jannealg

Ibland pratas det om polisens otillräckliga resurser och deras oförmåga att lösa sina uppgifter.

Senast  häromdagen publicerade lokalblaskan en artikel om hur många är missnöjda med polisens arbete. De främsta fyra områden som polismyndigheten har kritiserats för är information, tillgänglighet, bemötande och effektivitet.

Jag ställer mig lite tveksam till den kritiken, eftersom jag själv har sett hur stora resurser polisen har möjlighet att sätta in i en utredning i alla fall under punkterna tillgänglighet och information kan jag bara ge ett stort A.

När jag drabbades av brand i min sophink våren 2010 fanns resurser att sätta in, tre serviceminded konstaplar mötte upp redan samma dag. Det visar att det finns resurser att sätta in när hjälp verkligen behövs, och som både drabbad och gärningsman känns det ju skönt att ha någon att prata med om händelsen. Om inte det är ett bra mått på tillgänglighet så kan man undra vad som skulle vara bättre, möjligen skulle det vara om polisen fanns på plats innan det hände, för då kunde det ju inte ske.

När det gäller information kan man bara ge högsta betyg, när väl utredningen var klar kom en tjänsteman personligen 16 december för att överlämna slutrapporten. Trots att detta betydde en bilresa på 6,5 mil, här kan man verkligen anse att polismyndigheten är serviceminded, så jag ställer mig lite frågande till artikeln som publicerades i lokalblaskan.

När det gäller bemötandet finns inte så mycket att orda om eftersom det har rört sig om 4 olika poliser och två brandtekniker, och tiden jag varit i fysisk kontakt med dessa är lite för kort för att göra en bedömning. Effektiviteten blir jag tvungen att återkomma till  eftersom jag hittade några småfel som jag besvarade brevledes. Drygt 10 år senare väntar jag fortfarande på ett svar.

Den lärdom jag drog var efter händelsen är att alltid elda upp de oljeindränkta trasorna efter att man oljat in trädgårdsmöblerna.

Nu har det hänt igen att någon har lyckats smuggla med sig förbjudna saker ombord på ett flygplan.

Jag läste en tidningsartikel för något årsedan om att vissa flygplatser har infört en skanner som ser genom kläderna på folk så tjänstemannen bakom skärmen kan se oss i vår adamsdräkt. Detta att resa med flyg blir bara mer och mer komplicerat, när jag flög till New-York i slutet på 1990-talet var det en tjänsteman från flygbolaget som ställde ett 30-tal frågor om min väska, hurvida det var jag själv som packat, om väskan varit utom min kontroll,  när jag väl passerat nålsögat upprepades frågorna för nästa passagerare, osv. Totalt tog det nästan 4 timmar för alla passagerare att borda flygplanet. Det hela skulle kunna förenklas inför kravet på att alla resväskor är genomskinliga, och att alla alltid ska resa nakna och utan handbagage. För kvinnor med uppsatt hår borde då kravet vara att håret är utsläppt, en resanderabatt kunde införas för flintskalliga eftersom kontrollen går fortare att genomföra. Men det man vinner på säkerheten förlorar man kanske i miljöhänsynen eftersom alla flygplatser i kalla länder måste värmas upp till en högre temperatur.

Kanske kunde man anlägga en swimmingpool i avgångshallen, då kan man ju leka naturist medan man väntar på sin flygavgång.

Allvarligt talat har några blivit väldigt upprörda över denna nya röntgenskanner, de hävdar att de inte vill exponera sig nakna för någon okänd. Men jag tror att de tjänstemän som kommer att bemanna dessa apparater kommer att vara ganska trötta på nakna kroppar i den dåliga bildupplösningen redan efter någon timme.

En gata som jag passerar nästan dagligen är Kjellbergsgatan, och den gatan ger mig ibland ett smärtsamt minne. Idag sitter små barn i barnsadlar när de får följa med på cykelfärd. Men i min ungdom var inte var det inte så vanligt att pakethållarna var utrustade med sådana. Utan då gällde det att sitta på pakethållaren och hålla armarna runt magen på cyklisten samtidigt som man spretade med benen så mycket man kunde.

Just på Kjellbergsgatan i höjd med bårhuset råkade jag av misstag dra till mig benen och min nakna fot fastnade i bakhjulet på cykeln, det resulterade i att det blev tvärstopp. Ingrid som då framförde cykeln fick därmed en stortjutande unge på halsen, och jag fick mycket smärta i min högra fot.

Kjellbergsgatan fick sitt namn efter Oscar Kjellberg, som föddes i Arvika 1870. Orsaken till att vår lilla ort namngav en gata efter honom var att han en gång i tiden grundade företaget ESAB efter att han uppfunnit en metod att med hjälp av kogödsel förhindra att syre nådde svetsfogen.

Att företaget ESAB lokaliserades till Laxå är ett resultat av Andra Världskriget och att det i slutet på 1930-talet fanns gott om lediga industrilokaler på orten. Huvudparten av den lokalisering Esab genomförde 1942 var ju en förflyttning av Esabs fabriker i Tyskland till en lugnare plats där man inte behövde riskera att utsättas av engelska flygbomber.

Trots att vägen har använts av tusentals skolelever genom åren är det en ganska anonym gata, mycket få har gatunamnet som bostadsadress trots att det finns gott om villor längs gatan, men postadresserna ligger som regel på tvärgatorna till Kjellbergsgatan.

Snabbfakta:

Oscar Kjellberg, född 21 september 1870 i Arvika, Värmland, som son till järnvägsbyggaren Johannes Nilsson och Karolina Olsdotter. Efter läroverksstudier arbetade han ursprungligen som verkstadsarbetare vid Kristinehamns mekaniska verkstad, men tog anställning som ångbåtseldare och maskinist på s/s Bordeaux 1896—1897. Han avlade övermaskinistexamen i Malmö 1898, efter praktikarbete vid tysk en verkstad och avlagd skeppsingenjörsexamen i Bremen 1902 startade han en egen experimentverkstad i Göteborg 1902—1904. Som l:e maskinist på s/s Westkusten 1903 lyckades han tillsammans med ingenjör Hugo Hammar från Lindholmens varv hålla ångpannan tät med sin svetsningsmetod. Hugo Hammar insåg fördelarna för varvsindustrin med den svetsteknik Kjellberg utvecklat och förmådde styrelsen för Lindholmens verkstad att finansiera ett bolag för exploatering av metoden och 12 september 1904 konstituerades Elektriska svetsnings ab (ESAB) i Göteborg med Kjellberg som VD. 

Kjellberg var dessutom den första att låta tillverka ett helsvetsat fartyg istället för att använda bultförband för att sammanfoga plåtarna. Han var ledamot av kommunalnämnden i Partilie 1912—1914 och 1916—1919 samt under 1919—1920 kommunalfullmäktig.

Kjellberg vigdes 1906 i Göteborg med Charlotta Hollstein och avled till följd av en hjärnblödning 5 juli 1931 i Göteborg.

* 1941 präglade IVA en minnesmedalj över Kjellberg bågsvetsteknikens grundare, och 6 maj 1957 avtäcktes hans byst utförd av skulptören Arvid Bryth i Gamla varvsparken i Göteborg, nära hans första verkstad.

Andra gator som tidigare nämns i min blogg:

 Bo Löwenströms väg

1944 startade den vedeldade bastun i Hjalmars Viby. Att det bildades ett stort antal bad och tvättinrättningar runt om i landet får man tacka Lubbe Nordström. Han startade på 1920 talet sin resa genom landet för att beskriva vårt Lortsverige, detta resulterade i ett antal böcker, teckningar och radioreportage.

Det Ludde bland annat stötte på var att det var svårt att klara av den personliga hygienen när bostäderna saknade badkar och enda tvättmöjligheten var ett handfat eller någon enstaka gång en träbalja, där vattnet skulle värmas upp på vedspisen. Eftersom detta blev ett jobbigt företag att hämta vatten från brunnen, värma upp det, och efter avslutat bad bära ut vattnet gällde det att vara effektiv.  Efter att första personen badat fick nästa person krypa ner i samma vatten med ett grått tvålskum flytande ovanpå.

Ludde löste detta problem genom att argumentera för att det skulle byggas små tvagningsanläggningar, där man gemensamt kunde utföra den personliga hygienen.

Han tog bland annat fram en ritning på en liten funktionell bastubyggnad som blev stilbildande. Ett stort antal byggdes runt om i landet, bland annat i Viby, Otterbäcken, Latorp och Götlunda. Efter att man besökt en av Luddes tvättinrättningar har man inga problem att hitta nya badanläggningar när man är ute åker eftersom byggnaderna har ett karakteristisk utseende, även om en del har byggts ut så finns fortfarande grundformen kvar.

På en del av dessa små badhus anställdes en baderska som borstade gubbarna och gummorna på ryggen. I Otterbäcken badades skoleleverna en gång i veckan, där har man även kvar de klassiska ovala vattenbaljorna som man doppade fötterna i och efter avslutat bad hällde över sig.  

Nu till 70 åringen.

I lördags firade Vibybastun 70-år, för att markera detta kostade ett bad bara en krona och i den avgiften ingick även ett mindre julbord och kaffe med dopp. Totalt var vi mellan 40-50 personer som var där och badade under de 4 timmar bastun var öppen.

Som mest var vi 20 personer samtidigt inne i bastun. Detta jubileum har uppmärksammats i lokala media, så föreningen uppvaktades bland annat av Hallsbergs kommun med en fin spegel och en bok om Hallsbergsdottern Karin Larsson (Bergöö).

Antalet medlemmar i Viby bastuförening är ca 150 personer, där merparten kommer från södra Nerike och i genomsnitt brukar ca 25 personer bada varje lördag då bastun är öppen.

Mycket har hänt i denna bastu, bland annat halkade jag vid ett tillfälle när jag skulle ta mig ner från den överta laven som tur var landade jag mjukt på stor mage som låg på den nedersta laven. På vintern när det finns mjuk fin snö händer det att några går raka vägen ut från basun och rullar sig i snön, detta är något som jag ännu inte provat på, men jag har intalat mig själv att jag vid lämpligt tillfälle skall prova även detta.

En av de största njutningarna jag upplevt i Vibybastun är möjligheten att mellan två omgångar i bastun kunna gå ut på altanen, sätta sig ner och dricka en kopp kaffe, njuta av solen och röken från eldningen. Ibland kan man till och med känna på doften vilken typ av trä som eldas i pannan.

Det enda som kan slå denna personliga njutning är Varbergs kallbadhus, där man mellan två bastuomgångar kan ta sig ett dopp i salt havsvatten, tyvärr är då kallbadhusets bastu eldriven så den underbara doftupplevelsen uteblir. 

 Jag skall kanske som en avslutning nämna att bastun har öppet lördagar mellan klockan 15 och 19, samt att ett besök kostar 20 kronor.