson och sonen Bengt Holm som medhjälpare i bageriet. När jag gick på högstadiet och maten som serverades i matsalen inte passade oss var vi ett gäng som brukade smita iväg till Promenaden, oftast beställde jag en ostfralla som Bam-Bams fru eller Anna Jogviks syster gick ut i köket och fixade till medan vi startade flipperspelet. Trots att jag har varit vid många olika bagerier har jag ännu inte hittat några småfrallor som når upp till Promenadens kvalité. Som liten kivardes jag med mina syskon om den övre eller undre delen efter att frallan blivit delad. Dessutom var de nydanande med olika bakverk där deras lilla Laxå-bit som togs fram av Degis under 1980-tal tillhörde favoriterna. Bengt Holm skapade på beställning tårtor som var som små konstverk ofta med bilar och andra motorfordon som motiv. Tyvärr saknar jag bilder på både Bertils Laxåbit och någon av Bengts tårtor.
Järnvägsgatan omkring 1900 där man skymtar Elinborg mellan Tomtudden och Nickebo.
Några olika baksidestexter från Hermanssons fotoateljé
Bernt Johansson från Hasselfors
Av de bildkonstnärer från vår lilla kommun som omnämns i Svenskt konstnärslexikon är vid sidan av Gösta Chatham nog Bernt Johansson från Hasselfors den som har blivit mest känd i Sverige. Johansson började teckna i unga år och anlitades av Daniel Harbe för att utföra ett antal porträttecknigar av kärnfolk i Skagershult som finns med som en avslutning i Harbes bok Skagershult en Närkessocken som utgavs 1947 därefter har han utfört illustrationer från Hasselforstrakten som ingått i skrifter från Hasselfors bruk och olika informationsbroschyrer.
Kärnfolk I Skagershult, från vänster Carl Bohl siste masmästaren, Per Gustaf i Rotebäck, August i Kvarntorp och Aron i Boda.
Johansson flyttade tidigt till Karlskoga och kom därigenom att bo i gränslandet mellan landskapen Värmland och Närke samt länen Örebro och Värmland. Med fötterna i både Örebro län och Värmland kunde han bli medlem i både Värmlands konstnärsförbund och Örebro läns konstförening och medverka i båda föreningarnas jurybedömda utställningsverksamhet som Länets konst på Örebro läns museum och Höstsalongen på Värmlands museum.
Original från Degerfors
Förutom porträtt, tecknade han även figurstudier men han blev mest känd för sina stadsbilder och landskapsskildringar där han ofta hämtade motiven från Hasselfors, Degerfors, Karlskoga och Kristinehamn.
Själv har jag ett gatumotiv från Degerfors med den tidigare gatan som ledde från kyrkan mot centrum och ett landskapsmotiv från en okänd plats i trakten av Degerfors. Vid sidan av sitt eget skapande var han anställd som teckningslärare i Degerfors under flera år.
När man slår upp Bernt Johansson i Svenskt konstnärslexikon ser man att konstnären som nämns före honom är Bengt Bosshamnar från Mullhyttan som tillbringade mycket tid i vår lilla ort på 1940- och 1950-talet. Bosshamnar föddes i Stockholm 1922 som Johansson men bytte namn efter att han fick anställning som fanérare vid en möbelfabrik i Fjugesta. Bosshamnar och hans fisketur förekommer som ett inslag i Alf Petterssons bok Människors liv och leverne som utgavs 2001.
Både Johansson och Bosshammar tilldelades ett landstingsstipendium 1967 och båda blev samma år refuserade till utställningen Länets konst på Örebro läns museum, och de båda blev förvånade över att folk kunde se så olika på konst.
Lite extra vetande om Bernt Johansson
Bernt Sigfrid Johanson, född 13 juni 1922 i Hasselfors, död 13 april 2001 i Karlskoga. Han var son till yrkesmålaren Sigfrid Johansson och Jenny Larsson. Johansson började teckna redan i ungdomsåren och gjorde sig känd i Hasselfors som en duktig tecknare och under 1946 och 1947 utförde han på begäran av Daniel Harbe flera porträtteckninar. Harbe uppmanade honom att ta vara på sin talang och vidareutveckla den eftersom det kunde leda till ett intressant arbete. Han sökte sig till Slöjdföreningens skola i Göteborg där han fick studera konst för Nils Wedel 1948-1951. Han medverkade några gånger i Nationalmuseums utställning "Unga tecknare" och ställde ut separat i Göteborg och på ett flertal platser i Närke och Värmland.
Johansson finns representerad vid Värmlands museum, Örebro läns museum, Nationalmuseum och Moderna museet.
Varför Blogga?
Den största fördelen med ett bloggande är att man på detta sätt kan spara sina minnen. Några av mina blogginlägg är skrivna enbart för att jag skall kunna spara mina minnen på en plats där jag kan komma åt dem, oftast kan man plocka fram minnet från kroppens eget minne men många gånger har det skett en förbättring eller sammanblandning med något annat minne där. Tyvärr är inte det mänskliga minnet lika lätt att utöka som man på ett enkelt sätt kan göra med ett datorminne.
Dessutom är det svårt att visa de inre minnesbilderna när man pratar med någon om ett minne, med en blogg är det ju bara att ansluta till nätet och vips kan man visa de minnen man pratar om såvida man laddat upp illustrationer till sina minnen.
Jag har oxå märkt att man på ett sätt kan vara mer öppen om sig själv i en blogg, vissa saker som man inte nämner i det verkliga livet törs man lättare skriva och berätta om i en rad på bloggen. Som exempel att jag föredrar att sova näck.
I framtiden kommer kanske en förklaring till denna teckning i ett konstrelaterat ämne.
Samtidigt som jag huvudsakligen skriver för mig själv ger skrivandet en stor möjlighet att informera andra om saker man själv är intresserad av. I mitt fall har det blivit flera blogginlägg om bastubad, lokalhistoria, flygklubben, konst, musik och litteratur. I vissa fall har hela bloggsidan handlat om ett ämne i andra fall ingår något av ämnena som en liten parentes.
Enbart att gå in på en slumpmässigt vald bloggsida kan få mig att under en lång tid fundera på en händelse, ställa mig själv frågan vad hände mer? vad mer borde jag nämnt? Under våren när jag startade min döstädning hittade jag ytterligare ett stort antal minnen i form av fotografier från England, Thailand och Sverige som inte kommit med i bloggen och flera av dessa platser som bilderna visade var som bortblåsta från mitt minne men återkom tack vare fotografierna. Eventuellt kan det bli något blogginlägg baserat på dessa bilder. Bland några av de minnesillustrationer jag återkommit till märks de här nedan.
Några minnesillustrationer;
Värmlänningarna, Neil Young & Crazy Horse på Globen, Laxå Flygklubb, Bergslagsleden, Frihetsgudinnan och Kuta och kör med Göran Gillinger.
Att bloggandet ibland har effekt har jag märkt på att jag inte lika ofta blir erbjuden en sup efter att jag tackat nej en gång troligen har nog mitt inlägg om blomkrukor spelat en viss roll där. Efter att jag skrivit om att jag var trött på min Coronafrisyr var det en tjej som arbetade som frisör i Fort Worth i Texas som mailade och erbjöd sig att fixa till mitt hår.
Hebbe, Faustman och Chatham enligt Carl Örbo.
Vissa inlägg har även lett mig till ovanliga kontakter. Efter att jag skrivit några gånger om konstnären Gösta Chatham hörde Wendela Hebbe sällskapet Wendelas vänner av sig, de skulle genomföra en sommarutställning om Wendelas dotter Mollie Faustman som under en period var gift med Chatham. Det resulterade i att jag fick skriva en kort biografi över honom som skulle presenteras vid utställningen. Samtidigt fick jag den vägen information och en fotostatkopia om den första utställningen Chatham och Faustman genomförde tillsammans med två andra konstnärer eftersom utställningskatalogen fanns bevarad i sällskapets arkiv.
